I förra veckan var jag på nytt i Linköping för ytterligare en undersökning inför min cochleaimplantatoperation. Denna gång två röntgenundersökningar, en i magnetkamera och en datortomografi av öronen.
Jag kom i väldigt god tid för att hinna och för att hitta. Universitetssjukhuset i Linköping är STORT! Men personalen var redo och frågade om det gick bra att vi började en halvtimme innan. Och självklart...
Att åka in i den smala tunneln på magnetkameran är riktigt jobbigt. Jag blundade redan innan och tänkte på att jag gick på stranden, precis i vattenbrynet. Fötter i varmt medelhav och mjuk sand. Mmmm... Det höll paniken borta.
Väl ute funderade jag på att fråga om de sett något...eller om det var tomt...
Men så behärskade jag mig, tänkte att det är förmodligen den fråga som alla ställer och en vacker dag rinner sinnet över på personalen...och det ville jag inte riskera.
I stället frågade den mycket vänliga damen på magnetröntgen om hon skulle ringa upp och fråga de andra om jag fick komma tidigare dit också! Och det fick jag... I stället för att vänta in en ny tid vid 11 var jag klar tio över tio! VÄLDIGT smidigt och snällt!
Så nu är det en avslutande träff kvar. Kanske sker den i november. Jag börjar inse att det verkligen börjar närma sig operation på riktigt. Och jag längtar efter att kunna prata i telefon igen! VERKLIGEN LÄNGTAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar