Politik är att vilja

‎"Ingen människa kan skapa sig en ö,där han eller hon oberoende av andra kan leva ett liv i frihet. För vi är alla förr eller senare beroende av varandra."

I dag är det 25 år sedan Olof Palme dog. Citatet ovan är ett av många som cirkulerar på Facebook i dag till hans minne.

Själv använder jag gärna frasen "politik är att vilja". Så är det för mig. Finns inte viljan där så duger det inte. Det finns politiker som lutar sig tillbaka och vill ta emot och ta ställning till andras förslag. De får aldrig min respekt.

Pamle då. Jag, precis som så många andra, minns exakt var jag var när beskedet kom. Det var morgon och jag stirrade tomt på radion som satt på en vägg. Jag var 19 år och hade inte påbörjat mitt politiska engagemang ännu. Jag kände fasa.

Många skriver i dag om Palme, Röda berget och Tord Oscarsson och Svensson är några på en blogg nära dig.

Kandidaterna föreslås utan att ha sagt ja!

Just nu haglar förslagen på ny sosseledare in till valberedningens ordförande Berit Andnor. Mitt eget partidistrikt i Kalmar län föreslår enligt Vimmerby Tidning namn som Tomas Eneroth, Håkan Juholt och Ulrica Messing.
Det som är lite udda är att detta pågår helt utan att de berörda är tillfrågade om de verkligen VILL bli partiledare. I vanliga fall när vi väljer förtroendevalda inom partiet så nominerar föreningarna in namn till valberedningen och vi är baske mig ganska noga med att den som föreslås är tillfrågad och ställer upp!

Om vi bortser från tokskapen i att de föreslagna inte marknadsför sin vilja och sitt engagemang så kan detta naturligtvis få andra konsekvenser.

I teorin så skulle detta kunna betyda att inte en enda av de nominerade ställer upp. Och då står Berit där med skägget i brevlådan...

Mera hos triss i Peter i dag, Johansson och Högberg och Andersson på en blogg nära dig.

Så himla bra skrivet Åsa!

Läser en debatt av Åsa Linde. Det borde ni också göra. Här kommer en bit, ämnet är fattigdom i Sverige i dag.

"Så fort detta kommer på tal är det genast någon som invänder att ingen svälter ihjäl i Sverige, och att det minsann ser mycket värre ut på andra håll i världen. Naturligtvis är det så. Det går alltid att hitta dem som har det värre. Men betyder det att vi ska blunda för de problem som finns här? Att vi som är fattiga fast vi bor i ett rikt land bara ska hålla käften och vara glada över att vi inte svälter ihjäl?

Jag tycker inte det och därför skriver jag nu detta, även fast jag hade tänkt låta bli. Jag hade en halvfärdig artikel som jag hade tänkt skicka till någon debattsida. Samtidigt var det något som hindrade mig, det kändes som att någon annan än jag borde ta den platsen. Det kändes som att impulsen att alltid ta ett steg fram och bara ”här är jag, kolla på mig” borde tryckas ner. Men jag kan bara inte låta bli att yttra mig om detta. För när jag läser i tidningen och hör folk säga i TV att fattiga människor egentligen inte finns i Sverige vill jag sticka mitt kontoutdrag under näsan på er och skrika ”vad fan är det här då!”.

Jag vill att vi ska prata siffror, pengar. Jag vill att ni ska veta exakt hur lite jag har att försörja mig och min sjuåriga dotter på varje månad. Jag vill att ni ska veta hur det känns att säga ”nej vi kan inte baka idag för jag har inte råd med ingredienser, vi bakade ju förra helgen” till sitt barn som kommer med förslag på lördagsaktiviteter."

Maud, makten och härligheten i evighet eller tills Odell säljer...

Det finns några som det går riktigt bra för i alla fall. Det är elbolagen och deras ständigt leende vd:ar. Nu gör de nya miljardvinster utan att ta bort kniven från kundernas strupe. Å andra sidan så är deras roll just den; att tjäna pengar till aktieägarna. Det är vad ett aktiebolag gör. Sedan finns det förstås grader i helvetet när det gäller återinvesteringar kontra aktieutdelning. Men det ska vi inte fördjupa oss i.

Sålunda tjänar elbolagen pengar för att de kan det. Ingen säger stopp. Jovars, kunder klagar och kan inte betala sina räkningar men det går till Kronofogden och då går det kanske att pressa ut slantar trots allt. Organisationer som Villaägarna ropar och lägger rapporter.

Den verkliga makten att förändra det har politiken med Maud Olofsson i spetsen. Hon ber oss alla enträget att vi ska tilläggsisolera och byta glödlampor. Kvinnan som styr Vattenfall... Nåväl, nu är Mauds fd statssekreterare Jöran Hägglund i alla fall ny pr-chef på Vattenfall så lite kanske hon trots allt kunde påverka.

Det skulle kanske ändå kunna vara på sin plats att tala om för Maud Olofsson att svenska folket ännu så länge faktiskt äger 100 procent av Vattenfall och därmed finns det stark politisk makt att spela med. I stället för att tjafsa om glödlampsbyten och tilläggsisolering....

Fasans reform

I dag följer Martin Moberg upp med ny info om Fas 3 och vilka som verkligen drabbas. På bloggen Ett hjärta rött finns mera.
Själv skrev jag ett längre inlägg i lördags om hur nedrustningen hänger samman. I dag kan vi dessutom lägga haveriet av a-kassan till raden av elände som allt oftare drabbar löntagare runt om i landet. Mera hos Claes Krantz också.

Vilka möjligheter med Högberg som ledare för (S)!

Det är ingen hemlighet att Peter Högberg kandiderar som partiledare för socialdemokraterna. Förmodligen var han först ut i ett parti där nejsägeriet blivit till en konstart och där ett ja automatiskt alltid har betytt att du kan kasta in handduken direkt. Så om nu Peters chanser var små innan så var de inte ens längre mikroskopiska när han tagit bladet från munnen.
DN listar de fyras gäng utan att ens ha maken med i löpande text...tyvärr.

Dock har han minst en trogen supporter i Tokmoderaten.

För min del så skulle förstås valet av Peter till partiordförande vara en fröjd. Jag skulle omedelbart plagiera Fotbollsfruns koncept och blogga under namnet Partiledarfrun. Särskilt intressant skulle jag förstås vara nu när Fotbollsfruns man inte längre spelar fotboll.

Hallå Aftonbladet? Vad sägs om en partiledarfru i stället?


För er mera seriösa så finns det viktig läsning idag, Katrine Kielos om just teknik och utveckling som vi inte sett änden på ännu. Martin Moberg bjuder på söndagsmusik och Krassman listar Knuffresultatet. Kulturbloggen berättar om Göran Hägglund som hellre fajtas för snus än för att gamla ska få bo tillsammans. Och så Peter Andersson om dagens siffror!

Vägen utför öppnas upp

I dag tänkte jag beskriva ett sammanhang som oroar mig. Landet Sverige är på väg att likna en allt för ihålig schweitzerost. Bara i morgonens från veckan insamlade tidningsskörd hittade jag flera oroande tendenser som kommer att påverka många av oss fortare än vi anar.

Arbetsmarknaden har förändrats kraftigt och facket är inte den maktfaktor som näringslivet vill måla upp. På Löntagarbloggen finns mycket matnyttigt för den som vill veta mera och hos Roger Jönsson idag. Jag kan bara peka på en kommande förändring. Den 1 augusti i år föreslår regeringen att kravet på dispens för övertid försvinner. Det är en "regelförenkling" som erbjuds näringslivet. Exakt vad det innebär för den enskilde löntagaren vet vi inte i nuläget. Men nog kan vi ana att det handlar om att kraven på var och en ökar. Mera jobb utan att kunna säga nej tack.

De arbetslösa i Fas 3 har inte lyckats få jobb i den utsträckning som det var tänkt. Roger Jönsson har skrivit en hel del i ämnet och Martin Moberg likaså. Regeringens jobbpolitik börjar krackelera i kanterna. Att sända ut människor till jobb som annars inte skulle göras och belöna arbetsgivare med pengar har inte fungerat. Det öppnar för att människor utnyttjas. Mera på AB Ledarbloggen.

Kruxet är att just nu går exempelvis bemanningsföretagen otroligt bra. Det är ett rejält högtryck. Olika branscher ropar efter kompetens som inte finns. Kompetens kommer att kosta skjortan. Det som däremot finns är en hel del människor som är arbetslösa. De befinner sig i Fas 3 och får ingen utbildning alls. Att matcha de arbetslösa mot alla de jobb som finns just nu är en direkt omöjlighet. Det är i ett sådant läge som arbetslöshet biter sig fast. Människor fastnar i sin hopplöshet eftersom de vet att jobben som finns där ute inte är för dem.

