Skatter och arbetslinje

Vissa får ta det lungt och läka sitt krossade hjärta, andra ska ut och söka jobb med defekta njurar och utan ledsyn. Så kan det gå om man är född i fel familj.

Det finns folk som försöker göra något.

Jag undrar stilla hur länge Madeleine hade klarat sig i Ung&Bortskämd? Men vad vet jag om henne?

En annan intressant nyhet läser jag i dag i Corren:

"Vårdjätten Capio som bland annat ska överta delar av Linköpings öppna psykiatrivård betalar ingen skatt.
Samtidigt lever företaget i stor utsträckning på skattepengar."

Capio ägs, enligt artikeln, av tre riskkapitalbolag som skatteplanerar sig från skatt i Sverige.

Sedan till katastrof nummer tre (not). Det påstås att chokladasken Alladin håller på att ta slut till jul och den som vill ha får skynda sig...

Ha, det tror jag verkligen är ett försäljningsknep för att få eländet sålt...urk.

Mera om sjukförsäkring hos Löntagarbloggen och Martin Moberg på en blogg nära dig.

Hopplös vinter

Såg i veckan en hopplös vinterfantast yvas över vinterns alla fördelar. Han är inte hopplös men hans inställning till vintern är det. Vi som inte gillar vinter får ofta höra hur vackert det är att titta på all snö.
Det argumentet håller bara så länge man får vara inne. Kruxet är att vi måste ut i eländet antingen till fots eller i bilen.

I dag talar alla om Vickans mage. Den putade en aning under nobelklänningen. Men hallå! Hon hade inte gjort annat än suttit där och ätit....uppsvullen och mätt. Så tror jag att det är.

Friheten att välja

"Mamma, varför bytte vi bredbandsleverantör", säger sonen klagande när teven för femtioelfte gången inte vill vara med riktigt.
Dagen innan var vår fasta telefon ur funktion för andra gången på kort tid. Den används så sällan att det för alldel är ett underverk att vi upptäcker felet.
Kanske är det fel på den oftare, vem vet.

Frågan från sonen är verkligen befogad. Hade jag vetat att Telia har mage att ta nästan 400 spänn för att avsluta oss som kunder så är frågan hur mycket man egentligen tjänar på ett byte. Dessutom råkade jag betala in för mycket pengar till Telia via internetbanken och då betalad de tillbaka i checkar som kan tas ut bland annat på Konsum. Teliastålar blir matcheckar. Det känns ju modernt och smidigt.

Det fria valet är de facto slaveri under obegripliga erbjudanden och avgifter som dyker upp när du minst anar det.

Skit, på ren svenska.

Tomten kommer inte till alla barnen

Jag blir så hemskt illa berörd. Så även Martin Moberg som i dag berättar på sin blogg om ensamma mamman Tina som får be Frälsningsarmén om pengar till julmat till sig själv och barnen.

En liknade artikel finns i dagens lokala tidning, Vimmerby Tidning, den handlar om att Majblomman får allt flera ansökningar. Till basics som mat. Förr bad människor om guldkant nu är det mat.

Det är två inlägg bland många.

Jag berörs eftersom jag vet hur det känns att må illa inför månadsskiften. Jag vet hur det känns att behöva ringa och be om att få dela upp en räkning. Jag vet hur stor klumpen i halsen blir. Jag vet hur det gnager i magen.

Det är några år sedan nu. Men jag kommer aldrig att glömma. Jag håller fortfarande hårt, hårt i slantarna tills jag är helt säker på att de räcker.

En nöduppfinning under dessa år när sonen var liten och kassan skral var "bestämmardagen". Det var en present som uppfanns under nöd och som innebar att motagaren trots att det inte kostade en krona fick en uppskattad och storslagen gåva. Tjusigt diplom, undertecknat och officiellt.

Makt.

Sonens allra första "bestämmardag" innebar att han hade total makt över en hel dag med mor och far. Han fick bestämma allt från morgon till kväll. Lekar och mat. Rubbet.

Kostade inget men var lyckat.

Under årens lopp har "bestämmaredagen" återkommit i flera skepnader och med varierat innehåll. Den har uppskattats av mostrar och mormödrar som fått bilutflykter med ljuvlig picknick.

Så visst kan man strunta i köphysterin lite oftare!

Ge din käraste en "bestämmaredag"!

Följ 08:orna i spåren!

De är framsynta, stockholmarna.

De tänker låta medlemmarna vara med och ta fram både viktiga egenskaper hos den kommande partiledaren och de har för avsikt att låta medlemmarna föreslå kandidater.

Jag gratulerar Veronica Palm som är ordförande för Stockholms Arbetarekommun!

Nu hoppas jag att allt flera inser att det inte är vare sig modernt eller demokratiskt att utse en partiledare i slutna rum. Vi måste ha en, eller för min del gärna två, ledare som visar på framåtanda. Vilja. Det vore högst olustigt om ett parti med 100 000 medlemmar bara har en enda att välja på i detta läget.

Ett skäl till att bara ta fram en kandidat är förstås den rotade ovanan inom partiet att ett uppdrag har någon till någon dör. Ska det vara så svårt att förstå att ett förtroendeuppdrag har vi under en mandatperiod och sedan omprövas vi alla! Att byta uppdrag utan att tappa ansiktet måste bli en vana. Att vara fem ickevalda partiledarkandidater bland sex möjliga måste ändå vara möjligt att utstå.

I dag är det många som berömmer 08:orna, bland annat Alexandra Einerstam och Martin Moberg och Sandro Wennberg och Johan Westerholm och Peter Högberg på en blogg nära dig.

En spark till de gamla minsann

Frida, 92, behöver en spark. Inte en sån i rumpan som vissa behöver då och då utan en traditionell spark som går på medar i snön. Frida, 92, behöver sparken för att ta sig ut och kunna bära in ved. Rollatorn är nämligen värdelös i snö.

Kontentan mina vänner är; samhället måste bli mera flexibelt och se till att underlätta. Om det är en spark som behövs så är det banne mig en spark som ska fram.

Bildliga sparkar och bokstavliga.

Grå, grå gråsosse

Förändring. Förtroenderåd. Socialdemokraterna. Framtid.

Undrar om de sov gott alla de som röstade mot en rådgörande medlemsomröstning i partiledarfrågan. En omröstning som skulle baseras på några kandidater som säger att det vill vara partiledare och dessutom berättar vad de vill göra under tiden. Låter inte helt orimligt, eller hur?

De flesta ledamöterna sa nej till detta. Michael Svensson från Vimmerby han sa ja och kan gå med rak rygg framöver. Han röstade för medlemmarnas inflytande.

På svt intervjuades Lena Hjelm Wallén under dagen. Hon svamlade verkligen väldigt länge om varför det måste gå till på det påvliga sätt som det gör. Förlåt Lena men jag vred mig som en mask under ditt försvarstal som inte var annat än pinsamt. Det fanns inga argument som höll alls.

När ska insikten landa om att socialdemokratin inte kan trava på i samma hjulspår!

Flera om detta är Alexandra Einerstam och Partistaten och Johan Westerholm och Löntagarbloggen nära dig.

Vi lever över vår kompetens

Läser i dag att Green Cargo inte tänker köra på Botniabanan. Deras signalsystem är inte anpassat för trafik på banan och det skulle kosta alldeles för mycket att anpassa så att det fungerar i hop.

Då börjar jag fundera på liknade grejer.

Tåg som inte är anpassade för vinter, hus som inte klarar snö eller kyla och faktum är att det sägs att det splitter nya arkitekt- och expertutformade tillagningsköket i Vimmerby redan är felbyggt i vissa avseenden. Det sistnämnda utan att ens vara vare sig färdigbyggt eller invigt. I veckan var det icke färdigbyggda arenan för Kalmar FF som sjönk ned i marken.

Ni skulle säkert kunna finna ytterligare liknade exempel.

Och då infinner sig frågan; lever vi över vår kompetens?

Förr i tiden (och då menar jag för väldigt länge sedan) timrades hus som står sig än i dag. Hur många av er tror att Turning Torsos siluett finns kvar i Malmö om 100 år? Globen?

De gamla grekerna byggde ting som vi fascineras av än i dag. I Egypten vallfärdar människor till pyramiderna.

Inkafolket byggde de mest häpnadsväckande saker.

Så vitt jag vet tog det ganska lång tid för den moderna människan att räkna ut hur de egentligen bar sig åt utan att ha tillgång till allt det vi har i fråga om teknik.

Herregud, hur kan någon bygga en dyr järnväg och nu i efterhand komma på att det blir rackarns så svårt att köra gods på banan i miljöns namn? Borde man inte ha kollat det där med signalsytemen innan man byggde?

Att vi lever över våra tillgångar har varit känt länge. Troligen har den ekonomiska vidlyftigheten även ett samband med att vi lever över vår kompetens. Politker som beslutar om byggen som sedan inte blir som det var tänkt, ideligen påhejade av experter som talar om hur bra det ska bli.

Vår fantasi kanske faktiskt överstiger vad som i praktiken är möjligt att göra. Teori och verklighet är ju som bekant inte alltid samma sak.

Och om vi nu tror oss vara på det klara med att vi vet hur pyramiderna konstruerades, hur i
allsindar kan det komma sig att vi inget lärt oss?


Du som vill ha rykande färska rapporter från socialdemokraternas förtroenderåd kan läsa mera hos Martin Moberg och Peter Högberg och Johan Westerholm och Roger Jönsson och Peter Andersson och Kristian Krassman och Röda berget och Alexandra Einerstam på en blogg nära dig.

