Lite av varje inför dopparedagen

Fast dopp blir det inte. Vare sig i sjö eller gryta. Nej, dopp i grytan handlade egentligen bara om ett smart sätt att få urgammalt och stenhårt bröd att piggna till där nere i skinkspadet. På en tid då bröd inte fanns i affären dygnet runt välhållet och mjukt i konserveringsmedlets tecken...

Nej och åter nej, bröd från närbutiken är inte skapat för dopp.

Jag har haft en bloggpaus. Som synes. Inte för att jag har slutat tycka, så är det inte. Men faktum är att det sker så förbaskat mycket dumt att det ibland känns svårt, ja direkt oöverstigligt, att hinna med att ta upp allt.

Bara en sån sak som att Riksbanken sänkte reporäntan och bankerna kontrar med att de i sin tur inte kan sänka för låntagarna. Blir man arg eller blir man arg? Det är fullt begripligt att Aftonbladet har fått 30 000 namnunderskrifter.

Och det är lätt att förstå folkets ilska. Swedbank exempelvis redovisade för lite sedan en vinst på blygsamma 11 miljarder. Alla de andra storbankerna mera. Jo, nog är det så att de behöver hålla i stålarna alltid....

Som parti kräver vi sossar att regeringen ska agera med hjälp av SBAB. Bra där Tommy Waidelich! Om Anders Borg säger "fy på er" till bankerna så lär det inte fungera denna gången heller. Tvång och piska är det enda som kan tygla girighet.

På tal om läpparnas bekännelser. Blir det inte lite ihåligt pinsamt när statsministern talar om våld i nära relationer? Särskilt som det handlar om att tillsätta pengar som han inte ens har. Kampen pågår ute i kommunerna och de flesta som kämpar gör det ideellt och de är icke helt överraskande; kvinnor.

Men för all del, stora slantar har vi och de ska sättas i rullning. Antingen till det ena skatteparadiset eller till det andra.

...utanför faller snön.

Reinfeldts lilla ljus...

Ur dagens DN:

"Den moderata partikulturen i riksdagen bygger på tystnad och lydnad. Självständiga ledamöter möts av utskällning av partiledaren Fredrik Reinfeldt inför hela gruppen, hävdar tidigare moderat ledamot. "

Fast tystnaden är inte total. De har ju Tokmoderaten som ett ljus i den tysta tunneln...

Martin Moberg skriver mera om moderat tystnad.

Byt uppdrag och utveckla er!

Jag har varit politiskt och fackligt engagerad till och från under styvt 20 år. Till och från. Jag har bytt uppdrag ofta och jag har sett till att göra mitt bästa för att stötta dem som tar över. Alla dessa olika uppdrag har i alla fall vidgat mina vyer och ökat mina kunskaper på olika sätt. Jag har upptäckt att vissa saker passar mig bättre än andra och jag har upptäckt att det finns folk som innehar sina uppdrg för syns skull. Tillsammans med Sandro Wennberg och Johan Westerholm skriver jag debatt i AiP i dag. Nu är det dags att vi får se lite rotation på olika nivåer!

Vackert sagt

"Socialdemokraterna är arbetets, välfärdens, livsdrömmarnas parti – och det kommer vi strida för, i dag och i morgon."
Håkan Juholt


Håkan skriver debatt i SvD i dag och jag gillar det jag läser.

Måste berätta om vad en potatis kan bli när den blir stor

Trädgården är som den är. Därav får det bli lite mat. Det finns råvaror som utvecklas. Sedan finns det råvaror där flexibilitet och potential når oanade höjder. Skulle jag skriva potatisens CV så skulle listan på erfarenheter, egenskaper och färdigheter bli lång.

Fyra små potatisar, kalla, kan tillsammans bli något riktigt vackert; potatisgnocci.

Mosa potatis, dra i ett ägg, rejält med riven parmesan, salt, pepper och en nypa socker. Till detta mjöl i sådan mängd att ni kan hantera degen som....en deg! Inte kladdig utan fast och rullbar. Rulla ut och hacka till centimeterlånga och fingertjocka bitar. Om jag vore en italiensk hemmafru så skulle jag med all säkerhet forma dem snygga också. Men det gör jag inte, jag bara lägger dem tillsammans och mjölar lite så de inte klibbar ihop.

De kan gott ligga en stund och mojsa sig.

När ni sedan har en god sås på spisen så är det bara att koka upp massor med vatten och salt, i med gnoccin och vänta fem-sju minuter. Upp med dem rykande heta på ett snyggt fat och häll en gräddig sås över. I min sås var det rökt skinka, vitlök och karl-johansvampar....

En näve hackad persilja på det och himmelriket är en gaffel bort....

De socialdemokratiska moderaterna

Peter Akinder synar korten i dagens ledare:

"Tittar vi på den politik som sjösatts i vårt land under de senaste fem åren så är det alltså till mycket stor del och med några få undantag samma förslag och samma idéer som Bo Lundgren drev under sina partiledarår.
Vi har alltså inte fått särskilt mycket till nya moderater. Vi har, däremot, fått nya marknadsförare av den moderata politiken.
Den går ut på att klä moderata reformer i en socialdemokratisk språkdräkt och ge intrycket av att man är bättre socialdemokrater än socialdemokraterna själva."

Det är både tänkvärt och sant. Folk gillar socialdemokratisk välfärdspolitik så till den milda grad att de röstar moderat.

Så sant och så begripligt...

Jag vet inte vem han är, Björn Sundin. Men jag förstår vad han säger.

"Jag hävdar inte att vi som är kommunpolitiskt aktiva alltid gör allting rätt. Inte alls. Men två saker vet alla kommunpolitiker. Dels att förslag som inte är genomförbara avslöjas väldigt snabbt.

Dels att vi omedelbart får höra när vi gör fel: på torget, i affären eller på restaurangen.
Och just nu får vi lite för ofta höra av örebroarna att vi gör fel – på nationell nivå.
Och jag undrar faktiskt, helt ärligt; finns det någon som ser något sätt att få ordning och reda så att vi på nationell nivå tänker innan vi pratar?
Finns det någon som ser någon ljusning när inte ens vi som betalar medlemsavgift till det socialdemokratiska partiet förstår vad som händer på nationell nivå?
Vad kan rädda en situation där inte ens ledande företrädare på lokalplanet litar på de förslag som förs fram nationellt?
Jag raljerar inte, jag undrar verkligen på riktigt. Kanske borde man skratta åt det, om det inte vore för att skrattet fastnar i halsen. Det här är på riktigt. Det är allvar."

Rekommenderar även kvalitetsläsning i Östra Småland hos Peter Akinder idag.

Gräsrötternas ilska är befogad

Jag gör klart en sak direkt; jag har förtroende för Håkan Juholt.

Mitt förtroende för Tomas Östros och Sven-Erik Österberg däremot står inte högt i kurs just nu.

Vi är så otroligt många gräsrötter här ute i landet som funderar på vad som håller på att hända. Många i kretsen runt Håkan Juholt framstår som komplett omdömeslösa i det som kommer fram till oss via media och olika yttranden på facebook och likande.

Popcornmaskinen verkar vara glödhet inne på Cephalus just nu. Frågor som vi kan ta poäng i kastas bort, farbröder läxas upp och läckande riksdagsgrupper ger magknip.

Det håller heller inte riktigt att ständigt gnälla över att media ger en felaktig bild. Om vi har en viss verklighet att rätta oss efter så får vi bita i det sura äpplet. Vissa saker gör sig inte och då ska man låta bli. Vem tänker strategiskt och sätter dagordningen? Just nu verkar det som om hela cephalushavet stormar och surast är den som inte fick bli partiledare...

Jag hoppas naturligtvis att det inte alls är så att ledande s-företrädare motarbetar sin partiledare. Men det verkar banne mig inte bättre just nu. Och det är detta jag står och ser på, bland de andra gräsrötterna som läser kvällstidningar och kikar på nyheter på teve. Vi upplever en salig röra som vi får ta hand om ute på gator och torg. Vi förstår inte vad som händer, vi vill inte vara med och vi är med fog arga.

Jag träffade en man i går som sa att "det där som Håkan tagit ut fel inte var nån stor grej", han såg i stället alla märkliga förslag, utspel och interna strider som det som skulle komma att fälla socialdemokraterna i nästa val.

Jag hoppas naturligtvis han har fel men jag är inte säker. Och då undrar jag; alla ni som inte kan fatta att det är politiken och samhällsförändringen som är viktig, var det värt att offra detta för att få sticka kniven i ryggen på Håkan Juholt?

Flera om detta är Peter Andersson och Johan Westerholm och Röda berget och
Martin Moberg och Jinge på en blogg nära dig.

Jag är ledsen, men detta fattar jag inte

Vi hade bollen och vi tappade den.

Det är moderaterna och sverigedemokraterna som håller emot och inte vill redovisa partibidragen. Vem öser in slantar till de båda partierna? Sossarna har redovisat och vi har redovisat både öppet och länge. Och nu när det syns finnas skrämmande kopplingar mellan riskkapitalet, Carema och moderaterna så vill mitt parti ändra "metod" för arbetet med krav på öppenhet. I stället för att kräva lagstiftning så ska vi "komma överens i samtal".

Då undrar jag; vad har förändrats? Varför ska moderaterna vika sig nu när de inte har haft intresse av det tidigare? Vad leder detta till utöver att vi framstår som lallande idioter?

Aftonbladet i dag:
"Inför valet drev de rödgröna partierna att i princip samma lagstiftning ska gälla i Sverige. Det skulle tvinga Moderaterna att redovisa sina bidragsgivare. Man stödde sig på ett utredningsförslag från 2004 och att Europarådet kritiserat Sverige hårt för bristande öppenhet.

Mitt i Carema-skandalen backar nu Socialdemokraterna från kravet på lagstiftning. Det är fel i sak men tajmingen är dessutom så otroligt dum att man häpnar.
Vad är det för politisk självmordsinstinkt som letat sig in i Socialdemokraternas högsta ledning?"

Hela hittar ni här.

Finns det dessutom någon som helst sanning i att vi ger denna öppningen i utbyte mot ett löfte från (M) om höjt partistöd så vet jag inte vad jag ska säga vidare. Problemet är att jag har väntat hela dagen på att den bytesaffären ska dementeras. Ännu har jag inte sett någon dementi. Men jag slutar inte hoppas på den.


Flera om detta är Björnbrum och Johan Westerholm och Peter Högberg och Ola Möller och Röda berget och HBT-Sossen och Martin Moberg och Parkstugan och Lena Sommestad på en blogg nära dig.

Unga löser biljett till hopplöshetens tåg

I dag skriver jag tillsammans med Helen Nilsson, oppositionsråd (S) i Vimmerby på debattplats i Östra Småland. Debatten i Östra Småland är en bantad version av detta:

De fattiga barnen är på väg att växa upp. För många av dem blir livet en resa på hopplöshetens tåg. Vem ska dra i nödbromsen när tåget rullar vidare i stadig takt? Varje år kliver det på nya resenärer på klasståget. Snart är det dags att koppla på nya vagnar för att alla ska få plats. Restaurangvagnen fattas, ventilationen är trasig och det finns få glimtar av hopp där inne i de mörka vagnarna.


Alla barn föds lika. Ingen vet då hur livet ska gestalta sig. Men redan på förskolan kan personalen se tendenser till vilka vägar ett litet liv kan tänkas ta.

Allt för många barn inser riktigt tidigt att mamma och pappa inte har det som andra. Barnen axlar ett ansvar av sällan skådat slag när de lyckas hitta på ursäkter för matsäckar som inte finns i väskan och skolutflykter som de inte deltar i. Barnen vet så väl att det inte finns pengar hemma till sådant, och de ber inte ens om pengarna. De sjukskriver sig eller säger att de inte har lust att fara på skidutflykt. Klumpen i magen och oron bär de inom sig som ett osynligt märke. Enligt Rädda Barnens definition så finns det 220 000 barn i Sverige som räknas som fattiga just nu.

Vår oro gäller alla de barn som växer upp i ett samhälle som styrs av borgerlig politik. Samhället har förändrats och det har förändrats snabbt. Synen på välfärd kan retoriskt låta som om vi alla tycker lika men verkligheten är en annan. Det skyddsnät som förr fanns till för oss alla finns inte ens längre kvar för dem som skriker på hjälp. Vi har sett skrämmande exempel på hur det kan gå när föräldrar inte orkar längre och ger upp.

De fattiga barnen växer upp och vill utbilda sig men utbildningsplatserna räcker inte. De sitter fast i ett ekorrhjul av problem där barndomens skuld och skambörda hänger med som en tung ryggsäck. Många av dem har dåliga studieresultat med sig, resultat som blir sämre på gymnasiet och sedan kulminerar eländet i att de inte kommer in på arbetsmarknaden. De unga som ska kunna skaffa ett eget boende måste få hjälp av sina föräldrar. Där är chanserna slut för de fattiga unga vuxna! De kan omöjligen få hjälp av föräldrar som fortfarande kämpar med att hålla näsan över vattenytan ekonomiskt.


Den moderatledda regeringen bygger upp ett samhälle där flera unga vuxna kommer att slås ut tidigt. De fattiga barnen fanns även före den moderatledda regeringen. Men med den viktiga skillnaden att vi då hade ett skyddsnät värt namnet i Sverige. Det fanns politiker och resurser som var villiga att kämpa och se lösningar. Det vi ser idag är att vår hemkommun skär bort allt som är förebyggande och allt som är lite extra. De familjer och föräldrar som skulle behöva lite stöttning för att komma på rätt köl får vänta till livet gått helt snett innan det sätts in resurser. Då talar vi dessutom om gigantiska kostnader i pengar. För att inte tala om personligt lidande. Så här ser det ut i de flesta kommuner.


De unga vuxna i dag som vuxit upp i fattiga hem kommer att ha svårt att skapa ett gott liv i ett alliansstyrt land. För här ska vi vara lyckliga, ha ett välbetalt arbete och naturligtvis vara friska hela livet. Då är det lätt att vara medborgare i ett alliansstyrt Sverige.

På Hopplöshetens tåg sprakar det till i högtalaren som sitter på trekvart ovanför det nedklottrade fönstret. Meddelandet är tydligt och klart. Lösningen på de unga vuxnas problem är enkel. Allianspolitikerna vet att det viktigaste av allt är att ge skattesänkningar till dem som arbetar och tjänar mycket pengar.

Sänkningar blir det även för de unga fattiga vuxna – lönesänkningar! Det är modellen när flera unga ska få jobb. För att ytterligare ge unga möjligheter till jobb så ska anställningstryggheten bort! Utbildningens kvalitet ska sänkas också, det är viktigt att de som inte vill plugga ska kunna köra genom gymnasiet snabbt och ge sig ut på den lågavlönade arbetsmarknaden utan trygghet. Sedan stänger de dörren hårt, låser och kastar bort nyckeln. Den som går yrkesutbildning ska inte kunna gå tillbaka och utbilda sig mera. Förr fanns ett uttryck som kan komma till nytta här; skomakare, bliv vid din läst. Tro för all del inte att du kan gå vidare.

Livschanserna blir inte så många i ett borgerligt samhälle.

Snart är det så att vi delar Sverige – de som är på hopplöshetens tåg och de som lever bredvid spåren. För längs rälsen lever alla de andra ganska gott. Medelklassens fredagsmys störs möjligen av tågvisslan men det är så lätt att vifta bort människor som inte syns och inte hörs så väl. Vi kan knyta näven i soffan och tycka att det är hemskt att dagens unga vuxna sätter städer i brand. När hopplösheten breder ut sig finns bara kriminalitet och vanmakt kvar till slut.

Där i soffan sitter vi och invaggas i falsk säkerhet om utvecklingen samtidigt som skattepengar går till helt andra saker än de egentligen borde gå till. Vi påstås inte längre ha råd att låta våra barn växa upp till trygga, välutbildade och självsäkra unga vuxna. Samtidigt som miljarder pumpas ut i privatiseringsiver utan slut. Det är skamligt att slöseriet får fortgå.

Hopplöshetens tåg rullar på genom Sverige. De få gånger som tåget stannar till så är det inte många som orkar resa sig och kliva av. Det brådskar att dra i bromsen. Får tåget rulla på för länge kan det vara svårt att vända tillbaka till ett samhälle där vi håller varandras händer. De unga vuxna fattiga är snart framme vid den tid då de själva vill skaffa barn till världen. Vi har i dag gemensamt ansvar för att det ska existera hopp och ljus för dessa barn. Att avskaffa barnfattigdomen går, att se till att unga får utbildningsplatser och bostäder går, att säkra anställningstryggheten för unga går, ja, det går och det är möjligt. Just nu har vi en regering som helt enkelt inte vill stoppa hopplöshetens tåg.

Borttappade ideal

I ivern att bli utkletat lika så tappade vi bort de olikheter som människor vill se. Politiker och politik har blivit lite "same shit". Jag säger inte att det är sanningen men det är banne mig en sanning som lever och far runt där ute i verkligheten.

Bror Perjus kommenterade tidigare i veckan här hos mig och sa att vi inte får förlora våra ideal. Det har han så rätt i. Vi måste bara hitta sätt att se nutida lösningar som stämmer med socialdemokratiska ideal.

Att köra lightvarianter på alliansförslag är bara sorgligt. Varför skulle ett halvt rut-avdrag locka någon att rösta socialdemokratiskt när de kan få ett helt med moderaterna? Om nu rut är avgörande för någon så inte lär det bli vi som tar hem rösten där...
Varför ska det vara så väldigt svårt att stå upp för att vi inte har råd med rut när gamla människor dör i väntan på omvårdnad? Jag ser inte riktigt problemet i den diskussionen om vi bara tar den. För övrigt så är Sebastian Stenholm lika upprörd som jag i denna frågan.

Vi socialdemokrater måste kunna stå upp för att vi kommer att fajtas för regleringar i vinster när det gäller skola och vård. Vi måste kunna visa att det går och vi måste kunna driva igenom förändringen snabbt när vi får förtroendet. Inget jams och trams utan skarpt läge snabbt. Redan nu borde vi börja jobba på ett sätt som innebär att vi efter valvinst 2014 kan jobba snabbt och visa resultat. Det är inte självklart och det gör sig verkligen inte självt heller.

För övrigt så kan jag inte låta bli att orda lite kring Nordea och deras fantastiska historier. Vet ni, jag önskar nästan att jag vore kund så att jag kunde få förmånen att sluta vara kund där.

Han chefen Clausen behöver ett boende. Då köper man en lägenhet på 250 kvadrat. Anders Borg blir arg och tycker att kunderna ska säga ifrån.
Wahlroos han är styrelseordförande och han anser att "människor ju måste bo" och det har han förvisso rätt i. Wahlroos vill höja lönen så att Clausen kan köpa flera lägenheter, varför han vill det framgår inte riktigt men...
Nu är ju inte stackars Clausen alldeles lottlös innan jobbet fixade hans lilla krypin. Han får tio miljoner i lön om året också. Förvisso är det dyrt med boende i Stockholm men med den lönen så vet i katten om jag inte hade bott på ett trevligt hotell under den tid jag spenderar på mitt kontor. För man kan anta att han reser en del. Sedan har han ju ett hem i Köpenhamn. Nu vet inte jag hur hans familjesituation ser ut men man kan anta att han har en - familj.

Nu tänker jag så här: antag att ni vill ha en övernattningslägenhet för jobbets skull? Vem av er vill ha 250 kvadratmeter att städa på? Och kollar man på bilderna så vilka fönster! När Clausen ska fara runt där med dammsugaren på fredagen före Köpenhamnsflyget går så får han sno sig. 250 kvadratmeter, det dammsuger han inte på en pisskvart inte. Är det dessutom inte treglas och vändbara så får han avsätta mycket av den dyrbara direktörstiden till fönsterputs vår och höst. HU. Så i grund och botten är det kanske synd om stackars Clausen?

Men vad vet jag som tillhör den ironiska generationen...

Läs Johanna Graf, punkt slut!

Jag blir tårögd av glädje när jag läser Johanna Grafs inlägg i dag. Så sant, så nödvändigt att läsa. Johanna Graf och Bo Krogvig deltog i morgonradio i dag och jag hoppas partilednignen lyssnade där en stund.

Jag tycker ni ska ägna en stund åt hela men detta är i alla fall en godbit:

"Dels att vi inte KAN leverera som förr, därför att vi inte bestämmer över Sverige själva längre (vi sitter i minoritetsregeringar, vi sitter i knäet på marknad, EU och fan o hans moster). Då kan man inte blunda och låtsas som om allt är som förr och lova jobb åt alla, 100 spänn mer i barnbidrag och ny vinterkappa åt mor. Var tydlig och ärlig. Inget jultomteparti.