I en aktiv jobbpolitik så ser Arbetsförmedlingen till att lotsa människor till utbildning. Arbetsmarknadsutbildning som leder till jobb. Som i sin tur leder till att näringslivet förses med kompetens. Att samhället betalar för arbetsmarknadsutbildning torde i slutänden vara en ren vinst.

I dag går skattepengar rakt ut i tomma fas 3-intet. Mänsklig rundgång utan resultat. Ett tragiskt sätt att använda skattepengar på.

När man talar om tragik så kommer jag osökt att tänka på sjukförsäkringen. Den senaste tiden har vi hört företrädare för både centern och kristdemokraterna höja rösten för att det måste till förändringar som gör systemet mera humant.

I Tidningen Tro & Politik talar Tomas Eneroth om hur de borgerliga sedan faktiskt agerar i praktiken:

"Men i riksdagen låter det annorlunda, enligt de rödgröna politikerna i Socialförsäkringsutskottet.
– Varken Kristdemokraterna, Centern eller Folkpartiet vill använda riksdagen för att ändra sjukförsäkringen, säger Tomas Eneroth.
I förra veckan föreslog de rödgröna ledamöterna i Socialförsäkringsutskottet ett så kallat ”utskottsinitiativ” för att göra några akuta ändringar i sjukförsäkringsreglerna. Men inget av de borgerliga partierna nappade.
Tomas Eneroth, tillsammans med kollegerna i utskottet Gunvor Ericson (MP) och Wiwi-Anne Johansson (V), vill med ett gemensamt utspel visa på regeringspartiernas dubbelmoral.
– Vi får inte stöd i detta, trots att utspel i medierna visar på annat, säger Tomas Eneroth."

Sålunda går det utmärkt att gråta ut i media för att sedan gå till riksdagen och rösta emot förbättringar i socialförsäkringsutskottet. Det verkar dessutom som om det är ett agerande som fungerar för att slippa undan de jobbiga journalisterna. Jag undrar hur det kommer sig att det verkar så otroligt svårt för regeringen att agera för en anständig sjukförsäkring där människor inte behöver bli sjuka av oro också.

Detta var egentligen bara att skrapa lite på ytan av försämringar som sker, en efter en. Lita på att det kommer nya.

För er som vill läsa något bra kan jag rekommendera Björn Fridén i dagens Aftonblad.

"Oppositionen gör helt fel när man kritiserar att skattepengar används till att anställa Per Schlingmann som verklighetsminister. Han ska vara kvar på sitt jobb. Men i stället för att förklara Fredrik Reinfeldts verklighet för folk, bör han förklara folks verklighet för Fredrik Reinfeldt."

Stor konst.

Ni som vill läsa mera om partiledarvalet och medlemsvård kan ta en runda till Alexandra Einerstam och Peter Högberg och Rebella och Svensson och Martin Moberg och Peter Andersson på en blogg nära dig.

Är ni många som behandlar medlemmar som skit?

Jag bleknade en smula när jag läste Gunilla Källenius blogginlägg idag. Hon beskriver hur hon alltid röstat socialdemokratiskt och att nu så hade hon bestämt sig för att bli medlem sedan en tid tillbaka. I valet av ombud till partikongressen beslöt hon sig för lite extra engagemang. Hon ville veta hur kandidaterna tänkte rösta innan hon valde ut vilka 20 hon ville se som representanter. Svaren varierade men detta skrämde mig verkligen:

"En person var direkt negativ, och svarade: ”Jag respekterar valberedningens arbete och kommer stödja den kandidat de föreslår. Tror det mycket farligt om du (och andra) föregår valberedningens gedigna arbete genom att själva leka valberedning”."

Då undrar jag följande; hur hanterar partiets företrädare nya tidens teknik? Förstår de inte att det finns människor som når och nås på mycket enkla sätt? Hur är det möjligt att företrädare för socialdemokraterna beter sig på detta sätt mot en medlem? Nu var ju Gunilla Källenius snäll nog att inte peka ut den som gjorde ovanstående dundergroda.

Om jag vore som Gunilla skulle jag nog fundera på om det inte vore dags att tala i klarspråk om vem det var.

