Min operationsmåndag

Måndagen började tidigt.
Frukost bestående av fyra (4) panodil och ett annat piller som man blev lugn och glad av. Eller åtminstone lite yr...
Kan säga att så många panodil hade jag aldrig vågat ta hemma. Ska man inte heller, sa systern.

Klockan åtta bar det av till operation. Ett helt gäng som berättade hur allt skulle gå till. Narkosläkaren påstod att han skulle trycka in något i kanylen i handen som skulle kunna göra ont. Hade det kanske gjort om jag varit vaken. Jag somnade utan att få ha gjort den klassiska nedräkningen! Tusan! Det var ju det enda jag visste om hur de gör!

Det roligaste var på uppvaket. Först sov jag länge. Vaknade till.

- Du bara sover och sover du, men det är nyttigt.

Så då fortsatte jag.

- Mår du illa?

- Nej.

- Är du kissnödig?

- Nej.

Jag sov vidare tills de väckte mig och undrade igen. Mådde inte illa då heller och nix, inte kissnödig. Kan ha ett visst samband med att jag inte ens druckit vatten på 26 timmar...

Tredje frågeomgången slutade med att de tog ett ultraljud på blåsan för att VERKLIGEN se om jag inte behövde gå på toa. Tre deciliter, ganska bra för att inte ha druckit på 26 timmar eller hur?

- Och du känner dig inte kissnödig?

- Nej.


Så hade vi klarat ut det.