Dels har vi tappat trovärdigheten för att vi inte lever som vi lär. Om ni anar hur många i arbetarpartiet som inte har haft ett arbete på väldigt många år eller som aldrig har arbetat, skulle ni bli mörkrädda. Och nej, jag är ledsen, att vara politiker är inte ett arbete, det är ett förtroendeuppdrag, som man har till låns av sina efterträdare. Det är dags för många av oss att lämna tillbaka det nu. Bryt innanförskapet! Först då kan du tala trovärdigt om utanförskap. Den uppmaningen vill jag inte i första hand rikta till Håkan, utan mer till alla de andra parti- och distriktstoppar som sitter och hoppas klamra sig kvar på sina uppvärmda arvoderade stolar."

Har (m)an ingen egen berättelse så kan man ta andras

I dag är det intressant att lyssna på P1 och professorn i statsvetenskap vid Stockholms universitet, Tommy Möller. Han beskriver att "moderaterna kom till för att bekämpa allmän rösträtt".

Samtalet i studion är inte så långt men väl värt att lyssna på. Reportern undrar om Möller kan förklara varför Moderaterna vill skriva om historien. Möller tror att det i första hand handlar om just okunskap. Men förklarar att det numera är viktigt att ha en berättelse som bär ett parti framåt. Och att moderaterna i stor utsträckning saknar den berättelsen. I synnerhet så är "de nya moderaterna" lite historielösa...av förklarliga skäl.

Min slutsats är då enkel: om du inte har en egen berättelse, sno gärna en annan som känns bra!

Det finns fortfarande en och annan som inte tycker att Sofia Arkelsten hade fel.

På SvD Brännpunkt beklagar historikern (!) och moderatsympatisören Anders Edwardsson att Arkelsten gick ut och beklagade sitt partis okunnighet i historia. Bland anant skriver han så här:

"Och då tog det hus i helsike hos en handfull sossar och vänsterliberaler, som går på ångorna av gamla partimytologier om att den svenska högern inte hade alls med rösträttens införande att göra. Tvärtom, har det länge hävdats, var den in i det sista emot den."



Nåväl, den där "handfullen sossar och vänsterliberaler" måtte ha varit en rejäl näve att räkna med. För nog tog det hus i helvete alltid.

För historieintresserade:
Klipp från socialdemokraterna.se:
"Den svenska arbetarklassen var vid denna tidpunkt utestängd från såväl kommunal- som riksdagsval. Detta på grund av de då gällande rösträttsbestämmelserna som enbart tillät rika att rösta. Det påverkade helt naturligt den politiska verksamheten eftersom det inte alltid var lätt att upprätthålla en regelbunden politisk föreningsverksamhet när man politiskt var maktlös. Partiet gav dock inte upp trots att överklassen fortsatte sina försök att tysta socialdemokratin. Den 1 maj 1889 kom den så kallade socialistlagen som angav nödvändigheten i att försöka få arbetarna att förstå sitt eget bästa och överge de socialdemokratiska idéerna."


Läs gärna mera hos Peter Högberg och på Norrköpingsbloggen och Svensson om en högervridning i samhället som startade för länge sedan.

Moderata minnet del två

Både Martin Moberg och jag kikade på Rapport i går och inslaget där Catharina Elmsäter Svärd i ett tidigare inslag påstår att farligt gods inte körs i tunnlar. Sedan kör den illasinnade redaktionen direkt ett inslag där minister Elmsäter Svärd påstår att hon inte har något som helst minne av att ha intervjuats i frågan någonsin... Underhållande.

Men vi vet ju hur det är med moderater och deras minne nuförtiden... Hur var det nu igen....i begynnesen skapade moderaterna.....eller?

Minnesträning i dag

Lite lätt förvirring kan man ursäkta. Att minnas fel eller lite tokigt kan gå an. Men att helt och hållet förvanska lätt kontrollerbara fakta ur känd historia är väldigt pinsamt. Moderaterna blir bara otroligt löjliga när de försöker ta åt sig någon slags ära för exempelvis rösträtten.

Marika Lindgren Åsbrink är klok, bland annat skriver hon så här:
"De nya Moderaterna tror att allt är en pr-strategi. Därför ger de i sitt nya idéprogram sken av att de stod på rätt sida i såväl kampen för rösträtten som kampen mot apartheid. Detta är inte sant. Ändå säger partisekreteraren Sofia Arkelsten att högern ”var med och genomförde” fri och lika rösträtt. När reportern påpekar att Arkelsten har fel landar hon till slut i att ”det fanns personer som var drivande” i frågan, det vill säga enstaka personer som gick emot sitt eget parti. Att ärligt säga som det verkligen var – att Allmänna valmansförbundet var emot allmän och lika rösträtt – gör Arkelsten alltså inte.

Låt oss vara anständiga. Av respekt för de som kämpat, låt oss inte förminska deras kamp till pr och spinn. Det de gjorde var på riktigt. Jag tvivlar inte på att Moderaterna idag är för demokrati och allmän och lika rösträtt. Men det anstår inte en företrädare för ett parti, som en gång stod på fel sida i rösträttsfrågan, att ta äran för det andra åstadkom genom decennier av slit."

Norrköpingsbloggen listar den numera klassiska listan på alla förslag som de borgerliga sagt blankt nej till genom åren. Det intressanta är att här finns det bevis i form av oförvitliga riksdagsprotokoll. Svårt att ljuga ihop något då...

Listan:
Vad som hände i verkligheten:


• 1904–1918: Nej till allmän rösträtt.

• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.

• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

• 1927: Nej till folkskolereform.

• 1931: Nej till sjukkassa.

• 1933: Nej till beredskapsarbete.

• 1934: Nej till a–kassa.

• 1935: Nej till höjda folkpensioner.

• 1938: Nej till två veckors semester.

• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

• 1946: Nej till fria skolmåltider.

• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.

• 1951: Nej till tre veckors semester.

• 1953: Nej till fri sjukvård.

• 1959: Nej till ATP.

• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla

sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska

stödet till ANC.

• 1963: Nej till fyra veckors semester.

• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.

• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.

• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till

fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan

själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna

röstade nej.

• 1976: Nej till femte semesterveckan.

• 1983: Nej till löntagarfonderna.

• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.

• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU.

EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter,

men de moderata ledamöterna röstade nej.

• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.

• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.

• 2006: Nej till gröna jobb.

• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.

• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.

• 2006: Nej till höjd a- kassa.

• 2006: Ja till sänkt a-kassa.

• 2006: Nej till höjd sjukersättning.

• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.

Flera som skriver på ämnet lög, dikt och....är Martin Moberg och DN och Peter Johansson och Svensson och Jonas Sjöstedt och Sebastian Stenholm och Roger Jönsson och Jinge och Ann-Sofie Wågström och Per-Olof Sjöö och  Michael Granstedt och Mats Keijser och Christian Norlin och AB och  Alltid Rött Alltid Rätt och Peter Andersson och Alliansfritt och In your face på bloggar nära dig verkar det finnas oerhört många som har bättre koll på sin historia än vad de flesta moderater har.

Vi lär oss passera dem som redan ligger

Jag vill att ni läser Susanna Alakoskis gästkolumn i dagens Aftonbladet. Så viktig, så sann.

"Och snart tar kölden ett grepp om människoliven som vi passerar med våra H&M-kassar.

Och det är du, herr statminister, som fostrar de unga nu, som lär oss att passera den som ­redan ligger.
Jag anklagar dig, jag anklagar din regering.
Det ligger så många skade­skjutna människor på gatorna."

Nyhetens behag - eller; konsten att fälla en tolvtaggare

Om vi nu räknar Håkan Juholt som en tolvtaggare i medias ögon, och det kan vi nog lungt göra, så är det naturligtvis kittlande att vilja fälla honom. I dag läser jag Anna Ardin och höjer på båda ögonbrynen. Där finns en utskrift av en intervju med Aftonbladets chefredaktör Jan Helin som är rejält pinsam för Helin. Han finns både i text och i rörlig bild...
Bland annat så står det så här:

"Reporter: Jag satt här och väntade på dig några minuter innan du kom in, du satt och pratade med en kollega där ute, och då hörde jag honom säga ”Förhoppningsvis avgår ju Håkan Juholt idag”

Jan Helin: Eh…

Reporter: Och du sa ”ja”

Jan Helin: Nej, jag sa ”De”… Nej, det där är faktiskt… Alltså vad vi sa… Vi satt och tittade på en dummy för en… en ny utveckling och då sa vi att i en väldigt skarp nyhetsläge skulle vi göra på det här och det här sättet. Och då sa han ”Ja, det kan ju bli så” att…

Reporter: Nej han sa så här: ”Förhoppningsvis avgår Håkan Juholt idag”

Jan Helin: Okej, det kommer inte jag ihåg. Men…

Reporter: Och du sa ja."

Det är underhållande läsning så jag rekommenderar att ni kikar på hela. Drevet mot Håkan Juholt har tagit proportioner av sällan skådat slag. Om det inte funnits något att ta på så har den ena analytikern efter dan andra sagt att ryktet säger helt andra saker än det som Håkan Juholt säger. Det har varit antingen deras analys, eller anonyma källor eller som det så vacker heter "mycket talar för att..." När Carin Jämtin förnekade stt hon haft uppdraget att avsätta Håkan Juholt fullt ut så försöker ändå journalistkåren så ett frö av tvivel. Den som inte har ett eget drev vill gärna nosa upp ett och vara först. Jan Helin på AB är nog inte så unik i den saken, men det är unikt att ha det på pränt på detta sätt.

Sanningens ädla riddare blev plötsligt simpla jägare som bara ville fälla en tolvtaggare. Nog är det ironiskt att jakten sammnföll med den riktiga starten på älgjakten...

Mera hos Roger Jönsson och Norrköpingsbloggen och Martin Moberg och Krassman på en blogg nära dig.

Höger och vänster, nu får ni ge er!

I går kväll kikade jag på Debatt i svt. Där blir Alexandra Einerstam kallad för högersosse och att det skulle vara negativt för högersossar vill inte ha kvar Håkan Juholt.

