Årets första trädgårdsträningsvärk kom tidigt

Håhåjaja. Den som någon gång haft trädgårdsträningsvärk vet vad jag talar om. Det är den träningsvärk som kommer sig av att solen tittat fram och man stått med rumpan i vädret vikt som en fällkniv över perennlanden i timmar. Att ha den värken den 24 februari är rekord. Igår ägnade jag mig åt att röja perennland och sprida kompost. Överallt tittar det upp växter. Krokusar och snödroppar blommar för fullt och gullflockan tittar upp ur jorden. Primula syns överallt! Både blad och knoppar och inne hos grannarna så är vintergäcken fullkomligt bedårande. Idag sa termometern 9,6 grander och det var en skuggtemp mina vänner!

Vintern har varit så god mot rododendron och azaleor. De är spänstigt gröna och knopparna är redo för vår och sommar. Må vi slippa det där bakslaget alla muttrar om. Snälla.

Nåväl, efter att ha överlevt två månader för gamla dadlar (nyinköpta) i helgen så var det bra med lite träning.

För övrigt så kan man fundera på detta med recept och receptmakare. I veckan som gick kom tidningen från ICA, Buffé. Där fanns recept på en cheesecake med blåbär och citron som verkade jätteläckert... Till att börja med så var det allt för lite socker både i blåbärstoppingen och i creme fraische- och mascarponefyllningen. Sedan är det så att 350 gr blåbär, 1 dl citronsaft och 1 1/4 dl socker "stelnar" icke efter att ha småkokat i tio minuter...jag dristade mig till att dra i ett blad gelatin. Det blev åtminstone mera stelt än R:s cheesecake som de "funderade på att dricka framåt kvällen"....
Nja, inte världens bästa recept inte....

Glada grisar smakar godare

Det är inte svårare än så. En glad gris är en god gris och har man en gång smakat en glad gris så vill man inte ha ledset, illaluktande kött från vare sig vissa svenska leverantörer eller danska. I så stor utsträckning det är möjligt så vill jag handla griskött ute på gårdsbutiken i Brantestad. Ett stenkast från butiken springer grisarna omkring och ytterligare en bit bort slaktas de och blir till allt möjligt gott. Sist jag hörde något hade de fullt upp att leverera till alla som vill ha, och i julas tog minsann skinkorna slut långt innan efterfrågan gjorde det. Desperata facebookefterlysningar syntes minsann...

 

För några dagar sedan så var jag i Brantestad och storhandlade. Inte nog med att det är högst överkomliga priser, det finns fynd att göra. Vad sägs om den "hemliga" styckdetaljen secreto som sprider sig som en löpeld på nätet efter att Marcus Aujalay hyllat detaljen? Finns i Brantestad...och i min frys. Goda egenproducerade korvar och pålägg. Kotletter med svålen kvar, en gudagåva till grillmänniskan...ja, och massor av annat. Just den dagen som jag var på plats hade de utförsäljning av frysvaror och en kotlettrad med svålen kvar för halva priset var naturligtvis ett otroligt fynd för en Smålänning som jag. Den som en gång smakat knaprig svål vet vad jag talar om.

 

Så.

 

Detta till trots så har det i dagar rapporterats om en grisbransch i kris och det börjar ske möten mellan branschen och ministern. "Ersättning", skriker de. "Missgynnade", skriker de.

 

Nu har ju självklart inte jag hela bilden här, det vet jag. Men vad är det som gör Håkan i Brantestad så framgångsrik att han har efterfrågan på sitt griskött som överstiger det han hinner föda upp när de andra inte får leverera så mycket som en grisfot ens? Vad är det som gör att det köas på Konsum den dagen färsen levereras? Vad är det som gör att Astrid Lindgrens Värld köper sitt fläsk av Håkan? Vad är det som får mig och många andra att köra dryga milen ut på landet och fylla bagageutrymmet?

Självklart är det inte så att Håkan har en gräddfil regelmässigt som gör att hans griskött är billigare att producera, det tror jag absolut inte.

 

Jag tror att framgången beror på flera saker. Delvis så beror det på att grisarna har det bra. Det kan vi alla se. De har det bra och de behandlas väl. Ytterligare ett skäl är så klart att vi som är matintresserade och vill ha spännade nyheter kan få det hos Håkan (secreto, droppe och porcetta).

Men om det inte dessutom SMAKADE gott så vore väl allt detta obetydligt?

En seg glad gris någon? Nej, det är lite egoism i det hela. Gott ska det vara och sedan så kommer det andra som en bonus. Utan kvalité - ingen affär.

Men nu kommer vi till det fina i kråksången. Det smakar gott just för att grisarna är glada och behandlas väl!  Någon debattör sa att just griskött är oerhört känsligt ur den aspekten.

