Det blir sannerligen absurt när fd Lundsbergsrektorn är dramatisk. Att kalla mediabevakingen av skolan för en "förföljelse utan motstycke" förpliktigar. Röda Berget har skrivit på ämnet liksom Johan Westerholm idag.
Min bedömning är att vi har andra och mycket större problem att yla över.
På bloggen Föregångslandet hittar ni mera om bland annat Lundsbergs styrelse. Elisabeth Wallentin har egen erfarenhet av liknade skolor, fast i staterna.
fredag 30 augusti 2013
onsdag 28 augusti 2013
Att vara emot först och sedan för
Jag tycker mig se en trend. Moderaterna är emot först, ja, de till och med röstar emot. Sedan tvärvänder de och går ut i kampanjer och är för. Men det är ju inte speciellt trovärdigt.
Ur SvD idag, debatt skriven av Ibrahim Baylan och Karin Wanngård:
"Andelen elever som lämnar grundskolan med fullständiga betyg har minskat varje år sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Mot bakgrund av detta föreslår vi obligatorisk sommarskola för de elever som inte når upp till målen i grundskolan. I vår budgetmotion förra året avsatte vi 130 miljoner kronor för att öka undervisningstiden i upp till 20 dagar för eleverna i årskurs 6-9. Moderaterna röstade nej."
Här hittar ni moderaternas bakochfram-kampanj. Det blir liksom lite skämskudde på att först vara emot och sedan kampanja för något som man är emot. Eller hur det nu blir.
Ur SvD idag, debatt skriven av Ibrahim Baylan och Karin Wanngård:
"Andelen elever som lämnar grundskolan med fullständiga betyg har minskat varje år sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Mot bakgrund av detta föreslår vi obligatorisk sommarskola för de elever som inte når upp till målen i grundskolan. I vår budgetmotion förra året avsatte vi 130 miljoner kronor för att öka undervisningstiden i upp till 20 dagar för eleverna i årskurs 6-9. Moderaterna röstade nej."
Här hittar ni moderaternas bakochfram-kampanj. Det blir liksom lite skämskudde på att först vara emot och sedan kampanja för något som man är emot. Eller hur det nu blir.
tisdag 27 augusti 2013
Att betala sig fri
Idag tänker jag ägna några rader åt skolan. Dels ur läxperspektiv och dels ur perspektivet Lundsberg.
I går skrev jag ju att moderaterna nu vill gå ut och slåss för att läxhjälp till alla blir verklighet. Men först fixade man så att de föräldrar som oroar sig för barnens resultat OCH kan betala för sig får göra det via ett rejält bidrag i form av RUT. Idag skriver Svd bland annat så här:
"I Skolverkets senaste undersökningar har en ny typ av skillnad mellan elevers resultat dykt upp: mellan elever vars föräldrar gjort aktiva val kring läxhjälp och de vars föräldrar inte gjort det. Det oroar Skolverkets generaldirektör, Anna Ekström.
– Det visar hur viktigt det är att se till att de elever vars föräldrar inte väljer aktivt också klarar målen. De som gynnas av rut-avdraget för läxhjälp är ju de elever vars föräldrar aktivt väljer att köpa läxhjälp.
Hon menar att det är positivt om skattesubventionen hjälper fler att förbättra sina resultat, men att det inte är tillräckligt om inte alla elever får ta del av hjälpen.
– Vi kan inte ha ett system som är beroende av att föräldrar ser till att deras barn klarar skolan. Om vi använder skattepengar till läxhjälp måste vi också satsa på dem vars föräldrar inte gör aktiva val, säger Anna Ekström. "
Man beskriver läxhjälpsbranschen som en "guldgruva" och bara de fyra största företagen sålde läxhjälp för 60 miljoner i fjol. Även för läxhjälp får man då ett bidrag till kostanden på 50 procent.
Men nu ska moderaterna se till att alla barn får rätt till läxhjälp i skolan. Vad säger man? Jag vet inte.
Låt mig utan ironi gissa att det blir privata bolag som får lägga anbud på läxhjälpen ut i de kommunala skolorna. Och så får vi skattebetalare betala läxhjälpen två gånger. De allra flesta ordnar nämligen läxhjälp idag ute på skolorna och jag är den förste att bifalla ett läxhjälpstvång. Jag minns än idag hur vi fick sitta med lång näsa och bli uppläxade av lärare som sa att "läxhjälp var en förmån och inte ett tvång att anordna" när sonens klass inte skulle kunna ha tillgång till läxhjälpen under en termin...
Så gärna läxhjälpstvång till skolorna men med ordinarie personal...
Eller varför inte göra som jag föreslagit ett otal gånger? Ta bort läxor helt och se till att skolarbetet sköts under skoltid.
Sedan till fantastiska Lundsberg, privatskolan dit överklassen sänder sina små guldkorn.Tänk att det kan vara ett bustrick, hyss eller ett misstag att bränna någon med ett strykjärn! Det skulle faktiskt inte vara varmt. Någon som trodde på den förklaringen? Ja, uppenbarligen skolledningen som inte stänger av elever som misshandlade. Jag trodde att min hörsel svek mig när reportern på Rapport kallade misshnadeln för en "olycka". Den enda olyckan i sammanhanget är att Lundsberg finns kvar och att det finns föräldrar som vill sända sina älskade barn dit. Om det så vore den sista skolan i världen så skulle jag inte låta mitt barn gå där.
Martin Moberg skriver på ämnet liksom Peter Johansson och Jan Andersson om läxhjälp.
I går skrev jag ju att moderaterna nu vill gå ut och slåss för att läxhjälp till alla blir verklighet. Men först fixade man så att de föräldrar som oroar sig för barnens resultat OCH kan betala för sig får göra det via ett rejält bidrag i form av RUT. Idag skriver Svd bland annat så här:
"I Skolverkets senaste undersökningar har en ny typ av skillnad mellan elevers resultat dykt upp: mellan elever vars föräldrar gjort aktiva val kring läxhjälp och de vars föräldrar inte gjort det. Det oroar Skolverkets generaldirektör, Anna Ekström.
– Det visar hur viktigt det är att se till att de elever vars föräldrar inte väljer aktivt också klarar målen. De som gynnas av rut-avdraget för läxhjälp är ju de elever vars föräldrar aktivt väljer att köpa läxhjälp.
Hon menar att det är positivt om skattesubventionen hjälper fler att förbättra sina resultat, men att det inte är tillräckligt om inte alla elever får ta del av hjälpen.
– Vi kan inte ha ett system som är beroende av att föräldrar ser till att deras barn klarar skolan. Om vi använder skattepengar till läxhjälp måste vi också satsa på dem vars föräldrar inte gör aktiva val, säger Anna Ekström. "
Man beskriver läxhjälpsbranschen som en "guldgruva" och bara de fyra största företagen sålde läxhjälp för 60 miljoner i fjol. Även för läxhjälp får man då ett bidrag till kostanden på 50 procent.
Men nu ska moderaterna se till att alla barn får rätt till läxhjälp i skolan. Vad säger man? Jag vet inte.
Låt mig utan ironi gissa att det blir privata bolag som får lägga anbud på läxhjälpen ut i de kommunala skolorna. Och så får vi skattebetalare betala läxhjälpen två gånger. De allra flesta ordnar nämligen läxhjälp idag ute på skolorna och jag är den förste att bifalla ett läxhjälpstvång. Jag minns än idag hur vi fick sitta med lång näsa och bli uppläxade av lärare som sa att "läxhjälp var en förmån och inte ett tvång att anordna" när sonens klass inte skulle kunna ha tillgång till läxhjälpen under en termin...
Så gärna läxhjälpstvång till skolorna men med ordinarie personal...
Eller varför inte göra som jag föreslagit ett otal gånger? Ta bort läxor helt och se till att skolarbetet sköts under skoltid.
Sedan till fantastiska Lundsberg, privatskolan dit överklassen sänder sina små guldkorn.Tänk att det kan vara ett bustrick, hyss eller ett misstag att bränna någon med ett strykjärn! Det skulle faktiskt inte vara varmt. Någon som trodde på den förklaringen? Ja, uppenbarligen skolledningen som inte stänger av elever som misshandlade. Jag trodde att min hörsel svek mig när reportern på Rapport kallade misshnadeln för en "olycka". Den enda olyckan i sammanhanget är att Lundsberg finns kvar och att det finns föräldrar som vill sända sina älskade barn dit. Om det så vore den sista skolan i världen så skulle jag inte låta mitt barn gå där.
Martin Moberg skriver på ämnet liksom Peter Johansson och Jan Andersson om läxhjälp.
måndag 26 augusti 2013
Bra att skrota PPM
Detta med att Löfvén föreslår att vi skrotar PPM är bra. För lite drygt ett år skrev jag ett inlägg om det absurda i premiepensionssystemet. Ett inlägg som håller gott än idag. Läs så förstår ni varför förslaget att ta bort PPM är genialt.
Efter Stefan Löfvéns tal igår så kom borgerlighetskören ut och sjöng otydlighetens lov i sju tonarter. Överraskande, nej knappast...
Nyheten att moderaterna vill se till att alla barn ska få läxhjälp känns ju onekligen som ett skämt från Alliansfritt först. Men det är tydligen så att man få fullt allvar inser att nu när välbärgade kan göra RUT-avdrag för läxhjälp så bör denna förmån kanske tillkomma även mindre bemedlades barn och unga. Vi tackar...
Och lite till om femte jobbskatteavdraget. Läs Michaela Leo som skriver klokt i frågan.
Efter Stefan Löfvéns tal igår så kom borgerlighetskören ut och sjöng otydlighetens lov i sju tonarter. Överraskande, nej knappast...
Nyheten att moderaterna vill se till att alla barn ska få läxhjälp känns ju onekligen som ett skämt från Alliansfritt först. Men det är tydligen så att man få fullt allvar inser att nu när välbärgade kan göra RUT-avdrag för läxhjälp så bör denna förmån kanske tillkomma även mindre bemedlades barn och unga. Vi tackar...
Och lite till om femte jobbskatteavdraget. Läs Michaela Leo som skriver klokt i frågan.
fredag 23 augusti 2013
Politik är fan i mig beklämmande!
Vissa dagar är man less. Och ni som känner mig vet att jag är förvisso en av dem som hör till den ironiska generationen men med ett synnerligen gott humör för det mesta. Herregud, min mormor hette till och med Humör i efternamn! Bara en sån sak ni...
Idag är jag less på två saker. Jag läser Calle Fridén idag och blir beklämd. Jag tror nämligen att han sätter fingret på något för mitt eget part väldigt centralt: framtiden. Och hur vi ser på varandra internt.
Bland annat skriver Calle så här:
"Jag själv läser oerhört lite politiska bloggar. De suger. Däremot läser jag massor av ickepolitiska bloggar. Det är ofta inte mer än offentliga dagboksanteckningar, om hur det är att ha barn som börjar första klass, om en lyckad fest, om en resa till Ullared (jodå!) och mängder med foton på små feta barn och miljarder bilder av sol, blommor, träd och sjö.
Sånt ger mig mer. Säger mig mer om tillståndet i riket än valfri-skälla-på-regeringen-blogg. För borgarna är ju nästan borta från blogg-banan.
I synnerhet som jag känner mig allt längre från den skruvade, intriganta värld som är politiken. Och jag behöver inte vara där. Jag kan något, jag har ett yrke. För att vara intresserad av politik, är inte samma sak som att vara duktig på det. Jag vet knappt hur man marknadsför en blogg, och jag skriver vad jag vill här - det är min ventil. Vilket också retat upp en och annan - att jag tramsar på bloggen."
Jag tycker ni ska läsa hela. För jag läser hellre en orädd Calle Fridén än lyssnar till min partiledning som i frågan om femte jobbskatteavdraget är fullkomligt OBEGRIPLIG.
I går samtalade jag med en vän inom politiken som jag respekterar högt. Vi var ense om femte jobbskatteavdraget och vi var ense om hur märkligt det blir om vi först är emot något och sedan låter det vara. Spelregler i all ära men så kan man faktiskt inte resonera! Det är politisk feghet och flathet att säga så. I så fall ska vi väl inte riva upp den orättfärdiga sjukförsäkringen, höja taket i a-kassan eller förändra något alls av den borgerliga politiken som förts. För "folk behöver veta om spelreglerna". Vad är detta för trams!
Nej, jag kan inte gå ut och säga till folk på torget att vi är emot femte jobbskatteavdraget först och sedan kommer vi att vara för. Det är lurendrejeri och direkt ohederligt. Innerst inne i det röda hjärtat måste det kännas rätt att göra vissa saker. Detta är inte en av dem.
Eftersom jag har barn så vet jag att det icke håller att säga en sak och göra en annan. Det är inte trovärdigt och det inger inte respekt vare sig på lång eller kort sikt.
Jag vill avsluta med att citera Lars Calmfors från dagens DN:
– Det här är en jättestor fråga som borde vara helt central i den ekonomiska och politiska debatten. Vilken väg vill vi gå? Vill vi verkligen ha en urholkning av det offentliga välfärdsåtagandet och lägre skatter med regeringens linje, eller vill vi inte det.
Sug på den Magdalena Andersson. Antingen eller, med rak rygg.
Idag är jag less på två saker. Jag läser Calle Fridén idag och blir beklämd. Jag tror nämligen att han sätter fingret på något för mitt eget part väldigt centralt: framtiden. Och hur vi ser på varandra internt.
Bland annat skriver Calle så här:
"Jag själv läser oerhört lite politiska bloggar. De suger. Däremot läser jag massor av ickepolitiska bloggar. Det är ofta inte mer än offentliga dagboksanteckningar, om hur det är att ha barn som börjar första klass, om en lyckad fest, om en resa till Ullared (jodå!) och mängder med foton på små feta barn och miljarder bilder av sol, blommor, träd och sjö.