Nu får ni ta och ge er. Detta partiet behöver snart inga utomstående fiender för vi imploderar snart! Och håller detta på så får vi vara tacksamma om folk vill vara med från höger till vänster. Vi blir inte någonsin Sveriges mest nyfikna och öppna parti genom att sitta och kasta smockor på varandra.

Det är okej att vara arg, ledsen och upprörd utan att för den skull vara högersosse! Många är numera helt enkelt arga och upprörda socialdemokrater. Att vi har olika uppfattningar inom ett så stort parti torde inte vara en överraskning för någon.

Olika uppfattningar men delade värderingar.

Det finns en del att vara arg över och just nu överskuggar detta det mesta. Om det finns substans i detta räv och rackarspel så kommer jag att fundera mycket på mitt engagemang. Vi skulle kanske ta och välja Håkan Juholt till partiledare för de nya socialdemokraterna. Och dumpa dem som inte kan tänka sig att vara med och skapa Sveriges mest öppna och nyfikna parti.

Nog ligger det en hund begraven när drevet går mot Juholt. När Viktor Tullgren i går redde ut begreppen så resulterade det in att Aftonbladet fick i alla fall en aning svala fötter.

Lena Mellin låter kul när hon försöker förklara det oförklarbara. En pudel vore på sin plats. Inledningsvis var det ju regelverket som Juholt brutit mot och nu är det helt plötsligt den moraliska aspekten som är viktigast. Reglverket blev under resans gång till riktlinjer men löpsedlarna har satt sig.

Hund nummer tre ligger i riksdagskansliet och i deras kreativitet när det gäller att ändra texter på hemsidan. Peter Johansson skriver mera om detta.

Läsvärt hos Roger Jönsson och Krassman och Svensson och Johan Westerholm och Martin Moberg på en blogg nära dig.

Mellin är märklig...

OBS... har uppdaterat om Bildts folkrättsbrottsundersökning en bit ned...

I sin krönika i dag skriver Lena Mellin en hel del grejer som känns märkliga. Hon har drabbats av hybris och tror att det är hon som tillsätter/avsätter ledare! Allra mest märkligt blir ändå detta citatet:

"Juholt kan säga vad som helst och ofta är det inte riktigt korrekt."


Så nu kan vi helt plötsligt kasta ur oss vad som helst. Dammluckorna har öppnats och Håkan talar snart ALDRIG ett endaste ord sanning. Herregud...

 Lena Mellin far själv inte ut i sanning hela tiden men att säga att hon alltid talar osanning vore kanske väl hårt. Men jag ska fundera på den sista biten...

Just nu pågår inte bara en förundersökning mot Håkan Juholt, det pågår en mot vår utrikesminister Carl Bildt också om folkrättsbrott i ett land lååååångt borta. Men vad är väl det...

Det påstås att jag far med osanning om Bildts förundersökning. Men ta och läs detta då! Att inte fylla i blanketter rätt är ju så mycket värre än folkrättsbrott. Och ironi har fortfarande svårt att göra sig i text...

Läs detta från DN i morse!

Juridiken och politiken

I dag läser jag Johan Westerholm och han sätter fingret på det jag tror många känner nu. Vi ville prata politik...det behövs och vi socialdemokrater hade så mycket att säga.

"Och var står jag? Återigen, jag gillar Håkan Juholt som person och hans politiska profil. Jag gillar betong, jag gillar investeringar i vägar, järnvägar och bostäder. Jag gillar en aktiv samverkan mellan stat och näringsliv. Jag gillar investeringar i skolan och allt börjar med barnens livsvillkor. Jag är en ganska trist klassisk grå- och betongsosse. Och nöjd med det. Inte höger, inte vänster utan bara klassisk betong. Men oaktat vad måste vi förhålla oss till det som sker nu. De finns de av mina partikamrater som menar på att detta inte ska vara en moralisk - etisk fråga utan strikt juridiskt. Tyvärr för dessa kan jag konstatera efter gårdagen att det är inte det våra medlemmar eller traditionella väljare tycker. Avsaknaden hos alltför många av våra företrädare av moralisk kompass är för hög och Håkan Juholt har – rätt eller orätt – nu kommit att symbolisera detta. Vore politik juridik eller om etik bara skulle vara juridik vore det lätt, men så är det inte. Politik grundar sig i etik och juridiken är bara ett resultat av politiken."

Slaskjournalistik ska inte fälla Juholt

I dag läser jag Viktor Tullgrens sammanfattning av vad som hänt med Håkan Juholts begäran om bostadsbidrag. Viktor har gjort det jobb som Aftonbladet borde gjort innan de satte i gång en ny "affär".

Viktor skriver bland annat så här:

"Om nu Juholt fyllt i alla papper exakt enligt de instruktioner som står på dem. Och bifogat ett hyreskontrakt där både hans och hans sambos namn står. Är det då inte rimligt att riksdagsförvaltningen som tagit emot detta skall göra bedömningen, utifrån det materialet som skickats in, hur mycket ersättning som han skall få.


Med andra ord är det inte riksdagsförvaltningen som bör ha koll på att han enbart skall ha halv ersättning om det nu finns en underförstådd praxis. De måste ju ha känt till regeln och utifrån de papper han lämnat in sett att han delade lägenheten med någon.

Och är det inte rimligt att Aftonbladet borde ha kontrollerat sin story innan man drog igång det mediadrev. Och innan man påstod att Juholt fuskade med bidraget."


Mera om detta även hos Martin Moberg och Röda berget och Jinge och Roger Jönsson och Peter Andersson på en blogg nära dig.

Min åsikt och min ärliga känsla

Det som nu händer med Håkan Juholt får mig att fundera på hur det skulle vara att trava runt i hans skor i dag. Hur det skulle vara att vänligt försöka ta sig i genom en mur av journalister som alla försöker överträffa varandra i kampen om en blodsdroppe.

Så här är det; jag skulle ALDRIG vilja byta med Håkan. Inte för en dag. Jag skulle inte orka det.

Jag tänker mycket på hur man har det framför den egna dörren nu. Jag har gjort saker som jag inte är speciellt stolt över. Har inte alla gjort det? Av ungdomligt oförstånd, av misstag eller av andra skäl. I bland blir det fel.

När slutade vi i världen att vara ett förlåtande folk? När började vi vädra blod, springa i drev och slita människor i stycken inför kameror?

Varför var det så upphetsande i går när ett kommunalråd i Katrineholm krävde Håkan Juholts avgång? Suset  drog genom publiken och hans "five minutes of fame" var ett faktum. Hur många skulle hänga på och hur stor blir avgångskrävarkören?

Nu ska ni veta en sak; ja, jag är också ledsen för att Håkan inte tänkte på att han borde låtet sambon betala halva hyran. Det är jag. För i sitt socialdemokratiska hjärta så borde han ha tänkt på det. Tänkt på att inte ta mera än det som är rimligt, kollat extra noga för att han är den han är - vår ledare och statsministerkandidat. Jag vet att Håkan inte gjort detta av vare sig girighet eller beräkning. Den som tror att Håkan medvetet utsätter sig och hela sin familj och ett helt parti för detta är inte riktigt på banan. Men han borde vridit, vänt och funderat på allt. Två, ja kanske tre gånger. Så hade vi inte behövt se och genomleva detta nu. Gissa om han ångrar sig.

Jag tänker inte delta i något som syftar till att slita ytterligare en ledare i stycken. Lärde vi oss inte något av hur Mona Sahlin hade det?

Högt i tak innebär inte likhetstecken med att man får bete sig hur man vill mot varandra.
Jag vill rekommendera Peter Johansson som skriver föredömligt om slaskjournalistik, Ola Möller och Johanna Graf på bloggar nära dig...

Är det fel på Håkan eller reglerna?

I dag så rekommenderar jag varmt en vända till Peter Johanssons Röda berg. Där finns det både vett och sans.

Så här ser blanketten ut

Blanketten där man som riksdagsledamot fyller i hyresbegäran ser ut på detta sätt:


Ersättning för övernattningsbostad inom 50 kilometer från Riksdagshuset


Namn:

Personnummer:

Jag disponerar en lägenhet, inom 50 km från Riksdagshuset, med adress enligt nedan:

Adress:

Postadress:

Min hyra/avgift är för närvarande kr/månad.

Hushållsel ingår i hyran/avgiften.

Hushållsel ingår inte i hyran/avgiften.

Jag önskar få ersättning för hyran/avgiften och i förekommande fall kostnad för hushållsel löpande, i samband med utbetalningen av arvodet.

Önskar ersättning fr.o.m. datum _______________________________

Jag bifogar kopia på hyreskontrakt eller motsvarande dokument där hyran/avgiften framgår.

Om min hyra/avgift ändras förbinder jag mig att omedelbart meddela förändringen skriftligt till enheten ledamotsservice samt bifoga dokument där hyran/avgiften framgår.

Vid byte av boende fyller jag i en ny blankett.

__________________________ _____________________________

Ort och datum Namnteckning

Blanketten sänds till enheten ledamotsservice.

2010-06-08
 
Slut.
Det enda jag inte har med här är riksdagsmärket uppe i högra hörnet.
 
Sedan 1994 har Håkan Juholt suttit i riksdagen. Han har sin hemort och valkrets i Oskarshamn och en övernattningslägenhet i Stockholm. Han har fyllt i blanketten ovan korrekt. Blanketten är enklare än den som min mor måste använda för att få bostadsbidrag. Och det kan man kanske ha synpunkter på om man så vill. Men det finns ingen ruta att kryssa i om man har sambo. Den uppgiften gick DN annars ut med och det kan ju tyckas illvilligt så här i efterhand. Heder åt Hanne Kjöller som dementerade i dag om än lite diskret.
 
Hemma har vi uppgörelsen att jag betalar hyran och maken maten.
 
Allt behöver inte vara himmel eller helvete och alla människor är inte onda. Nu vill jag att folk tar två djupa andetag och en promenad för att fundera på hur vi alla beter oss mot varandra.
 
Emanuels radanmärkningar skriver på ämnet liksom Anders...

Nu reder vi ut det här

Lusten att blogga har varit minimal de senaste dagarna. Antingen ska man döma av eller inte. Låtsas som det regnar behöver jag inte - det regnar verkligen.

När budet kom i dag att det inleds en förundersökning mot Håkan Juholt så är det naturligtvis både bra och dåligt. Bra att vi får bevisat och utrett om han begått något brottsligt eller inte. Dåligt eftersom vi på nytt inte får prata om politik utan om Håkans person och agerande. Johan Persson, s-kommunalråd i Kalmar, går ut och talar om att Håkan inte är en girig och oärlig typ.

Det kan jag hålla med om. Att Håkan uppsåtligen skulle gjort detta är inte troligt. Inte ens möjligt. Han vet hur det skulle bli. Hur det blivit... Håkan är en varm och otroligt engagerad person. Envis person som brinner för politiken. Så har jag uppfattat honom. Om han skulle få på nöten i media så trodde jag helt ärligt att det skulle komma att handla om helt andra saker.

Nej, oärlighet har inte gjort att Håkan har missat detta. Det tror inte jag. Han vill hålla på med politik inte med blanketter. Men det är just den viljan som måste ge honom insikten att om han själv inte vill hålla på med blanketter så måste han ta hjälp. Att tro att man gör rätt är ingen garanti för att det är så.

Bill & Bull agerar självpåtaget i opposition

Men! Regeringen förstår FORTFARANDE inte att de är regeringen. En minoritetsregering men ändock en regering... Krassman skriver om den presskonferens som regeringen kallade till innan journalisterna hunnit vända i dörren efter att sossarna presenterat sin skuggbudget:

"I rubriken så kan ni läsa om Bill och Bull, dessa två namn kan ni byta ut mot Reinfeldt och Borg. Spörsmålet för deras surhet är den rykande färska skuggbudgeten från Socialdemokraterna. Direkt efter att Håkan Juholt och Tommy Waidelich lämnat riksdagens presscenter så var Bill och Bull där, och fräste och väste."

Krassman har en teori om varför de agerar som de gör...:
"Jag förstår varför dom hade dagens pressträff, dom är livrädda.Socialdemokraternas skuggbudget är en grund för ett nytt Sverige, ett Sverige som ger fler chansen, fler möjligheten att lyckas med sitt eget liv. Det är en budget för grön omställning och för att unga skall få bättra utbildning och bättre ingångar på arbetsmarknaden. Det är en budget som återigen slår fast att ett samhälle där alla kan utvecklas baseras på grunden att alla bidrar efter förmåga, och får efter behov. - Vi säkerställer den socialdemokratiska välfärdsmodellen i dag och i morgon, sade Håkan Juholt under pressträffen. "

Surt sa räven. Och Bill & Bull...

Att möta en gammal bekant

I bland måste man tillbaka, känna sig som hemma och möta miljöer som känns nära. Så känner jag när jag har plöjt nya bokbekantskaper under en tid. Besöket på biblioteket i går resulterade i en bok av Mari Jungstedt där karaktärerna och miljöerna är precis som förväntat - bekanta och kända.

Ska ni läsa fängslande så rekommenderar jag Marianne Cedervalls böcker Svinhugg, Svartvinter och Spinnsidan. Där är inget som man väntar sig precis...men otroligt fascinerande om kvinnlig list och styrka.

I dag blir det s-budget framåt förmiddagen. Enligt medier så har det varit ett förfärligt liv, både Juholt&Waidelich har fått på nöten och allt har fått göras om....

Faktum är att det oftast är så att om saker inte görs enligt kvällspressmanus så har ett möte varit "turbulent" och någon form av "kris" formuleras på löpet.

Låt oss rent hypotetiskt säga att s-budgeten faktiskt inte var huggen i sten förra tisdagen. Låt oss tänka att det rent tekniskt kan ha varit så att Juholt&Waidelich frågade kompisarna i riksdagsgruppen hur de skulle vilja att innehåller ser ut framöver. Låt oss säga att kompisarna i riksdagen tog dem på orden, gick upp i talarstolen och hade massor av tankar och idéer som gjorde att hela mötet faktiskt drog ut på tiden. Låt oss säga att det var många som gick från mötet och kände att de faktiskt fått bidra, att de påverkat i stället för att de som så många gånger annars ställts inför fullbordat faktum.

Och låt oss gissa att Juholt&Waidelich gick hem på kammaren och tog till sig åsikterna till det färdiga dokumentet.

Nej, för tusan! Så kan det ju inte ha gått till! Det säljer ju inga lösnummer precis. Inte heller gör sig ironi så väl i text.

Jag tror på budgeten!

Jag var ute och pratade s-budget för några år sedan...yngre och fasligt entusiastisk. "Du låter verkligen som en distriktsombudsman", fnissade en partikamrat från Kalmar glatt...

Med risk för att upprepa samma misstag så vill jag ändå lyfta Håkan Juholts insats i dagens mogonsoffa i svt.

Vi vet inga detaljer ännu. Men att begränsa vinster i vård och omsorg, beskatta pension och lön lika samt att satsa på forskning, utveckling och byggande låter lovande.

Mera hos Olas tankar där ni hittar klippet i svt....och hos Martin Moberg om utbildningssatsning.

Tänk vad mannen med chipspåsarna kunde ställa till det för resten av landet!

Det handlar alltså om tre påsar chips igen! Tre påsar chips blir liksom tuvan som stjälpte hela landsbygdslasset, typ.

Jag ska förklara vad jag menar. Jag talar om reseavdraget. Reseavdraget höjs nämligen av alliansregeringen från gränsen 9000 till 10 000 i kostnader innan man får göra avdrag för resor till jobbet. (Tack centern!)

Jag tänkte inte så mycket på det innan jag läste pappersupplagan av tidningen Riksdag & Departement i dag på morgonen.

Så här står det (det finns en variant på texten i nätupplagan men den är inte exakt samma):

"Resor. Gränsen för avdrag för resor till jobbet höjs. Nästa år är det bara den del av kostnaderna som överstiger 10 000 som ger rätt till avdrag. I år går gränsen vid 9 000 kronor. Anledningen till höjningen är att stockholmare som åker kollektivt annars skulle komma över gränsen och orsaka besvär för Skatteverket."

BESVÄR!!!!!!!!!

Ja, man tar sig för pannan. Så konsekvensen, en av dem i alla fall, av att moderaten Rosdahl höjde SL-kortet med 100 spänn är att resten av landet måste få det liiiiiite sämre!

Snacka om att vara till besvär.

Reseavdraget är i min värld till för att kompensera människor för att de måste ta bilen långa sträckor till jobbet för att det inte finns möjlighet att åka kollektivt.

Är det inte lite ironiskt att det är just kollektivtrafiktäta moderatstyrda Stockholm som ser till att minska den möjligheten på landsbygden? (Tack igen centern!)

Det finns fantastiska fördelar med hörselskador

I går kväll konstaterade jag att det kommer tåg med jämna mellanrum utanför mitt hotellrum. Men vad gör väl det när jag helt enkelt tar av hörapparar och coclea-implantatet innan jag ska sova.

Den perfekta "rummet-mot-tunnelbanan"-gästen, det är jag det...

I morse hamnade jag vid bordet bredvid en flock medelålders herrar. En av dem var hysteriskt underhållande. Resten av gänget flabbade åt han skämt på ett sätt som inte stämmer överens med mitt morgonbehov av tystnad.

Men då var det bara att stänga av både hörapparat och coclea-implantatet igen. Behöver inte ta av bara stänga av. Fantastiskt bra!

Tänk om grävande journalister kunde räkna som Marika kan!

Vi är många som kritiserat ledande tidningar för att inte granska alliansregeringen på ett vettigt vis. Som tur är kan Marika Lindgren Åsbrink räkna och se saker som är otroligt spännade:

"Ju mer jag tänker på det desto galnare är diagrammen med de långsiktiga effekterna. För det första: hur kan nån ens påstå att det är rimligt att långsiktiga effekter är mer än dubbelt så stora som de direkta? För det andra: hur länge är egentligen långsiktigt? Det vill säga – när slutar 2006 vara en tidpunkt regeringen ska ha en prognos för, och istället börja ha ett facit för? För det tredje: hur kan regeringens beräkningar skilja sig så uppseendeväckande mycket från det verkliga utfallet?
Hur som helst. När sanningen är obekväm, varför inte dölja den? När statistiken inte visar det regeringen vill att den ska visa, varför inte helt enkelt avskaffa den?"

Läs för all del hela. Något märkligt pågår.

För min del önskar jag att Marikas vinkel någon gång kunde tas up av ekonomijournalister.

Miljoner på momsen

Alltså, detta är intressant läsning....matnyttigt i momssammanhang. Oblygt, jajamen. Sanning? Troligen.

Stor budgethumor....

Ameh. Om jag nu har lite för lite pengar i börsen och måste hantera slantarna ansvarsfullt, inte får jag för mig att slänga ut dem på krogen?

Fast det gör Anders Borg.

Krassman och Erik Fransson skriver mera.

Ansvar är det samma som skattepengar i sjön

Ansvar är detsamma som 5,4 miljarder rakt ut i tomma - krogen! Krögarna jobbar hårt och pustar. Borgs bidrag till deras verksamhet kan vara skillnaden mellan ruin och en slant över. Jag har hittills inte sett några krögare som talar om att de ska nyanställa eller sänka priset på maten. Tvärt om så är det ganska många som helt oblygt går ut med att det finns hål att stoppa pengarna i.

Fredrik Virtanen skrev i helgen en mycket läsvärd krönika i AB som jag tycker ni ska läsa. Han föreslår hur de 5,4 miljarderna som krogmomsen kostar skulle kunna användas på ett bättre och mera konstruktivt sätt.

De fattiga barnen, de sjuka och alla de som snart mister sina jobb kommer inte att bli gladare av sänkt krogmoms.

Mera hos Monica Green och Peter Andersson och Röda berget och Sebastian Stenholm och läsvärt i Nyheterna opinion.

Glad av Carin Jämtin

Detta är roligt:

"Våra kontakter med det civila samhället ska öka, människor ska bjudas in till dialog. Vår politik ska formas i samarbete med det omgivande samhällets organisationer. Föråldrade strukturer som hindrar partimedlemmars påverkansmöjligheter måste brytas. Det skriver Carin Jämtin, partisekreterare för Socialdemokraterna, i en debattartikel på Politikerbloggen."

Diskussionsforum på FB, jättebra....

Flera som är mer eller mindre glada är Röda berget och Martin Moberg och Peter Högberg på en blogg nära dig.

Kör en go en....

Recept igen...

Min potatisrulle är så enkel att jag ännu förundras lite över uppståndelsen den väckte senast.