Även Röda berget har uppmärksammat detta i dag.

Vilken mått(s)tock Karin?

I dagens AB skriver Karin Pettersson om socialdemokratins partiledarval. Pettersson resonerar kring de olika alternativen och hon lyfter Damberg, Pagrotsky och Sundström. Personer med förnamnen Mikael, Leif och Anders. Hon argumenterar och berättar för läsaren om deras olika företräden. Karin Pettersson avslutar sin ledare med följande:

"Två kvinnor förekommer i mediespekulationerna. Lena Sommestad har en gräsrotsrörelse i ryggen, och har ett öppet och resonerande tilltal. Det är dock svårt att se hur hon skulle kunna hålla ihop och leda partiet. Veronica Palm är populär, och en skicklig debattör. Men har inte kapaciteten att bli partiledare.
Att det inte finns några starkare kvinnliga kandidater är oroväckande. En av de viktigaste uppgifterna för Socialdemokraterna under åren framöver blir att matcha fram en ny generation ledare. Av båda könen."

Då undrar jag med vilken måttstock Karin Pettersson har mätt? Att säga att Veronica Palm inte har kapacitet är enkelt. Jag vill nog ha en lite mera specificerad förklaring. Min allra första magkänsla i Karin Petterssons ledartext är att hon mäter med den gamla vanliga mansmåttstocken och det känns inte som den Karin jag läst och tyckt om tidigare. Eller så visar det bara på hur lätt det är att falla ned i gropen.

Vad är styrka?

Vad är kompetens?

Och framför allt; säger vem?

De kandidater som heter Veronica, Ylva, Lena och Lena har kompetens. Kanske inte exakt samma som Anders, Leif och Mikael. Men kom inte och säg att den är sämre förrän jag vet vilken måttstock vi mäter med!

Flera om valet av partiledare i dag är Alexandra Einerstam och Peter Andersson och Johan Westerholm och Peter Johansson och Peter Högberg och Kulturbloggen och Martin Moberg Sandro Wennberg på en blogg nära dig.

Tomas, säg ja!

Ur Rapport:
"När Socialdemokraternas partidistrikt nu presenterar namn på partiledarkandidater för partiets valberedning är doldisen Tomas Eneroth det namn som nämns mest. Det uppger källor med insyn i valberedningens arbete för Rapport."

Nu verkar det som om jokern tagit klivet upp och är med i diskussionerna. Hos mig har Tomas Eneroth varit aktuell länge.

Han har det som krävs!

Listan på alla som inte svarat är släppt

I dag släpper vi listan på alla som svarat eller inte svarat på Öppna Kriskommissionens enkät!

Läs hela på Partistaten nu!

S-männen väljer bort att svara

Det är kvinnorna som visar framfötterna när Öppna Kriskommissionen sänder ut en enkät. Hos Sandro Wennberg kan vi läsa om männen i toppen som helt enkelt nobbar enkäten.

Urdåligt!

Aftonbladets sajt Politikerkollen skriver bland annat detta:

"Särskilt svalt har intresset varit från partistyrelsens 55 ledamöter. Bara elva procent av PS har svarat - och alla är kvinnor."

Bland dem som svarat finns Veronica Palm, Ylva Johansson, Lena Hallengren och Maryam Yazdanfar.

Bra! Mycket bra! Heder till er!

Alexandra Einerstam skriver om griniga gubbar på en blogg nära dig.

Framtidsdebatt i dagens Aftonbladet

"Låt oss börja med det som är bra.
Socialdemokraternas Kriskommission har inte bara skummat på ytan. Anslaget är brett, kommissionen har påbörjat en idépolitisk diskussion och inlett ett resonemang kring det gröna folkhemmet. En socialdemokrati som ska hålla i 100 år till måste ha en politik för tillväxt som är socialt och ekologiskt hållbar.

Mest glädjande är de skarpa förslag som kommer från Johan Perssons grupp om organisationen och hur den ska anpassas till dagens medlem och väljare. Det är en konkret åtgärdslista för att socialdemokratin skall kunna gå in i en renässans med fokus på varje partis minsta byggsten: den enskilde medlemmen och hans eller hennes känsla av sammanhang och gemenskap."

Så inleds dagens debatt i Aftonbladet där Johan Westerholm, Alexandra Einerstam, Peter Högberg, Peter Johansson och jag själv kommenterar Kriskommissionens rapport som las fram i går.

