Annika har rätt

Det finns ändå saker att glädjas åt. Annika får sjukersättning.
Sedan tycker jag att vi sänder en tanke till alla dem som inte orkar ta fajten på samma sätt som Annika och dottern Emelie gjort. För det är många som blir utan och får söka socialbidrag fortfarande...

Kompetenta män i sina bästa år - alltid!

Fredag. Skönt.
Om det inte vore för snöyran så skulle jag njuta.

Här får det bli en lite blandad bloggning om några saker.

Fotbollsfrun är upprörd på Totto Littorin i dag.

Inledde morgonen med att läsa Östran/Nyheternas ledare om trätan mellan Juholt och Hallengren. Som givetvis uppmärksammas på nyhetsplats.

Själv skrattade jag när jag läste inledningen på Eva Franchells ledare i dagens Aftonbladet.

"Vi som följt tidigare valprocesser vet också att det kommer att dyka upp nya kandidater hela tiden. Höger, vänster eller mitt emellan, det är ändå märkligt hur väl representerad den vita medelålders mannen är."

Så skriver hon bland annat. Och visst har hon rätt. För varje eventuell kvinnlig kandidat som media listar verkar det poppa upp tio kompetenta män i sina bästa år.

Rebellabloggen berörde detta nyligen.

Det blir absurt när vi mäts efter olika måttstock beroende på kön. För så är det. Män har olika kompetenser, kvinnor har oftast mest brister. Eftersom de bedöms av män. Eller för all del av kvinnor som gärna kritiserar kvinnor. Om vi alla hade lärt oss att nätverka och stötta, vara mentorer för varandra på samma sätt som män lyfter, stöttar och är mentorer för varandra så skulle det se annorlunda ut. Jag är helt säker på att detta kommer att förändras i takt med att män fattar att jämlikhet OCH jämställdhet bara är av godo även för dem.

Självklart finns det män som sedan länge greppat detta.

De andra är värst. De som VET att det är politiskt korrekt att ta fram kvinnor (vi har ju FAKTISKT varannan damernas...) men som innerst inne inte vill. I bland spricker fasaden och deras rätta natur skymtar fram.

Rekommenderar er idag spännade läsning hos några goda män som Sandro Wennberg och Martin Moberg och Johan Westerholm och Roger Jönsson på en blogg nära dig.

Många goda tankar Bucht

I dag läser jag riksdagsledamoten Sven-Erik Buchts inlägg på Aftonbladet debatt. Han är ett utmärkt exempel på en politiker som har vilja och engagemang. Vi känner inte varandra men den bedömningen gjorde jag efter att ha lyssnat på en föreläsning han höll i Emmaboda förra året om det jobb som han och hans partikamrater lagt ned på att få fart i Haparanda!

Han skriver bland annat så här:
"Mitt intryck av den senaste valrörelsen var att det var en hagelsvärm av förslag, varje dag sprutade det fram något nytt. De olika partierna försökte bräcka varandra med olika förslag om än det ena och än det andra. Ska inte en valrörelse vara så då? Nej, i mitt tycke gled vi för långt bort i från det som var viktigt – att berätta för människor varför vi skulle få deras förtroende att styra Sverige under de kommande fyra åren.

Vi misslyckades med att ge en skarp bild av hur människor tillsammans kan skapa en bättre framtid. Även erfarna politiker blev villrådiga. Undrar hur gemene svensk upplevde det? Jag tror skogen blev så tät och så mörk att många drog sig för att ge sig in i den. Det saknades ett ljus, en berättelse om var vi vill att Sverige ska vara."

Mycket läsvärt i dag också på Rebellabloggen, om att vi ska sluta könskvotera in män en gång för alla!

I dag på SvD Brännpunkt om socialdemokratins framtid

"För att den politiska förnyelsen av socialdemokratin ska kunna bli verklighet krävs att åtminstone hälften av det nuvarande ledarskapet byts ut. För att få en öppen process kring det ledarskap som ska väljas på partikongressen i mars krävs också att samtliga som kandiderar till partistyrelsen avger en programförklaring som rör deras visioner och politiska lösningar för att föra Sverige och socialdemokratin framåt, skriver flera S-bloggare i nätverket Netroots Öppna kriskommission."

Så inleds artikeln på dagens SvD Brännpunkt. Det är Alexandra Einerstam, Johan Westerholm, Sandro Wennberg och jag som tillsammans skriver om hur vi ser på förnyelsearbetet inom socialdemokratin. Alla är vi med i Öppna kriskommissionen.

