Det handlar alltså om tre påsar chips igen! Tre påsar chips blir liksom tuvan som stjälpte hela landsbygdslasset, typ.
Jag ska förklara vad jag menar. Jag talar om reseavdraget. Reseavdraget höjs nämligen av alliansregeringen från gränsen 9000 till 10 000 i kostnader innan man får göra avdrag för resor till jobbet. (Tack centern!)
Jag tänkte inte så mycket på det innan jag läste pappersupplagan av tidningen Riksdag & Departement i dag på morgonen.
Så här står det (det finns en variant på texten i nätupplagan men den är inte exakt samma):
"Resor. Gränsen för avdrag för resor till jobbet höjs. Nästa år är det bara den del av kostnaderna som överstiger 10 000 som ger rätt till avdrag. I år går gränsen vid 9 000 kronor. Anledningen till höjningen är att stockholmare som åker kollektivt annars skulle komma över gränsen och orsaka besvär för Skatteverket."
BESVÄR!!!!!!!!!
Ja, man tar sig för pannan. Så konsekvensen, en av dem i alla fall, av att moderaten Rosdahl höjde SL-kortet med 100 spänn är att resten av landet måste få det liiiiiite sämre!
Snacka om att vara till besvär.
Reseavdraget är i min värld till för att kompensera människor för att de måste ta bilen långa sträckor till jobbet för att det inte finns möjlighet att åka kollektivt.
Är det inte lite ironiskt att det är just kollektivtrafiktäta moderatstyrda Stockholm som ser till att minska den möjligheten på landsbygden? (Tack igen centern!)
onsdag 28 september 2011
fredag 23 september 2011
Det finns fantastiska fördelar med hörselskador
I går kväll konstaterade jag att det kommer tåg med jämna mellanrum utanför mitt hotellrum. Men vad gör väl det när jag helt enkelt tar av hörapparar och coclea-implantatet innan jag ska sova.
Den perfekta "rummet-mot-tunnelbanan"-gästen, det är jag det...
I morse hamnade jag vid bordet bredvid en flock medelålders herrar. En av dem var hysteriskt underhållande. Resten av gänget flabbade åt han skämt på ett sätt som inte stämmer överens med mitt morgonbehov av tystnad.
Men då var det bara att stänga av både hörapparat och coclea-implantatet igen. Behöver inte ta av bara stänga av. Fantastiskt bra!
Den perfekta "rummet-mot-tunnelbanan"-gästen, det är jag det...
I morse hamnade jag vid bordet bredvid en flock medelålders herrar. En av dem var hysteriskt underhållande. Resten av gänget flabbade åt han skämt på ett sätt som inte stämmer överens med mitt morgonbehov av tystnad.
Men då var det bara att stänga av både hörapparat och coclea-implantatet igen. Behöver inte ta av bara stänga av. Fantastiskt bra!
onsdag 21 september 2011
Tänk om grävande journalister kunde räkna som Marika kan!
Vi är många som kritiserat ledande tidningar för att inte granska alliansregeringen på ett vettigt vis. Som tur är kan Marika Lindgren Åsbrink räkna och se saker som är otroligt spännade:
"Ju mer jag tänker på det desto galnare är diagrammen med de långsiktiga effekterna. För det första: hur kan nån ens påstå att det är rimligt att långsiktiga effekter är mer än dubbelt så stora som de direkta? För det andra: hur länge är egentligen långsiktigt? Det vill säga – när slutar 2006 vara en tidpunkt regeringen ska ha en prognos för, och istället börja ha ett facit för? För det tredje: hur kan regeringens beräkningar skilja sig så uppseendeväckande mycket från det verkliga utfallet?
Hur som helst. När sanningen är obekväm, varför inte dölja den? När statistiken inte visar det regeringen vill att den ska visa, varför inte helt enkelt avskaffa den?"
Läs för all del hela. Något märkligt pågår.
För min del önskar jag att Marikas vinkel någon gång kunde tas up av ekonomijournalister.
"Ju mer jag tänker på det desto galnare är diagrammen med de långsiktiga effekterna. För det första: hur kan nån ens påstå att det är rimligt att långsiktiga effekter är mer än dubbelt så stora som de direkta? För det andra: hur länge är egentligen långsiktigt? Det vill säga – när slutar 2006 vara en tidpunkt regeringen ska ha en prognos för, och istället börja ha ett facit för? För det tredje: hur kan regeringens beräkningar skilja sig så uppseendeväckande mycket från det verkliga utfallet?
Hur som helst. När sanningen är obekväm, varför inte dölja den? När statistiken inte visar det regeringen vill att den ska visa, varför inte helt enkelt avskaffa den?"
