Ikea och landstinget, det finns många beröringspunkter

Vad har Ikea och Landstinget i Kalmar län gemensamt? En hel del troligen!

Peter Högberg skriver bland annat så här:
"När Almedalen drar igång nästa vecka kommer många av de seminarier som genomförs kretsa kring vården och omsorgen. Ett av de seminarier som går av stapeln arrangeras av den RödGröna landstingsmajoriteten i Kalmar län. Ett samarbete som lyfts som ett skyltfönster. Men det är inte bara samarbetet som lyfts utan hur landstinget utvecklar vården. Från att fokuserat på tillgängligheten vidare till Sveriges säkraste sjukvård tar vi steget nu att involvera patienten allt mer i processerna. På seminariet är Ikea inbjudna för att visa på hur de ser på kundrelationen och hur de bygger organisationen kring den."

Om jag vore i Almedalen så vore det ett seminarium som jag definitivt skulle besöka. Tanken på att lära av varandra mellan branscher och privat/offentligt för att kunna nå större framgång är rätt.

Hemarbetande man, är en lycklig man

Vad underbart det är med vetenskap. Tack Cambridge, tack.  Nu har det nämligen forskats fram att mannen som gör hemmajobb han är lyckligare än andra.

Jag visste det.

Tänk, jag har en man som går där hemma och småmyser lite...dammsuger lite, stryker och lyssnar på musik, torkar golven med nya moppen (som jag köpte i present, den har 3D-effekt!) och tömmer diskmaskinen.

Lycklig.

För att jag också ska vara lycklig så sköter jag permanent tvätten. Och dammar och planerar mat och annat som ska planeras. Bakar surdegsbröd.

Jag sköter dessutom helt ofrivilligt och högst sällan fönsterputsning. Det går en gammal skröna i hemmet om att maken gjorde det en gång, fick kritik för utförandet, och sedan aldrig mera. Fan tro´t.

Fönsterputsning är förmodligen undantaget som bekräftar regeln. För inte blir jag lycklig av att putsa fönster. Möjligen lite glad efteråt. Om de inte blir randiga. Vilket de alltid blir.

Johan Westerholm han tror inte på statistik och vetenskap. Så kan vi inte ha det. Bland annat skriver han så här:

"Tillåt mig ifrågasätta studien i grunden. Trots att svenska män har blivit studerade så känner i varje fall inte jag igen mig i den slutsatsen. Inte är jag lycklig när jag dammsuger inte, dammtorka tillhör även det bland det tristaste jag kan komma på. Sysslor som gräsklippning och snöskottning går an eftersom det blir ett rätt tydligt resultat men hushållssysslor i övrigt? Njae. Ingenting som gör mig lycklig."

Johan, man kan inte ifrågasätta viktiga vetenskapliga rön. Martin Moberg är heller inte lycklig när han städar!

Normans yttrande nu på nätet

Se där. Här kom det!

DN:
"Norman, som själv var vd för Sjunde AP-fonden under tio år innan han blev minister, ville inte kommentera uppgifterna i DN i detalj; vad som varit brott mot regler eller bara dåligt omdöme.


– Jag vill inte gå in på enskildheter, det viktiga är att AP-fonderna gör ett omtag för förstärkt förtroende, gräver ordentligt i vad som förevarit och redovisar vad som varit regelbrott och vad som varit dåligt omdöme.


Hur mycket känner du igen från din tid som AP-fondchef?


– Jag känner inte igen det över huvud taget.

Det fanns inte när du var chef?


– Nej, jag vet ingenting om dessa uppgifter som står i Dagens Nyheter."

Hör ni spadarna?

Jag undrar fortfarande om Norman har rent mjöl i påsen

Nu har finansmarknadsminister Peter Norman (M) haft ett möte med styrelseordförandena på AP-fonderna. Och tänk, de enades om att en policy som rör liv och leverne på fonderna ska göras! Minsann.

I dagens pappers-DN får Norman två fetstilta frågor på slutet som rör hans tid som vd för en av fonderna. Finns inte på nätet ännu men det kanske kommer. Norman hävdar bestämt att han är ren som snö när det gäller utsvävningar med skattebetalarnas pengar.

Bara att hysta in kvitton och annan dokumentation för DN-journalisterna med andra ord. Om det finns något att hitta så gör de ju det, eller hur? Och om inte så är det sannerligen en nyhet i sig det med.

Låt oss säga som så, att om det finns fog för att Norman har finrarna djupt i syltburken han med så lär han säkert få se sig om efter ett helt nytt jobb. Särskilt efter sina bedyranden om oskuld i tryck. Men låt oss för all del hoppas att jag har fel.

Det har aldrig varit så här kul att hämta tidningen på morgonen förr!

Slutet för flintasteken

Nej, nej och åter nej. Flintastek är inte gott, inte enkelt och inte bra. Det finns tiotusen grejer som är godare att lägga på grillen än ett osmakligt stycke för tjock grisbakdel. Dessutom säger det sig självt att det inte går att få en flintastek perfekt eftersom den består av olika möra delar. Ett tvärsnitt av rumpan på grisen som sannerligen kan vara olika mör i inre och yttre delen!

Vi har verkligen försökt med både glada och ledsna grisar,olika marinader och stektider men icke. Flintastek är inte gott.

Grillade tunna revbenspjäll däremot. Förkokta och glazade. Yummy. Eller lax på grillen. Det är grejer. Jag har ännu inte provat att fixa efterrätten på grillen men det finns ju massor av sommar kvar.

Fartblinda AP-direktörer

Tack DN. Igen.

Idag är det sjätte AP-fonden som granskas lite extra. Deras direktör och många andra anställda har totalt struntat i de regler som finns för tjänstebilar. Det har blivit några bränsleslukande stadsjeepar... Varför? Jo, det är så att den behövs för att dra direktörens två ton tunga husvagn.

Men nu ska slöseriet stoppas. Bilarna ska avvecklas och DN skriver bland annat så här:

"Tillförordnade vd:n Adam F Laurén ska nu ta fram ett förslag till styrelsen på hur avvecklingen ska gå till och på vilket sätt som de anställda ska kompenseras för den indragna förmånen."

Men hur täker de då?

Jag tycker att de borde fundera på hur de i stället ska klara ut att kompensera skattebetalarna för sitt rofferi.

Minister som ansvarar för eländet är Peter Norman, (M). Han var minsann vd för sjunde AP-fonden 2000-2010. Och han är kritisk till det agerande som nu sker.

Norman hinner knappt yvas i sin kritik förrän journalisten har frågor kring alla gåvor, allt vin och den middag han fick när han slutade... Att vara kritisk mot den kultur man varit en del av att skapa blir svårt.

Jag ser verkligen fram emot den granskning som DN sannerligen inte kan undlåta att göra av minister Normans kultur på sjunde AP-fonden när han styrde skutan. Rent mjöl i påsen ministern?


Peter Högberg på ämnet.

Lever loppan på skattemedel

Faktum är att jag var riktigt rykande aktuell i ett blogginlägg för en tid sedan. Där ställde jag två frågor:

"Vilket av följande exempel känns mest troligt att det är tryggt och ekonomiskt?


1. Vi startar flera hundra bolag med administration och chefer som ska pyssla på börsen. Vi väljer vilket bolag som ska få just våra stålar. Det innebär att alla de där bolagen vill göra reklam och marknadsföra sig så de syns och hörs. Sedan ska cheferna ha bonus och allt annat kul. Och för detta tänker de ta ut en avgift, ja för att de ska jobba med dina och mina pengar, och den är olika och obegriplig att jämföra.

Eller:

2. Från våra skatter så samlas pensionerna in av en statlig myndighet med en enda administration. Pengarna förvaltas sedan under lång tid och i trygga placeringar utan risk till en rimlig avkastning. Inga bonuschefer och inga avgifter till dig och mig utöver skatten som vi betalar hur eller hur."


I dagens DN så visar det sig att sanningen överträffar mina vildaste fantasier. Resor, limousineservice, fri bar, bonus, fantasilöner, gåvor och fina hotellvistelser. Listan på det som AP-fondernas anställda och chefer roar sig med för mina skattepengar kan tydligen göras lång. Eftersom DN har granskat tiotusentals kvitton och grävt på djupet så lär väl dagens artikel inte vara den enda utan en i raden av många. Jag tackar dem för det och för att de kanske räddar en och annan skattekrona. SvD har hängt på så även Expressen.

Jag undrar vad det är som gör att människor så totalt tappar verklighetsförankringen att det kan hantera andras pengar på detta vis? Ärligt, någon? Berätta?