Rasande på vinter

Snövallarna är höga utanför fönstret och jag är oresonligt arg på vintern. Jag är medveten om att det är totalt menigslöst men ändå, arg är jag.

Arg på väglaget mest och näst mest på kylan. I förrgår länsade jag en butikshylla på proppar. Så fort temperaturen stiger mot 20 grader minus ute så är det helt omöjligt med vissa saker. Exempelvis att köra micron och vattenkokaren samtidigt. Eller vattenkokarenoch ytterbelysningen...eller mitt pelargonelement och varmvattenberedaren. Mysko ting som blir till grädde på moset i vinterkvällen.

Men vintern är mystisk. Såväl för mig som för SJ och Vägverket. Om jag tycker att mina problem är stora så är de ändå inte i närheten av vad ansvariga på tidigare nämnda ställen ska känna i dessa dagar. Så utskällda och så hånade.

Det sista jag såg var Fotbollsfrun i Kalmar som kunde berätta om en ko som rymt från slakteriet. Kossan sprang i vild fart genom Kalmar och hamnade på tågspåren, en rejält säker plats så här års, menade Fotbollsfrun.

För mig som inte åkt tåg på länge så känns det verkligen inte lockande. Om man får tro på kvällstidningarna så går tågen högst sporadiskt...
Att fyra, av totalt fyra, tåg på sträckan Västervik-Linköping står på verkstad samtidigt kan man fundera på. Det skulle vara ett olyckligt sammanträffande, enligt insatta.

Jag tror att det är värre än så. Den person som alltid ser till att kärnkraftverken står stilla för underhåll under kallaste vintern har helt enkelt fått utökade befogenheter till att även basa över vissa tåg.

Snösvängen får minst lika mycket skäll. Jag funderar också på om det verkligen inte var bättre förr? Vi brukar ju i alla fall gärna tro det. Å andra sidan så körde jag inte bil i eländet "förr". Om nu förr är så långt tillbaka som på 1960-1970-talet förstås.

Men som sagt, det finns obegripligheter. En obegriplighet är att vägar kring skolor och dagis inte skottas före centrala stan som ändock inte öppnar förrän 10. Om man ska generalisera...jag har verkligen inte åkt runt och tittat överallt. Så mitt hopp står till att det är bättre på sina ställen.

I morgon ska jag mysa och se på teve när mitt parti har förtroenderåd. Då kommer mina bloggande vänner att överlämna en rykande färsk rapport i tre delar om hur medlemmar i Netroots ser på partiets idéutveckling, organisation och politik.

Annika har rätt

Det finns ändå saker att glädjas åt. Annika får sjukersättning.
Sedan tycker jag att vi sänder en tanke till alla dem som inte orkar ta fajten på samma sätt som Annika och dottern Emelie gjort. För det är många som blir utan och får söka socialbidrag fortfarande...

Kompetenta män i sina bästa år - alltid!

Fredag. Skönt.
Om det inte vore för snöyran så skulle jag njuta.

Här får det bli en lite blandad bloggning om några saker.

Fotbollsfrun är upprörd på Totto Littorin i dag.

Inledde morgonen med att läsa Östran/Nyheternas ledare om trätan mellan Juholt och Hallengren. Som givetvis uppmärksammas på nyhetsplats.

Själv skrattade jag när jag läste inledningen på Eva Franchells ledare i dagens Aftonbladet.

"Vi som följt tidigare valprocesser vet också att det kommer att dyka upp nya kandidater hela tiden. Höger, vänster eller mitt emellan, det är ändå märkligt hur väl representerad den vita medelålders mannen är."

Så skriver hon bland annat. Och visst har hon rätt. För varje eventuell kvinnlig kandidat som media listar verkar det poppa upp tio kompetenta män i sina bästa år.

Rebellabloggen berörde detta nyligen.

Det blir absurt när vi mäts efter olika måttstock beroende på kön. För så är det. Män har olika kompetenser, kvinnor har oftast mest brister. Eftersom de bedöms av män. Eller för all del av kvinnor som gärna kritiserar kvinnor. Om vi alla hade lärt oss att nätverka och stötta, vara mentorer för varandra på samma sätt som män lyfter, stöttar och är mentorer för varandra så skulle det se annorlunda ut. Jag är helt säker på att detta kommer att förändras i takt med att män fattar att jämlikhet OCH jämställdhet bara är av godo även för dem.

Självklart finns det män som sedan länge greppat detta.

De andra är värst. De som VET att det är politiskt korrekt att ta fram kvinnor (vi har ju FAKTISKT varannan damernas...) men som innerst inne inte vill. I bland spricker fasaden och deras rätta natur skymtar fram.

Rekommenderar er idag spännade läsning hos några goda män som Sandro Wennberg och Martin Moberg och Johan Westerholm och Roger Jönsson på en blogg nära dig.

Många goda tankar Bucht

I dag läser jag riksdagsledamoten Sven-Erik Buchts inlägg på Aftonbladet debatt. Han är ett utmärkt exempel på en politiker som har vilja och engagemang. Vi känner inte varandra men den bedömningen gjorde jag efter att ha lyssnat på en föreläsning han höll i Emmaboda förra året om det jobb som han och hans partikamrater lagt ned på att få fart i Haparanda!

Han skriver bland annat så här:
"Mitt intryck av den senaste valrörelsen var att det var en hagelsvärm av förslag, varje dag sprutade det fram något nytt. De olika partierna försökte bräcka varandra med olika förslag om än det ena och än det andra. Ska inte en valrörelse vara så då? Nej, i mitt tycke gled vi för långt bort i från det som var viktigt – att berätta för människor varför vi skulle få deras förtroende att styra Sverige under de kommande fyra åren.

Vi misslyckades med att ge en skarp bild av hur människor tillsammans kan skapa en bättre framtid. Även erfarna politiker blev villrådiga. Undrar hur gemene svensk upplevde det? Jag tror skogen blev så tät och så mörk att många drog sig för att ge sig in i den. Det saknades ett ljus, en berättelse om var vi vill att Sverige ska vara."

Mycket läsvärt i dag också på Rebellabloggen, om att vi ska sluta könskvotera in män en gång för alla!

I dag på SvD Brännpunkt om socialdemokratins framtid

"För att den politiska förnyelsen av socialdemokratin ska kunna bli verklighet krävs att åtminstone hälften av det nuvarande ledarskapet byts ut. För att få en öppen process kring det ledarskap som ska väljas på partikongressen i mars krävs också att samtliga som kandiderar till partistyrelsen avger en programförklaring som rör deras visioner och politiska lösningar för att föra Sverige och socialdemokratin framåt, skriver flera S-bloggare i nätverket Netroots Öppna kriskommission."

Så inleds artikeln på dagens SvD Brännpunkt. Det är Alexandra Einerstam, Johan Westerholm, Sandro Wennberg och jag som tillsammans skriver om hur vi ser på förnyelsearbetet inom socialdemokratin. Alla är vi med i Öppna kriskommissionen.

Att den som vill leda socialdemokratin genom ett förtroendeuppdrag i partistyrelsen ska göra en programförklaring är ett minimikrav. Att fortsätta med samma sammansättning av styrelsen och VU vore ett misstag. Alla har ansvar, inte bara Mona.

Flera om detta i dag är Peter Johansson och Martin Moberg och Peter Högberg och Svensson och Peter Andersson och Roger Jönsson och Kulturbloggen på en blogg nära dig.

Läs gärna ytterligare en artikel i dag hos Aftonbladet på nätet. Det är Fredrik Pettersson och Tomas Wetterberg som stöttar Mona och förändring på ett ovanligt bra sätt.

Viken vilja och vilket ansvar?

Karin Pettersson på Aftonbladets ledarblogg har noterat att det finns krafter som jobbar med politiken inte med personen. Visst är det viktigt vilka som leder partiet, för jag tror att det ska vara två i förening, men allra viktigast är politiken och den förankring vi ska finna i ideologin kopplad till den verklighet människor lever i i dag.

Kanske är Mona Sahlins avgång en sista kärlekshandling till det parti som hon fortfarande efter alla dessa år verkligen älskar. Nu har hon några månader på sig att göra en fantastisk sorti kantad av förnyelsearbete och helt fri från rädslan att trampa på ömma tår. Mona kan vara den hon vill vara utan en endaste pekpinne. Utan prestige men med all den kraft och erfarenhet hon besitter så kan hon verka fritt. Så fritt och starkt att många flera kommer att beklaga hennes avgång.

Hur kommer andra i partistyrelsen att använda sin tid och kraft? Vilket mandat känner resten att de har? Frågan är fri och ställs av bland andra Peter i dag.

Hos Sandro Wennberg hittar ni listan på hur länge de olika ledamöterna i partistyrelsen suttit på sin post.

Flera i ämnet är Viktor Tullgren och Alexandra Einerstam och Johan Westerholm och Kulturbloggen och Peter Andersson och Martin Moberg på en blogg nära dig.

En Mona med ryggrad

Mona Sahlin har ryggrad men verkar vara förtvivlat ensam om detta. Inte ens de som krävde att alla skulle ställa sina platser till förfogande har följt med i fallet ännu. Mona vågar på nytt gå sin egen väg och hon kommer att som person gå stärkt ur detta. Hoppas jag.