Läs för all del hela. Något märkligt pågår.
För min del önskar jag att Marikas vinkel någon gång kunde tas up av ekonomijournalister.
tisdag 20 september 2011
Miljoner på momsen
Alltså, detta är intressant läsning....matnyttigt i momssammanhang. Oblygt, jajamen. Sanning? Troligen.
Stor budgethumor....
Ameh. Om jag nu har lite för lite pengar i börsen och måste hantera slantarna ansvarsfullt, inte får jag för mig att slänga ut dem på krogen?
Fast det gör Anders Borg.
Krassman och Erik Fransson skriver mera.
Fast det gör Anders Borg.
Krassman och Erik Fransson skriver mera.
Ansvar är det samma som skattepengar i sjön
Ansvar är detsamma som 5,4 miljarder rakt ut i tomma - krogen! Krögarna jobbar hårt och pustar. Borgs bidrag till deras verksamhet kan vara skillnaden mellan ruin och en slant över. Jag har hittills inte sett några krögare som talar om att de ska nyanställa eller sänka priset på maten. Tvärt om så är det ganska många som helt oblygt går ut med att det finns hål att stoppa pengarna i.
Fredrik Virtanen skrev i helgen en mycket läsvärd krönika i AB som jag tycker ni ska läsa. Han föreslår hur de 5,4 miljarderna som krogmomsen kostar skulle kunna användas på ett bättre och mera konstruktivt sätt.
De fattiga barnen, de sjuka och alla de som snart mister sina jobb kommer inte att bli gladare av sänkt krogmoms.
Mera hos Monica Green och Peter Andersson och Röda berget och Sebastian Stenholm och läsvärt i Nyheterna opinion.
Fredrik Virtanen skrev i helgen en mycket läsvärd krönika i AB som jag tycker ni ska läsa. Han föreslår hur de 5,4 miljarderna som krogmomsen kostar skulle kunna användas på ett bättre och mera konstruktivt sätt.
De fattiga barnen, de sjuka och alla de som snart mister sina jobb kommer inte att bli gladare av sänkt krogmoms.
Mera hos Monica Green och Peter Andersson och Röda berget och Sebastian Stenholm och läsvärt i Nyheterna opinion.
onsdag 14 september 2011
Glad av Carin Jämtin
Detta är roligt:
"Våra kontakter med det civila samhället ska öka, människor ska bjudas in till dialog. Vår politik ska formas i samarbete med det omgivande samhällets organisationer. Föråldrade strukturer som hindrar partimedlemmars påverkansmöjligheter måste brytas. Det skriver Carin Jämtin, partisekreterare för Socialdemokraterna, i en debattartikel på Politikerbloggen."
Diskussionsforum på FB, jättebra....
Flera som är mer eller mindre glada är Röda berget och Martin Moberg och Peter Högberg på en blogg nära dig.
"Våra kontakter med det civila samhället ska öka, människor ska bjudas in till dialog. Vår politik ska formas i samarbete med det omgivande samhällets organisationer. Föråldrade strukturer som hindrar partimedlemmars påverkansmöjligheter måste brytas. Det skriver Carin Jämtin, partisekreterare för Socialdemokraterna, i en debattartikel på Politikerbloggen."
Diskussionsforum på FB, jättebra....
Flera som är mer eller mindre glada är Röda berget och Martin Moberg och Peter Högberg på en blogg nära dig.
tisdag 13 september 2011
Kör en go en....
Recept igen...
Min potatisrulle är så enkel att jag ännu förundras lite över uppståndelsen den väckte senast.
Riv King Edvard på grova sidan av rivjärnet. Så mycket att det passar att breda ut i ett tunt lager på smort bakplåtspapper (på en plåt). Salta, in i ugnen på 220 grader och baka tills den är klar. Kanterna ska vara lite krispiga.
Under tiden tar ni tre-fyra lökar, hackar dem och steker dem mjuka och glansiga i smör. Öppna en burk ansjovis, ta ur filéerna och i med dem i pannan. Låt dem smälta ned i löken, häll i ungefär hälften av spadet också!
Bred lökblandningen på den färdiga potatisplattan och riv eller skiva över stark ost. Rulla ihop till en rulle och ha ost ovanpå. Hit kan man förbereda! När den ska ätas är det bara att skjutsa in i ugnen en stund igen!
Smakar ungefär som Jansons frestelse....
Min potatisrulle är så enkel att jag ännu förundras lite över uppståndelsen den väckte senast.
Riv King Edvard på grova sidan av rivjärnet. Så mycket att det passar att breda ut i ett tunt lager på smort bakplåtspapper (på en plåt). Salta, in i ugnen på 220 grader och baka tills den är klar. Kanterna ska vara lite krispiga.
