I helgen har jag och många med mig besökt Nätrot´12 och fått med massor av nya intryck kring sociala medier. Världen ser ut på ett helt nytt sätt och frågan är hur vi alla ska förhålla oss till detta?
Alla kan vara sin egen ledarskribent och alla kan live-sända sin egen presskonferens med små och enkla medel. Gammelmedia har inte längre monopol på nyheter och vinklar.
I går lyssnade jag på Calle Fridén. Han är byggnadsarbetare och har en blogg som heter Utsikt från ett tak. Om ni inte redan har läst den så tycker jag att ni ska göra det!
Calle Fridén fick problem när han visade upp urusla arbetsmiljöer och skrev om det på bloggen. Han berättade om möten med svarta kostymer och försök att tysta ned. Han blev förbannad och det blev jag med när jag lyssnade. Tänk om arbetsgivarna som la stor kraft på att tysta Calle i stället lagt kraft på schysst arbetsmiljö i stället?
Hela berättelsen fick mig att fundera på problemet generellt. Jag bedömer ju att alla som vill kan sända, ta bilder och publicera sig. Jag brukar säga att det jag kan, det kan de flesta klara av. Ta kort med en mobilkamera och lägga på facebook eller på en blogg är superenkelt. Det innebär att företagare runt om i landet borde ta sig en rejäl funderare på var gränserna går och kanske än viktigare; var möjligheterna finns i detta!
Kommunal som fackförbund verkar att döma av det jag hört i helgen vara en föregångare på området sociala medier och möjligheter. Där fick man i gång en diskussion som inte alls gick ut på att förbjuda exempelvis facebook och likande. Förbjuda eller tillåta facebook, förbjuda eller tillåta samtal mellan arbetskamrater, förbjuda eller tillåta läsning, toabesök, rökning, ja, vad är facebook i detta?
Kommunal valde en öppen väg där tilltron till medarbetare och medlemmars sunda förnuft är hög. Sociala medier är en del i vardagen och kan, precis som så mycket annat, vara både gott och ont.
För mig hoppar då tanken tillbaka till Calle Friden och byggföretagen. Och till alla andra företag där ute som står i begrepp att försöka förstå det nya och otroligt snabba informationsflöde vi alla har tillgång till.
Om jag var företagare så skulle jag blixtsnabbt inse att alla mina anställda är förtoendebärare i ett fantastiskt kontaktnät.
Var och en har fått och bär ett förtroende i den egna kretsen av vänner och bekanta. Jag har det och du har det. Ett varumärke där andra mäter det vi säger i förhållande till hur de uppfattar oss.
När jag berättar för andra om att jag trivs jättebra på mitt jobb och att jag har roligt så betyder det något. När jag talar om att jag får förtroende och ansvar på mitt jobb så lyssnar många och tycker att det låter bra.
Vi bär alla på en berättelse om våra jobb och det ligger i arbetsgivarens intresse att se till att jag ha en god berättelse att lyfta. Dessutom är det banne mig helt gratis reklam på bästa sändningstid!
Framgång framöver kommer att handla om företag som vågar sticka ut hakan i sociala medier och låta personalen gå före som bärare av varumärket som den goda arbetsgivaren! Våga omfamna de nya möjligheter som finns att synas. Att sluta sig, skapa förbud och snåriga regler kommer inte att vara modellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar