Välsignat regn

Äntligen lite regn! Låt oss hoppas att det sköljer bort större delen av allt pollen som naturen dränkt oss i den senare tiden. Jag är inte allergisk och lider inte av pollen mera än just att det finns överallt som ett smutsigt täcke. Lite regn gör stor skillnad.

Annars handlar det mycket om njutning nu. Att få skörda egna grönsaker till middagen redan. Jag har sallat, spenat, massor av örter och rädisor. Lyxigt och gott. Från jord till bord på 30 sekunder.

Det ligger också en stor tillfredsställelse i att gå hem från jobbet och känna att jag har fått massor med bra saker i hamn.

Ikväll lagar jag kycklingfilé, svensk. I skrivande stund så vet jag ännu inte vad jag gör med filéerna. Det kan bli något gräddigt robust när regnet faller och vinden viner.

Politiker nu och i framtiden

Jag tänker ägna några rader åt politik, det var inte igår. Jag läste en text som berörde mig nyligen. Johan Hilton skriver om politiker som låter som papegojor och jag tolkar honom som att detta måste få en ände. Den slutsatsen kan vi vara överens om. Det är inte bra att många politiker idag, från vänster till höger, låter slätstrukna. Själv är jag politiskt intresserad men det finns inte på kartan att jag sätter mig och ser en tevedebatt. Det ger absolut inget. En direktsänd tevedebatt där inga svar ges. Ingen visar glöd. Händer det något som avviker så finns det inget utrymme för det heller.

Handen på hjärtat, inte står dessa supermediatränade politiker där och föraktar väljare? Johan Hilton skriver så här:

"Personligen har jag svårt att bestämma mig för vad jag tycker mest illa om – den korkade arrogansen inför väljarna eller att politikerna på fullt allvar tror att de är listiga när de står och vevar retoriska läsefrukter från grundkurs 1A i medieträning."

Sålunda, dumma, arroganta eller listiga? Nja. Själv minns jag vekligen känslan i kroppen när jag stod framför en rullande kamera med en mikrofon i ansiktet. Jag minns till och med känslan när vi mediatränade på en kurs. (Jodå, jag har tränat...) Vid båda tillfällena, skarpt läge och fejk, samma känsla. Ren skräck. Jag minns aldrig efteråt vad jag har sagt, huvudet är som genomblåst.

Jag tror inte att vi människor är så annorlunda egentligen oavsett position. En del går genom rutan och trivs med den mediala rollen. Andra är skräckslagna men ändå duktiga politiker.

Ett stort problem är faktiskt skapat av vår samtid. Allt går snabbt och allt är i realtid. Varje ord måste vägas på guldvåg för orden kommer analyseras av alla ned på molekylnivå. Allt syns och inget kan döljas. Minsta felsteg och så - tjoff så rullar drevet på. Har man sagt en sak fel så grävs det efter flera. Det byggs tidsaxlar av uttalanden och fördömanden från än den ena och än den andra kör på.

Dessa spontana och naturliga politiker som Johan Hilton efterfrågar, ja, de skulle helt enkelt inte överleva särskilt länge.

Jag tycker att det vore önskvärt på alla sätt med klarspråk, personligt engagemang, politiker som visar både styrka och svagheter. Men jag tror att modet sviker de allra flesta i det medialt svåra klimat som finns idag.

Frågan är vad som kom först det snabba och dömande kommunikationssamhället eller den mediatränade politikerkåren.  Lite som frågan om hönan eller ägget...

Det finns ett underbart undantag från regeln tycker jag - Ylva Johansson. Hon är skicklig debattör och hon vågar visa passion för sin övertygelse. Jag tror att hon klarar den balansgången för att hon är så kunnig och för att hon verkligen drivs av genuint politiskt intresse.

Men framtiden oroar mig. Få människor är beredda att ta politiska uppdrag under rådande klimat. Varför ska vi utsätta oss för den offentliga skampåle som numera internet är? Själv får jag ut betydligt mera av att odla i min trädgård, se på fåglarna och laga god mat. På riktigt.

Tur att man inte är räddhågsen

Igår bestämde jag mig för att rensa bort fjolårslöv i ett hörn vid huset där vi byggt en flod av stenar. Löven hade samlasts mellan stenar och under den träbro vi byggt längs med.