Under tiden tar ni tre-fyra lökar, hackar dem och steker dem mjuka och glansiga i smör. Öppna en burk ansjovis, ta ur filéerna och i med dem i pannan. Låt dem smälta ned i löken, häll i ungefär hälften av spadet också!
Bred lökblandningen på den färdiga potatisplattan och riv eller skiva över stark ost. Rulla ihop till en rulle och ha ost ovanpå. Hit kan man förbereda! När den ska ätas är det bara att skjutsa in i ugnen en stund igen!
Smakar ungefär som Jansons frestelse....
måndag 12 september 2011
Håkan Juholt är mindre viktig...
Det är politiken som är viktig.
Jag blir så urbota trött på personfixeringen. I helgen har jag hört två omdömen om Håkan Juholt...att han "är en skrynklig farbror" och att "han aldrig kommer att locka några undomar iallafall..."
Nehej. Så kan det ju vara. Att Håkans mustasch inte tilltalar alla. Det kan nog både han och jag leva med.
Men när hans framtoning och utseende är helt avgörande för hur man vill rösta så undrar jag nog ändå var vi är på väg.
För mig är egentligen Håkan Juholt mindre viktig. Det är socialdemokratisk politik som betyder något. Det är dit vi måste komma, att rösta på ett innehåll inte på förpackning.
Jag blir så urbota trött på personfixeringen. I helgen har jag hört två omdömen om Håkan Juholt...att han "är en skrynklig farbror" och att "han aldrig kommer att locka några undomar iallafall..."
Nehej. Så kan det ju vara. Att Håkans mustasch inte tilltalar alla. Det kan nog både han och jag leva med.
Men när hans framtoning och utseende är helt avgörande för hur man vill rösta så undrar jag nog ändå var vi är på väg.
För mig är egentligen Håkan Juholt mindre viktig. Det är socialdemokratisk politik som betyder något. Det är dit vi måste komma, att rösta på ett innehåll inte på förpackning.
tisdag 6 september 2011
Så gott som tomat!
Bananflugor gillar KRAV-bananer. De surrar i flock över två på mitt skrivbord.
Bananflugor gillar å andra sidan inte bara bananer. De föredrar amaronevin också minsann. Får de välja mellan vitt och amarone så negligerar de det vita och kastar sig glatt mot en säker amaronedöd. Till och med en bananfluga vill sluta sina dagar med stil.
Stil hade min senaste söndagsmiddag. Pestofrikadeller i tomatsås. Jag gjorde helt enkelt en riktigt god tomatsås. Plockade egna tomater i massor, två paprikor, vitlök och tomatpuré. Fräste i smör och lät puttra. Hade i en grönsaksbuljongtärning, saltade och sockrade. Japp, sockrade. Tomater vill ha socker, punkt slut. Hade i några droppar balsamvinäger.
Till frikadellerna tog jag nötfärs, hade i generösa mängder pesto, salt och peppar. Rullade till bollar och lät bollarna glida ned i tomatsåsen. Där fick de puttra runt en stund. Kokade pasta till och kände mig som en tvättäkta italiensk hemmafru på kuppen.
Bananflugor gillar å andra sidan inte bara bananer. De föredrar amaronevin också minsann. Får de välja mellan vitt och amarone så negligerar de det vita och kastar sig glatt mot en säker amaronedöd. Till och med en bananfluga vill sluta sina dagar med stil.
Stil hade min senaste söndagsmiddag. Pestofrikadeller i tomatsås. Jag gjorde helt enkelt en riktigt god tomatsås. Plockade egna tomater i massor, två paprikor, vitlök och tomatpuré. Fräste i smör och lät puttra. Hade i en grönsaksbuljongtärning, saltade och sockrade. Japp, sockrade. Tomater vill ha socker, punkt slut. Hade i några droppar balsamvinäger.
Till frikadellerna tog jag nötfärs, hade i generösa mängder pesto, salt och peppar. Rullade till bollar och lät bollarna glida ned i tomatsåsen. Där fick de puttra runt en stund. Kokade pasta till och kände mig som en tvättäkta italiensk hemmafru på kuppen.
torsdag 1 september 2011
Bidragsklipp är ju trevligt
Frihet åt var och en men gärna på skattebetalarnas bekostnad.
Så skulle centerns Annie Lööf kunna resonera verkar det som. Hon förknippas med åsikten att var och en ska bestämma mera själv och staten mindre. Hon vill att sjuka och arbetslösa ska ta större eget ansvar för sina liv. Själv klarar hon utmärkt att till punkt och pricka följa ett regelverk som innebär att Lööf får 50 000 kronor om året i bidrag för att hon och maken inte bor på samma ställe.
