Service tack, staten!

I Egypten sitter just nu ett antal svenska turister och ropar på att hemlandet Sverige ska serva med både det ena och det andra. Hemresor, försäkran och trygghet.

Well, Lena Mellin skriver en ganska krass krönika om hur det faktiskt ligger till. En krönika som kort sagt går ut på att den som ger sig in i leken får leken tåla.

Jag tycker verkligen att staten ska vara generös och hjälpsam, det tycker jag. Men ansvaret i detta fall ska ligga på den aktuella charterarrangören. Varför är människor så snara att kräva service från staten när charterbolagen tjänar gott på att köra turister till Egypten?

Flera om Egypten i dag är Johan Westerholm och Martin Moberg och Peter Johansson och Peter Högberg på en blogg nära dig.

Förlorade ungdomar

"Antalet unga som varken arbetar eller studerar ökade kraftigt – från 85 000 till 102 000 individer – mellan 2007 och 2008. Det finns mer kunskap om vad 20–25-åringarna inom denna grupp gör än om 16–19-åringarna. I den sistnämnda gruppen hade hela 63,3 procent en för samhället okänd aktivitet under 2008."

Så inleds Ungdomsstyrelsens pressmeddelande.

Alltså, över 60 procent bland de aktuella 16-19 åringarna har vi inte den blekaste aning om vad de gör. På allvar.

Vidare i pressmeddelandet:
"Under 2008 saknades kunskap om vad 13 000 individer i åldersgruppen 16–19 år, och 24 000 individer i åldern 20-25 år gör – de finns varken i arbete, utbildning eller i nationella eller kommunala stödsystem. "

Hur många tror på att dessa unga lever på sina samlade resurser, reser och förverkligar sig själva?

En tickande ungdomsbomb.

Utanförskapet kan ju som bekant se olika ut.

Solen - lyser inte på alla

Hittade en underbar och läsvärd krönika i dag i SvD .

Ur krönikan:

"På ena sidan de som utan att blinka tjackar en surdegslimpa på det lokala bageriet för 80 kronor. På den andra de som får hålla till godo med degigt polarbröd. På den ena sidan de som gör rut-avdrag. På den andra de som utför de hushållsnära tjänsterna så att köparna har tid att förverkliga sig själva. På den ena sidan barn som går i friskolor och bor i villor med hemmaspa i Bromma. På den andra de som från sina kommunala skolor går hem till mögliga, astmaframkallande slumlägenheter i Rinkeby.
Avståndet ökar. Men nyfattigdomen och halvmisären finns där runt knuten trots att vi helst inte vill se den."

Helheten träffade som en knuten näve. Läs och begrunda. Tryck upp den i nyllet på dem som säger; "men vi har ju fått massor av pengar i plånboken med den här regeringen."

Ursäkta mig. Jovars, det har ni fått. Men det som krönikan handlar om är också verklighet. Och ett samhälle med stora skillnader är ett dåligt samhälle för alla till slut.

Flera om problem i dag Löntagarbloggen och Alliansfritt och Annarkia på en blogg nära dig.

Allt fler unga i utanförskap

Nu konstaterar Alliansfritt att förtidspensioneringarna ökar med 50 procent. Siffrorna gäller unga människor och SvD har skrivit mera om fenomenet.

Minister Kristersson kallar det hela för en "politisk katastrof".

Jovars.

Men fortfarande går det ju sååååååå bra för den moderatledda regeringen.

För all del.

Mera hos Annarkia och Ett hjärta rött på en blogg nära dig.

Eneroth att räkna med

Han kallas för en joker i dagens Expressen - Tomas Eneroth. Det handlar förstås om partiledarfrågan, den så evigt omtalade, i vårt parti. Socialdemokraternas göranden och låtanden är en jättefråga i media och partiledaren är förstås både viktig och intressant.

Nu när snuttefilten Nuder äntligen är släppt så kan vi kanske höja blicken...

För mig är Tomas Eneroth absolut tänkbar. Han stämmer mycket väl in på de krav som jag känner är viktiga. En person som med ideologisk kompass i ryggraden kan se framtidens reformer. Som kan ena och leda. Som kan upprätta nytt folkligt förtroende. Allt detta tror jag Tomas Eneroth kan. De gånger jag träffat honom så har jag upplevt honom som en karismatisk talare, nyfiken på människor och genuint intresserad av alla han möter. Genuint intresse, vilja och engagemang lyser igenom och smittar.

Annars så vore mitt klara alternativ min äkta hälft. Den bättre, brukar jag säga. Peter Högberg beskriver i dag vad han skulle göra om valberedningen kör fram honom som kandidat.

Å andra sidan så kan ju Tomas Eneroth läsa och känna efter om inte det är lite som han kan tänka sig att göra det också, det där partiledarskapet.

Mera hos Martin Moberg och Johan Westerholm och Röda berget i dag på en blogg nära dig.

Jobb, utveckling och människovärde

Att vara utan jobb är en plåga som få, om ens någon, trivs med. Men en gemensam nämnare för de arbetslösa jag träffar är att de vill ha respekt för sin person och för sitt kunnade. De vill saker. De vill ha jobb med en vettig lön. De vill skaffa sig kompetens.