Bäst jag låg där och kröp hörde jag ett prassel. Jag har alltid handskar på mig i lägen som detta då vi har ganska respektingivande spindlar som gärna bygger sina bon vid de varma stenarna. Någon spindel såg jag inte. Däremot en padda som blåste upp sig ganska rejält när den fick se mig där bara en meter bort.

Precis när jag pustat ut efter paddan så prasslar det igen. Och plötsligt fattar jag varför paddan var lite stressad över att jag dök upp. Den hade troligen tänkt fly fältet åt mitt håll eftersom det låg en hungrig snok på andra sidan om paddan...

Så där satt vi. Snok, padda och så jag. Snoken hade till och med kommit så långt att den hade munnen öppen. Blixtstilla låg den. Till slut så tog jag min hink och rensade färdigt. När allt var klart så var både snok och padda borta. Huruvida snoken fick sin middag är därmed oklart.

Livet i trädgården är spännande. Lite glad är jag allt att hela dramat utspelade sig under makens rododendronbuskar. Där hans ansvarsområde att rensa ligger. Annars hade det blivit till att skaffa handskar av den tjockare och armbågslånga modellen...

Vilda svin och ystra dopp

Det var våren som kom på riktigt! Valborg och 1 maj brukar ju annars vara kallt, isande kallt. I år får jag hålla persikoträdet till godo att det höll sig från att blomma under april månad. Bra där. Annars är det alltid med hjärtat i halsgropen som jag beskådar det ljuvliga trädet med det icke helt överensstämmande namnet "Frost" under tiden då det svävar mellan fruktliv och fruktdöd innan frostrisken är över. Nu så slog de första blommorna ut igår och jag hoppas vi kan se fram emot saftiga persikor nu! Bin och humlor som kan befrukta trädet finns det i massor! Frost blir det säkert men låt oss hoppas på att den inte blir allt för hård.

Annars är det ljuva tider nu! Man kan om man är ledig grilla två gånger om dagen och man kan frossa i sparris. Vi grillade vildsvin i helgen. Vildsvinskarré till och med. Mört som den finaste oxfilé och minst lika gott. Att äta kött från djur som levt fint i skogen känns alltid bra. Just vildsvin borde flera pröva.

Annars har hårt trädgårdsarbete varvats med heta dopp i nya bubbelbadet. Det finns enkla varianter som man blåser upp och som duger finfint faktiskt. Troligen håller bubbelbadet inte lika länge som ett bubbelbad med skal på men det kostade heller inte många slantar. Att krypa ned i 39 gradigt vatten efter en hård dag i trädgården är ljuvligt. Sedan kan man ligga där och lyssna på fåglar, lösa världsproblem och se solen gå ned.

Varierat om våren

Blåst. Det är faktiskt värre än mördarsniglar för trädgårdsvännen. Avskyvärd blåst som på en sekund kan förgöra det som växt på i veckor, ja, kanske månader. Jag blir superirriterad av blåsten på ett helt irrationellt sätt. Det är ju verkligen ingen mening liksom. Men, men.

På lunchen planerade jag veckomatsedel. Fisk, fågel och grönsaker. Gryta och grillat. Stekt, kokt och rostat. Olika former och texturer. Jag vet inte varför men jag finner en sådan glädje i att planera och handla. Planera för maten och inte alltid i detalj heller. Nu och då kan lite improvisation inte alls skada. Igår så lät maken min basilikadressade potatis få sällskap av färsk babyspenat och skurna sockerärtor. Oj så gott! Till det en grillad bit lax.

Salladen gör man genom att koka potatis, gärna amadine, tills den är mjuk. Vi lät skalet sitta på. Skär i grova bitar. Ta bladen från en kruka basilika, 1 dl rapsolja, i tsk honung, 1 msk äppelcidervinäger plus salt/svartpeppar och mixa med stavmixer. Smaka av och se så syra/sötma/salt/peppar är lagom. Häll sedan över den varma nykokta potatisen och blanda i sockerärtor/spenat. Eller varför inte annat? Fetaost och tomat...möjligheterna är oanade! Varm potatissallad är ett riktigt supertillbehör.

Och så fick jag en god nyhet! Blomman på bilden är en lök som på något sätt hamnat på mitt källartak! Tack fåglarna kanske. Jättesnygg och jag hoppas den har den goda smaken att sprida sig!