Att den som vill leda socialdemokratin genom ett förtroendeuppdrag i partistyrelsen ska göra en programförklaring är ett minimikrav. Att fortsätta med samma sammansättning av styrelsen och VU vore ett misstag. Alla har ansvar, inte bara Mona.

Flera om detta i dag är Peter Johansson och Martin Moberg och Peter Högberg och Svensson och Peter Andersson och Roger Jönsson och Kulturbloggen på en blogg nära dig.

Läs gärna ytterligare en artikel i dag hos Aftonbladet på nätet. Det är Fredrik Pettersson och Tomas Wetterberg som stöttar Mona och förändring på ett ovanligt bra sätt.

Viken vilja och vilket ansvar?

Karin Pettersson på Aftonbladets ledarblogg har noterat att det finns krafter som jobbar med politiken inte med personen. Visst är det viktigt vilka som leder partiet, för jag tror att det ska vara två i förening, men allra viktigast är politiken och den förankring vi ska finna i ideologin kopplad till den verklighet människor lever i i dag.

Kanske är Mona Sahlins avgång en sista kärlekshandling till det parti som hon fortfarande efter alla dessa år verkligen älskar. Nu har hon några månader på sig att göra en fantastisk sorti kantad av förnyelsearbete och helt fri från rädslan att trampa på ömma tår. Mona kan vara den hon vill vara utan en endaste pekpinne. Utan prestige men med all den kraft och erfarenhet hon besitter så kan hon verka fritt. Så fritt och starkt att många flera kommer att beklaga hennes avgång.

Hur kommer andra i partistyrelsen att använda sin tid och kraft? Vilket mandat känner resten att de har? Frågan är fri och ställs av bland andra Peter i dag.

Hos Sandro Wennberg hittar ni listan på hur länge de olika ledamöterna i partistyrelsen suttit på sin post.

Flera i ämnet är Viktor Tullgren och Alexandra Einerstam och Johan Westerholm och Kulturbloggen och Peter Andersson och Martin Moberg på en blogg nära dig.

En Mona med ryggrad

Mona Sahlin har ryggrad men verkar vara förtvivlat ensam om detta. Inte ens de som krävde att alla skulle ställa sina platser till förfogande har följt med i fallet ännu. Mona vågar på nytt gå sin egen väg och hon kommer att som person gå stärkt ur detta. Hoppas jag.

Jag blev tillfrågad av en journalist om jag tyckte att det var synd att Mona gick. På den frågan svarade jag ja. Hon hade påbörjat något och hon fick inte slutföra. Vi riskerar gå på minan att bara byta partiledare igen och tro att allt är frid och fröjd. Så får det inte bli.

Två tredjedelar behöver bytas!

Läs mera hos Peter Högberg och Johan Westerholm ochKulturbloggen och Martin Moberg och Rebellabloggen och hos Alexandra på en blogg nära dig.

Några ord på vägen till VU

I dag är en spännade dag och i tanken är jag på Sveavägen 68. Det är en viktig dag och mediaintresset är bedövande. Det bevisar om något det stora allmännintresse som vårt parti har och ska fortsätta ha.

Jag vill sända med några ord till VU. Förändring innebär inte att vi ska kopiera borgerligt vokabulär eller politik. Förändring handlar om att kasta av oss människor som ser politiken som en personlig karriärstege/inkomstkälla. Vi ska ha politiska företrädare som brinner, vill och som utvecklas. Revirpinkande dörrvakter göre sig inte besvär. Vi ska gå in i vår ideologiska bas och därifrån utveckla de nya reformer som krävs i 2000-talets socialdemokratiska samhälle. Då måste vi också känna detta samhälle utan och innan i stället för att oja oss över att folk inte fattar hur bra vår politik är. Så kommer det inte att bli. Face it.

Läs Johan Westerholm idag och njut! En titt hos Högbergs tankar och hos Peter Andersson ger ytterligare en bild.

Och kanske komplettera med domedagsprofetiorna från kvällspressen i Aftonbladet och Expressen.

