Det indiska köket hör till mina favoriter. Därför tog jag och gjorde en snabb indisk kryddblandning igår och gned in i några kycklinglår. Man kan googla fram blandningar och göra själv eller så kan man köpa finfina färdiga saker. Jag gjorde lite av varje eftersom jag hade lite Garam masala på burk som jag la till en del grejer i. Fin rapsolja och en pressad lime i en form och så vända kycklingarna i det och strö på kryddorna. In i ugnen på 175 grader. Jag valde två timmar eftersom det gäller att vända och ösa klubborna. Och jag gillar knaprigt skinn. Skinnsidan upp på slutet med andra ord. Ni som tycker detta tar tid - tänk på så mycket annat ni kan göra under tiden! Storstäda en garderob eller bara lägga upp fötterna och läsa!
Till klubborna kokte jag ris i kycklingbuljong och en tesked gurkmeja för färgen. När riset är kokt så slänger man på en näve russin och rör om. Till sås tog jag turkisk yoghurt som jag smaksatte med mynta, citronsaft, honung, salt och svartpeppar. Väldigt gott! Salladen gjorde jag med isbergssallad, lite tunnskivad squash och kokta puylinser. Väldigt gott alltihop! Linserna kan vara lite trixiga att få tag i. Jag köper mina i Hötorgshallen i Stockholm om jag har vägarna förbi. Kanske finns de i mera välsorterade matbutiker också om ni har tur. De är väldigt goda att göra biffar av nämligen!
onsdag 28 oktober 2015
tisdag 27 oktober 2015
Den kalla tiden
Ni som läst min blogg tidigare vet att jag inte gillar vintern alls. Så nu går jag in i sex månaders kyla och elände av varierade grader. Jag fryser. Visst kan det komma fina dagar när solen glittrar i snön, det kan det. Men handen på hjärtat. Svensk vinter består ju för tusan av 99 procent slask och elände.
Nåväl.
Tiden fram till jul går ju som bekant fort. Själv har jag bokat in en familjeweekend i huvudstaden som delmål att se fram emot. Kultur och god mat står på den agendan.
Julen är lite av en transportsträcka faktiskt. En inrutad "måstehelg" med väldigt lite utrymme för nytänkande. Om jag ska vara gnällig. Men det är inte så länge sedan alls som jag fick igenom att vi faktiskt bara ska ha den mat på julbordet som vi verkligen ÄTER och inte alla de där rätterna som "måste" finnas. Jag brukar trots allt skapa utrymme för långa promenader och bokläsning framför brasan också. Och det är ju mysigt.
Efter jul ska maken och jag få en dos palmer och sand innan jag går in i någon slags folkomröstningstöcken. Vimmerby kommun ska ha folkomröstning huruvida skolor på landsbygden ska läggas ned eller bevaras. Och eftersom jag i ett svagt ögonblick sa ja till att bli valnämndens ordförande så ligger det på mitt bord att genomföra folkomröstningen. Jag hade faktiskt tänkt att ta lite politiskt ledigt en period. Men det gick inte riktigt så. Med det politiskt instabila läge vi har i landet så gäller det att valnämnden inte sover helt.
Nåväl.
Tiden fram till jul går ju som bekant fort. Själv har jag bokat in en familjeweekend i huvudstaden som delmål att se fram emot. Kultur och god mat står på den agendan.
Julen är lite av en transportsträcka faktiskt. En inrutad "måstehelg" med väldigt lite utrymme för nytänkande. Om jag ska vara gnällig. Men det är inte så länge sedan alls som jag fick igenom att vi faktiskt bara ska ha den mat på julbordet som vi verkligen ÄTER och inte alla de där rätterna som "måste" finnas. Jag brukar trots allt skapa utrymme för långa promenader och bokläsning framför brasan också. Och det är ju mysigt.
