Gnocci, bara för att det är så gott

Sedan jag upptäckte gnoccins goda sidor så har livet blivit lättare. Förmodligen inte runt midjan men livet består ju av mera än ett midjemått, eller hur? Nyttig mat kan vara sånt man mår bra av i själen också.

Gnocci är en liten potatis- och mjölkudde som går att göra massor av roligheter med. Grunden består av pressad eller mosad kokt potatis, ägg, mjöl och salt som bearbetas till en hanterbar deg. Rulla till centimetertjocka rullar och kapa av i små lämpliga bitar. Kokas i saltat vatten 4-6 min.

Vill man sedan så kan man ha i hackade örter i degen. Spenat. Parmesanost. Soltorkade tomater. Eller rubbet på en gång. Ja, ni fattar. Man smaksätter och man tager vad man haver.

Jag har till och med gjort grundgnoccisarna och lagt upp på fat och toppat med stekt bacon, lök och kryddpeppar. Servera med lingonsylt och ovispad grädde. Ofyllda kroppkakor ju...

Allra bäst lämpar sig ändå gnoccin till en gräddig sås. Ikväll blir det champinjoner, lök och kyckling. Stek alltid champinjonerna ganska hett först i smör. Sänk sedan värmen och stek dem länge. Blir godare så.

Blir det gnocci över så går de utmärkt att frysa ned. Då kan man ta upp dem och steka dem sedan. Uppstekt gnocci är fenomenalt gott tillbehör till det mesta faktiskt.

Den kära knölen

Potatisen är förvisso en knöl  men icke desto mindre en bra knöl.

Igår stekte jag laxfjärilar. Till det hade jag varm potatissallad som är för gudomlig för att undanhålla er.

Ta potatis av en god och fast sort, gärna små, jag tog Cherie. (8-10 st)
Skala och koka.
Bryn ca 50 gr smör.
Ta ett par nävar spenat (snåla inte!) och en knippa dill. Hacka dillen.
När potatisen är färdigkokt och avhälld så lägg på spenat och dill. Flingsalt. Häll över det brynta smöret. Och nu till det riktigt viktiga - en matsked äppelcidervinäger. Rör om allt och så bara ät.
Om ni är tveksamma till vinägern, var inte det! Med vinäger och smör uppstår ljuv matmagi.
Prova!

Mindre kött men bra kött

Hemma blir det mindre och mindre kött. När vi äter kött så blir det nästan uteslutande bra kött som inte åkt för långt. Tyvärr upplever jag det fortfarande som svårt att finna lammkött lokalt i små mängder. Därför blir lammet ibland importerat.

Efter att ha ätit hemkokt gulaschsoppa på älgkött i dag så önskar jag verkligen mera sånt i frysen. Älgköttet är verkligen ljuvligt, inte minst i köttbullarna till jul! Som givetvis ska blandas med hälften älg och hälften fläsk.

Idag blir det vegetarisk gryta där linser och underbar blomkål får spela huvudrollen.

Äpplet som råvara

Svenska äpplen...ja nog är det gudomligt. I helgen gjorde jag Tareq Taylors äppeltosca och maken tog och tog om. Jättegod var den så klart. Knäckig Tosca och syrliga äpplen...

Det var värre i söndags. Då bestämde jag mig för att göra smöriga bullar med äpple. Jag tog min egen surdeg och satte den men med en ganska rejäl mängd honung för att få en söt men inte översöt deg. Jag gjorde som platta minipizzor och bredde på en blandning av mandelmjöl, havregryn, socker, ägg och smält smör. (Nej, jag mätte inte, jag gjorde en lagom tjock gegga...) Avslutningsvis tryckte jag ned två rejält tjocka äppelskivor som jag doppat i socker och kanel. Droppade över lite extra smält smör och så bakade jag dem 15 minuter i het ugn.

Resultatet?

En ljuvlig bulle där äpplet spelar huvudrollen. Stuns i degen och lite extra gottis med smörgeggan. Inget man äter jämt men fantastiskt bra i stället för godis, tycker jag.