Överlever arbetarrörelsen?

I dag vill jag lyfta fram ett inlägg från Sandro Wennberg. Han skriver bland annat så här:

"Svensk arbetarrörelse blöder bokstavligen i dag. Ingen trianguleringsstrategi, ingen framing-process i världen eller pr-konsult för den delen kan hjälpa svensk arbetarrörelse om det saknas en uppriktig vilja till förändring."

Jag skriver under på det.

Jag började engagera mig för 25 år sedan. Under hela min aktiva tid har vi ständigt återkommit till frågor som "hur ska vi få flera att gå på våra möten" och "hur ska vi ta hand om nya medlemmar". Om och om igen, år ut och år in....

Arbetarrörelsen blöder verkligen. Facket tappar och partier tappar. Inte bara sosarna, alla. Medelåldern bland de som sitter i kommunfullmäktige är fortfarande skyhög. Jag säger inte att jag vill bli av med de gamla men jag är för en rejäl blandning.

Vi måste dra upp huvudet ur sanden, kolla runt och anpassa möjligheterna till demokratiskt inflytande och engagemang efter vår samtid. Vi kan inte tro att människor kommer att acceptera att viga sitt liv åt partiet. Och med det menar jag fyra-fem kvällar i veckan samt helgtjänst. Det måste bli fullt möjligt att ha barn och vara politiskt aktiv. Det är det ärligt talat inte fullt ut idag.

Vi måste få till en modern organisation om vi vill att både partiet OCH den representativa demokratin ska överleva på sikt.

Mera hos Martin Moberg på en blogg nära dig.

Försök till tvångsprivatisering kostsamt fiasko

Tänk er att vi har 71 psykpatienter.

Tänk er att vi har ett landsting som vill privatisera psykvård.

Tänk er att ett landsting beslutar att skriva ett avtal med ett vårdbolag som innebär att det kostar 19 miljoner.

Tänk er att samma landsting i ovanstående avtal bestämmer att det kostar 19 miljoner oavsett hur många patienter som väljer det privata alternativet.

Tänk er att av 71 möjliga patienter så väljer 4 (fyra) att gå till det privata alternativet.

Tänk er att det läggs tid och resurser på att via personliga samtal med var och en av patienterna få dem att välja det privata alternativet.

Tänk er att patienterna skiter i det och fortfarande vill ha vården i offentlig regi.

Tänk er att nu kommer fyra patienter att kosta ett landsting 4,7 miljoner styck.

Och tänk er för all del att det privata vårdbolaget skrattar hela vägen till banken.

Nu ska jag svära.

Så jävla dumt kan det ju aldrig vara, eller hur?


Jo.

Mera hos Martin Moberg på en blogg nära dig.

Stad och land är beroende av varandra

Det händer då och då att jag tänker på kloka ord från en god vän. Hon hävdade med bestämdhet att stad och land behöver varandra, ingen av de båda klarar sig helt utan den andra. Det vi talade om då var Vimmerby med landsbygden runt omkring. Vimmerby stad kan inte klara sig utan sin landsbygd och allt vad den för med sig. Och tvärt om. Staden är, om man ska grovt förenkla, en plats där människor samlas och köper och säljer varor. Förr drevs oxarna in till staden och så sent som när jag var liten (!) hade vi hästmarknaden borta vid fordonsprogrammets lokaler. Nu är det inne med "Bondens marknad", lokalproducerat och vi köper korvar som ska hängas i taket....

Vimmerbyvarianten kan naturligtvis översättas till en Sverigevariant. Jag Läser Peter Strobls gästbloggning hos Johan Westerholm i dag och tänker vidare. Storstaden beghöver landsbygden och tvärt om. Så är det. Min upplevelse är att de två livsstilarna existerar med en ganska bred avgrund emellan. Jag har förmånen att arbeta i huvudstaden med jämna mellanrum. Problem och lösningar som behövs där är bitvis helt annorlunda jämfört med det vi ser på landsbygden. Väljare i storstaden ser inte socialdemokrati som ett gott val just nu. Samtidigt som socialdemokrater på landsbygden knotar över att socialdemokratin är för "stockholmsinriktad" och likställer det senare med en högervridning.

Jag skulle kuna skriva långt och ur många vinklar i frågan. För det är inte enkelt och det finns inte ett enda svar. Ett problem i nuläget är att socialdemokratin behöver storstadsväljare för att vinna regeringsmakten. Det räcker inte om varendan landsbygdsbo röstar rött så går det inte ändå....och därför storstadsväljarflirten. Alltså måste vi få storstadsväljare att inse att stad och land behöver varandra. På olika sätt.

Reformer som är bra för landsbygden gynnar i grunden även storstadsbor. Och visst vore det mumma om storstadsbor kunde flytta till landsbygden! Vi som knotar över att ha tio minuter till jobbet har ingen aning om hur det är att pendla en och en halv timme enkel resa till jobbet... Vi som kan betala en miljon för en schysst villa i centrala delar av stan vet inget om hur det är att pröjsa tre-fyra miljoner för ett renoveringsobjekt i förorten.

Olika livsstil - olika probelm och därmed: olika lösningar. Inte en lösning utan flera. Och låt oss börja tala om att vi alla behöver varandra. Sverige ser inte likadant ut från norr till söder. Precis som temperaturen och vädret inte är samma så skiljer sig utvecklingen åt från landsdel till landsdel. På en ort växer industrin och på en annan skärs det ned.

Vi måste ta tempen på flera delar av landet för att hitta svar på morgondagens problem.

Mera hos Partistaten och Martin Moberg i dag på en blogg nära dig.

Öppet och nyfiket parti

"Våga se det nya även om det förargar det gamla!"

Så avslutar Peter Högberg sitt inlägg i dag.

Han tar upp en brännade högaktuell fråga med tanke på att socialdemokraterna ska ta upp och alldeles snart göra allvar med att påbörja den mycket viktiga organisationsutredningen för att bli Sveriges mest öppna och nyfikna parti.

Hur öppet är det om vi stängslar in oss i intresseorganisationer och vänder cirkulär i stället för att träffas och driva politik tillsammans?


"För mig är det direkt förnedrande att ett jämställt parti som socialdemokraterna ska behöva ett kvinnoförbund 2010. I min värld ska alla frågor få plats i partiet. Stöttning kvinnor emellan och allsköns nätverk där vi trivs, träffas och driver politiska frågor kan växa fram, leva en tid och upplösas för att hitta nya vinklar och vägar. Det ska vara starkt men föränderligt."

Citatet ovan kommer från ett inlägg jag gjorde för en tid sedan. Läs gärna hela här.

Vi MÅSTE våga prova nya saker utan att måla fan på väggen och sätta upp hinder. Annars går det inte att bli ett öppet och  nyfiket parti.

Det är skillnad på folk och folk

Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

Det är säkert som berget.

Håkan Juholt ägnade sig åt mest inrikes i sitt tal i söndags. Nu är Hanne Kjöller på DN upprörd över det.

Hade Håkan talat mycket om omvärlden så hade säkert Kjöller haft synpunkter på det. Det ligger i högerns ekokammares natur liksom. Att vara emot Håkan Juholt och allt han gör eller möjligen inte gör.

Kjöller är dessuom upprörd över att Håkan Juholt har förmåga att ändra sig. Omvärdera en åsikt.

Att regeringen Reinfeldt alldeles nyssens ställt in sitt viktigaste vallöfte tillika allena jobbskapande verktyg JOBBSKATTEAVDRAGET no5....nej, det är ju bara ansvarsfullt.

Hade en sosseregering gjort detsamma, ställt in ett viktigt vallöfte alltså. Då hade vi set SVEK i versaler och det fetaste feta....

Men jag nöjer mig med att konstatera att Kjöller som kritiserar Håkan Juholt för att ägna sig åt inrikespolitisk navelskådning är samma Kjöller som helt nyligen inte ens hade koll på att Sverige har ratificerat FN:s Barnkonvention. För 20 år sedan.

Lässugna? Rekommenderar idag Jämlikhetsanden på en blogg nära dig! Om skolan och satsningar!

Nu har DN öppnat helvetets portar

Jag arbetade under nära nog tio år som journalist innan jag bytte bana. En av de första sakerna man fick lära sig på lokaltidningen på landet var att citat var noga. Noga, noga, noga. Gjordes det någon gång fel så var det ALLVARLIGT.

Vi använde oss av påhittade citat en enda gång. Det var till ett aprilskämt. När DN:s ledare i dag lägger ord i munnen på Håkan Juholt som han aldrig vare sig har sagt eller kommer att säga, så är det inte på något sätt ett skämt. Det är ett angrepp, lågt som tusan.

Att som DN:s ledarskribent medvetet hitta på ett citat och lägga det i munnen på någon är även tjänstefel. Det öppnar helvetets portar för vem vet nu vad som är sagt och inte? Jag kan ju hitta på vad som helst, sätta citat-tecken på och sedan dementera någon rad under.

Om Erik Helmerson har någon som helst yrkesheder kvar i kroppen så borde han....nej, jag vet inte vad som skulle kunna reparera skadan som skett.

Peter Högberg är lika upprörd:

"Kan det vara så at vi imorgon när vi slår upp DN kan läsa ett påhittat citat från Fredrik Reinfeldt där han säger"”Vi moderater är fullt beredda att med Sverigedemokraterna som stödparti leda regeringen.” För det är så att i nio av tio omröstningar så är detta sanningen men det väljer DNs ledarredaktion och Erik Helmerson att blunda för.... "

Till och med på landet vet journalister att citatet inte ska missbrukas. Om man ska vara sarkastisk. Hittepå-citat var ett lågvattenmärke utav helvete rent ut sagt när det gäller att förnedra Håkan Juholt.

Pressetik kan nog inte Helmerson stava till.

Martin Moberg och Jämlikhetsanden och Alltid rött, alltid rätt samt Krassman skriver mera på en blogg nära dig.

Utan jobbskatteavdrag - ingen jobbpolitik

Det bidde inget jobbskatteavdrag och det bidde ingen skattesänkning för våra pensionärer.

Jobbskatteavdragen är den viktigaste delen i alliansens jobbpolitik. Det är ett moderat mantra som upprepats till leda. Därav deras snarstuckenhet inför det faktum att majoriteten i riksdagens kammare inte tyckte detsamma...

Så. Om det nu inte blir något jobbskatteavdrag, av vad består moderat, förlåt, alliansregeringens jobbpolitik?

Det är naturligtvis lätt att tro att det är en moderatregering eftersom det var en moderatpresskonferens om slopandet av jobbskatteavdraget. Å andra sidan kanske moderaterna läste opinionssiffrorna från i går och kände sig som det enda partiet...



Hur eller hur så fick de andra inte vara med, inte Maud, inte Göran och inte Jan. Så var det med det.

Flera som skriver om detta är Martin Moberg och Sebastian Stenholm och Alliansfritt och Jämlikhetsanden och Lars Bäck och Krassman och Jinge på en blogg nära dig.

Hittepå-papper i ny variant

Jag gör en ny vända på det ekonomiska spåret idag. Ordet som fastnade i huvudet i morse var euro-obligationer.
Euro-obligationen finns tydligen bara på idéstadiet ännu och frågan är om det inte borde få stanna där. Vi talar nämligen om ett hittepå-papper som ska kunna handlas med för att hålla marknaden/ekonomin i Europa med näsan över vattenytan.

Detta känns heller inte särskilt tryggt (ur samma artikel som ovan):

"Det betyder att ECB nu har stödköpt tvivelaktiga statspapper för sammanlagt 96 miljarder euro, 928 miljarder kronor. Det är egentligen helt i strid med ECB:s roll som väktare, men centralbanken har sett sig tvungen att agera."

Vi snackar inte om kaffepengar här.

Stödköp, hittepå-papper och mera kris....

Moderat-trion som i dagens DN skriver på debattplats om hur de ska reglera och styra finanssektorn kanske vill väl. Eller möjligen rädda skinnet, alternativt bättra på sin image.
Jag är ändå övertygad om att de innerst inne förstår att det marknadsmonster som sluppit löst i världen via globaliseringen inte kommer att stanna till vid Sveriges gräns och låta oss gå fria från allt elände.

Nej, jag är inte ekonom. Men jag förbehåller mig rätten att se hittepå-papper som något oerhört riskabelt. Det går bara att hävda att kejsarens nya kläder är underbara tills dess att någon säger att kejsaren helt enkelt är naken.

Låt mig säga så här; Reinfeldt&Borg fick en bra ursäkt för att slippa dra ned brallorna i riksdagens kammare... Nu kunde de på ett ganska pompöst sätt hävda att de slopar sitt femte jobbskatteavdrag i ansvarsfullhetens namn.

Mera hos Lars Bäck och Peter Högberg på en blogg nära dig.

Hållbar ekonomisk utveckling - nödvändigt!

Sommaren 2011 går till historien som en sommar då vi pratade lika mycket ekonomi som väder. Förfasade oss över dem båda, ska sägas.

Jag läser med förtjusning DN:s ekonomidel på morgonen. Konstigt nog. Där finns ofta nyheter som tilltalar mig, om privatekonomi och om företagsnyheter, sånt som påverkar jobben och livet. När vi började prenumerera hade jag nog gissat på att kulturdelen skulle bli min favvo...

De senaste dagarnas börsoro har fått tankarna att gå på högvarv. Jag har berört ämnet förut men det tål att tas upp igen. Ekonomisk hållbar utveckling är ett begrepp som vi säkert tänker helt olika kring beroende på ideologisk grund och tillhörighet.

Jag tänker på boken Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Picket. Huvudtesen är att ALLA, även de rika, tjänar på ett samhälle där alla har det bra både socialt och ekonomiskt.

Det kan nog vara bra att fundera på det, i synnerhet med Susanna Alakoskis gästkolumn i bakhuvudet.

Hur länge står människor ut med hopplöshet?

Det är farligt att sakna hopp och längtan. Om ditt enda hopp står till att  skrika på hjälp med ett basebollträ så är det inte en lösning att kasta ut människor från deras hem och dra in det sociala understöd de har. Det var vad David Cameron hotade med häromdagen.

Sköt er eller bli bostads- och inkomstlösa. Problemet är naturligtvis att hotet inte har önskad effekt. Det är säkert likvärdigt med att hälla bensin på en redan öppen eld. David Cameron kunde lika gärna ge dem ett basebollträ till.

För den hopplöse är mera hopplöshet inget hot, det är ett sedan länge känt faktum.

När hotet kommer från en man som går i välskräddade kostymer och blanka skor så minskar inte heller det ilskan.

Den som känner stoltheten över sig själv och sin framtid behöver inget basebollträ. Det kan handla om enkla saker som arbete, eget hem, trädgård, friheten att ha en hobby eller friheten i att känna kärlek. Ha möjlighet att föda barn och låta dem växa upp. Ge dem hopp och visa att det går att drömma.

Jag tror nämligen att baksidan av det samhället vi lever i nu är ekonomisk. Du ska ha driv, vara lyckad och du ska framför allt tjäna snuskigt mycket pengar. (Visst sa Tjorven att hon skulle gifta sig med en rörmokare när hon blev stor för "att de tjänar så snuskigt bra med pengar"?)

Skämt å sido...bilden av lycka synonym med rikedom. Vi har en regering som sätter jobbskatteavdragen före att säkerställa gemensam välfärd till alla. Buskapet är tydligt - jobba och bli belönad, är du sjuk eller arbetslös ska du stå med mössan i hand.

Jobba, tjäna pengar och konsumera.
Då får vi tillväxt och då blir alla glada och nöjda....

Låt oss stanna vid ordet tillväxt en stund. Tillväxt handlar om att vi ska konsumera mera under en viss period mot vad vi gjorde förra året samma tid. Fröjden från mersäljande handelsföretag ger rubriker. Julhandeln som varje år slår rekord. Den gemytlige Ullareds-Boris får bjuda personalen på ännu en rekordtårta....

Hur länge kan vi konsumera mera och mera samtidigt som vi behöver ta hand om vår jord? Naturresurser är inte oändliga och vi vet att vi redan nu har problem med att rädda miljön.