Johan skriver bland annat dett:

"Historien kommer slå ett annat ljus på Mona Sahlin och det vi ser nu ske snarare än vi anar. Vad som sker nu bedömer jag är de första stegen socialdemokratins räddning, och en räddning även för den verkliga innebörden av orden frihet, jämlikhet och solidaritet. För vad vi som parti behövt alltför länge är en genomlysning som syftar till att få de ideologiska tillämpningarna att gå i takt med samhället. Som det är idag med framför allt Morgan Johansson och Thomas Östros senaste slagväxling så har ingen av dem en klar bild av vilken linje partiet skall föra. Var går gränsen mellan samhällets åtagande och det enskilda ansvaret. Och därmed blir deras krumbukter två i raden av ledande befattningshavare som ser mer till den egna karriären än partiets bästa. Och därmed anser jag att deras bäst före datum nu närmat sig med stormsteg, trots att den ena är höger och den andra vänster."

Tillsammans för ett starkare ledarskap

Vi vet att ensam inte är stark. Vi vet att det blåser väldigt hårt på toppen.

Därför tror jag på tanken om ett delat ledarskap. Kanske av modellen som miljöpartiet har, kanske modellen i Norge med en statsminister och en partiledare. Låt oss pröva frågan!

Personligen tror jag på två ledare som kompletterar och stöttar varandra. Ingen människa är komplett. Tillsammans med någon annan är det lättare att axla den oerhört tunga mantel som partiledarskapet innebär. Då kommer vi bort från tjafset om doldisar bakom politiker, rådgivare med makt men helt utan förtroendeuppdrag.

Vi ska verkligen inte kopiera någon annan, det menar jag inte. Men om miljöpartiets modell är en bra modell så behöver vi inte uppfinna hjulet om igen. Två starka ledare och sedan en partisekreterare.

Lokalt har vi ett tredelat ledarskap. Ett oppositionsråd, en gruppledare och en ordförande för arbetarekommunen. Detta är tre funktioner som var för sig har olika roller att spela och när de fungerar som de ska blir det oerhört starkt. De kan stötta och leda. Ytterst är det arbetarekommunens ordförande som har största ansvaret, gruppledaren i kommunfullmäktige leder och fördelar partigruppens arbete och oppositionsrådet är den som står på barrikaderna och är partiets ansikte utåt.

Jag tror på att Mona Sahlin ska ha en ledare vid sin sida. Det finns många kloka människor att välja på. Det är min bestämda uppfattning att denna ledare ska sökas utanför den innersta kretsen. Roger Jönsson och Martin Moberg skriver i ämnet.

Idag finns det gott om läsning för den som vill sitta inne i eftermiddag, varför inte Expressens ledare som har en massa åsikter om s-politik...
Hos Alexandra finns det läsning om soossar, Löntagarbloggen visar hur det blir utan facket och Peter Högberg skriver om kollektiv dröm.

Njutbart, Kielos!

Socialdemokratin är tusan så bra på idéer men när det kommer till att genomföra saknar jag ofta en fast hand. Och då menar jag bildligt. Det handlar om att vi ska vara många som enas om samma sak och sedan ser till att det blir så. Det duger inte att tala om att minska klyftorna och sedan se på under tiden som de ökar.

Ursäkterna räcker inte.

I dag njöt jag när jag läste Katrine Kielos ledare i Aftonbladet. Stundtals skrattade jag högt. Kielos skriver träffsäkert som tusan om de olika ursäkter vi sossar kan ta till för att förklara valförlusten om vi så vill. Tyvärr är det många som vill.

"Till råga på allt elände kan väljarna dessutom ha varit under inflytande av naturfenomenet ”Den Europeiska Trenden”. Fenomenet går ut på att svenska väljare inte kan rösta på Socialdemokraterna om socialdemokratiska partier förlorar val i Belgien, Nederländerna och Tyskland. Grupptrycket blir helt enkelt för starkt.

”Jag tänkte rösta på Sahlin men efter att Lawrence Gonzi nu har vunnit över Alfred Sant på Malta... ”

Verklighetsförnekelse."

Jepp, säkert är det många ute på industrierna, butikslagren och på frisersalongerna som konstaterade detta. Not.

Nu är det verkligen läge att säga de svåra sakerna, vända på varje sten och röja upp bland gamla surdegar. Men det finns oroande tendenser. Från ett stort antal bloggare inom nätverket Netroots har det utryckts oro inför den kriskommission som partiet har tillsatt. Vi har öppnat för en bredare diskussion i Öppna kriskommissionen dit vi inbjuder alla som har en uppfattning, idéer och vill förändra. Kom dit du också.

När fan själv kommenterar

Kära läsare!

I bloggosfären finns det gott om troll. Troll är personer som förmodligen har för lite att göra och i stället för att bidra på annat sätt använder de sin kreativitet till att kommentera på nätet, ofta anonymt och ofta i syfte att ställa till problem.

