Nyss hemkommen från Almedalen funderar jag på vad jag har med hem. Jag tänker försöka spegla några hektiska, intressanta och roliga dagar i flera inlägg.
Mitt förstä ägnar jag åt barnfattigdomen som växer i ett borgerligt styrt Sverige. I torsdags presenterade Jesper Bengtsson, Arbetarrörelsens Tankesmedja, en ny rapport om barnens situation just nu. Och som alltid när det är svårt så är det allra värst för barnen. Socialbidragen, arbetslösheten och stupstocken i sjukförsäkringen - allt drabbar barnen. Barn som skäms, far illa och som tar på sig ett vuxenansvar att dölja sin situation för andra. För de som har det allra svårast så betyder den svenska välfärden mycket, transfereringssystemen med alla försäkringar vi byggt upp gemensamt. När nu den borgerliga regeringen skurit så pass mycket så drabbar det snabbt och hårt - barnen värst.
Efter Jespers seminarium kände jag, och känner fortfarande, ett ursinne över hur vi låter det vara i ett rikt land som Sverige. De allra minsta rösterna vare sig syns eller hörs. Men de finns. Och de lider. Vi behöver solidaritet och vi behöver rättvisa. Människor, stora som små, ska känna att de lever ett bra liv oavsett vad som händer.
Jesper Bengtssons rapport hittar ni här.