Dagens unga får redan i skolan lära sig oehört mycket om hur de ska leva på ett hållbart sätt. Samtidigt pumpas de fulla med budskap om att de måste ha senaste tekniken, prylarna, kläderna och de måste vara kända från tv om de överhuvudtaget ska räknas.

Vi måste börja ändra syn på tillväxt och hållbar utveckling. Jag älskar verkligen initiativ som klädbibliotek, prylbytardagar, loppisar och den trend av att återanvända prylar som bland andra Ernst Kirschsteiger varit med om att skapa. Men för att återanvända så krävs det att grundkvalitén är god. I helgen köpte familjen ett skåp med 100 år på nacken. Förvisso repigt och kärleksfullt använt. Men i gott skick. Det skåpet kommer att leva vidare i minst 100 år till! Det är hållbart....

Så. Tillväxten som bygger på att vi bara konsumerar mer och mer går inte i hop med miljötänk och hållbar utveckling. Företagen kan inte växa vidare om vi samtidigt ska rädda jorden från utarmning.

Den utmaningen kommer dagens unga att ta med in i framtiden. Smarta unga som inte vill förstöra miljön köper inte företagens konsumtionsmantra.

Vilket i alla fall osökt för mig tillbaka till boken Jämlikhetsanden....om nu alla har det bra, så pass bra att ilskan inte växer inombords. Så bra att drömmar finns inom räckhåll och girigheten inte tillåts roffa mera än vad som är rimligt. Om vi har det bra och lever i ett tryggt samhälle där det finns omtanke i stället för tillväxtkrav så tror jag att behovet av basebollträn minskar.

Ekonomisk utveckling så som den ser ut just nu kommer inte att hålla på sikt.

Några länkar till rubriker som är tänkvärda ur dagens mediaflod:

DN1, DN2, DN3, SvD, E24, GP....

Mera hos Sebastian Stenholm och Lars Bäck på en blogg när dig.

Makabert när studenter behöver bostad

Just nu pågår ett febrilt sökande efter bostad för många av landets blivande studenter. Enligt Svd skulle det behövas 8000 lägenheter bara i Stockholm. Det har byggts 63 stycken....hm.

Alliansregeringens förslag om flera inneboende hos andra har inte visat sig vara en lösning. Minst sagt.

Studentbostadsbristen lockar fram andra kreativa satsningar. Vad sägs om Riksmäklarens finfina tävla och vinn-erbjudande?

"Gratis, lyxigt studentboende i två terminer"



Initiativet öppnar tanken för andra liknade initiativ på privata lösningar för samhällsproblem. Vad sägs om:

"Tävla och vinn sjukersättning i ett halvår."
"Höftledsbytardax? Tävla om en ny höftled - välj själv vänster eller höger!"
"Nya jobbet kan bli ditt! Tävla om högavlönade tjänster!"
"Vinn ett lyxigt bygglov för en sjönära tomt!"

Ni kan säker komma på flera.

I dag skriver Martin Moberg och Röda Berget om bostadsbrist för unga studenter på en blogg nära dig.

Missa heller inte Alliansfritt Sverige som lanserar sajten som har svar på ALLA frågor, mera i AB debatt.

Det finns goa grejer som underlättar livet

Längtar till i morgon. Då ska jag göra en skål med fusk-glass. Jag njuter alltid av att hitta recept som framstår som otroligt komplicerade och lyxiga när de i själva verket är superenkla.

Receptet kommer ur DN och jag försökte hitta en länk men det gick inte!

Enkelheten var så stor att jag lärde mig receptet utantill blixtsnabbt.

Ta tre digestivekex och krossa till smulor. Ta två rejäla skedar, ungefär som två mindre ägg kanske, jordnötssmör. Ta en deciliter florsocker. Tvätta händerna och mosa samman detta med fingrarna.

Sedan kommer vi till det fina i kråksången.

Ta fram en paket god vaniljglass (förslagsvis SIA som inte kör hit sin glass från något land långtbortistan) och ta fram en bytta som rymmer både glassen och jordnötssmulorna. Strössla lite i botten, på med glass, mera strössel och så på med mera glass. Ni fattar. Som en glasslasagne... När det är slut på glass och strössel så ta och tryck lite på härligheten så det går ihop. Sedan kan ni dra på locket, ställa in i frysen och invänta gästerna.