I dagarna har Urban Ahlin varit på tapeten eftersom han anklagas för att ha sextrakasserat en medarbetare på s-kansliet. Vi var ganska många som krävde korten på bordet och jag ser inte att en person, oavsett ställnig i partiet, ska gå fri från att reda ut vad som skett. Jag skrev ett inlägg som ledde till starka reaktioner.

En av kommentarerna berörde mig särskilt eftersom tonläget i den var högt och ställde bland annat krav på censur av mitt inlägg. Om syftet var att stötta Ahlin så blev sannerligen reaktionen den motsatta. Jag och Johan Westerholm drabbades av samma fenomen med skillnaden att Johans kommentar var helt anonym och min undertecknades med ett förnamn.
Vi reagerade båda under gårdagen här och här.

Sålunda kan detta vara ett riktigt fult troll vi har att göra med. Ett sånt som spricker i ljuset. Syftet kan nämligen vara att få tyst på hela frågan. Nu är det inte så enkelt att censurera en bloggare. Vi är hundratals och om en slutar kommer det raskt två nya...minst. S-bloggarna i nätverket Netroots kommer att fortsätta påverka och vi kommer inte att acceptera censur.

Vi är dessutom många som är ganska noga med de socialdemokratiska värderingarna om jämlikhet, frihet och solidaritet.

Det hälper inte om fan själv kommenterar, vi skriver ändå.

Om detta i dag skriver förstås Johan Westerholm och Peter Johansson och Marin Moberg på en blogg nära dig!

Elaka kommentarer förintar inte problemet!

Precis som Johan Westerholm fick även jag en kommentar riktad mot mig med tydlig innebörd att det var jag som kränkte och att jag borde be om ursäkt.

Eftersom Johan är en klok kille behöver jag inte skriva samma sak utan här får ni ett smakprov:

"Jag fick en kommentar på mitt inlägg om uppgifterna kring Urban Ahlins påstådda sexuella trakasserier igår. Kommentaren är riktad mot mig och som hävdar att det är jag som kränker Urban Ahlin, och det är med andra ord inte Urban Ahlins upplevda eller faktiska agerande mot en kvinnlig medarbetare som är klandervärt. Kommentaren var anonym vilket i min värld är lika fegt som det definitivt inte hjälper Urbans sak om det nu var det som var syftet. Reaktionen från mig blir dessvärre precis den motsatta.


Låt oss en gång för alla försöka reda ut allvaret i detta.


Urban Ahlin och Sven-Erik Österberg ger var och en helt olika bilder av händelseförloppet. Givet de uppgifter som finns i Expressen så får jag intrycket att de var inte närvarande på samma möte ens en gång. Det finns därför goda skäl att de var och en nu lägger fram alla uppgifter eftersom den samfällda historien inte hänger ihop. Som utbildad förhörsledare från dåvarande Tolkskolan kan jag ha tämligen starka synpunkter även på medias prestation – det finns uppenbara divergenser och hål som stör bilden."

Läs för all del hela.

Flera i detta ämne inte minst Johan Westerholm och Peter Högberg i två inlägg och Martin Moberg i två inlägg och Peter Johansson på en blogg nära dig.

Det kommer att finnas ett parti som lyfter!

Jag tror på socialdemokratin. Absolut. Vi har spretat hit och dit, haft svårt att få till en vision och vi har kanske inte alltid rätt personer på rätt plats.

I dag gläds jag åt att läsa Ardalan Shekarabis och Anna Johanssons debatt i DN. Bland annat skriver de så här:

"Det är alltså inte några veckors valrörelse som behöver analyseras utan ett par decenniers politisk och organisatorisk kräftgång. Vårt arbete i kriskommissionen är att ta reda på varför det är som det är och föreslå åtgärder för att socialdemokratin åter ska bli en stark och modern samhällsförändrande kraft."

Jag ställer mig bakom alla de frågor som ställs i artikeln och den bild Ardalan och Anna målar upp. Det inger hopp om framtiden.

Flera om detta och om ledarskapets vara eller icke vara i dag är Peter Andersson och Martin Moberg och Peter Högberg och Anders och Johan Westerholm och Jinge och Peter Johansson och Michael Granstedt och Jämlikhetsanden på en blogg nära dig.