Det är viktigt att se rapporten som en start. En början på det som bara kan bli bättre. Men vi måste ha företrädare som brinner för rörelsen och för sitt ledaruppdrag. Inte trötta vakthundar som bara biter ifrån när deras position hotas.

Mera i AB av Katrine Kielos idag.

Bra Kriskommissionen! Lyssna nu partistyrelsen, med alla öronen!

"Kriskommissionen slår fast att det inte räcker med att ändra politiken, socialdemokraterna måste också ändra sitt arbetssätt. ”Partiet ska vara Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka”. Det är en målsättning som både kan locka ock skrämma den socialdemokratiska partiledningen, men vi anser att partiets måste omfamna det tankesättet för att bli en folkrörelse för 2000-talet och återta formuleringsinitiativet i svensk politik."

Så inleder Peter Johansson på Röda berget sitt inlägg om Kriskommissionens presentation idag.

Det känns som om kommissionen gjort ett bra jobb med tanke på tidsaspekt och koloss-stämpel. Kravet på organisatorisk förändring känns som en lättnad och får inte falla i glömska utan tas på allvar bums.

Jag tilltalas av tanken på en operativ och engagerad partistyrelse. Bra!

SvD idag om Kriskommissionen.

Flera om detta i dag är Peter Högberg och Alexandra Einerstam ! och Alexandra Einerstam två och Peter Andersson och Johan Westerholm och Martin Moberg och Jämlikhetsanden och Marika Lindgren Åsbrink och Partistaten på en blogg nära dig.

Partiledarhemligheten

Partiledarfrågan fortsätter vara het. Idag är Jytte Guteland så klok i SvD:

"Också SSU-ordföranden Jytte Guteland efterlyser mer av politiska markeringar från de som vill vara med i partitoppen.
– Man kan inte visa upp sitt gamla CV och nöja sig med det. Det handlar om att visa lust nu, tryck nu, skriva artiklar nu och berätta vilken vision man har."

Har tidigare gjort inlägg om att partiledningen måste upp till bevis här och här och här och här.

I dag klamrar sig ledningen fast vid en förlegad ordning. Samhället förändras och människor förändras över tid. Allt förändras utom partiledningens syn på hur en ledare för socialdemokraterna ska tas fram. Det är vi och Vatikanen...

Det som måste till är naturligtvis en tillåtande attityd. Det måste vara tillåtet att visa viljan och lusten. De kandidater som vågar visa vilja och lust ska tas till vara allesammans efter att partiledaren är utsedd. Det ska vara fint att ha varit en av dem som kunde bli partiledare.

Lena Sommestad yttrar sig i AB i dag! Kanske vore det fint med Lena och Tomas Eneroth som ett team i toppen!

Flera om detta i dag är Peter Johansson och Peter Andersson och Sandro Wennberg och Peter Högberg och Thomas Böhlmark och Roger Jönsson på en blogg nära dig. Till och med Tokmoderaten hittar ibland ett korn av sanning....

Partiledaren väljs utan att vi vet vad hon eller han tycker

Jag har fått kommentarer kring mitt resonemang i partiledarfrågan. Jag tror att jag behöver förtydliga mig.

Jag vet att s-föreningar och medlemmar fått vara där och säga sitt på möten runt om i landet.

Jag vet att det lämnas in förslag både på ledarens karaktärsegenskaper och önskade erfarenheter.

Det jag vänder mig mot är hymladet som nu sker. En kandidat ska fram. En.

Det tycker jag är fattigt hos Sveriges största parti. Jag vill se flera kandidater som berättar vad de vill. Vad drömmer de om? Vad brinner de för? Sedan vill jag se ett val.

Nu köper vi grisen i säcken, om ni ursäktar min småländska...

Att trava till kongressen och välja på en kandidat är fortfarande förkastligt.

Personligen tror jag på att det finns flera duktiga kandidater. Jag har tidigare skrivit att jag tycker att Tomas Eneroth skulle kunna vara ett bra val. Men Lena Sommestad och Ylva Johansson är mycket tänkbara.

Dessutom tror jag på delat ledarskap. Inte en utan två partiledare som stöttar varandra. Ett team i toppen.

Elisabeth Sahlén Karlsson och Anna Vikström och Johanna Graf på en blogg nära dig..

Politik i nöd och lust

Sammanhang. Ett viktigt ord.