 

Nu är jag inte militant på något sätt. Det händer att jag fuskar och köper annat kött om jag har bråttom och det inte finns glada grisar kvar på Konsum. Men aldrig danskt. Billig (inte ens dyr) fläskfilé blir det inte. Fläskfilé är för övrigt en riktigt överskattad köttbit. Och har man en gång känt doften, nej stanken, som kommer ur ett paket griskött från ledsna grisar, ja, då vet man.

 

Det jag vill komma till är att jag inte fattar krisen riktigt. Varför kan de inte bara föda upp kvalitetsgrisar som är glada? Om de sedan gör fantastisk korv och pålägg (vidareförädlar) så kan de ju räcka fingret åt Scans pressade? Att skrika på ersättning och kompensation håller ju inte i evighet. En bransch som inte efterfrågas kan ju inte finnas. Vilket är synd eftersom jag tror på gott griskött. Men jag tror inte på att billig skit är framtiden, det gör jag inte. På Gotland finns det grisbönder som föder upp grisar i "A- och B-lag" eftersom de får så mycket betalt för den så kallade prestigegrisen. Menvarförinihelvete föder de inte upp BARA kvalitetsvarianten som kunden är beredd att pröjsa lite extra för och som det uppenbarligen finns efterfrågan på?

 

Den som sätter sig med armarna i kors och inte är beredd att ta signaler på allvar kommer inte att klara sig på sikt, det tror jag vi kan vara ense om. Griskött från glada grisar tror jag har framtiden för sig.

 

Nej, jag är inte sponsrad. Men de finns på facebook också ;-)

Detta är en glad gris i Brantestad. Just så här ska de leva under den tid de lever. Inte instängda i grisindustrier, oavsett om det är i Sverige eller något annat land. Fotot kommer från hemsidan.

En lasagne värd namnet

Lasagne kan vara så mycket. Det har runnit massor med bechamelsås under broarna sedan klassikern med köttfärs och vit sås kom vill jag lova.

Häromsistens så var det några rader från en intervju med Lotta Lundgren som fick igång min inspiration.
I en artikel i DN säger Lotta så här:
"Lasagne på älgfärs, svamp, rostade hasselnötter och béchamel utblandad med puré på jordärtskocka. Så jävla god. Hela livet var en resa fram till den. Det var mediekollegerna Jan Helin, Henrik Schyffert, Per Sinding-Larsen och Jens Sjögren. Alla skrek. Och GW sa: Nu skriver du klart den där jävla kokboken om jag så ska sätta mitt eget namn på den."

Det var alltså inget recept utan en förflugen mening om ett recept under utarbetande....nåväl. Det är inget stort probelm.

Nu hade jag inte tillgång till älgfärs men i frysen fanns det rådjursfärs som åkte fram. En påse frusna gula trumpetsvampar och så en tur ut och krafsa fram jordärtskockor. Sedan var det dags att göra goa grejer.

Maken och jag gick loss i köket. Svamp och lök brynte vi tillsammans med rådjursfärs, salt och peppar. En stor svätt grädde och dijonsenap fick göra färsröran krämig. Lite viltfond. En gnutta socker. Svartpeppar. Ena såsen var klar.

Jag rostade nötterna och gnuggade av skalen i en handduk. Nu var frågan i vilket lager som de skulle vara. Bechamelsåsen eller färsröran? Här valde vi att faktiskt chansa på bechamelsåsen...

Alltså smält smör (inget margarintjafs) ha i mjöl, rör om och tillsätt mjölk. Se till att det tjocknar under vispning. Smaka av med salt, vitpeppar och en gnutta socker. I med massor av riven ost. Jag hade en ganska stor bit calvadosost från Ölandsost och det var naturligtvis gudomligt.... Men annan ost med smak på går bra. Köp ALDRIG svindyr och dålig färdigriven ost. Den är dyr och den smakar ju aldrig något!

I bechamelen ska ni sedan röra i ett halvkilo (till en normalstor familjelasagen) kokta jordärtskockor som ni mixat. Och tillsätt de hackade och rostade hasselnötterna. Sedan är det bara att köra på som en vanlig lasagne, först färsröra, plattor, bechamel, plattor, färsröra, plattor och så ett sista lager med bechamel. Jag använde färska plattor och då tar det bara en halvtimme i ugnen.

Sedan är det himmelriket...ja, Lotta. Tack. Skriv du färdigt den där kokboken, det tycker jag absolut! Men jag kunde inte vänta och det är jag hur eller hur glad för. Ska bli spännade att se hur Lotta Lundgrens recept stämmer med mitt!