När Sverige är bäst så är det i praktiken sämst...

Bäst på att vara sämst. Sverige och alliansregeringen i ett nötskal. Nu till och med i en rapport av OECD. En ansedd organistaion där de allra flesta brukar vara eniga om att rappoter och fakta är utan fläckar.

Låt oss kika på vad det handlar om:

"Sverige är det land där den relativa fattigdomen ökat mest de senaste decennierna, enligt nya siffror från OECD. Sverige har halkat från första till 14:e plats i rangordningen över jämlika länder."

Vi är världsbäst på inkomstskillnader, eller om man så vill; ökade klyftor mellan fattig och rik.  Jamen grattis till oss då.

Själv hör jag till dem som fått alla jobbskatteavdrag och annat lullull. Sitter i vinnarfilen liksom. Men jag vet att det är lite som stt kissa på sig, varmt först och sedan, ganska snabbt faktiskt, kallt, vått och mycket obehagligt. Den som inte läst boken Jämlikhetsanden kan verkligen behöva göra det. Den beskriver precis det jag nyss sa fast på ett finare sätt. Samhällen där alla har det bra är goda samhällen att leva i - för alla. Samhällen där några har det bra och andra har det rejält mycket sämre blir inte bra att leva i för någon till slut. Vissa saker går helt enkelt inte att köpa för pengar, så att säga.

När OECD presenterar en rapport som visar att den relativa fattigdomen i Sverige ökar så tänker jag på barnen. Barnen i familjer där den relativa fattigdomen breder ut sig är utsatta, ja, mest utsatta som vanligt. Att barnfattigdomen kommer öka och därmed hopplöshet och nedåtgående spiraler som följd hyser jag tyvärr ingen tvekan om.

Med en ungdomsarbetslöshet på nära nog 30 procent så förstår ni ju själva att detta barkar åt pipan. Mera på samma ämne hos Martin Moberg!