Politik handlar om sammanhang. Att se hur pusselbitar som jämlikhet, utveckling och tillväxt faktiskt hänger ihop. Att kunna förklara varför skatten är viktig. Att kunna berätta om vad den används till och hur tanken är.

Karin Pettersson för ett resonemang i dagens Aftonblad.

Jag håller med till stor del.

Vi ska kunna berätta att s-politik handlar om nöd och lust. I bland behöver man en hand att hålla i. Ibland springer man fort fort och kan ge lite mera till andra. Socialdemokratisk samhällssyn är som ett bra äktenskap, man lovar varandra att finnas där. Vågdalarna finns där men målet är tydligt. Tillsammans i nöd och i lust. Det är styrka.

Mera hos Martin Moberg och Peter Högberg på en blogg nära dig.

Kraven på öppen process växer

Partiledarvalet riskerar fiaskostämpel. Ledande företrädare menar på fullaste allvar att vi ska slänga ut en stor summa pengar på att samla hundratals ombud i Stockholm under en helg för att välja en redan förutbestämd kandidat.

EN kandidat. Ni hör själva det absurda i upplägget. Det finns valfrihet som är direkt konsumentfientlig och oerhört korkad. Men när det gäller vem som ska leda Sveriges största parti så vill jag banne mig veta vad som bjuds.

Vis av skadan sedan tidigare så vet vi att det inte går att reparera ett skadat personförtroende. Jag hör till dem som verkligen trodde på Mona men insåg till slut att de som INTE gjorde det var så förödande många.

Det blev som i Melodifestivalen innan folket fick ringa in och rösta...FEL LÅT VANN i fetstil på löpsedlarna. Fel partiledare vann-syndromet vill vi inte hamna i en gång till. Därför måste det vara förankrat i medlemskåren och vi måste få veta vad personen i fråga verkligen vill med politiken och med partiet. Därav den enkät som Öppna kriskommissionen har sänt ut.

Nu sägs det att alla inte är stormförtjusta i enkäten. Med dagens tekniska öppenhet och möjligheter för alla att göra sin röst hörd på olika sätt så är det häpnadsväckande att tro att medlemmarna sitter stilla snällt väntande på att ordföranden i s-föreningen ska kalla till möte i Folkets park. Det finns så otroligt många flera kanaler i dag.

Jag blir så heligt förbannad på att partiledarkandidaten ska utses i ental. Våga stå för att ni är en av flera som är tänkbara som partiledare! Det är ju fantastiskt hedersamt! Sedan gäller det att de som inte väljs tas tillvara. De får inte bli satta ute i kylan på grund av att de vågade spänna bågen.

Öppna partiledarprocessen nu, annars kommer medlemmarna att göra det.

Rekommenderar verkligen läsning hos Johanna Graf idag. Många kloka tankar där i fråga om ledarskapet i vårt parti.

Aftonbladet i dag. Intressant i SvD idag.

Johan Westerholm är förbannad i dag, och Peter Högberg och Thomas Böhlmark och Alexandra Einerstam och Krassman och Peter Andersson och Jämlikhetsanden och Martin Moberg på en blogg nära dig.

Medlemmarna köper inte hemlighet(s)makeri!

Nu är det dags att visa färg kamrater! Vi i Öppna Kriskommissionen agerar för att få veta vilken vilja och och vilket engagemang som döljer sig i den allra högsta toppen.

"Öppna kriskommissionen har satt ihop en enkät som vi skickat ut till 156 ledande socialdemokrater med frågor kring deras framtida roll i socialdemokraterna."

Av dessa 156 har 18 svarat uppger Sandro Wennberg.

Enkäten uppmärksammades i går på Politikerkollen.

I början av nästa vecka kommer vi att redovisa svaret.

Flera om detta idag; Johan Westerholm och Martin Moberg och Peter Johansson och Peter Högberg och Alexandra Einerstam på en blogg nära dig.

Locka riktigt många väljare...

Eftersom jag satt med Peter Högberg vid frukostbordet i morse och raljerade om Sosse-Idoluttagningen så kan jag väl haka på med ytterligare en kreativ idé...

Varför inte köra reklam i serieform och låta en sosse bli lika poppis som ica-stig? Personligt, nära och humoristiskt på 30 sek. En ny reklamfilm i veckan. Vore väl något för primesossarna att fundera ut, eller hur? Storytelling för ett rött 2000-tal på bästa sändningstid. Blir en chick kontrast mitt i "Solsidan".