Sextrakasserier med Urban Ahlin - inte lockande alls

Vad är sant och vad är inte? Det vet inte jag. Det jag vet är att den som känner sig trakasserad ska tas på allvar och ska få stöttning. Den som trakasserar behöver hjälp och behöver få veta att detta är fan i mig inte okej!

Urban Ahlin har gjort något som han aldrig någonsin borde ha gjort. Det tror jag bestämt att vi kan vara ense om. Just därför att hans, i beroendeställning, anställda uppfattat det så illa.

Att hävda att det varit frågan om ett skämt håller inte. Att som Urban Ahlin stå och propagera för alla människors lika värde ena stunden, för att i nästa stund trakassera en anställd grovt är bara helt horribelt.

Om detta har tystats ned i två år så finner jag inte ord. Är Urban Ahlin oumbärlig? Not.

Ahlin fick en tillsägelse av Sven-Erik Österberg, gruppledare i riksdagen. Blev säkert riktigt skakis och insåg sitt misstag, eller hur?

När Aftonbladet frågar om han medger att medarbetaren känt sig kränkt svarar han så här:
"– Det finns det massor av folk som har känt under åren, det är inget konstigt."

INGET KONSTIGT! Men serru, det är det ganska många som tycker. De allra flesta normala människor går inte omkring och kränker andra och tycker att det är normalt.

Sven-Erik Österberg kanske borde göra en uppföljning. Sätt stopp, säg nej och markera. NU.

Om Mona Sahlin står tyst bakom detta så gör hon mig och många andra rejält besvikna.

Många är arga idag, inte minst Johan Westerholm och Peter Högberg och Martin Moberg på en blogg nära dig. Tokmoderaten går in på humor och hur detta kan uppfattas.

Moderaternas huvudvärk

Moderaterna torde ha en del huvudvärk i dag. Allt går inte som tåget, eller så är det faktiskt så det är i tider av snökaos. Inte alltid som man vill riktigt...

Regeringens egna finanspolitiska råd mopsar upp sig, vill ha mera stålar och vill inte längre lyda under den regering som den samtidigt granskar. Finanspolitiska rådet vill höra hemma under Sveriges riksdags vingar. Finansminister Borg tyckte säkert att det var en god idé en gång i tiden att tillsätta ett råd med människor av samma uppfattning om ekonomi som han själv. Ett råd som skulle granska Borgs ekonomiska politik med ganska blida ögon, en bekräftare av Borgs förträfflighet. Samme Borg kunde sedan hänvisa tillbaka till rådet och säga att hans politik minsann stöttas av Finanspolitiska rådet, gudbevars. För den som inte vet att Borg själv tillsatt rådet så skulle detta naturligtvis låta både tungt och mäktigt. Nu var det ändå så att rådet fick uppdraget att "oberoende granska" och det visade sig att det var ett uppdrag som togs på allvar.

Faktum är att rådet har kritiserat regeringens politik mera än en gång. Och SvD undrar om Borg har skapat ett monster...

Sedan riskerar den moderatledda regeringen åka på sitt första nederlag i riksdagen. Det handlar om att de rödgröna i sin budget vill spara på ett regeringskansli som blivit allt dyrare i drift. Besparingen ligget på närmare 700 miljoner som de rödgröna anser att regeringen kan dra in på administrationen i Rosenbad. Sverigedemokraternas budget innehåller samma besparing. Det känns som om Borg&Reinfeldt kommer att få mera huvudvärk om de ska försöka övertyga svenska folket om att sossarna är dumma som vill banta på administrationen...

Flera om detta i dag är Martin Moberg och Johan Westerholm och Peter Johansson och Peter Andersson på en blogg nära dig.

Osmakligt moderaterna...

Helena Rivière, fd moderat riksdagsledamot, skriver osmaklig debatt på Newsmill i dag. I ett försök att lägga skuld och skam på sjuka människor som Annica Holmqvist och andra som inte faller inom ramen för den inhumana sjukförsäkring som moderaterna bär stort ansvar för.

Rivière antyder att det sällan är hela bilden som ges när ett fall dras ut i medias ljus och försöker därmed svärta anseendet hos de som har det svårast.

Jag googlade på sjukförsäkring+problem. Gissa hur många träffar? Hela 1 080 000 träffar. På 0,29 sekunder. Till och med jag blev förvånad. Inte vetenskapligt, jag vet, men en tendens absolut. Visst ja, det var ju alla dessa enskilda fallen, eller hur?

Flera om detta i dag är Alliansfritt och Jämlikhetsanden och Martin Moberg och Johan Westerholm på en blogg nära dig.