Lundell och Kivik Art Center

Ulf Lundell är arg på Kivik Art Center och deras byggnationer. Det stör hans stillhet. Jag har respekt för att han förmodligen blir mera envis när de visar upp, som han upplever det, konstsnobbiga sidor.

Jag är en glad konstälskare på det amatörmässiga planet. Jag vet inte särskilt mycket om konst mera än att jag njuter av att se på konst. Sist när vi var nere på Österlen så ville jag besöka Kivik Art Center. Min vana trogen så googlade jag innan och gjorde resrutt. När jag kom till KAC så blev det värre. Mitt intryck är att de mest är ute efter mina stålar i form av en donation. Köp en sten, typ. När jag skulle leta öppettider så finns det inga på hela hemsidan! Hitta hit, ring hit och öppet - nope. Inga öppettider. Så vi släppte det. Känns inte som om de vill ha besökare faktiskt.

Om man inte välkomnar besökare bättre än så behöver inte Lundell oroa sig för att stillheten ska störas i allt för stor utsträckning.

Min favorit

Om jag måste välja mellan kött och fisk så vinner fisken alla dagar. Det allra godaste som finns är en perfekt stekt torskrygg med nypillade räkor, brynt smör och nyriven pepparrot. Det är svårslaget...

Nu börjar det...

Igår körde jag första vändan till Granngården efter jord. Tre säckar U-jord, en säck hönsgödsel och så en  femkilossäck snigeldöd. Äntligen någon som insett att enkilosförpackningarna är dyra och inte särskilt miljövänliga. Toppen!

Att vara trädgårdsvän innebär att man inte behöver lösa dyra gymkort. Ja, det är förstås inte helt gratis med säckar från butiken heller men allt krattande, bärande, grävande och fixande är gratis. Alla steg som stegräknaren tickar fram när man springer mellan boden och växthuset med plantor. Alla pelargoner som ska nedför trappan och ut för omplantering. Alla möbler som ska ut, alla dynor och allt annat som ska till för att få till en fin miljö ute när livets viktigaste årstid kommer. Ja, det ger motion detta.

Redan nu har jag sått rädisor, både korta och långa, spenat, morötter och sallad i min upphöjda bädd under fiberduk. Som ett girigt extraexperiment satte jag sallad och spenat i lådor i växthuset för att se hur tidigt jag kan bli egenförsörjd med godsaker.

Flyg och far

Idag är det bättre väder än på midsommarafton! Ja, det är faktiskt en gissning så god som någon. 13 grader i skuggan och njutbart solsken har lockat fram massor av fjärilar idag. Till och med ett bi som girigt förflyttade sig mellan krokusarna såg jag.

Flyg och far vintern och in med lite schyst vår. Ikväll äter jag räkmacka på Astrid Lindgrens Näs och är med på bokprat om rykande aktuella Bröderna Lejonhjärta.

Hjälp grannen med middag

Jag erkänner. Det bor till och från en liten kollektivkramare inuti mig. Inte jämt, jag uppskattar ensamhet och hemmets härd på alla sätt. Men ibland...tänk att bo på en gård i Toscana och stå där och röra i min tomatsås. Mama Dolmio typ. Kanske mera mama Dolmio än 1970-tals kollektivare....jag skulle inte klara oredan.

Därför blev jag lite extra glad när ny teknik nu verkar gå min väg. Om jag lagar för mycket mat så kan jag sälja den till grannen som inte hinner!

Tänk om den möjligheten hade funnits förra måndagen när jag stod i köket och lagade mat till bara mig. Med fem matlådor som resultat utöver min egen middag...

Muscovadosirap

Ja, man skulle kunna tro att jag är sponsrad här. Men det är jag inte. Muscovadosirapen förtjänar ett omnämnande vill jag lova.

I lördags gjorde vi glassefterrätt. Bara vaniljglass (en god en) som toppades med skivad banan, muscovadosirap och sötsalta nötter. Shit vad gott!

De sötsalta nötterna gör man genom att smälta socker i en stekpanna, hälla i samma mängd nötter som socker (jag tog valnötter och cashew, hackade) och en rejäl nypa salt. Rör om och låt svalna på bakplåtspapper. Hacka. Supergott till glass!