Det vore ju ett fenomenalt sätt att nå ut, eller hur? Fortfarande tror väldigt många att vi inte vann valet på grund av att vi "inte nådde ut". Det tror jag är helt fel. Möjligen är det en tacksam snuttefilt att hålla sig i när grundvalarna skakar så pass som de gör nu.

Lördagsmat i ugnen

Det var ett tag sedan jag skrev om mat. Det betyder naturligtvis inte att jag undviker mat, tvärt om!
I dag står ett experiment i ugnen. Två stadiga stycken högrev av fantastisk kvalité bryntes redan vid lunchtid. Jag rev lite rotselleri och hackade purjo. Brynt och kryddad högrev lyftes ned i en ugnsform. På med selleri och purjo och en flaska bbq-sås med rökig karaktär. Nu står detta i ugnen på 120 grader och mojsar sig i formen som är hermetiskt tillsluten med folie. Halv sju kommer familjen andäktigt att delta i avtäckelsen. Min förhoppning är förstås att hitta en fantastiskt mör köttbit som smakar lite amerikansk barbercue. Till detta ett potatismos smaksatt med rostad vitlök och så gröna bönor.

Beblanda icke Småland med Östergötland, för bövelen!

Det är så skönt med folk som säger ifrån!

SD i Östergötland har tagit ställning i regionfrågan:

"– En östgöte är en östgöte och en smålänning en smålänning, säger Markus Wiechel, som är Sverigedemokraternas distriktsordförande i Östergötland."

Att göra region med Småland och Östergötland är inte aktuellt för SD.

Sålunda får man fundera på hur de håller sina landsmöten. Var och en för sig, kan man tänka. För inte beblandar sig väl SD-kandidater från olika delar av riket med VARANDRA!

Vad är det hos smålänningen som inte är önskvärt i Östergötland? Snålheten? Fast nog framstår det allt som om smittan redan har farit över länsgränsen...

Mera hos Röda berget och Peter Högberg och Martin Moberg på en blogg helt nära dig.

Lena s-kandidat för studenterna

I dag lanserar s-studenterna Lena Sommestad som sin kandidat till partiledarposten. Hon är absolut tänkbar även om jag verkligen gillar Tomas Eneroth. Lena Sommestad vore ett klokt val inte minst på grund av hennes kompetens och stora hjärta.

I SvD nu.

Politikerkollen berättar om valberedningens kravprofil och nämner minsann Tomas Eneroth som ett namn som nämns allt mera ofta.

Mera hos Martin Moberg på en blogg nära dig.

Förändring och öppenhet - socialdemokraternas räddning

I dag läser jag Johan Westerholms inlägg och nickar instämmande.

Socialdemokraterna har en ledningskris och vissa verkar slåss med näbbar och klor för att positionera sig.

Jag hör till dem som fortfarande tror på att det går att förändra. Själv har jag engagerat mig starkt i Öppna Kriskommissionens organisationsarbete. Det brinner jag för.

Ett öppet och välkomnade parti där det finns olika grader av engagemang och möjligheter. De personer som står för slutna rum och interna maktsfärer kan inte klamra sig fast i all evighet. Det är inte hållbart.

Jag är, precis som Johan Westerholm och många andra nytänkare, nominerad till partiets extrakongress i mars. Vi ska slåss för ett mera öppet parti på alla tänkbara sätt.

Flera om detta är Martin Moberg och Jämlikhetsanden och Partistaten och Alexandra Einerstam och Peter Andersson och Krassman på en blogg nära dig.

Pinsamt Kjöller!

Jag tycker nog att det är lite pinsamt att Hanne Kjöller, ledarskribent på DN, inte har koll på att Sverige var ett av de första länderna som faktiskt ratificerade FN:s barnkonvention!

Rädda Barnen är en seriös organisation

Att smutskasta Rädda Barnen tycks vara en lösning för alliansregeringen när rapporteringen blir för tuff. Maria Larsson, (KD), twittrar likt en yster vårfågel. Peter Johansson på Röda berget kan visa på ministerns försök att kalla Rädda Barnen för oseriösa.

Vidare skriver Peter Johansson om dagens försök från Maria Larsson att nonchalera de fattiga barnen. I DN i dag.