Ny kul sida som vi alla kan bidra till!

I dag rekommenderar jag er alla att ta en titt på en helt ny sida på nätet; "TackaAlliansen.se" där vi alla kan bidra. Det är gänget bakom Alliansfritt Sverige som lanserar siten där vi kan lägga till sådant som alliansregeringen fixat åt oss. Första exemplet handlar om färre hyresrätter men tillåt mig gissa att många exempel kommer att följa.

Ylva - en strålande (s)tjärna

I dag blir jag så glad när jag läser Ylva Johanssons inlägg på DN-debatt! Det känns både hoppfullt och framtidsinriktat på ett sätt som överraskade mig.

Ylva inleder:

"Vi socialdemokrater måste självkritiskt utvärdera valrörelsen och de senaste årens vägval – och samtidigt påbörja en framtidsdebatt. Det handlar till exempel om att återupprätta den socialdemokratiska arbetslinjen. Vi behöver en obligatorisk äldreomsorgsförsäkring för att finansiera omsorgen om våra äldre. Vi behöver en särskild fond för att ge duktiga lärare rejält högre löner när de tar på sig svåra utmaningar. Vi behöver införa en ny offentlighetsprincip för privat utförd välfärd, som hindrar att den blir företagshemligheter. I tider av snabba förändringar och flyktiga väljare blir det än viktigare att vi blir ideologiskt tydliga, skriver Ylva Johansson."

Faktum är att den Öppna Kriskommissionen valt att försöka tänka helt fritt och göra avstamp i det samhälle vi ser nu. Ylvas debatt är jättespännade och för mig är hon den första toppsossen som vågat presentera förslag som känns ideologiskt förankrade i myllan samtidigt som de är anpassade till dagen samhälle.

Jag lovar er en stunds mycket hoppfull och god läsning om ni tar er an Ylvas debatt i dag. Som sagt både nytänk anpassat för 2000-talet men ändå tryggt förankrat i människosyn och ideologi.

Jag bugar, Ylva!

I dag skriver även Lena S och Peter H och Peter A och Kulturbloggen om detta på en blogg nära dig.

Det döda djuret i ugnen

Jag tänker lägga ett stort stycke rådjursbakdel i ugnen strax efter tolv i dag. Först ska det fyllas med pesto, gnidas med salt och peppar, brynas och få sällskap av vitt vin och grönsaker i en form. Tätt med folie om och in på 120 grader i fem timmar.

När sedan familjen kommer hem från en lååååång cykeltur med kvällstidningarna i korgen så är nästan maten klar. Ett stopp på Astrid Lindgrens Världs Höst- och hantverksmarknad står på cykelprogrammet.

Ljuvlig lördag kan man säga.

När jag ändå är i farten med mat så måste ni få en snabbmatsrätt värdig en dag då jobb och kvällsmöte nästan går i ett. Detta hinner ni ändå!

Skiva en fläskytterfilé så tunt ni kan. Ta en burk kokosmjölk, en buljongtärning och en skvätt vatten. Häll i gryta eller vid panna. Låt vätskan koka upp och tillsätt en sked grön currypasta. En lite sked för detta är starka grejer....prova och ta mera senare kanske. Sedan i med det råa köttet och koka allt en stund, under tiden som riset till kokar bara. Smaka, red av om ni vill och häll över ett gäng broccolibuketter som kokats bredvid. Annars skulle färgen på anrättnignen inte vara mycket att hurra för...

Riktigt gott och hemskt enkelt att göra.

Annars finns det en hel del angeläget att läsa idag, PeO rekommenderas, han är upprörd på det enkla livet som moderater har. Peter på Röda berget han filosoferar över Hägglunds förhållande till sin partistyrelse och han vill liksom PeO titta närmare på hur bistånd hanteras och Roger Jönsson skriver om allvarligt missbruk på arbetsmarknaden och Kulturbloggen om kungen med mera, allt detta på en blogg nära dig.

Kommer Karl Rove att hjälpa moderaterna mera?

Just nu befinner sig Karl Rove i Sverige på visit. Rove var en av hjärnorna bakom George W Bush när det begav sig. Sin roll som ytterhögerprofil har han kvar och jobbar på. Bland annat har han varit i Sverige tidigare för att lära moderaterna att samla in medel till partiet. Som framgångsrik "fundraiser" hade Rove säkert en del att lära ut.

Tidningen Dagens Opinion uppger att Rove är inbjuden av ett tv-produktionsbolag.