Riv King Edvard på grova sidan av rivjärnet. Så mycket att det passar att breda ut i ett tunt lager på smort bakplåtspapper (på en plåt). Salta, in i ugnen på 220 grader och baka tills den är klar. Kanterna ska vara lite krispiga.

Under tiden tar ni tre-fyra lökar, hackar dem och steker dem mjuka och glansiga i smör. Öppna en burk ansjovis, ta ur filéerna och i med dem i pannan. Låt dem smälta ned i löken, häll i ungefär hälften av spadet också!

Bred lökblandningen på den färdiga potatisplattan och riv eller skiva över stark ost. Rulla ihop till en rulle och ha ost ovanpå. Hit kan man förbereda! När den ska ätas är det bara att skjutsa in i ugnen en stund igen!

Smakar ungefär som Jansons frestelse....

Håkan Juholt är mindre viktig...

Det är politiken som är viktig.

Jag blir så urbota trött på personfixeringen. I helgen har jag hört två omdömen om Håkan Juholt...att han "är en skrynklig farbror" och att "han aldrig kommer att locka några undomar iallafall..."

Nehej. Så kan det ju vara. Att Håkans mustasch inte tilltalar alla. Det kan nog både han och jag leva med.

Men när hans framtoning och utseende är helt avgörande för hur man vill rösta så undrar jag nog ändå var vi är på väg.

För mig är egentligen Håkan Juholt mindre viktig. Det är socialdemokratisk politik som betyder något. Det är dit vi måste komma, att rösta på ett innehåll inte på förpackning.

Så gott som tomat!

Bananflugor gillar KRAV-bananer. De surrar i flock över två på mitt skrivbord.
Bananflugor gillar å andra sidan inte bara bananer. De föredrar amaronevin också minsann. Får de välja mellan vitt och amarone så negligerar de det vita och kastar sig glatt mot en säker amaronedöd. Till och med en bananfluga vill sluta sina dagar med stil.

Stil hade min senaste söndagsmiddag. Pestofrikadeller i tomatsås. Jag gjorde helt enkelt en riktigt god tomatsås. Plockade egna tomater i massor, två paprikor, vitlök och tomatpuré. Fräste i smör och lät puttra. Hade i en grönsaksbuljongtärning, saltade och sockrade. Japp, sockrade. Tomater vill ha socker, punkt slut. Hade i några droppar balsamvinäger.

Till frikadellerna tog jag nötfärs, hade i generösa mängder pesto, salt och peppar. Rullade till bollar och lät bollarna glida ned i tomatsåsen. Där fick de puttra runt en stund. Kokade pasta till och kände mig som en tvättäkta italiensk hemmafru på kuppen.

Bidragsklipp är ju trevligt

Frihet åt var och en men gärna på skattebetalarnas bekostnad.

Så skulle centerns Annie Lööf kunna resonera verkar det som. Hon förknippas med åsikten att var och en ska bestämma mera själv och staten mindre. Hon vill att sjuka och arbetslösa ska ta större eget ansvar för sina liv. Själv klarar hon utmärkt att till punkt och pricka följa ett regelverk som innebär att Lööf får 50 000 kronor om året i bidrag för att hon och maken inte bor på samma ställe.

Absolut tillåtet enligt regelverket, men vad är det som säger att det är moraliskt riktigt för det?
Bidragsnyttjande är ett agerande som aldrig kommer att finna acceptans ute i de röda stugor som hon säger sig komma från. Det är ett agerande som föder politikerförakt och det är så nonchalant mot de riksdagsledamöter som verkligen veckovis lämnar sina familjer och för vilka detta regelverk har skapats.

Jinge skriver om hur detta handlar om att Annie Lööf vill sko sig på skattebetalarna och jag håller med. Det är verkligen oerhört enkelt att säga en sak och göra en helt annan. Det fungerar inte i barnuppfostran och det fungerar inte när man ska leda ett land.

I Aftonbladet skrivs det om att Annie Lööf far hem till Värnamo och tar hand om sina sjuka svärföräldrar tre nätter i veckan. Kanske har hennes pappa kommunalrådet i Värnamo slaktat hemtjänsten...eller så är hon verkligen av ett speciellt virke, den unga damen. Fast när hon blir minister så torde det bli kärvt med tiden...ja, att hinna med menar jag. Jag hoppas hur eller hur att Aftonbladets pigga journalister kör en koll där.

Lasse är upprörd och skriver så här:

"Att uppbära bidrag är mycket populärt, inte minst bland dem som ständigt och jämt klagar på dem som gör just det. Några som är stora och vana bidragstagare är bönder som hela tiden uppbär bidrag, fast de då har ett finare namn, nämligen EU-bidrag, vilket gör att man inte direkt kopplar dem till pengar från svenska skattebetalare, som de trots namnet kommer från."

Jo, nog verkar det som om bidragslinjen mest är viktig när det gäller att skälla på socialdemokraterna. I nästa andetag så funkar vissa bidrag utmärkt.

Tokmoderaten går loss på att gilla Annie trots att hans partiledare förmodligen redan har huvudvärk när han tänker på att tampas med henne. Flera som skriver i ämnet idag är Krassman och Peter Högberg och Johan Westerholm och Martin Moberg och Röda berget i två olika inlägg på en blogg nära dig.

Överlever arbetarrörelsen?

I dag vill jag lyfta fram ett inlägg från Sandro Wennberg. Han skriver bland annat så här:

"Svensk arbetarrörelse blöder bokstavligen i dag. Ingen trianguleringsstrategi, ingen framing-process i världen eller pr-konsult för den delen kan hjälpa svensk arbetarrörelse om det saknas en uppriktig vilja till förändring."

Jag skriver under på det.

Jag började engagera mig för 25 år sedan. Under hela min aktiva tid har vi ständigt återkommit till frågor som "hur ska vi få flera att gå på våra möten" och "hur ska vi ta hand om nya medlemmar". Om och om igen, år ut och år in....

Arbetarrörelsen blöder verkligen. Facket tappar och partier tappar. Inte bara sosarna, alla. Medelåldern bland de som sitter i kommunfullmäktige är fortfarande skyhög. Jag säger inte att jag vill bli av med de gamla men jag är för en rejäl blandning.

Vi måste dra upp huvudet ur sanden, kolla runt och anpassa möjligheterna till demokratiskt inflytande och engagemang efter vår samtid. Vi kan inte tro att människor kommer att acceptera att viga sitt liv åt partiet. Och med det menar jag fyra-fem kvällar i veckan samt helgtjänst. Det måste bli fullt möjligt att ha barn och vara politiskt aktiv. Det är det ärligt talat inte fullt ut idag.

Vi måste få till en modern organisation om vi vill att både partiet OCH den representativa demokratin ska överleva på sikt.

Mera hos Martin Moberg på en blogg nära dig.

Försök till tvångsprivatisering kostsamt fiasko

Tänk er att vi har 71 psykpatienter.

Tänk er att vi har ett landsting som vill privatisera psykvård.

Tänk er att ett landsting beslutar att skriva ett avtal med ett vårdbolag som innebär att det kostar 19 miljoner.

Tänk er att samma landsting i ovanstående avtal bestämmer att det kostar 19 miljoner oavsett hur många patienter som väljer det privata alternativet.

Tänk er att av 71 möjliga patienter så väljer 4 (fyra) att gå till det privata alternativet.

Tänk er att det läggs tid och resurser på att via personliga samtal med var och en av patienterna få dem att välja det privata alternativet.

Tänk er att patienterna skiter i det och fortfarande vill ha vården i offentlig regi.

Tänk er att nu kommer fyra patienter att kosta ett landsting 4,7 miljoner styck.

Och tänk er för all del att det privata vårdbolaget skrattar hela vägen till banken.

Nu ska jag svära.

Så jävla dumt kan det ju aldrig vara, eller hur?


Jo.

Mera hos Martin Moberg på en blogg nära dig.

Stad och land är beroende av varandra

Det händer då och då att jag tänker på kloka ord från en god vän. Hon hävdade med bestämdhet att stad och land behöver varandra, ingen av de båda klarar sig helt utan den andra. Det vi talade om då var Vimmerby med landsbygden runt omkring. Vimmerby stad kan inte klara sig utan sin landsbygd och allt vad den för med sig. Och tvärt om. Staden är, om man ska grovt förenkla, en plats där människor samlas och köper och säljer varor. Förr drevs oxarna in till staden och så sent som när jag var liten (!) hade vi hästmarknaden borta vid fordonsprogrammets lokaler. Nu är det inne med "Bondens marknad", lokalproducerat och vi köper korvar som ska hängas i taket....

Vimmerbyvarianten kan naturligtvis översättas till en Sverigevariant. Jag Läser Peter Strobls gästbloggning hos Johan Westerholm i dag och tänker vidare. Storstaden beghöver landsbygden och tvärt om. Så är det. Min upplevelse är att de två livsstilarna existerar med en ganska bred avgrund emellan. Jag har förmånen att arbeta i huvudstaden med jämna mellanrum. Problem och lösningar som behövs där är bitvis helt annorlunda jämfört med det vi ser på landsbygden. Väljare i storstaden ser inte socialdemokrati som ett gott val just nu. Samtidigt som socialdemokrater på landsbygden knotar över att socialdemokratin är för "stockholmsinriktad" och likställer det senare med en högervridning.

Jag skulle kuna skriva långt och ur många vinklar i frågan. För det är inte enkelt och det finns inte ett enda svar. Ett problem i nuläget är att socialdemokratin behöver storstadsväljare för att vinna regeringsmakten. Det räcker inte om varendan landsbygdsbo röstar rött så går det inte ändå....och därför storstadsväljarflirten. Alltså måste vi få storstadsväljare att inse att stad och land behöver varandra. På olika sätt.

Reformer som är bra för landsbygden gynnar i grunden även storstadsbor. Och visst vore det mumma om storstadsbor kunde flytta till landsbygden! Vi som knotar över att ha tio minuter till jobbet har ingen aning om hur det är att pendla en och en halv timme enkel resa till jobbet... Vi som kan betala en miljon för en schysst villa i centrala delar av stan vet inget om hur det är att pröjsa tre-fyra miljoner för ett renoveringsobjekt i förorten.