Jag blev tillfrågad av en journalist om jag tyckte att det var synd att Mona gick. På den frågan svarade jag ja. Hon hade påbörjat något och hon fick inte slutföra. Vi riskerar gå på minan att bara byta partiledare igen och tro att allt är frid och fröjd. Så får det inte bli.

Två tredjedelar behöver bytas!

Läs mera hos Peter Högberg och Johan Westerholm ochKulturbloggen och Martin Moberg och Rebellabloggen och hos Alexandra på en blogg nära dig.

Några ord på vägen till VU

I dag är en spännade dag och i tanken är jag på Sveavägen 68. Det är en viktig dag och mediaintresset är bedövande. Det bevisar om något det stora allmännintresse som vårt parti har och ska fortsätta ha.

Jag vill sända med några ord till VU. Förändring innebär inte att vi ska kopiera borgerligt vokabulär eller politik. Förändring handlar om att kasta av oss människor som ser politiken som en personlig karriärstege/inkomstkälla. Vi ska ha politiska företrädare som brinner, vill och som utvecklas. Revirpinkande dörrvakter göre sig inte besvär. Vi ska gå in i vår ideologiska bas och därifrån utveckla de nya reformer som krävs i 2000-talets socialdemokratiska samhälle. Då måste vi också känna detta samhälle utan och innan i stället för att oja oss över att folk inte fattar hur bra vår politik är. Så kommer det inte att bli. Face it.

Läs Johan Westerholm idag och njut! En titt hos Högbergs tankar och hos Peter Andersson ger ytterligare en bild.

Och kanske komplettera med domedagsprofetiorna från kvällspressen i Aftonbladet och Expressen.

Johan skriver bland annat dett:

"Historien kommer slå ett annat ljus på Mona Sahlin och det vi ser nu ske snarare än vi anar. Vad som sker nu bedömer jag är de första stegen socialdemokratins räddning, och en räddning även för den verkliga innebörden av orden frihet, jämlikhet och solidaritet. För vad vi som parti behövt alltför länge är en genomlysning som syftar till att få de ideologiska tillämpningarna att gå i takt med samhället. Som det är idag med framför allt Morgan Johansson och Thomas Östros senaste slagväxling så har ingen av dem en klar bild av vilken linje partiet skall föra. Var går gränsen mellan samhällets åtagande och det enskilda ansvaret. Och därmed blir deras krumbukter två i raden av ledande befattningshavare som ser mer till den egna karriären än partiets bästa. Och därmed anser jag att deras bäst före datum nu närmat sig med stormsteg, trots att den ena är höger och den andra vänster."

Tillsammans för ett starkare ledarskap

Vi vet att ensam inte är stark. Vi vet att det blåser väldigt hårt på toppen.

Därför tror jag på tanken om ett delat ledarskap. Kanske av modellen som miljöpartiet har, kanske modellen i Norge med en statsminister och en partiledare. Låt oss pröva frågan!

Personligen tror jag på två ledare som kompletterar och stöttar varandra. Ingen människa är komplett. Tillsammans med någon annan är det lättare att axla den oerhört tunga mantel som partiledarskapet innebär. Då kommer vi bort från tjafset om doldisar bakom politiker, rådgivare med makt men helt utan förtroendeuppdrag.

Vi ska verkligen inte kopiera någon annan, det menar jag inte. Men om miljöpartiets modell är en bra modell så behöver vi inte uppfinna hjulet om igen. Två starka ledare och sedan en partisekreterare.

Lokalt har vi ett tredelat ledarskap. Ett oppositionsråd, en gruppledare och en ordförande för arbetarekommunen. Detta är tre funktioner som var för sig har olika roller att spela och när de fungerar som de ska blir det oerhört starkt. De kan stötta och leda. Ytterst är det arbetarekommunens ordförande som har största ansvaret, gruppledaren i kommunfullmäktige leder och fördelar partigruppens arbete och oppositionsrådet är den som står på barrikaderna och är partiets ansikte utåt.

Jag tror på att Mona Sahlin ska ha en ledare vid sin sida. Det finns många kloka människor att välja på. Det är min bestämda uppfattning att denna ledare ska sökas utanför den innersta kretsen. Roger Jönsson och Martin Moberg skriver i ämnet.

Idag finns det gott om läsning för den som vill sitta inne i eftermiddag, varför inte Expressens ledare som har en massa åsikter om s-politik...
Hos Alexandra finns det läsning om soossar, Löntagarbloggen visar hur det blir utan facket och Peter Högberg skriver om kollektiv dröm.

Njutbart, Kielos!

Socialdemokratin är tusan så bra på idéer men när det kommer till att genomföra saknar jag ofta en fast hand. Och då menar jag bildligt. Det handlar om att vi ska vara många som enas om samma sak och sedan ser till att det blir så. Det duger inte att tala om att minska klyftorna och sedan se på under tiden som de ökar.

Ursäkterna räcker inte.

I dag njöt jag när jag läste Katrine Kielos ledare i Aftonbladet. Stundtals skrattade jag högt. Kielos skriver träffsäkert som tusan om de olika ursäkter vi sossar kan ta till för att förklara valförlusten om vi så vill. Tyvärr är det många som vill.

"Till råga på allt elände kan väljarna dessutom ha varit under inflytande av naturfenomenet ”Den Europeiska Trenden”. Fenomenet går ut på att svenska väljare inte kan rösta på Socialdemokraterna om socialdemokratiska partier förlorar val i Belgien, Nederländerna och Tyskland. Grupptrycket blir helt enkelt för starkt.

”Jag tänkte rösta på Sahlin men efter att Lawrence Gonzi nu har vunnit över Alfred Sant på Malta... ”

Verklighetsförnekelse."

Jepp, säkert är det många ute på industrierna, butikslagren och på frisersalongerna som konstaterade detta. Not.

Nu är det verkligen läge att säga de svåra sakerna, vända på varje sten och röja upp bland gamla surdegar. Men det finns oroande tendenser. Från ett stort antal bloggare inom nätverket Netroots har det utryckts oro inför den kriskommission som partiet har tillsatt. Vi har öppnat för en bredare diskussion i Öppna kriskommissionen dit vi inbjuder alla som har en uppfattning, idéer och vill förändra. Kom dit du också.

När fan själv kommenterar

Kära läsare!

I bloggosfären finns det gott om troll. Troll är personer som förmodligen har för lite att göra och i stället för att bidra på annat sätt använder de sin kreativitet till att kommentera på nätet, ofta anonymt och ofta i syfte att ställa till problem.

I dagarna har Urban Ahlin varit på tapeten eftersom han anklagas för att ha sextrakasserat en medarbetare på s-kansliet. Vi var ganska många som krävde korten på bordet och jag ser inte att en person, oavsett ställnig i partiet, ska gå fri från att reda ut vad som skett. Jag skrev ett inlägg som ledde till starka reaktioner.

En av kommentarerna berörde mig särskilt eftersom tonläget i den var högt och ställde bland annat krav på censur av mitt inlägg. Om syftet var att stötta Ahlin så blev sannerligen reaktionen den motsatta. Jag och Johan Westerholm drabbades av samma fenomen med skillnaden att Johans kommentar var helt anonym och min undertecknades med ett förnamn.
Vi reagerade båda under gårdagen här och här.

Sålunda kan detta vara ett riktigt fult troll vi har att göra med. Ett sånt som spricker i ljuset. Syftet kan nämligen vara att få tyst på hela frågan. Nu är det inte så enkelt att censurera en bloggare. Vi är hundratals och om en slutar kommer det raskt två nya...minst. S-bloggarna i nätverket Netroots kommer att fortsätta påverka och vi kommer inte att acceptera censur.

Vi är dessutom många som är ganska noga med de socialdemokratiska värderingarna om jämlikhet, frihet och solidaritet.

Det hälper inte om fan själv kommenterar, vi skriver ändå.

Om detta i dag skriver förstås Johan Westerholm och Peter Johansson och Marin Moberg på en blogg nära dig!

Elaka kommentarer förintar inte problemet!

Precis som Johan Westerholm fick även jag en kommentar riktad mot mig med tydlig innebörd att det var jag som kränkte och att jag borde be om ursäkt.

Eftersom Johan är en klok kille behöver jag inte skriva samma sak utan här får ni ett smakprov:

"Jag fick en kommentar på mitt inlägg om uppgifterna kring Urban Ahlins påstådda sexuella trakasserier igår. Kommentaren är riktad mot mig och som hävdar att det är jag som kränker Urban Ahlin, och det är med andra ord inte Urban Ahlins upplevda eller faktiska agerande mot en kvinnlig medarbetare som är klandervärt. Kommentaren var anonym vilket i min värld är lika fegt som det definitivt inte hjälper Urbans sak om det nu var det som var syftet. Reaktionen från mig blir dessvärre precis den motsatta.


Låt oss en gång för alla försöka reda ut allvaret i detta.


Urban Ahlin och Sven-Erik Österberg ger var och en helt olika bilder av händelseförloppet. Givet de uppgifter som finns i Expressen så får jag intrycket att de var inte närvarande på samma möte ens en gång. Det finns därför goda skäl att de var och en nu lägger fram alla uppgifter eftersom den samfällda historien inte hänger ihop. Som utbildad förhörsledare från dåvarande Tolkskolan kan jag ha tämligen starka synpunkter även på medias prestation – det finns uppenbara divergenser och hål som stör bilden."

Läs för all del hela.

Flera i detta ämne inte minst Johan Westerholm och Peter Högberg i två inlägg och Martin Moberg i två inlägg och Peter Johansson på en blogg nära dig.

Det kommer att finnas ett parti som lyfter!

Jag tror på socialdemokratin. Absolut. Vi har spretat hit och dit, haft svårt att få till en vision och vi har kanske inte alltid rätt personer på rätt plats.

I dag gläds jag åt att läsa Ardalan Shekarabis och Anna Johanssons debatt i DN. Bland annat skriver de så här:

"Det är alltså inte några veckors valrörelse som behöver analyseras utan ett par decenniers politisk och organisatorisk kräftgång. Vårt arbete i kriskommissionen är att ta reda på varför det är som det är och föreslå åtgärder för att socialdemokratin åter ska bli en stark och modern samhällsförändrande kraft."

Jag ställer mig bakom alla de frågor som ställs i artikeln och den bild Ardalan och Anna målar upp. Det inger hopp om framtiden.

Flera om detta och om ledarskapets vara eller icke vara i dag är Peter Andersson och Martin Moberg och Peter Högberg och Anders och Johan Westerholm och Jinge och Peter Johansson och Michael Granstedt och Jämlikhetsanden på en blogg nära dig.

Sextrakasserier med Urban Ahlin - inte lockande alls

Vad är sant och vad är inte? Det vet inte jag. Det jag vet är att den som känner sig trakasserad ska tas på allvar och ska få stöttning. Den som trakasserar behöver hjälp och behöver få veta att detta är fan i mig inte okej!

Urban Ahlin har gjort något som han aldrig någonsin borde ha gjort. Det tror jag bestämt att vi kan vara ense om. Just därför att hans, i beroendeställning, anställda uppfattat det så illa.

Att hävda att det varit frågan om ett skämt håller inte. Att som Urban Ahlin stå och propagera för alla människors lika värde ena stunden, för att i nästa stund trakassera en anställd grovt är bara helt horribelt.

Om detta har tystats ned i två år så finner jag inte ord. Är Urban Ahlin oumbärlig? Not.

Ahlin fick en tillsägelse av Sven-Erik Österberg, gruppledare i riksdagen. Blev säkert riktigt skakis och insåg sitt misstag, eller hur?

När Aftonbladet frågar om han medger att medarbetaren känt sig kränkt svarar han så här:
"– Det finns det massor av folk som har känt under åren, det är inget konstigt."

INGET KONSTIGT! Men serru, det är det ganska många som tycker. De allra flesta normala människor går inte omkring och kränker andra och tycker att det är normalt.

Sven-Erik Österberg kanske borde göra en uppföljning. Sätt stopp, säg nej och markera. NU.

Om Mona Sahlin står tyst bakom detta så gör hon mig och många andra rejält besvikna.

Många är arga idag, inte minst Johan Westerholm och Peter Högberg och Martin Moberg på en blogg nära dig. Tokmoderaten går in på humor och hur detta kan uppfattas.

Moderaternas huvudvärk

Moderaterna torde ha en del huvudvärk i dag. Allt går inte som tåget, eller så är det faktiskt så det är i tider av snökaos. Inte alltid som man vill riktigt...

Regeringens egna finanspolitiska råd mopsar upp sig, vill ha mera stålar och vill inte längre lyda under den regering som den samtidigt granskar. Finanspolitiska rådet vill höra hemma under Sveriges riksdags vingar. Finansminister Borg tyckte säkert att det var en god idé en gång i tiden att tillsätta ett råd med människor av samma uppfattning om ekonomi som han själv. Ett råd som skulle granska Borgs ekonomiska politik med ganska blida ögon, en bekräftare av Borgs förträfflighet. Samme Borg kunde sedan hänvisa tillbaka till rådet och säga att hans politik minsann stöttas av Finanspolitiska rådet, gudbevars. För den som inte vet att Borg själv tillsatt rådet så skulle detta naturligtvis låta både tungt och mäktigt. Nu var det ändå så att rådet fick uppdraget att "oberoende granska" och det visade sig att det var ett uppdrag som togs på allvar.

Faktum är att rådet har kritiserat regeringens politik mera än en gång. Och SvD undrar om Borg har skapat ett monster...

Sedan riskerar den moderatledda regeringen åka på sitt första nederlag i riksdagen. Det handlar om att de rödgröna i sin budget vill spara på ett regeringskansli som blivit allt dyrare i drift. Besparingen ligget på närmare 700 miljoner som de rödgröna anser att regeringen kan dra in på administrationen i Rosenbad. Sverigedemokraternas budget innehåller samma besparing. Det känns som om Borg&Reinfeldt kommer att få mera huvudvärk om de ska försöka övertyga svenska folket om att sossarna är dumma som vill banta på administrationen...

Flera om detta i dag är Martin Moberg och Johan Westerholm och Peter Johansson och Peter Andersson på en blogg nära dig.

Osmakligt moderaterna...

Helena Rivière, fd moderat riksdagsledamot, skriver osmaklig debatt på Newsmill i dag. I ett försök att lägga skuld och skam på sjuka människor som Annica Holmqvist och andra som inte faller inom ramen för den inhumana sjukförsäkring som moderaterna bär stort ansvar för.

Rivière antyder att det sällan är hela bilden som ges när ett fall dras ut i medias ljus och försöker därmed svärta anseendet hos de som har det svårast.

Jag googlade på sjukförsäkring+problem. Gissa hur många träffar? Hela 1 080 000 träffar. På 0,29 sekunder. Till och med jag blev förvånad. Inte vetenskapligt, jag vet, men en tendens absolut. Visst ja, det var ju alla dessa enskilda fallen, eller hur?

Flera om detta i dag är Alliansfritt och Jämlikhetsanden och Martin Moberg och Johan Westerholm på en blogg nära dig.

Ny kul sida som vi alla kan bidra till!

I dag rekommenderar jag er alla att ta en titt på en helt ny sida på nätet; "TackaAlliansen.se" där vi alla kan bidra. Det är gänget bakom Alliansfritt Sverige som lanserar siten där vi kan lägga till sådant som alliansregeringen fixat åt oss. Första exemplet handlar om färre hyresrätter men tillåt mig gissa att många exempel kommer att följa.

Ylva - en strålande (s)tjärna

I dag blir jag så glad när jag läser Ylva Johanssons inlägg på DN-debatt! Det känns både hoppfullt och framtidsinriktat på ett sätt som överraskade mig.

Ylva inleder:

"Vi socialdemokrater måste självkritiskt utvärdera valrörelsen och de senaste årens vägval – och samtidigt påbörja en framtidsdebatt. Det handlar till exempel om att återupprätta den socialdemokratiska arbetslinjen. Vi behöver en obligatorisk äldreomsorgsförsäkring för att finansiera omsorgen om våra äldre. Vi behöver en särskild fond för att ge duktiga lärare rejält högre löner när de tar på sig svåra utmaningar. Vi behöver införa en ny offentlighetsprincip för privat utförd välfärd, som hindrar att den blir företagshemligheter. I tider av snabba förändringar och flyktiga väljare blir det än viktigare att vi blir ideologiskt tydliga, skriver Ylva Johansson."

Faktum är att den Öppna Kriskommissionen valt att försöka tänka helt fritt och göra avstamp i det samhälle vi ser nu. Ylvas debatt är jättespännade och för mig är hon den första toppsossen som vågat presentera förslag som känns ideologiskt förankrade i myllan samtidigt som de är anpassade till dagen samhälle.

Jag lovar er en stunds mycket hoppfull och god läsning om ni tar er an Ylvas debatt i dag. Som sagt både nytänk anpassat för 2000-talet men ändå tryggt förankrat i människosyn och ideologi.

Jag bugar, Ylva!

I dag skriver även Lena S och Peter H och Peter A och Kulturbloggen om detta på en blogg nära dig.

Det döda djuret i ugnen

Jag tänker lägga ett stort stycke rådjursbakdel i ugnen strax efter tolv i dag. Först ska det fyllas med pesto, gnidas med salt och peppar, brynas och få sällskap av vitt vin och grönsaker i en form. Tätt med folie om och in på 120 grader i fem timmar.

När sedan familjen kommer hem från en lååååång cykeltur med kvällstidningarna i korgen så är nästan maten klar. Ett stopp på Astrid Lindgrens Världs Höst- och hantverksmarknad står på cykelprogrammet.

Ljuvlig lördag kan man säga.

När jag ändå är i farten med mat så måste ni få en snabbmatsrätt värdig en dag då jobb och kvällsmöte nästan går i ett. Detta hinner ni ändå!

Skiva en fläskytterfilé så tunt ni kan. Ta en burk kokosmjölk, en buljongtärning och en skvätt vatten. Häll i gryta eller vid panna. Låt vätskan koka upp och tillsätt en sked grön currypasta. En lite sked för detta är starka grejer....prova och ta mera senare kanske. Sedan i med det råa köttet och koka allt en stund, under tiden som riset till kokar bara. Smaka, red av om ni vill och häll över ett gäng broccolibuketter som kokats bredvid. Annars skulle färgen på anrättnignen inte vara mycket att hurra för...

Riktigt gott och hemskt enkelt att göra.

Annars finns det en hel del angeläget att läsa idag, PeO rekommenderas, han är upprörd på det enkla livet som moderater har. Peter på Röda berget han filosoferar över Hägglunds förhållande till sin partistyrelse och han vill liksom PeO titta närmare på hur bistånd hanteras och Roger Jönsson skriver om allvarligt missbruk på arbetsmarknaden och Kulturbloggen om kungen med mera, allt detta på en blogg nära dig.