Sånt ger mig mer. Säger mig mer om tillståndet i riket än valfri-skälla-på-regeringen-blogg. För borgarna är ju nästan borta från blogg-banan.
I synnerhet som jag känner mig allt längre från den skruvade, intriganta värld som är politiken. Och jag behöver inte vara där. Jag kan något, jag har ett yrke. För att vara intresserad av politik, är inte samma sak som att vara duktig på det. Jag vet knappt hur man marknadsför en blogg, och jag skriver vad jag vill här - det är min ventil. Vilket också retat upp en och annan - att jag tramsar på bloggen."
Jag tycker ni ska läsa hela. För jag läser hellre en orädd Calle Fridén än lyssnar till min partiledning som i frågan om femte jobbskatteavdraget är fullkomligt OBEGRIPLIG.
I går samtalade jag med en vän inom politiken som jag respekterar högt. Vi var ense om femte jobbskatteavdraget och vi var ense om hur märkligt det blir om vi först är emot något och sedan låter det vara. Spelregler i all ära men så kan man faktiskt inte resonera! Det är politisk feghet och flathet att säga så. I så fall ska vi väl inte riva upp den orättfärdiga sjukförsäkringen, höja taket i a-kassan eller förändra något alls av den borgerliga politiken som förts. För "folk behöver veta om spelreglerna". Vad är detta för trams!
Nej, jag kan inte gå ut och säga till folk på torget att vi är emot femte jobbskatteavdraget först och sedan kommer vi att vara för. Det är lurendrejeri och direkt ohederligt. Innerst inne i det röda hjärtat måste det kännas rätt att göra vissa saker. Detta är inte en av dem.
Eftersom jag har barn så vet jag att det icke håller att säga en sak och göra en annan. Det är inte trovärdigt och det inger inte respekt vare sig på lång eller kort sikt.
Jag vill avsluta med att citera Lars Calmfors från dagens DN:
– Det här är en jättestor fråga som borde vara helt central i den ekonomiska och politiska debatten. Vilken väg vill vi gå? Vill vi verkligen ha en urholkning av det offentliga välfärdsåtagandet och lägre skatter med regeringens linje, eller vill vi inte det.
Sug på den Magdalena Andersson. Antingen eller, med rak rygg.
onsdag 21 augusti 2013
En dagens tack!
Mat idag! Jag kunde inte låta bli att visa gårdagens veggomiddag. Det kanske inte är så att bilden gör rättvisa riktigt. Det var så gott! Jag skrev "skördegryta" på menyn och så gick jag ut. I sonens odlingar hittade jag tre sorters bönor, mangold och färsk dragon. I kylen fanns morötter, vitlök, rödlök, fänkål, rödkål och kikärtor. Allt ned i grytan och så fräste jag i smör och rapsolja från Öland. Honung, salt och peppar och så vatten så det täckte. Ett gott buljongpulver fick hjälpa smaken på traven. I med en skvätt äppelcidervinäger och smaka av. Gutt! Serverade med aioli och smörstekta surdegsbrödskivor.
För övrigt är jag så trött på att vi som ogillar sport ständigt måste få sport i oss överallt. Det hjälper ju inte att undvika sportsändningar och sportnytt när det ständigt sänds sportnyheter i de vanliga nyheterna! Jag ska snart kräva att de sänder politiska nyheter i sportnyheterna - det vore inte mera än rätt.
Butter - inte bitter....
tisdag 20 augusti 2013
Moderaterna är lite som tomten
I morse var jag uppe med tuppen och kikade en stund på Gomorron Sverige och debatten kring det femte jobbskatteavdragets vara eller inte vara.
Jag blir faktiskt lika häpen varje gång som en moderat får härja fritt i teve och måla ut sossar som roffare som tar din lön och använder till något suspekt ändamål där ute i periferin, ja, vad det nu kan vara....
Skatter är ju uppenbarligen något som sossar tar och moderater ger.
Moderaterna kommer som nån jädrans jultomte och delar ut skattepengarna till det fattiga och lurade folket minsann. "Prisa gud nu kommer skatteåterbäringen." Sedan moderaterna kom till makten så har de i runda slängar sänkt skatter med 85 miljarder och nu vill de lägga ut ytterligare en skattesänkning á 16 miljarder - det så kallade femte jobbskatteavdraget. 100 miljarder alltså. Drygt.
Moderaten Maria Abrahamsson sa indignerat att "staten inte ska tro att lönen är deras egendom" och lyckades samtidigt se lagom förorättad ut. Det ska komma från en person vars högskoleutbildning bekostats av skattemedel och vars tidigare arbetsplats fanns på en av de större dagstidningarna som delvis finansieras med presstöd.