Olika livsstil - olika probelm och därmed: olika lösningar. Inte en lösning utan flera. Och låt oss börja tala om att vi alla behöver varandra. Sverige ser inte likadant ut från norr till söder. Precis som temperaturen och vädret inte är samma så skiljer sig utvecklingen åt från landsdel till landsdel. På en ort växer industrin och på en annan skärs det ned.

Vi måste ta tempen på flera delar av landet för att hitta svar på morgondagens problem.

Mera hos Partistaten och Martin Moberg i dag på en blogg nära dig.

Öppet och nyfiket parti

"Våga se det nya även om det förargar det gamla!"

Så avslutar Peter Högberg sitt inlägg i dag.

Han tar upp en brännade högaktuell fråga med tanke på att socialdemokraterna ska ta upp och alldeles snart göra allvar med att påbörja den mycket viktiga organisationsutredningen för att bli Sveriges mest öppna och nyfikna parti.

Hur öppet är det om vi stängslar in oss i intresseorganisationer och vänder cirkulär i stället för att träffas och driva politik tillsammans?


"För mig är det direkt förnedrande att ett jämställt parti som socialdemokraterna ska behöva ett kvinnoförbund 2010. I min värld ska alla frågor få plats i partiet. Stöttning kvinnor emellan och allsköns nätverk där vi trivs, träffas och driver politiska frågor kan växa fram, leva en tid och upplösas för att hitta nya vinklar och vägar. Det ska vara starkt men föränderligt."

Citatet ovan kommer från ett inlägg jag gjorde för en tid sedan. Läs gärna hela här.

Vi MÅSTE våga prova nya saker utan att måla fan på väggen och sätta upp hinder. Annars går det inte att bli ett öppet och  nyfiket parti.

Det är skillnad på folk och folk

Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

Det är säkert som berget.

Håkan Juholt ägnade sig åt mest inrikes i sitt tal i söndags. Nu är Hanne Kjöller på DN upprörd över det.

Hade Håkan talat mycket om omvärlden så hade säkert Kjöller haft synpunkter på det. Det ligger i högerns ekokammares natur liksom. Att vara emot Håkan Juholt och allt han gör eller möjligen inte gör.

Kjöller är dessuom upprörd över att Håkan Juholt har förmåga att ändra sig. Omvärdera en åsikt.

Att regeringen Reinfeldt alldeles nyssens ställt in sitt viktigaste vallöfte tillika allena jobbskapande verktyg JOBBSKATTEAVDRAGET no5....nej, det är ju bara ansvarsfullt.

Hade en sosseregering gjort detsamma, ställt in ett viktigt vallöfte alltså. Då hade vi set SVEK i versaler och det fetaste feta....

Men jag nöjer mig med att konstatera att Kjöller som kritiserar Håkan Juholt för att ägna sig åt inrikespolitisk navelskådning är samma Kjöller som helt nyligen inte ens hade koll på att Sverige har ratificerat FN:s Barnkonvention. För 20 år sedan.

Lässugna? Rekommenderar idag Jämlikhetsanden på en blogg nära dig! Om skolan och satsningar!

Nu har DN öppnat helvetets portar

Jag arbetade under nära nog tio år som journalist innan jag bytte bana. En av de första sakerna man fick lära sig på lokaltidningen på landet var att citat var noga. Noga, noga, noga. Gjordes det någon gång fel så var det ALLVARLIGT.

Vi använde oss av påhittade citat en enda gång. Det var till ett aprilskämt. När DN:s ledare i dag lägger ord i munnen på Håkan Juholt som han aldrig vare sig har sagt eller kommer att säga, så är det inte på något sätt ett skämt. Det är ett angrepp, lågt som tusan.

Att som DN:s ledarskribent medvetet hitta på ett citat och lägga det i munnen på någon är även tjänstefel. Det öppnar helvetets portar för vem vet nu vad som är sagt och inte? Jag kan ju hitta på vad som helst, sätta citat-tecken på och sedan dementera någon rad under.

Om Erik Helmerson har någon som helst yrkesheder kvar i kroppen så borde han....nej, jag vet inte vad som skulle kunna reparera skadan som skett.

Peter Högberg är lika upprörd:

"Kan det vara så at vi imorgon när vi slår upp DN kan läsa ett påhittat citat från Fredrik Reinfeldt där han säger"”Vi moderater är fullt beredda att med Sverigedemokraterna som stödparti leda regeringen.” För det är så att i nio av tio omröstningar så är detta sanningen men det väljer DNs ledarredaktion och Erik Helmerson att blunda för.... "

Till och med på landet vet journalister att citatet inte ska missbrukas. Om man ska vara sarkastisk. Hittepå-citat var ett lågvattenmärke utav helvete rent ut sagt när det gäller att förnedra Håkan Juholt.

Pressetik kan nog inte Helmerson stava till.

Martin Moberg och Jämlikhetsanden och Alltid rött, alltid rätt samt Krassman skriver mera på en blogg nära dig.

Utan jobbskatteavdrag - ingen jobbpolitik

Det bidde inget jobbskatteavdrag och det bidde ingen skattesänkning för våra pensionärer.

Jobbskatteavdragen är den viktigaste delen i alliansens jobbpolitik. Det är ett moderat mantra som upprepats till leda. Därav deras snarstuckenhet inför det faktum att majoriteten i riksdagens kammare inte tyckte detsamma...

Så. Om det nu inte blir något jobbskatteavdrag, av vad består moderat, förlåt, alliansregeringens jobbpolitik?

Det är naturligtvis lätt att tro att det är en moderatregering eftersom det var en moderatpresskonferens om slopandet av jobbskatteavdraget. Å andra sidan kanske moderaterna läste opinionssiffrorna från i går och kände sig som det enda partiet...



Hur eller hur så fick de andra inte vara med, inte Maud, inte Göran och inte Jan. Så var det med det.

Flera som skriver om detta är Martin Moberg och Sebastian Stenholm och Alliansfritt och Jämlikhetsanden och Lars Bäck och Krassman och Jinge på en blogg nära dig.

Hittepå-papper i ny variant

Jag gör en ny vända på det ekonomiska spåret idag. Ordet som fastnade i huvudet i morse var euro-obligationer.
Euro-obligationen finns tydligen bara på idéstadiet ännu och frågan är om det inte borde få stanna där. Vi talar nämligen om ett hittepå-papper som ska kunna handlas med för att hålla marknaden/ekonomin i Europa med näsan över vattenytan.

Detta känns heller inte särskilt tryggt (ur samma artikel som ovan):

"Det betyder att ECB nu har stödköpt tvivelaktiga statspapper för sammanlagt 96 miljarder euro, 928 miljarder kronor. Det är egentligen helt i strid med ECB:s roll som väktare, men centralbanken har sett sig tvungen att agera."

Vi snackar inte om kaffepengar här.

Stödköp, hittepå-papper och mera kris....

Moderat-trion som i dagens DN skriver på debattplats om hur de ska reglera och styra finanssektorn kanske vill väl. Eller möjligen rädda skinnet, alternativt bättra på sin image.
Jag är ändå övertygad om att de innerst inne förstår att det marknadsmonster som sluppit löst i världen via globaliseringen inte kommer att stanna till vid Sveriges gräns och låta oss gå fria från allt elände.

Nej, jag är inte ekonom. Men jag förbehåller mig rätten att se hittepå-papper som något oerhört riskabelt. Det går bara att hävda att kejsarens nya kläder är underbara tills dess att någon säger att kejsaren helt enkelt är naken.

Låt mig säga så här; Reinfeldt&Borg fick en bra ursäkt för att slippa dra ned brallorna i riksdagens kammare... Nu kunde de på ett ganska pompöst sätt hävda att de slopar sitt femte jobbskatteavdrag i ansvarsfullhetens namn.

Mera hos Lars Bäck och Peter Högberg på en blogg nära dig.

Hållbar ekonomisk utveckling - nödvändigt!

Sommaren 2011 går till historien som en sommar då vi pratade lika mycket ekonomi som väder. Förfasade oss över dem båda, ska sägas.

Jag läser med förtjusning DN:s ekonomidel på morgonen. Konstigt nog. Där finns ofta nyheter som tilltalar mig, om privatekonomi och om företagsnyheter, sånt som påverkar jobben och livet. När vi började prenumerera hade jag nog gissat på att kulturdelen skulle bli min favvo...

De senaste dagarnas börsoro har fått tankarna att gå på högvarv. Jag har berört ämnet förut men det tål att tas upp igen. Ekonomisk hållbar utveckling är ett begrepp som vi säkert tänker helt olika kring beroende på ideologisk grund och tillhörighet.

Jag tänker på boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Picket. Huvudtesen är att ALLA, även de rika, tjänar på ett samhälle där alla har det bra både socialt och ekonomiskt.

Det kan nog vara bra att fundera på det, i synnerhet med Susanna Alakoskis gästkolumn i bakhuvudet.

Hur länge står människor ut med hopplöshet?

Det är farligt att sakna hopp och längtan. Om ditt enda hopp står till att  skrika på hjälp med ett basebollträ så är det inte en lösning att kasta ut människor från deras hem och dra in det sociala understöd de har. Det var vad David Cameron hotade med häromdagen.

Sköt er eller bli bostads- och inkomstlösa. Problemet är naturligtvis att hotet inte har önskad effekt. Det är säkert likvärdigt med att hälla bensin på en redan öppen eld. David Cameron kunde lika gärna ge dem ett basebollträ till.

För den hopplöse är mera hopplöshet inget hot, det är ett sedan länge känt faktum.

När hotet kommer från en man som går i välskräddade kostymer och blanka skor så minskar inte heller det ilskan.

Den som känner stoltheten över sig själv och sin framtid behöver inget basebollträ. Det kan handla om enkla saker som arbete, eget hem, trädgård, friheten att ha en hobby eller friheten i att känna kärlek. Ha möjlighet att föda barn och låta dem växa upp. Ge dem hopp och visa att det går att drömma.

Jag tror nämligen att baksidan av det samhället vi lever i nu är ekonomisk. Du ska ha driv, vara lyckad och du ska framför allt tjäna snuskigt mycket pengar. (Visst sa Tjorven att hon skulle gifta sig med en rörmokare när hon blev stor för "att de tjänar så snuskigt bra med pengar"?)

Skämt å sido...bilden av lycka synonym med rikedom. Vi har en regering som sätter jobbskatteavdragen före att säkerställa gemensam välfärd till alla. Buskapet är tydligt - jobba och bli belönad, är du sjuk eller arbetslös ska du stå med mössan i hand.