Alliansen ropar i kör att det handlar om jobb och jobb. Får mamma och pappa bara jobb så ordnar sig allt. Så enkelt är det verkligen inte. Inte för den som är sjuk eller för den som hamnat i ekonomiskt trångmål på olika sätt. De utförsäkrade och de inskrivna i fas 3. Och andra som hamnar mellan stolar i det allt mera hela-havet-stormar likande trygghetssverige.

Det måste till ett batteri av åtgärder som metodiskt och outtröttligt genomförs. Politik är att vilja. Socialdemokraterna kan utrota barnfattigdomen!

Läs gärna Björn Fridén i dagens Aftonblad.

Skriver om detta gör Peter Andersson och Roger Jönsson och Peter Högberg Och Ylva Johansson och Karin Berg och Martin Moberg på en blogg nära dig.

Ta bort bråk(s)takarna bums!

Den som tror att vi värvar medlemmar och vinner val på att göra så här räcker upp en hand!

Jag mår illa av skam!


"Hans Hoff och hans partidistrikt Halland är sedan tidigare öppna med sitt stöd till Sven-Erik Österberg som partiledare. Nu frågar sig säkert en del vem det är som läckt interna e-postmeddelanden för att smutskasta personer i det egna partiet.

Karin Pettersson refererar i intervjun till valgeneralen Bo Krogvig för frågor om det läckta brevet. Men det är inte säkert att Krogvig är rätt man att svara heller. Krogvig ledde den operativa valledningen. Många av de taktiska besluten fattades i den operativa valledningen. Däremot brukar de flesta politiska beslut i en Socialdemokratisk valrörelse fattas i den politiska valledningen. Där ingick bland annat Mona Sahlins närmaste man, Stefan Stern. Som numera är en av männen bakom kampanjen för Österberg."

Mera hos Martin Moberg på en blogg nära dig. Och Peter Högberg och Alexandra Einerstam också!

De fattiga barnen blir flera i Sverige just nu

Det känns som om jag skrivit den rubriken förr. I dag släpper Rädda Barnen sin åttonde rapport om barnfattigdomen i Sverige. För första gången på tio år ökar barnfattigdomen.

Detta är sannerligen inte värdigt ett land som Sverige. Barn ska inte leva i misär och föräldrar ska inte behöva be om allmosor för att klara dagen.

Nu säger representanter för Rädda Barnen att Sverige inte tar FN:s Barnkonvention på allvar.

Jag har tidigare i en motion hävdat att Sverige ska göra barnkonventionen till lag.

Vi måste jobba på bred front och ett vallöfte 2014 ska vara att socialdemokraterna kommer att jobba metodiskt och uthålligt för att helt utrota barnfattigdomen i Sverige. Om detta handlar en motion som jag lämnat i år och som mina partikamrater i Vimmerby enhälligt ställt sig bakom.

Så här skriver jag i min motion:

"Socialdemokratin kan utrota barnfattigdom!

I dag lever 350 000 barn i Sverige i fattigdom. Det är en för oss socialdemokrater rent skamlig siffra. Vi förde inte en tillräckligt stark politik för dessa barn och deras familjer under vår regeringstid. Den politik som nu förs, och har förts under mera än en mandatperiod av den borgerliga alliansen, kommer att utsätta allt flera barn för fattigdom.

När vi tar regeringsmakten 2014 ska ett av våra löften vara att vi kommer att utrota barnfattigdomen inom en tioårsperiod. Med en tydlig strategi där vi outtröttligt fattar en rad beslut som leder fram till målet. Vi måste se till att ensamstående föräldrar får det lättare, se till att sjukförsäkringen blir human och vi måste reformera alla områden där det behövs. Kort sagt måste hela samhället genomlysas utifrån ett barnfattigdomsperspektiv och en plan tas fram. Nollvision för barnfattigdom är målet och det är realistiskt med en socialdemokratisk regering."

Motionen kommer upp på Socialdemokraterna i Kalmar läns distriktskongress under våren och ska förhoppningsvis vidare till partikongressen för ett gemensamt beslut.

Mera hos SvD idag.

Flera bloggare uppmärksammar Rädda Barnens skrämmade siffror, bland andra Peter Högberg och Peter Andersson och Annarkia och Tord Oscarsson och Roger Jönsson och Röda berget och Alliansfritt och Martin Moberg på en blogg nära dig.