En gång anmälde hon sig själv för barnpornografibrott av principiella skäl och lät sig utredas av ett rättsväsende som bekostas av - häpp - skattemedel.
Som om inte detta vore nog så sitter hon i riksdagen och uppbär varenda månad ett grundarvode á 58 300 kronor som - häpp - betalas med skattemedel. Utöver det har hon tillgång till reseslantar och annat som hon behöver för att förkovra sig i demokratis tjänst.
Men herreminje - är det ingen som fattar att det finns ett samband mellan skatt och välfärd? Någon?
Jag tittade som hastigast i dagens tidningar. Och det var ettt diger skörd bara idag.
- Studenter som inte hittar bostad.
- Ambulanser som inte kommer.
- Sjuksyrror som jobbar mer och mer övertid.
- Apotek som inte tillhandahåller medicin.
- Skolor som krisar.
- Elever som börjar i jätteklasser.
- Höggravida som inte har plats att förlösas på.
Ni fattar. Man kan hålla på i det oändliga. Välfärd som sviker finns det gott om. Människor som skriker efter förändring finns det också gott om.
Tyvärr verkar det som om medelklassens jobskatteavdragsgödda samling gärna tar hellre ytterligare ett jobbskatteavdrag än en schysst välfärd.
För ni tror väl ändå inte att man kan skänka bort allt och ändå ha kakan kvar?
Vi som är socialdemokrater behöver alldeles uppenbarligen bli bättre på att förklara vad skatt är och hur den används på ett vettigt sätt. Jag är absolut beredd att stå upp för att skatter ska gå till jobb, skola och omsorg. Att flera får möjlighet att kostnadsfritt gå på högskola, att vi har råd att ta hand om våra äldre och att vi kan få ordning på skolan.
Jag får ofta höra att man inte kan gå till val på mantrat "vård, skola, omsorg" längre för det SKA bara finnas och fungera. Det är sånt folk inte ser längre för det "bara finns".Den gulliga självklarheten är inte så självklar längre.
Det finns det 100 miljarder skäl till.
Martin Moberg på samma tema tillsammans med Björn Elmbrant i Dagens arena och Johan Westerholm.
På Aftonbladets ledarsida kan man skriva på mot lägre skatter. Gör det du med. Och tack Karin Pettersson för initiativet.
Jag blir faktiskt lika häpen varje gång som en moderat får härja fritt i teve och måla ut sossar som roffare som tar din lön och använder till något suspekt ändamål där ute i periferin, ja, vad det nu kan vara....
Skatter är ju uppenbarligen något som sossar tar och moderater ger.
Moderaterna kommer som nån jädrans jultomte och delar ut skattepengarna till det fattiga och lurade folket minsann. "Prisa gud nu kommer skatteåterbäringen." Sedan moderaterna kom till makten så har de i runda slängar sänkt skatter med 85 miljarder och nu vill de lägga ut ytterligare en skattesänkning á 16 miljarder - det så kallade femte jobbskatteavdraget. 100 miljarder alltså. Drygt.
Moderaten Maria Abrahamsson sa indignerat att "staten inte ska tro att lönen är deras egendom" och lyckades samtidigt se lagom förorättad ut. Det ska komma från en person vars högskoleutbildning bekostats av skattemedel och vars tidigare arbetsplats fanns på en av de större dagstidningarna som delvis finansieras med presstöd.
En gång anmälde hon sig själv för barnpornografibrott av principiella skäl och lät sig utredas av ett rättsväsende som bekostas av - häpp - skattemedel.
Som om inte detta vore nog så sitter hon i riksdagen och uppbär varenda månad ett grundarvode á 58 300 kronor som - häpp - betalas med skattemedel. Utöver det har hon tillgång till reseslantar och annat som hon behöver för att förkovra sig i demokratis tjänst.
Men herreminje - är det ingen som fattar att det finns ett samband mellan skatt och välfärd? Någon?
Jag tittade som hastigast i dagens tidningar. Och det var ettt diger skörd bara idag.
- Studenter som inte hittar bostad.
- Ambulanser som inte kommer.
- Sjuksyrror som jobbar mer och mer övertid.
- Apotek som inte tillhandahåller medicin.
- Skolor som krisar.
- Elever som börjar i jätteklasser.
- Höggravida som inte har plats att förlösas på.
Ni fattar. Man kan hålla på i det oändliga. Välfärd som sviker finns det gott om. Människor som skriker efter förändring finns det också gott om.
Tyvärr verkar det som om medelklassens jobskatteavdragsgödda samling gärna tar hellre ytterligare ett jobbskatteavdrag än en schysst välfärd.
För ni tror väl ändå inte att man kan skänka bort allt och ändå ha kakan kvar?