Jobba, tjäna pengar och konsumera.
Då får vi tillväxt och då blir alla glada och nöjda....

Låt oss stanna vid ordet tillväxt en stund. Tillväxt handlar om att vi ska konsumera mera under en viss period mot vad vi gjorde förra året samma tid. Fröjden från mersäljande handelsföretag ger rubriker. Julhandeln som varje år slår rekord. Den gemytlige Ullareds-Boris får bjuda personalen på ännu en rekordtårta....

Hur länge kan vi konsumera mera och mera samtidigt som vi behöver ta hand om vår jord? Naturresurser är inte oändliga och vi vet att vi redan nu har problem med att rädda miljön.

Dagens unga får redan i skolan lära sig oehört mycket om hur de ska leva på ett hållbart sätt. Samtidigt pumpas de fulla med budskap om att de måste ha senaste tekniken, prylarna, kläderna och de måste vara kända från tv om de överhuvudtaget ska räknas.

Vi måste börja ändra syn på tillväxt och hållbar utveckling. Jag älskar verkligen initiativ som klädbibliotek, prylbytardagar, loppisar och den trend av att återanvända prylar som bland andra Ernst Kirschsteiger varit med om att skapa. Men för att återanvända så krävs det att grundkvalitén är god. I helgen köpte familjen ett skåp med 100 år på nacken. Förvisso repigt och kärleksfullt använt. Men i gott skick. Det skåpet kommer att leva vidare i minst 100 år till! Det är hållbart....

Så. Tillväxten som bygger på att vi bara konsumerar mer och mer går inte i hop med miljötänk och hållbar utveckling. Företagen kan inte växa vidare om vi samtidigt ska rädda jorden från utarmning.

Den utmaningen kommer dagens unga att ta med in i framtiden. Smarta unga som inte vill förstöra miljön köper inte företagens konsumtionsmantra.

Vilket i alla fall osökt för mig tillbaka till boken Jämlikhetsanden....om nu alla har det bra, så pass bra att ilskan inte växer inombords. Så bra att drömmar finns inom räckhåll och girigheten inte tillåts roffa mera än vad som är rimligt. Om vi har det bra och lever i ett tryggt samhälle där det finns omtanke i stället för tillväxtkrav så tror jag att behovet av basebollträn minskar.

Ekonomisk utveckling så som den ser ut just nu kommer inte att hålla på sikt.

Några länkar till rubriker som är tänkvärda ur dagens mediaflod:

DN1, DN2, DN3, SvD, E24, GP....

Mera hos Sebastian Stenholm och Lars Bäck på en blogg när dig.

Makabert när studenter behöver bostad

Just nu pågår ett febrilt sökande efter bostad för många av landets blivande studenter. Enligt Svd skulle det behövas 8000 lägenheter bara i Stockholm. Det har byggts 63 stycken....hm.

Alliansregeringens förslag om flera inneboende hos andra har inte visat sig vara en lösning. Minst sagt.

Studentbostadsbristen lockar fram andra kreativa satsningar. Vad sägs om Riksmäklarens finfina tävla och vinn-erbjudande?

"Gratis, lyxigt studentboende i två terminer"



Initiativet öppnar tanken för andra liknade initiativ på privata lösningar för samhällsproblem. Vad sägs om:

"Tävla och vinn sjukersättning i ett halvår."
"Höftledsbytardax? Tävla om en ny höftled - välj själv vänster eller höger!"
"Nya jobbet kan bli ditt! Tävla om högavlönade tjänster!"
"Vinn ett lyxigt bygglov för en sjönära tomt!"

Ni kan säker komma på flera.

I dag skriver Martin Moberg och Röda Berget om bostadsbrist för unga studenter på en blogg nära dig.

Missa heller inte Alliansfritt Sverige som lanserar sajten som har svar på ALLA frågor, mera i AB debatt.

Det finns goa grejer som underlättar livet

Längtar till i morgon. Då ska jag göra en skål med fusk-glass. Jag njuter alltid av att hitta recept som framstår som otroligt komplicerade och lyxiga när de i själva verket är superenkla.

Receptet kommer ur DN och jag försökte hitta en länk men det gick inte!

Enkelheten var så stor att jag lärde mig receptet utantill blixtsnabbt.

Ta tre digestivekex och krossa till smulor. Ta två rejäla skedar, ungefär som två mindre ägg kanske, jordnötssmör. Ta en deciliter florsocker. Tvätta händerna och mosa samman detta med fingrarna.

Sedan kommer vi till det fina i kråksången.

Ta fram en paket god vaniljglass (förslagsvis SIA som inte kör hit sin glass från något land långtbortistan) och ta fram en bytta som rymmer både glassen och jordnötssmulorna. Strössla lite i botten, på med glass, mera strössel och så på med mera glass. Ni fattar. Som en glasslasagne... När det är slut på glass och strössel så ta och tryck lite på härligheten så det går ihop. Sedan kan ni dra på locket, ställa in i frysen och invänta gästerna.

Efterrätten är klar och om de inte, gästerna alltså, lider av nötallergi så kommer de att hänfört tillbedja dig....

Skål på er!

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt skålar med varandra på bilden som toppar Sebastian Stenholms inlägg i dag.

De som drabbats av alliansregeringens sjukförsäkringssystem får väl ta ett glas vatten.

Anders, Fredrik och alla vi andra som har jobb och är friska, vi har ju fått gott om ölpengar...

Sebastian har ägnat en hel del möda åt att länka oss vidare till alla de som blev utan. Jag bugar för den insatsen.

Skuldbördans orimliga funktion

Läser högaktuelle Jonas Sjöstedts blogg i dag. Jag fastnar för en mening där:

"Idag är finanskrisens gyllene regel att vinsterna är privata men förlusterna görs offentliga det är orimligt."

Så är det. Så länge det går riktigt bra att spekulera så kan några få roffa. När det går åt pipan får hela folket, främst de som är beroende av en väl fungerande offentlig sektor, betala kalaset.

Mera intressant i samma ämne hittar ni på Svd i dag.

Tryggare kan ingen vara

Förresten. Detta känns väl tryggt!

Not.

Ingen teatime för mig

Vad har den amerikanska tea party-rörelsen åstadkommit förutom kaos och elände? En hel del kanske som jag missat...
Jag får helt enkelt ägna några rader åt det jag INTE missat. Nämligen rörelsens hårdnackade nej-sägarprofil. Nej till skattehöjningar för välbeställda verkar vara deras främsta mål. Tack vare att de lyckades sätta käppar i Obamas hjul så skakar världsekonomin.

En rörelse som lockar med en ofarlig kopp te är inte vare sig tandlös eller harmlös.

Några som idag granskar de teblaskande amerikanerna är Röda berget och Martin Moberg och Johan Westerholm och Peter Högberg på en blogg nära dig.

Ekonomin som kraschar obönhörligt

Det blir stora svarta rubriker. Krasch av ekonomisk karaktär har tendensen att drabba många och alldeles särskilt de som har det sämst. Andra mera välbeställda har hunnit gno undan, flytta sina pensionsfonder och sålt av de värsta aktierna. Vi andra ser på och hoppas på det bästa.

Det kan vara på sin plats att påpeka att börsen är ett företag och att markanden är ett gytter av människor som agerar på olika sätt. Panikköper eller paniksäljer.

Och det är papper de säljer. Till ett uppskattat värde. Ett värde de enats om är rätt just för stunden.

Som om jag skulle bestämma mig för att sälja mitt hus och att det är till salu för 10 miljoner. (Inte så troligt just nu men ändå, rent hypotetiskt då!)

Då kommer det en snubbe som säger "jomenvisst det är ett schysst pris, vassego".

Och då är ju mitt hus värt 10 miljoner.

Där kan man säga att jag gjorde en bra affär kanske.

Sedan går det en tid och då vill min köpare sälja i sin tur. Då kommer det tre familjer som tycker att huset är värt cirka en mille. De kanske är realister eller så, vad vet jag. Min köpare får sälja med en rungande förlust och bostadsbubblan var helt enkelt ett faktum.

En bostadsmarknad i miniatyr.

Aktiemarknaden är likartad. En massa folk som slår fast, enas, om vad olika papper ska vara värda. Det är bara mycket större och betydligt mera riskabelt, skulle jag vilja säga. Vi får exempel efter exempel på att det inte är så lyckat att låna till löpande utgifter men ändå....eller att investera i papper som riskerar bli värdelösa dagen därpå.

Ni får ursäkta mig, men snurren av ekonomiska trix hit och dit kommer inte att sluta väl. Jag kan inte låna pengar helt utan säkerhet (om jag har något vett) och det kan heller inte ett land göra.

Så länge det inte finns någon form av hejd för att suga ut ohemula summor pengar ur än det ena och än det andra så kommer människor att bli lidande.

Var finns vett, sans och sunt förnuft när hela länder riskerar gå i konkurs?

Mera hos Ylva Johansson och Annarkia på en blogg nära dig.

Det goda livet utan kök

Vi firade fyraveckorsjubileum utan kök i onsdags. Man bör ha humor om man ska renovera.

Fantasin när det gäller måltider tryter inte ännu och idag har jag nära nog överträffat mig själv. En sommarsallad som smakar betydligt godare än man kan tro!

Ni behöver:
Räkor med skal
En bit varmrökt lax
rädisor
Galiamelon
Potatis
Späd squash
Persilja

Pilla räkorna, dra sönder laxen med fingrarna, tärna melonen, snitta rädisorna och blanda ned i en form. Koka potatisen mjuk, klicka över rejält med smör som får smälta ned bland potatisarna och lägg skuren squash över den varma potatisen. Låt detta stå en kvart så potatisen inte är skållhet. Blanda allt och dra i rejält med persilja. Vi åt med en sås gjord på majonäs, turkisk yoghurt, riven parmesan, salt och svartpeppar. Och ett saftigt bröd till. Hade det inte varit regntunga skyar och söndag hade det förmodligen varit syndigt gott med bubbel till detta! Nästa gång...

Bortsett från att denna ljumma sallad var god så var den förgjordat snygg också!

Nej, jag kommer inte att blogga jättemycket under min ledighet....så är det. Bara då och då när recepten faller på... I övrigt ska jag ägna mera tid åt att bekämpa mördarsniglar, myror och ogräs. Samt att nöta på min nya solstol.

Gör det du med!