I dag noterar Peter A att det nog kan vara så att Rove har flera uppdrag under sin visit. Med vänner på högerns tankesmedja Timbro och på andra ställen så finns det säkert mera på Roves dagordning. Men varför så hemligt?

Mera om Rove på Americablogg1 och Americablog2 och hos Alexandra E och Alliansfritt på en blogg helt nära dig.

Annan viktig läsning i dag är Alliansfritt om empatiska moderater och Löntagarbloggen om arbetskraftinvandring som missbrukas.

Debatt i Expressen om socialdemokratins kriskommission

Tillsammans med en rad skribenter och bloggare från Öppna kriskommissionen skriver jag i dag på Expressen debatt. Vi är mycket oroade över den arbetstakt och det uppdrag som partiets kriskommission fått. Bland annat skriver vi så här:

"Initiativet "Öppna kriskommissionen" är angeläget om att arbetet med partiets krisbearbetning ökar i tempo och breddas i omfång. Vi har rivstartat vårt arbete och presenterade den 1 november vårt första dokument som utgör underlag för fri diskussion. Socialdemokraterna är i kris, där är vi sannolikt eniga med de flesta, och förändringsarbetet kan inte vänta säger vår partiledare. Men varför har hittills så lite konkret hänt? Efter att vi har satt igång vårt, från partiorganisationen helt oberoende, arbete började vi granska vilket uppdrag som givits till Kriskommissionen från partistyrelsen och som finns för alla att ta del av på socialdemokraternas hemsida. Uppdraget är inte det som inledningsvis kommunicerades via media - det har kommit att bli beskuret och det saknas i uppdragsbeskrivningen insikt om att de olika områden som skall granskas samverkar med varandra och skapar nya problemformuleringar."

Skribenterna Johan Westerholm och Peter Högberg och Martin Moberg och Claes Mushkin och Sandro Wennberg och Peter Johansson och Staffan Lindström och Sara Gunnerud de finns alla på en blogg nära dig.

Mera hos Roger J och Alexandra och Ankersjö också.

Generalfel att nobba mutregler

Sorry partiet här blir det mega-IG i betyg. Att nobba regler för att motverka mutmisstankar är inte bara dumt det handlar om att ni missar öppet mål!

Här trodde jag i min enfald att mitt eget parti skulle kunna gå i spetsen.

För mig är detta riktigt obegripligt. Vad är problemet?

Gör upp, gör om och fixa! Mutregler kan inte vara något vi vill vara utan.

För mig är detta direkt kopplat till moderaternas hemlighetsmakeri kring miljonbidragen till partiet.

Uppdaterat:
Sed här, två partier till rakning, nu kan (FP) och (V) tänka sig att titta på regler. Heder!

Flera som ogillar Sven-Erik Österbergs ställningstagande i dag är Annarkia och Martin M och Peter H och Johan W och Peter A har en mera försonande ton på en blogg nära dig.

Mona - inte mutad

Hm. Mona är icke mutad. Nu slås detta fast. Premiärerna är räddade och fokus förändrat...

Jag kan gå på glöggfest.

Många darrar i dag

Visst är det ett underbart land vi lever i.

Det är helt okej att som miljöpolitisk talesman låta sig bjudas på resa till Frankrike av oljebolaget Shell så som moderaten Sofia Arkelsten gjorde. Carl Bildt säger att han låtit sig bjudas på massor av resor samtidigt som de allra flesta riksdagsledamöter aldrig varit i närheten av att låta sig bjudas av näringslivet.

När Mona Sahlin blir inbjuden som hedersgäst på tennis så låter det i media som om hon vore misstänkt för folkmord. Lena Mellin tar i med alla sina brösttoner.

Bra att Monas bjudtennis utreds, jättebra, men hur ska politiker göra som blir inbjudna till ett evenemang i rollen som politker? Jag tror att det är många partiledare och liknade som darrar i dag. Mingelfester, teaterpremiärer och biopremiärer, jag tror att det delas ut biljetter ganska friskt.

Den som tror att Mona Sahlin är helt ensam om att låta sig bjudas på ett kulturevenemang är snäll och räcker upp handen! Vill journalister leta exempel på detta så tror jag att de har god sysselsättning en tid framöver.

Tusan, i min inbox fanns en inbjudan till Hörsams invigningsfest, glögg och pepparkakor utlovas och jag får 10 procent på sortimentet den dagen om jag dyker upp. Nu ligger festligheterna i Rotebro och de nämner inget om att de vill betala min resa. Så det lär väl inte bli av kan jag tro.