AP-fond ett till sju lär väl likt ett getingbo surra i dag och frågan är vem som fick fatt i Paul Ronge först. För krishantera lär de få göra och det rejält.


Fast för all del, Ronge kanske har händerna fulla med Icas köttfärs idag, vem vet.

Hos Svensson hittar ni mera om skamlös matindustri och Martin Moberg på ämnet.

För övrigt så undrar jag om det är flera än jag som undrar hur tusan det gick till när landslaget i fotboll gick och vann den enda match de överhuvudtaget inte behövde vinna. För att visa att de kan? Ameh....

Ruttet att inte sälja schyssta varor

Det händer då och då att man bär hem både ruttet och mögligt. Och sådant som datumet gått ut på för länge sedan. Jag ska säga att det händer inte lika ofta nu som innan jag uppmärksammades på problemet.
Det beror INTE på att butikerna blivit bättre på att rensa utan helt enkelt på att jag har bättre koll. Jag läser på datum och jag både klämmer och tittar på varor innan jag stoppar dem i vagnen.

Nu är det Ica som toppar med svarta skandalrubriker för att de har märkt om varor. Här får ni för gammal ost, rent bokstavligen. Även att det inte är alla butiker i riket som säjer dåligt käk så dras alla med i skammen.

Jag kräver att en koncern som före skatt redovisar en vinst på över 600 miljoner för bara det första kvartalet i år kan bete sig schysst mot sina kunder rakt av. Det har Ica råd med.

En härlig vision i Astrid Lindgrens anda!

I dag blir det grönska och trädgårdsinspiration för hela slanten. Jag lämnar helt enkelt partiledardebatten fräckt därhän till förmån för tre kvinnor, Pernilla Månsson Colt, Astrid Lindgren och Kajsa Holst.

Hur ska jag få ihop dem nu då?

Ja, det började egentligen i går kväll med Hannu Sarenström på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. En fantastisk föreläsning i trädgårdsnördarnas tecken. Hannu gav oss inspiration i ett rasande tempo och han gjorde det riktigt bra. Han visade bilder från sin egen och andras trädgårdar. Underbart. Det var många glada skratt och igenkännade nickningar. Men gått och lagt mig jordig, nej, det har jag trots allt aldrig gjort. Grävt mig uthungrad, ja, det har hänt...

Efter Hannu kom Kajsa Holst. Kajsa är projektledare för projektet Astrid Lindgrens Trädgårdar där tanken är att ge besökare en helt ny trädgårdsupplevelse i Astrids anda. Just nu är projektet i sin linda, man undersöker intresse och möjligheter. Det är Kajsas jobb. Jag tycker att detta låter som en helt underbar idé. Att föra över Astrids anda av lek, nyfikenhet, upptäckarglädje, innovation, inspiration, ja allt det Astrid står för, till en trädgårdsupplevelse för alla som går utöver det vanliga. Vilken dröm! Unikt och fantastiskt.

Vi som lyssnade på Kajsa Holst bjöds sedan in att vandra i de tänkta markerna runt Näs och runt barndomshemmet. Astrids barndomshem alltså. En magisk del i tanken på denna trädgård är platsen! Markerna är de facto de marker där Astrid och hennes syskon "lekte och lekte" som barn och de marker som formade Astrid till den författare och människa hon blev! Ingen fejkplats för sakens skull utan genuint och på riktigt. 

Vi vandrade bakom Näs paviljong och vi såg en helt outnyttjad mark. Över den igenvuxna fotbollsplanen där sniglarna huserade i flock och vidare in i en rent magiskt igenvuxen skogsdunge där Vimmerbyljuden var riktigt avlägsna. En vild plats mitt i det som är stad. Vi tassade fram, böjde försiktigt undan grenar och såg skogen dela sig längre fram. Solen som gick ned silade in genom träden och lovade oss en ny äng. Och visst var det så, där öppnade sig skogen och släppte ut oss till viskande gräs, vajande björkar i svag kvällsvind och jag suckade lättat. Sucken av lättnad kom sig av tanken på att jag kände att det var en rent rasande tur att markerna fått stå orörda så länge! Det hade ju varit så lätt att de förvunnit när behov av bostäder och villatomter pockat på under årens lopp. Men inte, här finns den kvar, marken som kan bli en unik upplevelse. Kanske är det en lång meningsfull slummer som tar slut under Kajsa Holsts förstudie? Det hoppas jag.

Det var två kvinnor av tre det!

