Växthus i budgetklass

Just nu kan vi läsa det ena glassiga reportaget efter det andra i blanka tidningar om växthuset. Jag medger att jag dreglar som en vildsint varg när jag ser växthus med murade socklar och tjusig inredning a la Ernst.

Men.

Eftersom min kassa inte tillåter designade växthus så får drömmen om orangeriet vara en dröm just nu.

För några år sedan så valde vi att skaffa ett växthus i plast och aluminiumprofil. Det är fult som stryk men det fyller sin funktion. Jag sa så här, att hellre ett fult men funktionellt växthus än att gå där och drömma år ut och år in. Sedan vi satte ned foten och bestämde att fult är bättre än inget så äter vi sanslösa mängder god gurka och tomater hela sommaren. I år är jag extra tidig med allt och räknar iskallt med egna gurkor före midsommar.

Ofta står jag där inne i mitt fula växthus och nyper tomattjyvar. Varmt och gott. Vattnar lite, tittar lite och tittar lite till. Planerar. Om min familj inte hittar mig någon annan stans så är det ofta i växthuset de kan leta.

För övrigt blommar mitt persikoträd nu. Katsurans blad är späda och rostfärgade när solen silar genom grenverket tidig morgon. Min hängjordgubbsplanta har många jättestora knoppar eftersom den fått stå i min trädgårds zon noll en tid. Jag har lyckats gjuta snygg trädgårdskonst som kostat nästan INGET. Och så blommar min mörkröda trillium förstås.

Småstadsmentalitet i Jacobs tappning

Jag har ett favorituttryck: Hur man än vänder sig så har man ändan bak. Även de som vänder kappan efter självaste vinden har ändå rumpan där. Lite bakom.

Det stämmer så väl i många sammanhang. Vill en gå framåt så är en annan emot. Och tvärt om. Den som söker hinder och problem ska finna dem. De som däremot ser glaset som mera halvfullt än halvtomt lever lite lättare liv och ser kanske lite ljusare på tillvaron.

Den som läser Vimmerbybloggen OCH ser glaset som halvfullt får sig ett gott skratt. Underbar text och så sann, så sann.

För övrigt så är det fina tider nu i trädgården. Jag är minst lika flitig som bina och humlorna. Men som vi säger i branschen, finns det liljor så finns det liljebaggar...

Världens enklaste efterrätt!

Jag står gärna först i efterrättskön.

Choklad, vispgrädde och knapriga nötter är sånt jag går loss på. Det nyttiga med en efterrätt är ju själva njutningen och välmåendet när den äts! Att efterrätt innehåller fett, socker och kalorier vet vi ju alla men som sagt, vinsten kan ligga på det mera immateriella planet tycker jag.

Så resonerar jag fortfarande.

Men det finns ett underbart undantag.

En kväll när vi skulle äta tvårätters mitt i veckan så behövde jag vara kreativ. I fruktkorgen var det säsong för det lite mera exotiska just då.

Jag tog en mogen mango och skivade den carpaccio-tunt. Över de på ett fat utbredda skivorna klämde jag saften från en halv limefrukt. Jag tog sedan två passionsfrukter och klämde ut över mangoskivorna. Sedan var det bara att riva över lite limeskal och så ät-dags!

Nu borde jag lagt upp en maffig bild men jag tycker ni ska ha lite fantasi. Tänk er den gula mangon på ett snyggt fat. Tänk er passionsprickarna. Tänk er dessutom vårgrönt limeskal på toppen.

När ni nu ser detta framför er så ta och dra ett djupt andetag och låtsas att ni känner doften också...say no more....

Ingen grädde och inte tillstymmelsen till choklad. Otroligt enkelt och en smakexplosion. Blev genast en frekvent återkommande efterrätt i mitt hus.