Jag brukar verkligen försöka tänka mig in i hur andra resonerar. Försöka se saker med andra glasögon än mina egna. I flera dagar har jag funderat på hur det ska kännas att vara moderatpolitiker i Kalmar numera. Och det är nog ingen dans på rosor precis.
Tänk er medlemmar som röstar i en fråga och fattar beslut på demokratiska grunder. Tänk er sedan att beslutet i princip ska befästas på ytterligare ett möte men inte riktigt samma konstellation. Normalt sett formalia men inte i Kalmar. I Kalmar kuppas det och med röstsiffrorna 6 mot 7 väljs en helt annan moderat in än den som medlemmarna valde på det demokratiska medlemsmötet.
En pikant detalj är att mannen som valde att gå emot medlemmarnas vilja dessutom hade en egen röst att lägga på sig själv. Antagligen den sjunde rösten som fick honom vald.
Man blir mållös vad en del kan göra för att köra över andra.
Hur känns det att gå och sätta sig på nästa medlemsmöte tro? Och hur känns det att gå till sitt "förtroendeuppdrag" varje dag? Obegripligt.
Peter Akinder skriver läsvärt om detta.
Mera obegripligheter hittar ni här.
Men när det första mötet hölls visste inte de som röstade att den ena kandidaten tidigare sökt jobb hos S. Att först ha en ordförande som söker en partner hos S och sedan en som sökt jobb hos S var väl lite väl magstarkt!
SvaraRadera