Min tredje hyllning går oavkortat till Pernilla Månsson Colt och programmet hon basar för ikväll; Trädgårdsonsdag. Programmet som får familjen att hänfört bänka sig framför teven och sucka längtansfyllt, nicka och i viss mån dregla. "Ge mig en öken - nu." Ja, så sa jag senast...

Nu är jag ju rysligt trädgårdsintresserad och jag slukar samtliga trädgårdsprogram med hull och hår. Men Pernilla och Trädgårdsonsdag är så speciellt. Jag är där med henne. Samspelet mellan Pernilla och Tareq Taylor är så fantastiskt. Pernillas värme och humor som strålar ut genom rutan kan bara vara rent genuint äkta. Programledarfröjd och programledarglädje. Ja, det är svårt att uttrycka helt hur skicklig jag tycker hon är! En fantastisk detalj är ju att hon drar på sig storstövlarna och programleder i det som i alla fall ter sig vara gamla avlagda jobbarbrallor. Sånt som vi andra hasar omkring och gräver i när vi är i våra egna trädgårdar. Att hon sedan lyckas vara fantastiskt snygg i både bylsiga brallor och gummistövlar är ju i sig märkligt men sant. Vi andra får väl jobba på den detaljen...

Nu vill jag att ni träffas tjejer! Astrid, Kajsa och Pernilla. Ni vet ju att alla goda ting är tre!


För i går så sa Kajsa Holst att det tittar på alla möjligheter för att utveckla Astrid Lindgrens Trädgårdar, kanske kunde ett samarbete med teve vara en del i detta, ja, så sa hon.
Då vill jag naturligtvis slå ett slag för Pernilla Månsson Colt och statstelevisionen utan reklamavbrott. Pernilla leder program i Astrids anda redan! Hon är lekfull, nyfiken, vågar göra udda saker och hon ställer all de där frågorna som vi vill ha svar på. Hon utstrålar värme och kärlek till naturen. Hon vet hur man kan skapa underverk med en "musastege" och hon hoppar i leran. Jag tycker att Pernilla borde vara med och göra program om utvecklingen av Astrid Lindgrens Trädgårdar! Jag är fullkomligt övertygad om att det skulle bli ett fantastiskt samarbete.

Å för all del. Om Tareq vill vara med och laga mat så är det okej. :-)

Ny strategi för (M)

När det gäller Kent Persson och hans försök att stjäla KD:s redan beslutade myndighet så vill jag nog kunna kräva att han har bättre koll. För han kan ju heller inte vara helt ensam om idén eller tilltaget att presentera densamma? Det måste ju ha varit Kent och några till som tyckte att det var en god idé. Inte anade de att det skulle bli som det blev...

Möjligen är detta ett tilltag i en noga uttänkt stratergi för valvinst (M), 2014. Från att tidigare ha varit "det enda arbetarepartiet" kommer de att lansera sig på nytt sätt för att täcka in nya väljarkategorier:

"Nya Moderaterna - det enda centerpartiet" och  "Nya Moderaterna - det enda kristna alternativet"

Möjligen behövs också "Moderaterna - nytt liberalt alternativ" för att få med rubbet av de väljare som verkar svika småpartierna.

Någon form av varningstext på Moderaterna kan kanske vara på sin plats. Det är inte lätt att vara liten i deras närhet, inte ens för den som har humor som Hägglund.

Lättviktaren Persson

Johan Westerholm skriver om Kent Persson på Svt debatt:

"Att Fredrik Reinfeldt placerat Per Schlingmann i det moderata partikansliet kan inte ses som annat än ett förmyndarskap. Jag bedömer att den moderata partistyrelsen anade att Kent Persson i vissa avseenden kan komma att väga för lätt och behöver sin mästares hand på sin axel. Kent Persson saknar dessutom erfarenheter från Stockholms- och rikspolitiken vilket nu spär på bilden av en landsortsbo som behöver sin mästares omedelbara närvaro. En närvaro som nu ser ut att behöva bli mer intensiv då moderaterna sannolikt inte har råd med ett skifte på den posten en gång till innan valet 2014."

Schlinge som babysitter för Kent!

Westerholm konstaterar att Kent Persson väger för lätt i den stora politiska fiskdammen.

SvD försöker verkligen.