Kommer Karl Rove att hjälpa moderaterna mera?

Just nu befinner sig Karl Rove i Sverige på visit. Rove var en av hjärnorna bakom George W Bush när det begav sig. Sin roll som ytterhögerprofil har han kvar och jobbar på. Bland annat har han varit i Sverige tidigare för att lära moderaterna att samla in medel till partiet. Som framgångsrik "fundraiser" hade Rove säkert en del att lära ut.

Tidningen Dagens Opinion uppger att Rove är inbjuden av ett tv-produktionsbolag.

I dag noterar Peter A att det nog kan vara så att Rove har flera uppdrag under sin visit. Med vänner på högerns tankesmedja Timbro och på andra ställen så finns det säkert mera på Roves dagordning. Men varför så hemligt?

Mera om Rove på Americablogg1 och Americablog2 och hos Alexandra E och Alliansfritt på en blogg helt nära dig.

Annan viktig läsning i dag är Alliansfritt om empatiska moderater och Löntagarbloggen om arbetskraftinvandring som missbrukas.

Debatt i Expressen om socialdemokratins kriskommission

Tillsammans med en rad skribenter och bloggare från Öppna kriskommissionen skriver jag i dag på Expressen debatt. Vi är mycket oroade över den arbetstakt och det uppdrag som partiets kriskommission fått. Bland annat skriver vi så här:

"Initiativet "Öppna kriskommissionen" är angeläget om att arbetet med partiets krisbearbetning ökar i tempo och breddas i omfång. Vi har rivstartat vårt arbete och presenterade den 1 november vårt första dokument som utgör underlag för fri diskussion. Socialdemokraterna är i kris, där är vi sannolikt eniga med de flesta, och förändringsarbetet kan inte vänta säger vår partiledare. Men varför har hittills så lite konkret hänt? Efter att vi har satt igång vårt, från partiorganisationen helt oberoende, arbete började vi granska vilket uppdrag som givits till Kriskommissionen från partistyrelsen och som finns för alla att ta del av på socialdemokraternas hemsida. Uppdraget är inte det som inledningsvis kommunicerades via media - det har kommit att bli beskuret och det saknas i uppdragsbeskrivningen insikt om att de olika områden som skall granskas samverkar med varandra och skapar nya problemformuleringar."

Skribenterna Johan Westerholm och Peter Högberg och Martin Moberg och Claes Mushkin och Sandro Wennberg och Peter Johansson och Staffan Lindström och Sara Gunnerud de finns alla på en blogg nära dig.

Mera hos Roger J och Alexandra och Ankersjö också.

Generalfel att nobba mutregler

Sorry partiet här blir det mega-IG i betyg. Att nobba regler för att motverka mutmisstankar är inte bara dumt det handlar om att ni missar öppet mål!

Här trodde jag i min enfald att mitt eget parti skulle kunna gå i spetsen.

För mig är detta riktigt obegripligt. Vad är problemet?

Gör upp, gör om och fixa! Mutregler kan inte vara något vi vill vara utan.

För mig är detta direkt kopplat till moderaternas hemlighetsmakeri kring miljonbidragen till partiet.

Uppdaterat:
Sed här, två partier till rakning, nu kan (FP) och (V) tänka sig att titta på regler. Heder!

Flera som ogillar Sven-Erik Österbergs ställningstagande i dag är Annarkia och Martin M och Peter H och Johan W och Peter A har en mera försonande ton på en blogg nära dig.

Mona - inte mutad

Hm. Mona är icke mutad. Nu slås detta fast. Premiärerna är räddade och fokus förändrat...

Jag kan gå på glöggfest.

Många darrar i dag

Visst är det ett underbart land vi lever i.

Det är helt okej att som miljöpolitisk talesman låta sig bjudas på resa till Frankrike av oljebolaget Shell så som moderaten Sofia Arkelsten gjorde. Carl Bildt säger att han låtit sig bjudas på massor av resor samtidigt som de allra flesta riksdagsledamöter aldrig varit i närheten av att låta sig bjudas av näringslivet.

När Mona Sahlin blir inbjuden som hedersgäst på tennis så låter det i media som om hon vore misstänkt för folkmord. Lena Mellin tar i med alla sina brösttoner.

Bra att Monas bjudtennis utreds, jättebra, men hur ska politiker göra som blir inbjudna till ett evenemang i rollen som politker? Jag tror att det är många partiledare och liknade som darrar i dag. Mingelfester, teaterpremiärer och biopremiärer, jag tror att det delas ut biljetter ganska friskt.

Den som tror att Mona Sahlin är helt ensam om att låta sig bjudas på ett kulturevenemang är snäll och räcker upp handen! Vill journalister leta exempel på detta så tror jag att de har god sysselsättning en tid framöver.

Tusan, i min inbox fanns en inbjudan till Hörsams invigningsfest, glögg och pepparkakor utlovas och jag får 10 procent på sortimentet den dagen om jag dyker upp. Nu ligger festligheterna i Rotebro och de nämner inget om att de vill betala min resa. Så det lär väl inte bli av kan jag tro.

Frågan som uppstår är ju ändå om jag blir bjuden som hörselskadad kund. Eller som hörselskadad kund som är politiker? Och i så fall; om jag går dit, kan jag få betala för glöggen och pepparkakorna? Och vad händer om jag handlar Hörsams grejer till rabatterat pris denna dagen? Är det månne bestickning?

Det enda raka och ärliga verkar väl vara en övergripande uppgörelse över partigränserna om vad som är okej och inte.

Flera om detta i dag är Jämlikhetsanden och Peter H och Peter A och Martin M och Christian D och Katarina N F och Claes K på en blogg nära dig.

Expressen ger sin syn.

In med engagemang och vilja!

Vilja och engagemang. Det måste finnas. Hos alla politiker. Egna idéer och drivkraft. Aldrig sitta nöjd. Luta sig tillbaka, fundera och sträcka på benen en stund är okej. Sedan är det vidare som gäller. Våga tänka nytt med ideologin som bas. Att vitalisera partiet brukar ofta förknippas med att det ska in yngre krafter. Jag tror inte på den lösningen fullt ut. Jag tror på att den som har vilja och engagemang ska vara välkommen om hon eller han är 20 eller 70. Oavsett när i livet du vill engagera dig så ska det vara okej.

Staffan på Jämlikhetsanden skriver bland annat så här i dag:

"Det finns en uppsjö med färska, kloka, progressiva och smarta människor som aldrig tar plats i vårt parti trots att de delar våra värderingar och med rätt incitament kunde ta sitt pass vid maktens lägereld. Istället har vi trötta eldvakter som gärna vill stanna i den trygga värmen och som inte frivilligt lämnar över även om elden håller på att slockna."

Tro nu för all del inte att det är Mona jag tänker på för det är det inte! Men kanske är det så att hon omger sig med en skara trötta eldvakter som inte ger henne särkilt mycket energi. Eldvakterna finns för övrigt i alla strukturer från det lilla till det stora...
Mona kan blomma, det är jag övertygad om. Den kvinna och minister som i början av 1990-talet stod på Trä 8:ans jämställdhetskurs och med sin glöd talade oss andra varma är inte den Mona vi ser allt som oftast nu. Visst förändras människor över tid men jag har fått för mig att någon råder Mona att ha lagom långa kjolar i färger som inte sticker ut och att tänka på och väga varje ord på guldvåg.
Ja, Mona har fått mycket stryk i valrörelsen. Men det de flesta kräver är vrede. Visad vrede och visat engagemang och vilja. En knuten näve och ett jävlaranamma, helt enkelt.
Vi ska våga sticka ut. Mona ska våga sticka ut.

Det handlar förbaske mig inte om en lagom lång kjol, på med nått du trivs i och kavla upp ärmarna igen, Mona!

Flera om förändring i dag bland andra Johanna G och Sandro W på en blogg nära dig. Och så ska ni vara med och tycka i vår Öppna kriskommission förstås!

Eric Sundström skriver lysande i Expressen om förnyelsen och Aftonbladets Karin Pettersson har hittat en elefant.

Lavinartad ökning av socialbidrag

Jag har sett det via rubriker runt om i landets lokaltidningar. Här är ett exempel. Socialbidragsutbetalningarna ökar lavinartat. Kostanderna för arbetslöshet och sjukdom vältras från stat till kommunerna. Och människor hamnar i en otroligt negativ nedåtgående spiral som är svår att bryta när man väl är där. För att få stöd måste villan och bilen i de flesta fall säljas. Bort med bostaden och transportmedlet - sedan stöd. Chanserna att få jobb i glesbygd där bilen är nödvändig blir förstås inte lysande.

Jag vill att ni tar en stund släsning hos Ylva J i dag. Hon skriver bland annat så här:

"Socialbidragen, dvs antalet personer som behöver ekonomiskt bistånd för att klara sin försörjning, har ökat dramatiskt i nästan alla landets kommuner det senaste året. I många kommuner berättar socialsekreterarna om hur de inte längre har tid att hjälpa dem som har allvarliga sociala problem utan uppslukas av att behandla ansökningar om ekonomiskt bistånd från dem som ”bara” är arbetslösa eller sjuka."

Tendensen är tydlig; staten och den borgerliga regeringen skjuter skuld på den enskilde och låter kommunerna betala.