Absolut tillåtet enligt regelverket, men vad är det som säger att det är moraliskt riktigt för det?
Bidragsnyttjande är ett agerande som aldrig kommer att finna acceptans ute i de röda stugor som hon säger sig komma från. Det är ett agerande som föder politikerförakt och det är så nonchalant mot de riksdagsledamöter som verkligen veckovis lämnar sina familjer och för vilka detta regelverk har skapats.
Jinge skriver om hur detta handlar om att Annie Lööf vill sko sig på skattebetalarna och jag håller med. Det är verkligen oerhört enkelt att säga en sak och göra en helt annan. Det fungerar inte i barnuppfostran och det fungerar inte när man ska leda ett land.
I Aftonbladet skrivs det om att Annie Lööf far hem till Värnamo och tar hand om sina sjuka svärföräldrar tre nätter i veckan. Kanske har hennes pappa kommunalrådet i Värnamo slaktat hemtjänsten...eller så är hon verkligen av ett speciellt virke, den unga damen. Fast när hon blir minister så torde det bli kärvt med tiden...ja, att hinna med menar jag. Jag hoppas hur eller hur att Aftonbladets pigga journalister kör en koll där.
Lasse är upprörd och skriver så här:
"Att uppbära bidrag är mycket populärt, inte minst bland dem som ständigt och jämt klagar på dem som gör just det. Några som är stora och vana bidragstagare är bönder som hela tiden uppbär bidrag, fast de då har ett finare namn, nämligen EU-bidrag, vilket gör att man inte direkt kopplar dem till pengar från svenska skattebetalare, som de trots namnet kommer från."
Jo, nog verkar det som om bidragslinjen mest är viktig när det gäller att skälla på socialdemokraterna. I nästa andetag så funkar vissa bidrag utmärkt.
Tokmoderaten går loss på att gilla Annie trots att hans partiledare förmodligen redan har huvudvärk när han tänker på att tampas med henne. Flera som skriver i ämnet idag är Krassman och Peter Högberg och Johan Westerholm och Martin Moberg och Röda berget i två olika inlägg på en blogg nära dig.
Så skulle centerns Annie Lööf kunna resonera verkar det som. Hon förknippas med åsikten att var och en ska bestämma mera själv och staten mindre. Hon vill att sjuka och arbetslösa ska ta större eget ansvar för sina liv. Själv klarar hon utmärkt att till punkt och pricka följa ett regelverk som innebär att Lööf får 50 000 kronor om året i bidrag för att hon och maken inte bor på samma ställe.
Absolut tillåtet enligt regelverket, men vad är det som säger att det är moraliskt riktigt för det?
Bidragsnyttjande är ett agerande som aldrig kommer att finna acceptans ute i de röda stugor som hon säger sig komma från. Det är ett agerande som föder politikerförakt och det är så nonchalant mot de riksdagsledamöter som verkligen veckovis lämnar sina familjer och för vilka detta regelverk har skapats.
Jinge skriver om hur detta handlar om att Annie Lööf vill sko sig på skattebetalarna och jag håller med. Det är verkligen oerhört enkelt att säga en sak och göra en helt annan. Det fungerar inte i barnuppfostran och det fungerar inte när man ska leda ett land.
I Aftonbladet skrivs det om att Annie Lööf far hem till Värnamo och tar hand om sina sjuka svärföräldrar tre nätter i veckan. Kanske har hennes pappa kommunalrådet i Värnamo slaktat hemtjänsten...eller så är hon verkligen av ett speciellt virke, den unga damen. Fast när hon blir minister så torde det bli kärvt med tiden...ja, att hinna med menar jag. Jag hoppas hur eller hur att Aftonbladets pigga journalister kör en koll där.
Lasse är upprörd och skriver så här:
"Att uppbära bidrag är mycket populärt, inte minst bland dem som ständigt och jämt klagar på dem som gör just det. Några som är stora och vana bidragstagare är bönder som hela tiden uppbär bidrag, fast de då har ett finare namn, nämligen EU-bidrag, vilket gör att man inte direkt kopplar dem till pengar från svenska skattebetalare, som de trots namnet kommer från."
Jo, nog verkar det som om bidragslinjen mest är viktig när det gäller att skälla på socialdemokraterna. I nästa andetag så funkar vissa bidrag utmärkt.
Tokmoderaten går loss på att gilla Annie trots att hans partiledare förmodligen redan har huvudvärk när han tänker på att tampas med henne. Flera som skriver i ämnet idag är Krassman och Peter Högberg och Johan Westerholm och Martin Moberg och Röda berget i två olika inlägg på en blogg nära dig.