Kent och myndigheten som nästan finns

Det är inte utan att man unnar den skojfriske Hägglund lite raljerande humor över att moderaterna går på en mina. Fast han får förstås akta sig för att skoja för mycket; då riskerar han löneavdrag. Att skämta om Kent Persson på ministerlön, det kan vara stötande från moderaternas sida.



Kent Persson missade alltså att myndigheten han ville skapa redan var på gång. Aj, då.

Mera om detta i dag hos Peter Andersson och Röda Berget och Martin Moberg och Alliansfritt och Ola Möller

Varning för att prenumerera

Nu är måttet rågat, som vi matlagande entusiaster säger.

Jag har aldrig i mitt liv träffat Lisa Lembke och hon är säkert jättetrevlig, men får jag se henne i en mattidning till så blir jag tokig!

Lisa Lembke försörjer sig troligen med viss framgång som matskribent på frilansbasis. Det innebär att jag läst hennes recept "Potatissallad med körsbär" i tre av de tidningar jag prenumererar på. Plus några recept till då. Av Lisa Lembke. Och nu är jag trött på det. Jag betalar dyra pengar för Lantliv Mat & Vin och jag betalar ännu mera för DN. Då förväntar jag mig att de ska kolla upp om recepten varit publicerade tidigare. Det är ju för tusan till och med så att de inte ens bemödar sig att fixa nya bilder till reportagen!

Varför ska jag prenumerera på en tidning om jag hittar samma sak i en annan?

Det finna varning på tårtbagerskan Linda Lomelino också. Hennes recept finns flitigt förekommande...blir hon lika poppis på redaktionerna som Lisa Lembke är så kommer jag att avsluta mina prenumerationer och köpa sparsmakat med lösnummer där inte kopierade reportage och recept förekommer.

Mera grodor

I klassen "Vi tycker väldigt synd om Kent Persson" vann detta inlägget just guldmedalj. Faktiskt nästan det roligaste jag läst. I synnerhet om man betänker att de själva (moderaterna) har egna resurser som heter duga. Hörde att det går två betalda tjänstemän på varje riksdagsledamot....plus sitt regeringskansli och sitt partikansli. Å ändå blir det inte rätt!

"Den som låter grodor hoppa ur munnen riskerar få göra en pudel."
(Gammalt djungelordspråk.)

Mera om sossekonspirationer hittar ni på Alliansfritt

Kent Persson är likt guldfisken utan minne

Varför tänker jag på guldfiskar samtidigt som Kent Persson och andra moderater uttalar sig i olika frågor?

Svar: Det sägs att guldfiskar i en skål upplever att allt är nytt hela tiden. De påstås inte ha minne av att ha simmat där de simmar, typ.

Och så verkar det ju vara för Kent Persson! Har han simmat en bit och fullkomligt glömt hur hånad hans stackars företrädare Sofia Arkelsten blev när hon påstod att moderaterna var med och införde fri rösträtt för alla?

Svar: Ja.

Resultatet är ju bland annat en egen tagg på Twitter #stuffkentdid. Sofia fick nöja sig med #stuffmoderaternadid så för Kent P kanske detta är en framgång. Not.

Men, men. Åter till sakfrågan. Kent Person, som för övrigt har titeln partisekreterare för moderaterna, han sa i går att moderaterna inte någonsin påstått att det fanns massarbetslöshet i Sverige 2006. Om vi försöker bortse från att hans partiledare sagt det vid ett flertal tillfällen samt att även Anders Borg gjort detsamma så finns påståendet likförbannat (ursäkta) i regeringsförklaringen. Och där blir det svårt att trolla bort den eftersom sånt arkiveras i så många år så...

Expressen noterar också det märkliga i Kent Perssons yttrande.

Eftersom nu moderaterna sjönk som en sten i undersökningen som SCB presenterade i går så har det ju spekulerats friskt i vad det kan bero på. En orsak är naturligtvis alla förnekelser som ständigt pågår. Med tillägg av Persson och Arkelstens märkliga påhittade historia.
Lägg i hop detta och ni får ett parti som väljarna inte riktigt känner igen sig i. Det verkar onekligen inte vara moderaternas grej att beskriva vare sig historia eller sin samtid och få folket med på vagnen just nu. Att rösta på ett parti som inte har koll ens i närtid är ju inte så lockande. Hur ska moderaterna kunna styra ett land om de inte har koll på enkla fakta. Var det inte det de sa till Håkan Juholt? Men som sagt, de minns väl inte...

