Löktips

Lökrea. Många säljer ut blomsterlök nu för halva priset eller liknande. Själv hittade jag lök på Bauhaus förra helgen för just halva priset. Hur det än är så kan jag inte köpa på mig lök. Jag formligen avskyr att sätta dem i marken! Det är så tråkigt att fönsterputs framstår som kul i jämförelse... Jag tror att det beror på en gång i trädgårdsintressets begynnelse då maken och jag lökfrossade. Vi köpte och köpte och köpte... Sedan så spenderade vi tider och evigheter med att just plantera. Numera blir det ett par tre påsar som kan sättas på en kort stund. För till våren är jag ju så glad för dem allesammans. För något år sedan så köpte jag en fantastiskt bra planterinspinne för lökar som funkar på de små rackarna. Håll utkik efter en lökpinne om ni vill ha ett vettigt redskap.

Lök förresten. Gul lök. Denna underskattade grönsak! Köp en säck och bli rent lycklig av allt som den kan åstadkomma! Bara vanlig stekt lök som är så gott. Eller karamelliserad som det så fint heter numera... Jag steker massor av lök tillsammans med salt och en del socker faktiskt. Jag tycker att löken blir absolut bäst då. Igår stekte jag två stora lökar med socker och salt. När löken var karamelliserad och mjuk så droppade jag över en halv deciliter äppelcidervinäger som fick koka in ordentligt. Resultatet blev en fantastiskt sötsyrlig lök med sting som jag toppade min hembakade salamipizza med! Efter bakning ska sägas. Om löken hade fått gå med i ugnen så tror jag den hade bränts på ett obehagligt sätt.

Vintervila

Nu är pelargonerna inne. Jag tror att det är rekord i utevistelse för mina gröna vänner. Förra hösten kom både snö och minus alldeles för tidigt. I år har vi haft ett par nätter med lätta minusgrader bara. Såna där det räcker med täcke på grönskan för att det ska gå bra. Nu blir det förhoppningsvis en kort vinter på den långa hösten, inte sant?

Nu skriver jag upp långkok på mentala matlistan. Gulaschsoppa, linsdaal och fläsklägg som får gå i timmar i ugnen. Tills den formligen trillar isär. Mitt senaste "måste ha" är ett gott potatismos gratinerat med getost, honung och rosmarin! Visst låter det fantastiskt! Att jag inte tänkt på potatismos med topping förut. Risotto med topping är ju bara gudomligt, klart det går bra med mos också.

Jag upphör aldrig fascineras av hur årstidsbundna mina cravings är. Riktigt bra är det att ha det så. Mat i säsong är en bra deal för mage och plånbok.

Läste någonstans att kassler är på väg bort som livsmedel. Folk handlar inte kassler längre. Raskt skrev jag upp grillad kassler med gräddstuvad savojkål på veckomatsedeln. Man får dra sitt strå till kasslerstacken, tänkte jag.

Attans minus!

Minusgrader. Jag vet att det är ofrånkomligt men icke desto mindre ovälkommet för det. Usch! Jag är aldrig beredd liksom. Citrusen står ute och pelargonerna är inte alls inne. Visst hade jag nattens temperatur på känn eftersom jag la filtar över mina älsklingar i går kväll men...inte tänkte jag att det skulle bli riktigt så farligt. Nåväl, när dagen blir lite äldre så ska jag gå ut och syna korten. Det får bli en eftermiddag i skyddandets tecken.

Vinter snart alltså. Bara att tugga i sig.

De sista tomaterna

Idag gick mina sista egenodlade tomater ned i en tomatsås. De flesta tomater har faktiskt mognat i år och i frysen finns inte mycket tomatbas alls. Vi har helt enkelt nyttjat tomaterna väl under säsong. Min absolut längsta säsong. Vi har haft egna tomater av olika sorter sedan före midsommar.

Tomatsåsen ska jag använda i en lasagne där den andra såsen ska bestå av en blåmögelostsås. Kombon av tomat och mögelost är fenomenal. Görs precis som en vanlig lasagne fast med tomatsås understa varvet och mögelostsåsen som topp.

Förresten så har sensommaren verkligen gjort sitt återtåg idag. Jag fick sitta i timmar i solen i min solstol minsann. Då och då virvlade det höstlöv ned i ansiktet. Bisarr känsla. Att dessutom ha haft förmånen att få en skogspromenad med sonen före lunch gör så att dagen känns som en bra dag på riktigt.