Vi som är socialdemokrater behöver alldeles uppenbarligen bli bättre på att förklara vad skatt är och hur den används på ett vettigt sätt. Jag är absolut beredd att stå upp för att skatter ska gå till jobb, skola och omsorg. Att flera får möjlighet att kostnadsfritt gå på högskola, att vi har råd att ta hand om våra äldre och att vi kan få ordning på skolan.
Jag får ofta höra att man inte kan gå till val på mantrat "vård, skola, omsorg" längre för det SKA bara finnas och fungera. Det är sånt folk inte ser längre för det "bara finns".Den gulliga självklarheten är inte så självklar längre.
Det finns det 100 miljarder skäl till.
Martin Moberg på samma tema tillsammans med Björn Elmbrant i Dagens arena och Johan Westerholm.
På Aftonbladets ledarsida kan man skriva på mot lägre skatter. Gör det du med. Och tack Karin Pettersson för initiativet.
måndag 19 augusti 2013
Det sovande folket behöver vakna till
Det har talats en hel del om sovande folk på sistone. Det är vår stasministers gamla bok som åsyftas. Den bok där han målar upp svenska folket som såssifierat och sovande i en lallande bidragsvärld.
Vissa saker borde ändå få oss att vakna till kan jag tycka.
Exempelvis det lysande förslaget att alla föräldrar bör kontrollera barnens skolas ekonomi och stabilitet innan de anmäler sina telningar. Det var väl en rasande god idé.
Kruxet i historien är bara det att själva anser sig inte Skolinspektionen ha kompetens att fixa en sådan grundlig koll. Men farsor och morsor ska kunna.
Jag har ialla fall insett det omöjliga i att ens jämföra försäkringar eller ens telefonabonnemang med varandra. Att springa runt och be om privata skolbolags årsredovisningar skulle väl bli populärt kan jag tro. Eller en god affärsidé, de skulle ju kunna ta en slant per kopia kanske.
Tänk, det finns en lösning för ängsliga föräldrar som inte önskar lusläsa ekonomiska redovisningar. Att låta telningarna gå i en kommunal skola. De går inte i konkurs, de är politiskt påverkbara och de finns kvar även efter den första terminen.
Ni vet väl vem som har ansvaret när ett skolbolag inte längre kan tjäna pengar på verksamheten? Jasså, inte det.
Det är så att det är kommunen och åter kommunen. Bara att packa in överblivna elever i den kommunala skolan utifall privata skolan konkar. Och så står skattebetalarna för hela kalaset. Lönegarantier, vassegoda. Ska vi fixa elevernas skolgång, jomenvisst. Fick ni en slant på utländska banken på köpet, vassegoda igen för all del.
Men jag är inte bitter. Jag är klarvaken.
Vissa saker borde ändå få oss att vakna till kan jag tycka.
Exempelvis det lysande förslaget att alla föräldrar bör kontrollera barnens skolas ekonomi och stabilitet innan de anmäler sina telningar. Det var väl en rasande god idé.
Kruxet i historien är bara det att själva anser sig inte Skolinspektionen ha kompetens att fixa en sådan grundlig koll. Men farsor och morsor ska kunna.
Jag har ialla fall insett det omöjliga i att ens jämföra försäkringar eller ens telefonabonnemang med varandra. Att springa runt och be om privata skolbolags årsredovisningar skulle väl bli populärt kan jag tro. Eller en god affärsidé, de skulle ju kunna ta en slant per kopia kanske.
Tänk, det finns en lösning för ängsliga föräldrar som inte önskar lusläsa ekonomiska redovisningar. Att låta telningarna gå i en kommunal skola. De går inte i konkurs, de är politiskt påverkbara och de finns kvar även efter den första terminen.
Ni vet väl vem som har ansvaret när ett skolbolag inte längre kan tjäna pengar på verksamheten? Jasså, inte det.
Det är så att det är kommunen och åter kommunen. Bara att packa in överblivna elever i den kommunala skolan utifall privata skolan konkar. Och så står skattebetalarna för hela kalaset. Lönegarantier, vassegoda. Ska vi fixa elevernas skolgång, jomenvisst. Fick ni en slant på utländska banken på köpet, vassegoda igen för all del.
Men jag är inte bitter. Jag är klarvaken.
måndag 12 augusti 2013
Statsministerns genidrag
Dagen snackis handlar om Norges statsminister, Jens Stoltenberg och hans extraknäck.
Eller vad man nu ska kalla det - genidrag?
Tilltaget att med dold kamera köra taxi riskerar dock att utlösa en vårflod av initiativ från pigga pr-konsulter.
Man får hoppas att de förstår att detta bara går att göra max en gång. Vi vill INTE se Reinfeldt i kassan på Konsum eller rattandes bussen till stationen. Brrr.
Mera hos Martin Moberg.
Eller vad man nu ska kalla det - genidrag?
Tilltaget att med dold kamera köra taxi riskerar dock att utlösa en vårflod av initiativ från pigga pr-konsulter.
Man får hoppas att de förstår att detta bara går att göra max en gång. Vi vill INTE se Reinfeldt i kassan på Konsum eller rattandes bussen till stationen. Brrr.
Mera hos Martin Moberg.
Alldeles nyförälskad i Österlen
Tänk att jag har levt i nästan 50 år utan att ha sett Österlen. Så fullkomligt vansinnigt. Vem kunde ana att detta fanns inom mitt eget lands gränser? Min tacksamhet till den otroligt trevliga tjejen i receptionen på Apotekarns har inga gränser efter det tipset till varma och trötta turister. Hon tyckte vi skulle ta oss tiden att fara norrut en kvart i stället för bad inne i Simrishamn. Och visst var det värt turen, jag lovar. Ett paradis kallat Knäbäckshusen.
Men det började mera dramatiskt än vi någonsin kunde ana.
Vi visste att vi bara hade två dagar så färden mot söder startade tidig morgon. Vi var väl medvetna om att vädret kanske inte skulle vara tipptopp dag ett. Men hur illa det skulle bli visste vi inte alls. Väl inne i Skåne så upptäcker vi att SMHI har utfärdat en klass 1 varning för åska precis där vi far fram. Och nog åskade det alltid. Och regnet som föll var verkligen imponerande. Jag kröp fram i 50 km och såg väl hyfsat i alla fall. Det var mörkt som en sen kväll på hösten och blixtarna ven över bilen.
Vi hade INTE tur med vädret....
Men så plötsligt kom ljuset åter. Vi körde fel och hamnade rätt. Bokstavligt rätt. På en underbar örtagård där åskan tagit strömmen handlade vi rapsolja i stearinljusens sken. Och grisakrydda med knorr. Mmmmm.... Där guidades vi vidare mot Kåseberga och Ales stenar. Fick tips om en härlig restaurang nere i Kåsebergas hamn. När vi kom till Kåseberga visade Österlen på nytt sin vänliga sida. Vi visades in på en parkering av trevliga p-vakter. Hamnen kunde vi inte köra ned till, där var det fullt redan. Tack vare det fick vi promenera genom en fantastiskt vacker plats! Och när vyerna över hav och landkant öppnade sig! Underbart. Vi förflyttades till ett annat land där husen låg dolda av hobbit-kullar och fåren betade på toppen. Vi skojade om att de får som snubblar nog rullar rakt in på restaurangmenyn vid kullens fot...
Åskan och regnet hade dragit norrut. Vi beställde fisk och räkor, tog och satte oss på uteserveringen. Dofterna av tång var nära nog bedövande.
Efter god mat började vi vandringen upp mot Ales stenar. Med upp menar jag verkligen upp...vägen uppför kullarna var en utmaning för proppmätta turister men målet var väl värt mödan. Skeppssättningen breder ut sig mellan hav och land. Det är så mäktigt att det är svårt att beskriva. Jag måste ändå säga att de som byggde verkligen nyttjade platsen väl. En speciell plats för ett speciellt bygge. En magisk plats.
Vi styrde norrut och for på småvägar mot Simrishamn. Innan dess hamnade vi i ett litet fiskeläge med underbar skeppshandel och en servering där både tårta och cheesecake baserades på fisk och skaldjur.
Väl framme i Simrishamn mottogs vi varmt av personalen på Apotekarns. Peter Englanders (Trädgårdstoppens eminente guide) medelhavsträdgård på Österlen med både butik, restaurang och bed & breakfast i samma hus. Där spenderade vi natten och kvällen efter badet vid Knäbäckshusen. Att äta på en restaurang i medelhavsmiljö med värme från både sol och personal, ja, behöver jag säga mera? Att maten var bra? Jamenvisst var den! Nöjdnöjda var vi.
Dagen därpå for vi längtansfyllt förbi den lilla skylten ned mot stranden. Målet för dagen var Mandelmanns trädgårdar ett stenkast från Simrishamn. För er som minns, jodå, Trädgårdsonsdag sändes därifrån under någon säsong. Då charmades vi av Gustav och Marie Mandelmann och deras odlande. Nu har de öppet i trädgården, de har restaurang och där finns en butik. Tomaterna jag handlade med mig därifrån var inte av denna världen! Min djupaste respekt...
Vi åt underbart gott från deras egen odling. Maten kryddades extra av att det först ramlade ned en spindel i mitt huvud från fikonträdet, och sedan landade ett ruttet fikon precis bredvid mig. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag hade föredragit tvärt om eller ej. Innan maten kom in sprang en höna förbi och pickade runt våra fötter. Underbart vackert och en fantastisk upplevelse. Missa inte det.