Mera hos Alliansfritt och Martin Moberg och Nisse Lindblom och Cronert Reflekterar och Ann-Sofie Wågström 

Peter Andersson har hittat ett annat moderat-trixande som är väl värt att nämna och Löntagarbloggen berättar om att till och med Arbetsförmedlingen sågar den moderatledda regeringens politik för jobb.

Rapport från en weber

Nej. Det är inte jag som grillar i år. I år grillar vi inte två gånger om dagen (vi har ett kök nu) så då får maken göra det.

Herregud, jag insåg nu att det är i dagarna exakt ett år sedan de började riva ut vårt gamla kök! Som vi sedan flyttade in i första veckan i september!! Hur stod jag ut?

Nåväl, åter till grillen...
Jag är oresonligt sträng ibland när jag talar om att det är grilltillbehören som är det viktiga. Och att de i allmännhet tillreds av mig inne i köket. Men för all del, i bland är det tvärt om.
Så var det i lördags när vi gjorde korv. Smeten bestod av ett halvkilo mager fläskfärs, en skvätt vitt vin, lite vatten, färsk salvia, i vitlöksklyfta, svartpeppar och salt. Via köttkvarnen stoppades härligheten i korvskinn modell tjocka. Och sedan fick maken äran att röka korven på sin weber med våtlagd spån från äppelträd. Och det var riktigt sensationellt gott! Till hade vi krämig sparrisrisotto.
Inte synd om oss alls! Med en sådan middag så var inte ens vädret ett problem!

Nästa gång vi gör korv så ska vi testa att själva mala ned köttet för att få till grövre konsistens! Kanske ta de smala fjälstren för riktig "salsicciaeffekt" på rullen!

Jag gissar på hemgjord korv som sommarens hit i casa de la Högberg, tänk vad olika den kan smaksättas!

Fas 3-fabriken ger miljonvinster

Skattepengarna som skulle gå till meningsfull sysselsättning för arbetslösa gick i stället rakt ned i företagarens fickor.

Han fick ha ganska stora fickor dessutom. Det rör sig nämligen om så mycket som fyra miljoner i en liten nätt aktieutdelning.

Nu ska reglerna skärpas. Jag tycker att detta aldrig ens skulle varit möjligt från första början. Att kunna skapa Fas 3-fabriker är både osmakligt och lågt. Att det fått fortgå så länge som det gjort är skamligt.

Men opålitliga moderatledda regeringen har flaggat för skärpning tidigare och sedan har allt ändå rullat på. Om det skriver Claes på Löntagarbloggen i dag.

Reinfeldts spillda mjölk

Förnekaren i Rosenbad. Ja, så beskriver Peter Akinder vår moderatledda regering i dagens Östran. Och jag känner direkt att Akinder har satt ord på något jag känt länge.

Det finns ett samhällsproblem och vips så kommer det en minister och säger att det faktiskt inte finns.

Förnekelse.

Det har varit allt från utförsäkringar och massarbetslöshet till barnfattigdom och problem med järnvägsunderhåll. För att inte tala om privatiseringar och utförsäljningar.

När någon pekar på ett problem så kommer lämplig minister alltid fram och talar om att det 1. ...är helt fel, och pekar på märkliga hittepå-siffror, eller 2. ...säger att det är helt fel och skyller på socialdemokraterna...

Det finns ett trejde alternativ också; att de svamlar en stund utan att egentligen svara på en fråga alls. Efteråt sitter man i soffan och undrar om ministern i fråga egentligen sa något alls!

Denna taktik funkar ju utmärkt eftersom annars skulle det bli så som Karin Petterson beskriver det i dagens ledare i AB.
"Fyraåringen välter ut mjölken över blodpuddingen. ”Det var inte mitt fel!” kommer det blixtsnabbt.
”Man ska inte skylla ifrån sig”, säger jag strängt. ”Nu torkar vi upp mjölken tillsammans.”
Att betrakta Fredrik Reinfeldt dessa ­dagar är som att hålla koll på en slingrande fyraåring. Massarbetslösheten? Det var inte mitt fel. Ökande barnfattigdom? Det var inte jag!"

Om man medger att det finns ett problem så finns ju alltid risken att väljarna kräver att det görs något, eller hur?

Att lösa barnfattigdomen genom att slå fast att barnen inte är fattiga känns inte bra för mig i alla fall. Och inte för Martin Moberg heller.