Frågan som uppstår är ju ändå om jag blir bjuden som hörselskadad kund. Eller som hörselskadad kund som är politiker? Och i så fall; om jag går dit, kan jag få betala för glöggen och pepparkakorna? Och vad händer om jag handlar Hörsams grejer till rabatterat pris denna dagen? Är det månne bestickning?

Det enda raka och ärliga verkar väl vara en övergripande uppgörelse över partigränserna om vad som är okej och inte.

Flera om detta i dag är Jämlikhetsanden och Peter H och Peter A och Martin M och Christian D och Katarina N F och Claes K på en blogg nära dig.

Expressen ger sin syn.

In med engagemang och vilja!

Vilja och engagemang. Det måste finnas. Hos alla politiker. Egna idéer och drivkraft. Aldrig sitta nöjd. Luta sig tillbaka, fundera och sträcka på benen en stund är okej. Sedan är det vidare som gäller. Våga tänka nytt med ideologin som bas. Att vitalisera partiet brukar ofta förknippas med att det ska in yngre krafter. Jag tror inte på den lösningen fullt ut. Jag tror på att den som har vilja och engagemang ska vara välkommen om hon eller han är 20 eller 70. Oavsett när i livet du vill engagera dig så ska det vara okej.

Staffan på Jämlikhetsanden skriver bland annat så här i dag:

"Det finns en uppsjö med färska, kloka, progressiva och smarta människor som aldrig tar plats i vårt parti trots att de delar våra värderingar och med rätt incitament kunde ta sitt pass vid maktens lägereld. Istället har vi trötta eldvakter som gärna vill stanna i den trygga värmen och som inte frivilligt lämnar över även om elden håller på att slockna."

Tro nu för all del inte att det är Mona jag tänker på för det är det inte! Men kanske är det så att hon omger sig med en skara trötta eldvakter som inte ger henne särkilt mycket energi. Eldvakterna finns för övrigt i alla strukturer från det lilla till det stora...
Mona kan blomma, det är jag övertygad om. Den kvinna och minister som i början av 1990-talet stod på Trä 8:ans jämställdhetskurs och med sin glöd talade oss andra varma är inte den Mona vi ser allt som oftast nu. Visst förändras människor över tid men jag har fått för mig att någon råder Mona att ha lagom långa kjolar i färger som inte sticker ut och att tänka på och väga varje ord på guldvåg.
Ja, Mona har fått mycket stryk i valrörelsen. Men det de flesta kräver är vrede. Visad vrede och visat engagemang och vilja. En knuten näve och ett jävlaranamma, helt enkelt.
Vi ska våga sticka ut. Mona ska våga sticka ut.

Det handlar förbaske mig inte om en lagom lång kjol, på med nått du trivs i och kavla upp ärmarna igen, Mona!

Flera om förändring i dag bland andra Johanna G och Sandro W på en blogg nära dig. Och så ska ni vara med och tycka i vår Öppna kriskommission förstås!

Eric Sundström skriver lysande i Expressen om förnyelsen och Aftonbladets Karin Pettersson har hittat en elefant.

Lavinartad ökning av socialbidrag

Jag har sett det via rubriker runt om i landets lokaltidningar. Här är ett exempel. Socialbidragsutbetalningarna ökar lavinartat. Kostanderna för arbetslöshet och sjukdom vältras från stat till kommunerna. Och människor hamnar i en otroligt negativ nedåtgående spiral som är svår att bryta när man väl är där. För att få stöd måste villan och bilen i de flesta fall säljas. Bort med bostaden och transportmedlet - sedan stöd. Chanserna att få jobb i glesbygd där bilen är nödvändig blir förstås inte lysande.

Jag vill att ni tar en stund släsning hos Ylva J i dag. Hon skriver bland annat så här:

"Socialbidragen, dvs antalet personer som behöver ekonomiskt bistånd för att klara sin försörjning, har ökat dramatiskt i nästan alla landets kommuner det senaste året. I många kommuner berättar socialsekreterarna om hur de inte längre har tid att hjälpa dem som har allvarliga sociala problem utan uppslukas av att behandla ansökningar om ekonomiskt bistånd från dem som ”bara” är arbetslösa eller sjuka."

Tendensen är tydlig; staten och den borgerliga regeringen skjuter skuld på den enskilde och låter kommunerna betala.