Ja, sedan passerade vi Kivik med tom marknadsplats och välfyllt musteri. Vi köpte bag-in-boxmust hos en liten odlare och vi förundrades över Brösarps backar.
Någonstans där norr om Brösarp slets hjärtat ur kroppen och landade på en mjuk Österlensk hobbitkulle.
Vi kommer tillbaka!
Men det började mera dramatiskt än vi någonsin kunde ana.
Vi visste att vi bara hade två dagar så färden mot söder startade tidig morgon. Vi var väl medvetna om att vädret kanske inte skulle vara tipptopp dag ett. Men hur illa det skulle bli visste vi inte alls. Väl inne i Skåne så upptäcker vi att SMHI har utfärdat en klass 1 varning för åska precis där vi far fram. Och nog åskade det alltid. Och regnet som föll var verkligen imponerande. Jag kröp fram i 50 km och såg väl hyfsat i alla fall. Det var mörkt som en sen kväll på hösten och blixtarna ven över bilen.
Vi hade INTE tur med vädret....
Men så plötsligt kom ljuset åter. Vi körde fel och hamnade rätt. Bokstavligt rätt. På en underbar örtagård där åskan tagit strömmen handlade vi rapsolja i stearinljusens sken. Och grisakrydda med knorr. Mmmmm.... Där guidades vi vidare mot Kåseberga och Ales stenar. Fick tips om en härlig restaurang nere i Kåsebergas hamn. När vi kom till Kåseberga visade Österlen på nytt sin vänliga sida. Vi visades in på en parkering av trevliga p-vakter. Hamnen kunde vi inte köra ned till, där var det fullt redan. Tack vare det fick vi promenera genom en fantastiskt vacker plats! Och när vyerna över hav och landkant öppnade sig! Underbart. Vi förflyttades till ett annat land där husen låg dolda av hobbit-kullar och fåren betade på toppen. Vi skojade om att de får som snubblar nog rullar rakt in på restaurangmenyn vid kullens fot...
Åskan och regnet hade dragit norrut. Vi beställde fisk och räkor, tog och satte oss på uteserveringen. Dofterna av tång var nära nog bedövande.
Efter god mat började vi vandringen upp mot Ales stenar. Med upp menar jag verkligen upp...vägen uppför kullarna var en utmaning för proppmätta turister men målet var väl värt mödan. Skeppssättningen breder ut sig mellan hav och land. Det är så mäktigt att det är svårt att beskriva. Jag måste ändå säga att de som byggde verkligen nyttjade platsen väl. En speciell plats för ett speciellt bygge. En magisk plats.
Vi styrde norrut och for på småvägar mot Simrishamn. Innan dess hamnade vi i ett litet fiskeläge med underbar skeppshandel och en servering där både tårta och cheesecake baserades på fisk och skaldjur.
Väl framme i Simrishamn mottogs vi varmt av personalen på Apotekarns. Peter Englanders (Trädgårdstoppens eminente guide) medelhavsträdgård på Österlen med både butik, restaurang och bed & breakfast i samma hus. Där spenderade vi natten och kvällen efter badet vid Knäbäckshusen. Att äta på en restaurang i medelhavsmiljö med värme från både sol och personal, ja, behöver jag säga mera? Att maten var bra? Jamenvisst var den! Nöjdnöjda var vi.
Dagen därpå for vi längtansfyllt förbi den lilla skylten ned mot stranden. Målet för dagen var Mandelmanns trädgårdar ett stenkast från Simrishamn. För er som minns, jodå, Trädgårdsonsdag sändes därifrån under någon säsong. Då charmades vi av Gustav och Marie Mandelmann och deras odlande. Nu har de öppet i trädgården, de har restaurang och där finns en butik. Tomaterna jag handlade med mig därifrån var inte av denna världen! Min djupaste respekt...
Vi åt underbart gott från deras egen odling. Maten kryddades extra av att det först ramlade ned en spindel i mitt huvud från fikonträdet, och sedan landade ett ruttet fikon precis bredvid mig. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag hade föredragit tvärt om eller ej. Innan maten kom in sprang en höna förbi och pickade runt våra fötter. Underbart vackert och en fantastisk upplevelse. Missa inte det.
Ja, sedan passerade vi Kivik med tom marknadsplats och välfyllt musteri. Vi köpte bag-in-boxmust hos en liten odlare och vi förundrades över Brösarps backar.
Någonstans där norr om Brösarp slets hjärtat ur kroppen och landade på en mjuk Österlensk hobbitkulle.
Vi kommer tillbaka!