Efter jul ska maken och jag få en dos palmer och sand innan jag går in i någon slags folkomröstningstöcken. Vimmerby kommun ska ha folkomröstning huruvida skolor på landsbygden ska läggas ned eller bevaras. Och eftersom jag i ett svagt ögonblick sa ja till att bli valnämndens ordförande så ligger det på mitt bord att genomföra folkomröstningen. Jag hade faktiskt tänkt att ta lite politiskt ledigt en period. Men det gick inte riktigt så. Med det politiskt instabila läge vi har i landet så gäller det att valnämnden inte sover helt.
måndag 19 oktober 2015
Lukt och smak
Äter säsongens första clementin och kastas direkt in i jultankar. Lukt, smak och ljud, alla förknippar vi sinnesförnimmelser till minnen.
Doften av mopedavgaser för mig fortfarande tillbaka till tonåren. Nyslaget hö tar mig i raketfart till barndomsängarna. Och clementinen rakt in i juletid.
Jo, jag har redan köpt julklapp, minst en, kanske flera. Trots att jag inte är något stort fan av julhögtiden så inser jag att det gäller att vara lite praktisk eftersom jag ändå inte kommer undan.
2009 firade vi jul i Kenya. Det var grejer det. Big five på julaftonskvällen och soluppgång över Kilimanjaro på morgonen. Julfirande när det är som bäst!
Doften av mopedavgaser för mig fortfarande tillbaka till tonåren. Nyslaget hö tar mig i raketfart till barndomsängarna. Och clementinen rakt in i juletid.
Jo, jag har redan köpt julklapp, minst en, kanske flera. Trots att jag inte är något stort fan av julhögtiden så inser jag att det gäller att vara lite praktisk eftersom jag ändå inte kommer undan.
2009 firade vi jul i Kenya. Det var grejer det. Big five på julaftonskvällen och soluppgång över Kilimanjaro på morgonen. Julfirande när det är som bäst!
tisdag 13 oktober 2015
Mera mat!
Jag bjuder på en god rätt till!
Även här gäller det att ni kan måtta lite själva. Jag lagar sällan efter exakta mått om jag inte bakar. Då är det lite mera viktigt.
Här är slutresultatet en krämig färsröra med kikärtor i som toppas med ett riktigt gott potatismos och gratineras.
Bryn blandfärs med lök och kikärtor. Krydda med en nypa socker, salt (lite kalvfond), svartpeppar och spiskummin. Häll på grädde så att det blir krämigt och ev. lite soja. Låt puttra en stund. Fördela i portionsformar, eller en stor, och toppa med det goda potatismoset. Gratinera typ tio minuter i ugnen på 220 grader (om allt är varmt när du sätter in i ugnen. Kallt mos på toppen behöver så klart längre tid i ugnen!
Klart när moset fått fin färg!
Även här gäller det att ni kan måtta lite själva. Jag lagar sällan efter exakta mått om jag inte bakar. Då är det lite mera viktigt.
Här är slutresultatet en krämig färsröra med kikärtor i som toppas med ett riktigt gott potatismos och gratineras.
Bryn blandfärs med lök och kikärtor. Krydda med en nypa socker, salt (lite kalvfond), svartpeppar och spiskummin. Häll på grädde så att det blir krämigt och ev. lite soja. Låt puttra en stund. Fördela i portionsformar, eller en stor, och toppa med det goda potatismoset. Gratinera typ tio minuter i ugnen på 220 grader (om allt är varmt när du sätter in i ugnen. Kallt mos på toppen behöver så klart längre tid i ugnen!
Klart när moset fått fin färg!
torsdag 8 oktober 2015
Rackarns god pasta
Jag brukar ju ge tips på snabbmat! Här kommer ett recept som är bland det godaste jag vet.
Du behöver:
Broccoli
Vitlök
Buljongtärning
Färskost av philadelphiatyp
Grädde
Smör
Svartpeppar
Parmesanost, riven
Ev, rökt lax
Hur mycket du ska ta beror ju på hur många du vill laga till, hur hungriga ni är och om du vill ha matlådor att ställa in i kylen. Så måtta klokt av huvudingredienserna.