Efterrätten är klar och om de inte, gästerna alltså, lider av nötallergi så kommer de att hänfört tillbedja dig....

Skål på er!

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt skålar med varandra på bilden som toppar Sebastian Stenholms inlägg i dag.

De som drabbats av alliansregeringens sjukförsäkringssystem får väl ta ett glas vatten.

Anders, Fredrik och alla vi andra som har jobb och är friska, vi har ju fått gott om ölpengar...

Sebastian har ägnat en hel del möda åt att länka oss vidare till alla de som blev utan. Jag bugar för den insatsen.

Skuldbördans orimliga funktion

Läser högaktuelle Jonas Sjöstedts blogg i dag. Jag fastnar för en mening där:

"Idag är finanskrisens gyllene regel att vinsterna är privata men förlusterna görs offentliga det är orimligt."

Så är det. Så länge det går riktigt bra att spekulera så kan några få roffa. När det går åt pipan får hela folket, främst de som är beroende av en väl fungerande offentlig sektor, betala kalaset.

Mera intressant i samma ämne hittar ni på Svd i dag.

Tryggare kan ingen vara

Förresten. Detta känns väl tryggt!

Not.

Ingen teatime för mig

Vad har den amerikanska tea party-rörelsen åstadkommit förutom kaos och elände? En hel del kanske som jag missat...
Jag får helt enkelt ägna några rader åt det jag INTE missat. Nämligen rörelsens hårdnackade nej-sägarprofil. Nej till skattehöjningar för välbeställda verkar vara deras främsta mål. Tack vare att de lyckades sätta käppar i Obamas hjul så skakar världsekonomin.

En rörelse som lockar med en ofarlig kopp te är inte vare sig tandlös eller harmlös.

Några som idag granskar de teblaskande amerikanerna är Röda berget och Martin Moberg och Johan Westerholm och Peter Högberg på en blogg nära dig.

Ekonomin som kraschar obönhörligt

Det blir stora svarta rubriker. Krasch av ekonomisk karaktär har tendensen att drabba många och alldeles särskilt de som har det sämst. Andra mera välbeställda har hunnit gno undan, flytta sina pensionsfonder och sålt av de värsta aktierna. Vi andra ser på och hoppas på det bästa.

Det kan vara på sin plats att påpeka att börsen är ett företag och att markanden är ett gytter av människor som agerar på olika sätt. Panikköper eller paniksäljer.

Och det är papper de säljer. Till ett uppskattat värde. Ett värde de enats om är rätt just för stunden.

Som om jag skulle bestämma mig för att sälja mitt hus och att det är till salu för 10 miljoner. (Inte så troligt just nu men ändå, rent hypotetiskt då!)

Då kommer det en snubbe som säger "jomenvisst det är ett schysst pris, vassego".

Och då är ju mitt hus värt 10 miljoner.

Där kan man säga att jag gjorde en bra affär kanske.

Sedan går det en tid och då vill min köpare sälja i sin tur. Då kommer det tre familjer som tycker att huset är värt cirka en mille. De kanske är realister eller så, vad vet jag. Min köpare får sälja med en rungande förlust och bostadsbubblan var helt enkelt ett faktum.

En bostadsmarknad i miniatyr.

Aktiemarknaden är likartad. En massa folk som slår fast, enas, om vad olika papper ska vara värda. Det är bara mycket större och betydligt mera riskabelt, skulle jag vilja säga. Vi får exempel efter exempel på att det inte är så lyckat att låna till löpande utgifter men ändå....eller att investera i papper som riskerar bli värdelösa dagen därpå.

Ni får ursäkta mig, men snurren av ekonomiska trix hit och dit kommer inte att sluta väl. Jag kan inte låna pengar helt utan säkerhet (om jag har något vett) och det kan heller inte ett land göra.

Så länge det inte finns någon form av hejd för att suga ut ohemula summor pengar ur än det ena och än det andra så kommer människor att bli lidande.

Var finns vett, sans och sunt förnuft när hela länder riskerar gå i konkurs?

Mera hos Ylva Johansson och Annarkia på en blogg nära dig.