Ett ton mat under jord

Just nu är jordärtskockorna som finast. Ja, de har varit ett tag men annat har lockat före...igår var det dags att äta! Sällan har jag skådat en rotfrukt som ger sådana rasande mängder mat på liten yta. Jag har så jag skulle kunna mätta en armé...

Jag tog fifty-fifty potatis och jordärtskockor och kokte med vatten och salt. När de var klara så hade jag i några klickar smör, en skvätt grädde och riven stark ost och mosade allt. Rörde ned rejält med klippt gräslök direkt från landet och rörde om. Smakade av med salt och vitpeppar.

Himmelskt.

Jag åt stekt kabanoss till men jag gissar att stompet passar till det mesta faktiskt! En ytterligare variant är att dra i två äggulor i ovanstående stomp, lägga i form och sedan gratinera tills det får fin färg. I så fall går det att förbereda i väldigt god tid innan gästerna kommer!

Bra och enkel mat ska det vara :-)

Korngrynsotto

Handen på hjärtat - riset till en läcker risotto är inte odlat här i närheten precis. Jag säger verkligen inte att vi ska avstå, det gör jag inte. Men jag har funderat på om det ska finnas något som existerar på närmare håll och som smakar gott. Igår kom lösningen. Korngrynsrisotto!

Jag hackade en schalottenlök och stekte i smör. Ned med korngryn till två portioner, jag tog ungefär 1,5 dl. På med vatten och en buljongtärning, grönsaks. Låt puttra, rör om och fyll på med vatten. Smaka av då och då så ni känner när grynen blir klara. När de är klara och ni är nöjda med tjockleken på korngrynsrisotton så i med en näve riven parmesan (ja jag VET att den inte ystas i närheten...jag är inte bokstavstrogen, okej?).

Ät!

Till det mesta faktiskt. Oj så gott.

Tidigt men välkommet

Så här års bär man på oro. Frostoro.

Värmen gör att allt sticker iväg, växer och blir ståtligt. Växter som inte fanns ena dagen är där nästa.
Ingalunda ska ni tro att bara för att ett persikoträd fått namnet Frost så tål det densamma...icke. Frost på Frost så blir det obönhörligen inga duniga frukter i juli.

Med Katsuran är det lika illa. Den är ivrig och fäller ut små rosafärgade musöronblad mot solen. Skoningslöst så kan kyla förvandla bladen till små frystorkade smulor i handen. Den kommer igen, det gör den, men man vill ju inte se den lida...

Så man oroar sig. Och man längtar. Och man undviker personer som kraxar "det kan bli frost fram till midsommar, tänk på järnnätterna" med domedagstonfall.

Jag som redan satt ut pelargonerna på ett skyddat ställe! Och olivträdet och bougainvillean och chokladblomman och citronverbenan och....ja, ni förstår. Snart kommer jag att svepa in saker i skiraste väv som får trädgården att se ut som en spökvandring mitt i natten. Gamla badlakan över parasollbladen och en filt till trilliumen. Natti natti...

Jag tror faktiskt inte ni förstår hur mycket kamp det är för att få till en fin trädgård :-)

Vårbruk av muskler

Lagom när växthusgolvet är lagt och klart så ska det hem 50-literssäckar med jord från butik. Ännu ett tyngdlyftarjobb som varvats med gräv av liten grop och flytt av växt från ena sidan av trädgården, våtmark, till andra sidan, torrt som bara f-n. Nog kunde man tro på namnet att en strandiris vill stå där det finns lite väta? Icke...den har lagt sig ned år ut och år in. Nu får den torrt ställe och en chans till. Om inte det passar heller så ger jag upp.

I stället för strandirisen så drömmer jag om stora ruggar av stiliga ormbunkar där i min fuktiga och skuggiga del. Det ska ned i marken snart, jag behöver bara hitta rätt sort.