Första rapporten från Öppna kriskommissionen i dag

I dag släpper Netroots Öppna kriskommission sin första rapport. Den handlar om en organisation för framtiden.

Läs den hos Peter H nu.

Fattig politik förklädd till all inclusive

De borgerliga partierna vann valet av en enda anledning - ekonomi i balans. I övrigt saknades det politiska frågor på dagordningen. Ungefär så skriver Markus Uvell, vd för Timbro, i dag på DN debatt.

Uvell skriver bland annat så här:

"Valet 2010 vanns av Moderaterna, i praktiken på en enda fråga: behovet av balans i de offentliga finanserna. Om det inte varit för finanskrisen hade Sveriges statsminister i dag sannolikt hetat Mona Sahlin. Det var oron för vad de rödgröna skulle göra med svensk ekonomi som drev väljare till de borgerliga partierna, inte entusiasmen över borgerliga idéer. För den som studerar opinionsmätningarna är mönstret närmast övertydligt: valet avgjordes i praktiken redan i oktober 2008 – då krisen drabbade Sverige gick botten ur det rödgröna opinionsstödet."

Uvell pekar på att moderaterna verkar fattiga på politik samtidigt som det finns så mycket goda exempel att lyfta. Han nämner, och framhåller, områden som jämställdhetspolitik, skolpolitik, kriminalpolitik, integrationspolitik och välfärdspolitik.

Jag tror att alliansen har större problem än så. De lever just nu på vågen att hävda att de serverar den svenska modellen all inclusive. Och samtidigt sänker skatterna för vanligt folk...

Visst låter det bra?

Jag har lärt mig med småländsk filosofi att om något låter för bra för att vara sant så är det just så. Inget i livet är gratis.

När gemene man inser att Sveriges välfärd gröpts ur likt en schweitzerost och svensk arbetsrätt undermineras så kommer det att få konsekvenser för alliansförtroendet.

Det håller inte i längden att tala om en politik och föra en helt annan.

Om sedan socialdemokratin har samlat sig, formulerat och för fram berättelsen, visionen, om det goda samhället så kommer det att svida i alliansskinnet, tro mig.

I grund och botten så är alliansens politik ganska lik kjejsarens nya kläder - bedrägligt bra tills någon vågar peka på att den inte finns på riktigt.

Om förnyelse och dumhet hos Peter H och förnyelse hos Johan W och om moderniteter på Röda berget och Ola M är inte imponerad och Peter A tänker nytt på en blogg nära dig.

Socialdemokratin har en egen identitet

I dag vill jag puffa extra för en stunds läsning hos Roger Jönsson, en sosse som allt som oftast gör kloka inlägg med djup. Vi har mycket att fundera på vi sossar.

"I debatten om byggandet av framtidens socialdemokrati framträder många intressanta tankar men också en viss förmåga att göra det mer komplicerat än vad det ibland behöver vara. Självklart är det viktigt att analysera vilket samhälle som finns nu och åt vilket håll det ska utvecklas men det är att titta på saker i fel ordning, Vi måste börja med grunden. När den är klar kan vi utnyttja de andra diskussionerna på rätt sätt. Vi måste fråga oss vad är det som ger vår rörelse både kraft till att genomföra förändringar och som ger partiet legitimitet i människors ögon. En legitimitet som väljarna i de flesta val valt att stötta."

Vi som deltar i öppna kriskommissionen kommer att trampa på ömma tår och vi kommer inte att vara rädda för att visa på att det går att förändra.

Flera om förändring i dag är Rebella och Kulturbloggen och Martin M och Anders Nilsson och Peter H och Johan W och Peter J på en blogg nära dig.

Sofia Arkelsten var kvick med att lämna det olönsamma engagemanget

Glorian är onekligen på sned. Sofia Arkelstens engagemang för kollobarnen var inte så starkt. Det gick bra att lämna bums.
Turerna kring det mera välbetalda uppdraget för Sweco är verkligen inte riktigt rumsrena. Det fattar alla som är läskunniga. Sofia hade lovat statsministern att sluta men verkade ha för avsikt att stanna ändå. På bara en timme efter att journalisten på DN hade börjat ställa frågor så var avgången helt plötsligt faktum. Ynkligt.

På sidouppdraget hos Sweco tjänade Arkelsten 175 000 per år. Det är många gånger en årsinkomst på riktigt för en deltidsarbetande kvinna i Sverige i dag. Vad använde Arkelsten sina fickpengar till?

DN:
"Sofia Arkelsten hade bråttom att lämna ifrån sig arbetet för barnen på Barnens ö – men inte styrelseposten i börsbolaget Sweco. Samma dag som hon tillträdde som partisekreterare för Moderaterna lämnade hon stiftelsen för Barnens ö. Men det tog över två veckor att lämna börsbolaget."

Vidare:

"För styrelsearbetet i stiftelsen Barnens dag har Sofia Arkelsten haft en ersättning på 7.600 kronor per år plus 490 kronor per sammanträde. Styrelseuppdraget i Sweco skulle gett henne 175.000 kronor per år."

Arkelstens gloria blev grå när vi dessutom kan läsa i Aftonbladet om hennes lägenhetsklipp. Behöver jag nämna att hon fick låna en lyx-BMW också?

Flera om detta är Kulturbloggen och Peter H och Peter H2 och Johan W och Peter A och Röda berget och Svensson och Martin M och Martin M2 och Anna V och krönikören Johannes Forssberg på Expressen.

Bildts bjudresor

Carl Bildt har gjort massor av resor som företag bjudit honom på.

Detta uppger han i Aftonbladet i dag.

Han anser att det är helt okej så länge man är öppen med detta.

Då vill jag att Bildt bums är helt öppen med vilka han bjudits av och när. Samt att han redovisar syftet med resan och ett program.

Tack på förhand.

Vad gjorde Fia egentligen i Frankrike?

Sofia Arkelsten gjorde en studieresa, säger hon. Riksdagens studieresor ska skattebetalarna betala och Arkelsten ska göra ett program innan resan och hon ska få det programmet godkänt. Om den omtalade Shell-resan ska räknas in till studieresor så bör det väl finnas en ansökan och kanske till och med en redovisning av vad som skedde där nere i Sydfrankrike.

En person som väljer att vara anonym har kommenterat Arkelstens resa på min blogg på detta sättet:

"Jag bor sjalv i frankrike (darav min svenska), har kollat alla tillgangliga videos, tv reportage osv.
Hon syns inte pa ett enda av dom vid bilarna som hon enligt egen uppgift varit dar och "kollat".
Aven foretradare for "rallyt" uppger att dom inte sett henne, hepp !!!!!!"

Om det ligger någon sanning i detta så undrar ju jag vad hon egentligen gjorde?

När det sedan visar sig att hon har blivit bjuden ytterligare några gånger så undrar i alla fall jag hur mycket elände det finns för gammelmedia att gräva fram?

Nej, Reinfeldt har verkligen inte haft någon vidare tur med sina utnämningar. Å andra sidan får man med svettig panna beundra hans envetna försvar av sina medarbetare in till deras avgång.

Gammelmedia idag: Aftonbladet, SvD, DN och Expressen.

Aftonbladet lyfter dessutom frågan på nytt om partibidragen och att det är fakta att storföretagen i dag kan köpa sig en moderatpolitiker utan att vi någonsin får veta det så länge de vägrar uppge vilka som ger miljoner till partiet.

I dag är det många som berör ämnet Fia och hennes resor, bland andra Johan Westerholm och Alliansfritt och Jinges och Svensson och Lena S och Röda berget och Peter H och Christian D och Peter A och Alexandra och Nemokrati och Robert N och Löntagarbloggen på en blogg helt nära dig.

Attacken har inletts

Svenskt Näringslivs nye ordförande Kenneth Bengtsson vill modernisera LAS, Lagen om anställningsskydd.
Han säger på ett sätt som jag uppfattar som överlägset och nonchalant att "strejka är ett omodernt sätt att umgås". Och så vill han modernisera strejkrätten till något som passar dagens arbetsmarknad.

Löntagarbloggen skriver lite om Kenneth Bengtsson:


"ICA-Kenneth Bengtssson
Bor: I villa söder om Stockholm och i lägenhet i södra Frankrike.
Lön: 6,7 Mkr i grundlön från Ica plus bonus, 1 Mkr årligen från Svenskt Näringsliv.

Ledarstil: Är inte rädd för att göra sig av med människor och omger sig gärna med en mix av ja- och nej-sägare – och någon enstaka rebell.

Att ta med såna här personliga detaljer är kanske inte helt seriöst... men det är rätt så oseriöst och löjligt att vilja skrota strejkrätten och dra tillbaka arbetsmarknadens villkor till tiden innan det fanns bilar också."

Märkligt att arbetstagarens rättigheter och trygghet alltid ska uppfattas som omodernt. När det för den som kan sin historia handlar om att gå tillbaka 100 år i tiden när fackliga rättigheter inte existerade mera än på undanskymda platser ute i skogen. Där möttes modiga människor för att organisera sig.

Strejkrätten har inget med umgänge att göra, den tas till när tiden för umgänge är förbi, Kenneth! När ingen annan lösning finns! Och få länder har så lite strejker som Sverige...vad är problemet?

Kenneth vill se nya lösningar. Vad skulle det vara som kunde passa? Att vi ber snällt en gång eller möjligen flera. Kanske med tillägget skrapa lite med foten och morra om det är illa. Eller vid en riktigt allvarlig konflikt så ska man kanske till och med kunna uttrycka sin åsikt i text med VERSALER för att understryka allvaret.

