I gårdagens Uppdrag granskning finns det en hel del som Janne Josefsson säkert gör rätt i att granska.
Det är sorgligt om Majblomman handskats ovarsamt med siffror.
Det är sorgligt att Rädda Barnens olyckliga kampanj får så stor uppmärksamhet.
Allra mest sorgligt är det ändå att Janne Josefsson använder sin makt på ett så skamlöst sätt.
Programmet väljer att helt borse från att ens nudda vid varför barnfattigdom diskuteras. De väljer att helt strunta i att Rädda Barnens siffror i grunden baseras på tung statistik från SCB och forskare som Tapio Salonen.
Marika Lindgren Åsbrink skriver bland annat så här:
"Enligt Rädda barnen lever i Sverige idag 242 000 barn i ekonomisk utsatthet, eller barnfattigdom. Den här siffran är framtagen av forskare och ifrågasätts inte i Uppdrag gransknings reportage. Rädda barnens fattigdomsbegrepp är inte heller relativt, vilket många verkar tro."
Vidare har hon fastnat för samma faktum som jag gör när jag ser Uppdrag granskning:
"Uppdrag gransknings reportage kretsade i hög grad kring huruvida det finns barn i Sverige som inte får äta sig mätta eller som går klädda i sommarkläder på vintern. Personer i bostadsområden där barnfattigdomen skulle vara hög intervjuades och fick svara på frågor om barnen som bodde där saknade mat och kläder. Nä, sa de flesta."
Marika noterar att vi bör läsa också Susanna Alakoski om vad fattigdom innebär.
Josefsson kilar runt och letar fattiga, trasiga och hungriga barn. Och hittar inga. Han hittar flera som säger att detta inte är sant. Och Josefsson kan pusta ut, han har rätt i sina aningar, barnen är inte vare sig trasiga eller fattiga. Puh... Inte med ett ord nämner han var statistiken kommer från eller hur det räknas.
Bara en massa tyckande som belägger Josefssons tes.
Majblommans siffror känns verkligen inte bra. Men tror någon att föräldrar med svår ekonomisk situation verkligen har råd att lägga 5000-10000 kronor om året på glasögon? Om man har ett barn, två barn eller tre? Förstår ni inte att detta är svårt och faktiskt helt omöjligt ibland?
Josefssons slakt av Majblomman är verkligen sorglig. För vem tror han tjänar på detta? Tror han att Majblomman i hemlighet är köpta av en lömsk glasögonlobby?
Det absolut värsta i programmet är ändå intervjun med kvinnan som vill vara anonym. Hon som tar emot pengar "utan att prestera något" som Josefsson uttryckte det.
När kamerna fokuserar på hennes gravida mage så rodnar jag av ilska.
Vad ända in i glödhetaste vill Josefsson säga med det? Vill han säga att hon borde skämmas som sitter där och tar emot bidrag och samtidigt minsann har rullat runt i sänghalmen och tänker sätta ett barn till världen? Här borde hela produktionen skämmas å det grövsta för sin syn på denna kvinna och hennes medsystrar i liknade situationer.
Janne Josefsson och Uppdrag granskning för på människor skuld och skam som de inte förtjänar. Och jag skäms för hur han använder sin mediala makt. Det är ju fruktansvärt märkligt att det inte finns någon skam i att ta emot bidrag i form av skattesubventionerade barnflickor, bartenders och trädgårdsarbetare. Så fort bidragen handlar om överlevnad, ja då ska vi skämmas.
Hade han verkligen förväntat sig att människor skulle stå på kö för att visa upp sina trasiga skor?
Köa för att bekänna sin fattigdom och sin hunger? Köa för att visa upp barn som blir mobbade och barn som blir utan både det ena och det andra? Köa för att visa upp det som man i vår tid ljuger, bedrar och gör allt för att gömma undan?
Trodde han att de skulle köa för en intervju med en man som får de flesta att flacka med blicken och darra vare sig de gjort något eller inte....skulle inte tro det. Och naturligtvis, bara för att Josefsson inga hittar så finns det inga fattiga barn.
Men så skönt då. Tack Janne.
Läs gärna Aftonbladet som granskar granskaren.
Man kunde anta att det skulle uppfattas som något glädjande att det inte var så illa ställt med med barnfattigdomen som vi först trodde.
SvaraRaderaLäser man bland er s-bloggare så är det sämsta nyhet som kommit fram sedan valresultatet.
Varför, kan man undra, kan det vara att det skulle tjäna era politiska syften om det visade sig att vi hade en ökad barnfattigdom ?
Men så simpla kan jag inte tänka mig att ni är, eller?
Lars Norling
Ingen skulle vara gladare än jag om det vore så att barnfattigdomen minskat. Men det är inte det som är grejen här. Janne Josefsson riktar kritik mot en kampanj som Rädda Barnen själva medger var missvisande och togs bort. Josefsson vet att de siffror som Rädda Barnen baserar sina rapporter om barnfattigdom på kommer från SCB och bearbetas av Tapio Salonen som är en erkänd forskare på området. Dessa siffror är fortfarande i högsta grad verkliga och innebär att nästan 250 000 barn lever i ekonomisk och social utsatthet. Kalla det vad du vill, men de har det svårt. Du kan själv gå in och läsa hos SCB om fattigdomsjämförelser idag! 1,4 miljoner svenskar (var sjunde svensk) är utsatta för risk för fattigdom eller social utestängning. Vi ligger naturligtvis i lä när det gäller många andra europeiska länder. Men ska vi nöja oss med det? I så fall så kan vi ju sänka ambitionerna rejält på många områden i samhället.
SvaraRadera