Skär broccoli i bitar. Jag brukar dela buketterna i två eller fyra delar beroende på storlek. Skiva en vitlöksklyfta. Lägg smör i en stekpanna med lite högre kanter och lägg i broccolin. Stek den en stund, se till att den får färg. Tillsätt vitlöken. Se till att även den får färg. Våga håll ganska hög temperatur här. Mycket av smaken sitter i att broccolin får färg.
När allt fått färg så häller du på grädde. Inte massor men botten ska inte synas. Sedan på med en bytta färskost och buljongtärningen. Se till att röra runt så allt blandar sig och veva i lite nymalen svartpeppar. När allt blandat sig och puttrat några få minuter så är det klart! Under tiden du gjort ovanstående så har du kokt en bra pasta al dente. Rör samman alltihop och låt den krämiga broccolisåsen möta pastan. Strö över riven parmesan och toppa till sist med så mycket skivad kallrökt lax du har lust med. Eller strunta i laxen. Detta är så himmelens gott ändå.
Du behöver:
Broccoli
Vitlök
Buljongtärning
Färskost av philadelphiatyp
Grädde
Smör
Svartpeppar
Parmesanost, riven
Ev, rökt lax
Hur mycket du ska ta beror ju på hur många du vill laga till, hur hungriga ni är och om du vill ha matlådor att ställa in i kylen. Så måtta klokt av huvudingredienserna.
Skär broccoli i bitar. Jag brukar dela buketterna i två eller fyra delar beroende på storlek. Skiva en vitlöksklyfta. Lägg smör i en stekpanna med lite högre kanter och lägg i broccolin. Stek den en stund, se till att den får färg. Tillsätt vitlöken. Se till att även den får färg. Våga håll ganska hög temperatur här. Mycket av smaken sitter i att broccolin får färg.
När allt fått färg så häller du på grädde. Inte massor men botten ska inte synas. Sedan på med en bytta färskost och buljongtärningen. Se till att röra runt så allt blandar sig och veva i lite nymalen svartpeppar. När allt blandat sig och puttrat några få minuter så är det klart! Under tiden du gjort ovanstående så har du kokt en bra pasta al dente. Rör samman alltihop och låt den krämiga broccolisåsen möta pastan. Strö över riven parmesan och toppa till sist med så mycket skivad kallrökt lax du har lust med. Eller strunta i laxen. Detta är så himmelens gott ändå.
tisdag 6 oktober 2015
Med självklarheten hos klass
Överklass. Vi får nog ändå räkna henne dit - Carola Lemne, VD för Svenskt Näringsliv.
Med en slags naturligt självklar stil så berättar hon sin historia. Om hennes möten med människor som kanske inte riktigt hörde till men som - ändå...ja vadå? Bar sin klass och sin lott med stolthet?
Jag tror inte för en sekund att Carola Lemne förstod hur hon skulle uppfattas. Jag tror faktiskt inte ens att hon tycker andras upprördhet är befogad. Hon har ju säkert inte menat att göra fel och har verkligen inte menat att kränka någon. Utan att blinka förklarade hon något ur sitt perspektiv. Tror jag.
Det är väl det som skrämmer mig mest.
Med en slags naturligt självklar stil så berättar hon sin historia. Om hennes möten med människor som kanske inte riktigt hörde till men som - ändå...ja vadå? Bar sin klass och sin lott med stolthet?
Jag tror inte för en sekund att Carola Lemne förstod hur hon skulle uppfattas. Jag tror faktiskt inte ens att hon tycker andras upprördhet är befogad. Hon har ju säkert inte menat att göra fel och har verkligen inte menat att kränka någon. Utan att blinka förklarade hon något ur sitt perspektiv. Tror jag.
Det är väl det som skrämmer mig mest.