Å sedan då?

Ja, sedan bestämmer fortfarande arbetsgivaren allt. Det vore väl ett fint sätt att umgås på!


Mera hos Kulturbloggen och Peter H och Johan W och Martin M och Alliansfritt och Peo W

Nya Sofia

Jag kan inte låta bli att kommentera nya moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelstens resa till Frankrike på oljebolaget Shells bekostnad. Särskilt som moderaterna själva helst inte ser, eller i alla fall har som etisk princip att, inte ta emot likartade gåvor. Fast policyn är kanske mest ett inriktningsbeslut...

Sofia Arkelsten har ju dessutom alldeles nyligen lärt ut till näringslivets företrädare hur slipstenen ska dras för att kunna påverka politiker.

Visst ska vi ut och se oss om och lära oss saker. Men vid de tillfällen som politiska företrädare behöver det så tycker jag att vi skattebetalare ska stå för resan just för att ingen ska känna att resan kostar lite reklam här eller en motion där. Läs gärna mera om regeringens riktlinjer för mutor här.

Vill verkligen Sofia Arkelsten resa med Shell efter deras inblandning i en ganska rejäl miljökatastrof? Hon har ju ändå profilerat sig som en miljökämpe...

Många har skrivit några rader om detta i dag och vill ni läsa mera så rekommenderar jag Alliansfritt och Johan w och Peter H och Peter J och Martin M och Svensson och Krassman och Rebellabloggen och Kulturbloggen och Opinionsbloggen och så klart Aftonbladet om åklagarens granskning.

Trött på betongsossementaliteten

Ett politiskt uppdrag är inte på livstid. Att anmodas byta plats betyder inte att någon gjort ett dåligt jobb per automatik. Det kan bero på att någon bör tänka nytt, utvecklas och gå vidare till nya utmaningar.

Varför är det så jäkla svårt att tro att någon annan kan klara ditt uppdrag lika bra som du själv?

Eller vadå lika bra förresten? Att som individ ta sig an ett uppdrag innebär ju att du också påverkar som individ. Allas sätt är lika bra, men ser olika ut.

Vi måste tvätta bort stämpeln att det är svårt med politik och att det krävs så mycket kunskaper. Det krävs engagemang och ideologisk förankring. Resten kommer efter hand. För mig innebär det att den som har de två första kommer på tal. Lång och trogen tjänst utan engagemang göre sig icke besvär.

Visa att ni vill något!

Sedan finns det inslag i det politiska livet som är svårt. Den mediala pressen kan för en del kännas obehaglig och jobbig. Mediaträning i all ära, i grund och botten handlar det ändå om allas förmåga att närma sig politiken på ett ärligt sätt. Att leva som man lär och att vara sig själv. Då kan inte media vara ett problem.

Att politiker i dag är mediatränade in absurdum ger ett slätstruket och avståndstagande intryck. Oavsett vad journalisten frågar så finns det ett givet svar, en sanning som ska ut under ett ögonblicks intervju. Vi mot dom - alltid.

Då finns det inget utrymme för starka personligheter som kan visa att de känner och tänker. Jag tror att vi behöver det! Politiska ledare med färg och form. Det vill jag ha. Politiker med idéer om ett samhälle, som presenterar idéerna och klättrar högst upp på barrikaderna och slåss med näbbar och klor.

Betongsossar som bara använder näbbar och klor för bevakning av sina uppdrag och positioner betackar jag mig för.

Mera kloka ord av Katrine Kielos i dag i Aftonbladet, Expressen och hos Peter H och Roger J och Lena S och Johan W på blogg nära dig.

Arbetarepartiet moderaterna förnekar sig icke!

I dag rekommenderar jag att ni läser Löntagarbloggen och den senaste delen i serien om moderaterna som fejkarbetareparti!

"Nu har något snille räknat ut att 6 månaders provanställning inte räcker för att en arbetsgivare ska kunna avgöra om du duger för jobbet. Sverige har isåfall världens mest trögtänkta arbetsgivare !

Lösningen är 18 !!! månaders provanställning. Under en provanställning kan arbetsgivaren när som helst meddela att du inte är önskvärd. Dom behöver inte motivera varför, du får gå direkt. Undrar hur många som upplever detta som en förbättring?"

Mera hos Martin M på en blogg nära dig.

Mat - eller alla fall en äppeltzatziki

Kanske har jag tagit detta tidigare, i så fall får ni leva med en upprepning. Det var hur eller hur förbaskat länge sedan jag skrev om mat.

Då kan min äppeltzatziki funka, särskilt nu när det finns ljuvliga svenska äpplen.

Ta tre lagom stora äpplen, skala dem och riv på den grova sidan på rivjärnet. Pressa över lite citron. Ta två rågade matskedar (rejält, snåla inte) med tjock turkisk/grekisk youghurt. Riv i en vitlöksklyfta (på fina sidan av järnet) och salta/peppra. En nypa socker också.

Sedan finessen; ta en hel förpackning dill och klipp i. Rör om och sedan är det klart.

Urgott till både fisk, kött och grönsaksbiffar. Eller till rostade rotfrukter. Allt....

Mångmiljonsossen

Detta är inte okej, inte om man är sosse, inte om man är moderat, inte om man är människa...

Varför tycker någon att det är okej att ta ut mångmiljonvinster från skattepåsen, pengar som så väl skulle behövas i skolan.

Då kanske alla barn skulle kunna få nya skolböcker i stället för att som nu, låta lärarna dra lott om vem som får nya klassuppsättningen böcker...

Flera tokiga utförsäljningar hittar ni hos Stockholmsrean, tyvärr inget skämt trots att folk tror det. Detta kommer att sprida sig till en skola/vårdcentral/hemtjänst nära dig.

Om vi inte säger nej.

Och vore jag sosse och hade tagit ut mångmiljonvinster ur skattepåsen så skulle jag ta mig en allvarlig funderare på min ideologiska hemvist.

Inför ett mansförbund där män kan driva sina frågor tillsammans - fint va!

"Jag kan lista fler kvinnor som bloggar om politik, men ni vet vilka ni är. Vad jag vill ha sagt är att mitt hjärta sväller av stolthet över dessa krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, de djupaste röda, tigerfläckar, spända strängar - stjärnor utan svindel! Jag vill se ännu fler kvinnor som skriver om politik och samhälle."

Så avslutar Alexandra sitt inlägg i dag om vassa kvinnliga skribenter på ledarsidor och bloggar. Jag håller med henne så helt och fullt. De är fantastiska förebilder. Förebilder och nätverk behövs, vi kvinnor behöver se varandra som resurser och vi måste komma i från den naturliga ryggmärgsreflexrepliken " jag kan inte" när någon tillfrågar oss om ett uppdrag. Klart vi kan.

Tyvärr har vi lite att jobba med, senast i morse sa en mycket duktig och driven tjej "det kommer jag aldrig att klara" om ett uppdrag som vore perfekt för henne...

Tendensen är ganska tydlig. Vi kvinnor kräver så mycket av oss själva. Vi ska kunna ALLT innan vi ens fått uppdraget. En man tackar ja bums och lär sig efter hand. Ett och annat misstag rinner av dem. Vi kvinnor ser perfektionen som ett direkt krav och ett misstag är samma sak som skam, nesa och evigt misslyckande...

Jag överdriver och generaliserar...lite. En hel del sanning finns i mitt påstående det vet alla som varit aktiva i en valberedning. Jag brukar ta upp detta i min valberedning. Och jag tror att flera börjar få upp ögonen på att män och kvinnor bör tillfrågas på olika sätt för att tacka ja.

Kvinnligt och manligt kan man orda en hel del om. Tänk om vi skulle ta och bilda ett mansförbund i partiet för att kunna lyfta upp mansfrågor till ytan? En krets där ni män kan få engagera er lite extra i frågor som ni känner lite extra för. Vore inte det mysigt?

Tyvärr har det funnits ett sådant förbund för oss kvinnor länge. Och jag säger tyvärr för det är verkligen sorgligt. För mig är det direkt förnedrande att ett jämställt parti som socialdemokraterna ska behöva ett kvinnoförbund 2010. I min värld ska alla frågor få plats i partiet. Stöttning kvinnor emellan och allsköns nätverk där vi trivs, träffas och driver politiska frågor kan växa fram, leva en tid och upplösas för att hitta nya vinklar och vägar. Det ska vara starkt men föränderligt.

När jag gick med i partiet så fick jag frågan om jag var med i "s-kvinnor också" av en annan kvinna. Varpå jag lite förvirrat svarade att "det tror jag nog" tills jag upptäckte att det var en helt annan organisation...

Förnedrande och helt absurt att vi 2010 inte kan slippa ett kvinnoförbund.

Och då menar jag inte att vi inte ska stötta varandra. För det ska vi och det kan vi. Bara vi bestämer oss för att vi ska göra det!

Eller som Liza Marklund kallade boken hon skrev tillsammans med Lotta Snickars; Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

Glömmer aldrig 9996

Läser Alexandras personliga beskrivning över arbetslivet. Jag minns mitt eget anställningsnummer - det allra första - 9996. Det jag har nu är så långt att ingen människa någonsin kommer att minnas och reflektera.

Mitt första anställningsnummer fick jag på fönsterfabriken. Där blev jag medlem i Svenska Träindustriarbetareförbundet. Eller som jag förklarade för en bloggkompis i fredags; "där är jag född". På fönsterfabriken fick jag nummer 9996. På näthinna ser jag alltid måttbandet som jag märkte upp med anställningsnumret för att det skulle få vara i fred. Med vit tippex...

Jag blev satt att plugglaga karmar och fönsterbågar. Då hade jag ingen aning om hur ett fönster var sammansatt och kollegorna förtvivlade säkert över att jag borrade och drog i träplugg på sidor som inte syntes utåt. Kanske blev ett och annat fönster extremt knagg-fritt.

Vi hade ackord då, ett lönesystem som gjorde att mina extralagningar inte föll i god jord alls. Ett till synes ändlöst jobb där varje meter gav några ören. Konkurrens om de bästa bitarna. För visst fanns det godbitar utan allt för mycket lagningsbehov.

När jag sedan lärde mig hur saker och ting hängde i hop, hur ett fönster var uppbyggt så blev det mesta genast lättare. Så är det ju i livet, det handlar om sammanhang och kunskap. Trygghet. Tillhörighet.

När fackordföranden stack en blankett under nässan på mig och muttrade "skriv på här" så gjorde jag just det.

Det är jag väldigt glad för i dag.

Då fick vi fasta jobb efter nian. Nu får ingen jobb förrän de startar eget. Så som Alexandra har det önskar jag ingen att ha det.

De tysta attackerna på arbetsrätten får inte fortsätta!

Dagens (blå)sning

Vi sänker facket, fast sakta och smygande obemärkt.
Och samtidigt talar vi om hur viktigt det är med den svenska modellen, kollektivavtal och arbetares rättigheter. Ja, så tycks de nya moderatarena resonera. I dag kan ni läsa en ny snabbanalys från Arbetarrörelsens Tankesmedja.

"– Regeringen har en till synes lyckosam strategi. Den går ut på att retoriskt hävda att ”vi försvarar den svenska modellen” samtidigt som det smått om smått sker en stegvis förskjutning bort från denna modell, menar Alica Selmanovic i den snabbanalys där hon beskriver den metod som den M-ledda regeringen använder sig av för att stärka arbetsgivarnas ställning på arbetstagarnas bekostnad."

Rekommenderar er läsning från förra veckan både hos mig och hos Löntagarbloggen förstås!

Vi ska visa att det är skillnad

"Socialdemokraterna representerar i dag inte ett tillräckligt tydligt alternativ
till den borgerliga regeringen. Vi i Rebella upplever att det finns en utbredd
besvikelse bland väljarna för att Socialdemokraterna inte tydligt tar avstånd
från nyliberala förslag om privatiseringar, skattesänkningar och avreglerade
marknader."

Så inleds dagens inlägg på Rebella unga s-kvinnor, en blogg som jag verkligen rekommenderar.

Jag tror att jag har berört ämnet själv flera gånger - vi ska visa att politiken kan göra skillnad. Vi ska visa att det finns hopp om förändring och vi ska ta avstånd från alla som ger upp ideal och grundideologier.

Vi gör skillnad

Jag är väldigt glad över Netroots, det bloggnätverk som jag tycker gör skillnad, finns! Siffrorna nedan talar sitt tydliga språk om det bloggengagemang som verkligen lever.

Nedan följer ett antal siffror ut datan från Netrootsnätverket.
Siffrorna är tagna från perioden mellan 2010-01-01 och 2010-09-19.

- Antal bloggar som anslutit sig till Netroots sedan 1 januari 2010:
288
- Antal blogginlägg i genomsnitt postade per dag: 145
- Antal blogginlägg i genomsnitt per vecka: 1020
- Antal blogginlägg totalt: 38 129

Mera Hos S-buzz på en blogg när dig.

De anslutna bloggarna skriver om otroligt många saker. Det är aldrig svårt att finna nya idéer eller inspiration. Vi lär oss nya saker varje dag och vi får en bra inblick i partiarbetet runt om i landet. Det känns som en oerhörd styrka att delta.

Vi startar den öppna kriskommissionen och vi vill få en rejäl diskussion kring valförlusten.

Här har ni några tips på spännade läsning: Peter H och Martin M och Peter A och Marika L Å samt Löntagarbloggen och Johan W på en blogg helt nära dig.

Vi sänker facket via EU!

I klassen bästa regering på att säga en sak och göra en helt annan tävlar svenska alliansregeringen hårt om förstaplatsen med brittiska högerstyret.

I dag berättar Löntagarbloggen om hur alliansregeringen här hemma i Sverige säger sig värna de fackliga rättigheterna. Sedan far de till Bryssel och bekämpar för fullt...

Tokmoderaten vill egentligen vara nätroot

Det är som det är. Men faktum är att Tokmoderaten har förstått vårt inlägg i Aftonbladet i går.

"Jag ser Nätrötternas debattartikel som en blåslampa i arslet på partiets nomenklatura i allmänhet och Mona med sin Ibbe i synnerhet. De är inte nöjda, Höberg, Westerholm, Einerstam med flera, så de startar sin egen kriskommission med nätet som arena för att komplettera den stora, orörliga kriskommissionens tröga arbete. Nätrötterna agerar blåslampa och även om jag tror att de gör precis rätt sak i rätt tid så är jag osäker på om det egna partiet fattar det."

Sedan är vi inte ense i allt. För jag tror att mitt parti, och Mona i synnerhet, är så begåvat att detta initiativ - Öppna kriskommissionen - ses som ett välkommet och spännade inslag. Jag känner oerhörd styrka i vetskapen att vi är på gång och vi kan. Alla.

Johan Westerholm skriver läsvärt om det rosornas krig som vissa tror att detta är.

Mona är dessutom bara en uppkoppling i från att delta i vår Öppna kriskommission.

Det rör på sig ute i landet, Dagens Arbete skriver kritiskt om kriskommissionen och här får ni länken till Johan Perssons blogg - mannen som ansvarar för organisationsutredningen.

Nu startar Netroots kriskommission!

I dag startar vi Netroots egen kriskommission - Öppna kriskommissionen. Vi tror att alla goda krafter behövs och vi tror att det finns inslag i partistyrelsens kriskommission som hämmar debatten.

"Partistyrelsen har valt att ta hänsyn till de interna maktbalanserna redan från början. Detta är djupt olyckligt och borgar inte i grunden för en progressiv analys och idéutveckling."

Detta är en del av den debattartikel som några av oss publicerar på Aftonbladet debatt i dag. Rubriken "Nu går vi utan dig, Mona" är kanske lite att överdriva. Vi skiter inte i vår partiledare, vi vill hjälpa till och vi ser att det finns problem.

Vi tror att det ute i landet bubblar av idéer som kanske inte kommer att få plats i partistyrelsens kriskommission. Vi har för avsikt att vända på varje sten och ifrågasätta en hel del i den struktur som partiet i dag har. Plus en hel del annat förstås.

Vi som skriver är Peter Högberg, försäkringsrådgivare. Alexandra Einerstam, väktare. Peter Johansson, konsulent. Staffan Lindström, projektledare. Rosmarie Södergren, journalist och konsult. Viktor Tullgren, studerande. Anna Vikström, doktorand. Sandro Wennberg, PR-konsult. Johan Westerholm, konsult, och jag själv. Alla medlemmar i NetRoots

Mera hos Martin Moberg och Peter Andersson och Stefan Wikén på en blogg nära dig.

Nu sänker vi facket - del ett

I dag tycker jag att ni ska ta er en stund och läsa Löntagarbloggen som på ett glasklart sätt förklarar hur alliansregeringen har för avsikt att agera för att sänka facket.

Det gäller att tänka till och fundera på vad en enda liten anonym mening egentligen betyder. Löntagarbloggen har tänkt till rejält och förklarar på ett enkelt sätt hur saker kan komma att fungera framöver.

I dagens avsnitt handlar det om rätten till lön under en tvist om uppsägning.

"Tänk dig alltså in i det läget att du tycker att du blivit orättvist uppsagd, Men vet att om du vill hävda din rätt så är det dina a-kassedagar som börjar ticka ner. Att notera, en riktigt försämrad arbetslöshetsförsäkring men ändå bättre än att hamna på socialbidrag. Med den pistolen mot ditt huvud... vågar du hävda din rätt?"

Jag ser fram emot resten!

Mona vi behöver dig nu!

Jag förstår, liksom Staffan, att det har varit en hektisk tid för dig nu. Om du bara haft bråkdelen av min eftervalsdepression så är det ett underverk att du fortfarande står upp.

Men nu är det dags att kavla upp ärmarna. För tusan det är val om mindre än fyra år!

Kriskommissionen ska speeda upp tempot och jobba! Även om det slutgiltiga resultatet kommer att dröja så vill vi se ledamöterna sitta runt bord med rynkade pannor och livligt diskutera. Vi vill höra skvaller som vittnar om höjden i tak och om alla idéer som sprutar ur folk. Vi vill känna att det händer grejer Mona!

Martin Moberg han är orolig för att den sjuka sjukförsäkringen ska glömmas bort. Jag vill att vi alla tillsammans ska minnas och inte minst, påminna alla om hur det ser ut. Att människor inte blir friskare för att de blir fattiga när stupstocken faller ut. Han sänder även med några uppmuntrande ord till Mona.

Under tiden som du Mona väntar på partiets kriskommission så finns det läsning. Hos Netroots analyserar vi för fullt på vår valanalysblogg.