Hur stämmer regeringens arbetsmarknadspolitik överens med de arbetslösas och marknadens behov? Om detta fann jag mycket läsning i dag. Peter Högberg skriver bland annat så här:

"Enkelt kan man säga att det är två principer som gäller för arbetsmarknadspolitiken. Dels är det piskaprincipen. Man lägger skulden på den arbetslöse och ska jaga ut personen i fråga med kraftigt försämrade villkor. Frågan är hur det ska ske med 400 000 arbetslösa och 45 000 tusen lediga arbeten. Men hur löser man sedan problemet för de resterande 350 000 självpiskande arbetssökande? Den andra principen är kort och gott sänk skatten för de som har arbete. Den kan också i viss mån kopplas till den första principen utifrån avundsjukan gentemot de som har arbete. Grunden är ändå att det är dåligt med hand on projekt kring hur vi ska få fram fler arbetstillfällen."

Min uppfattning är att det borde finnas en betydligt större möjlighet att individanpassa insatserna. I dag blir det allt för fyrkantigt när alla ska in i samma spår. Vissa kompetenser är ren och skär bristvara med det finns ändå ingen möjlighet att utbilda sig annat än på egen hand. Jag menar inte att det ska skänkas bort utbildning i tid och otid men nog vore det bättre att få en utbildning med a-kasseersättning som lön än att gå utan sysselsättning. Det är en investering för både individen, företagen och samhället i stort.


Mera om detta hos Johan Westerholm och Roger Jönsson och HBT-sossen och Ylva Johansson och Martin Moberg på en blogg nära dig.

Konspirationen Sverige

Samhällsbyggnad på stadig grund är svårt. Det tar tid och det kostar. Alla reformer är inte dyra men många. Att rasera däremot kostar inte pengar för staten. Att rasera välfärdsreformer undan för undan ger utrymme till skattesänkningar minsann. Att rasera går dessutom snabbt som ögat - ett klubbslag så finns inte trygg sjukförsäkring längre. För att ge ett exempel. Kruxet är att nystar man (i detta fallet regeringen) i rätt ände så märks raserandet inte så mycket först. Det blir lite som en schweitzerost med för många hål. Till slut blir det mera hål än ost och då kollapsar bygget.

Staffan på Jämlikhetsanden har skrivit mycket om detta i dag. Här är en bit:

"Det är en otäck konsekvens i vår regerings agerande att säga en sak och göra en annan.
Man säger sig värna försvaret och utarmar det.
Man säger sig arbeta mot fattigdom och vräker barn.
Man säger sig vara för ekologisk mångfald och jagar varg.
Man är för en oberoende public service och inrättar innehållskontroll.
Man påstår sig vara ett arbetarparti och lägger ner arbetsmiljöinstitutet och sätter press på löneutvecklingen.
Man vill att klyftorna ska minska, att arbetslösheten ska bli mindre och att det är bra med invandring.
Ojämlikheten växer, arbetslösheten är konstant och flyktingar kastas ur landet.
Och då har jag inte ens nämnt de mest uppenbara bilderna av ett vanstyre, den sjuka sjukförsäkringen och de bristande investeringarna i grön infrastruktur."

Tänkvärt minsann.

Läs också mera i ämnet hos Marin Moberg på en blogg nära dig.

Barnen vräks ut ur hus och hem - Sverige i dag

Försök att tänka er hur det skulle kännas om ni vore sju år igen. Livet handlar om hur spännade det är att precis ha börjat skolan i närheten. Kompisarna bor på samma gata och skolvägen är trygg och bekant.

En dag säger mamma och pappa åt dig att du ska packa allt. Det kommer främlingar och börjar bära ut både dina och mammas och pappas möbler. Själv förstår du inget och inne i huvudet finns tusen frågor. När du tittar på mamma och pappa så blir du bara så rädd av att se deras skrämda och ledsna ansikten. De är lika rädda som du.

Familjer vräks. Under förra året vräktes 632 barn från sina hem i Sverige - välfärdslandet.

Ur tidingen Hem&Hyra:
"Sedan 2008 ska Kronofogden registrera varje gång de avhyser någon som har barn. Siffrorna för 2010 visar att man fortfarande är långt ifrån regeringens mål att inga barn ska beröras av vräkning. Antalet barn har i stället ökat med två procent sedan 2009."

Sätt igång och tänk på hur ni skulle känna! Nu! Har ni barn så föreslår jag att ni bums tänker på hur ni skulle hantera detta!

Jag får i alla fall magknip.

Lagen är tydligen klockren i detta; den som inte klarar av att betala hyran åker ut. Med eller utan barn. Och naturligtvis oavsett vad det beror på att hyran inte betalats. Det jag inte förstår är hur detta kan vara möjligt i ett land som ställt sig bakom FN:s barnkonvention. Jag har motionerat om att lagstadga barnkonventionen och ser att det brådskar!

Jag ser framför mig människor vars liv slagits i spillror på grund av arbetslöshet, sjukdom eller annan yttre påverkan. Som lök på laxen blir de till slut utan bostad.

För ett barn måste förlusten av hemmet och tryggheten vara en riktigt traumatisk upplevelse.

Martin Moberg och Peter Johansson skriver också i ämnet på en blogg nära dig.

Hopp och förtvivlan

Jag tar mig friheten att lyfta Johan Sjölander i dag. Han skriver bland annat så här:

"Jag lyckades visserligen bara snappa delar av den socialdemokratiska kriskommissionens seminarieövningar ute på Rönneberga kursgård i slutet av förra veckan men det räckte. Det fanns någon sorts fräschör över inläggen, en doft av någonting nytt bortom nittiotalets falangstrider och tankelåsningar. Och under det en antydan av vad svensk socialdemokrati saknar allra mest just nu: självförtroende. En försiktig analys av vad som håller på att hända är att det gamla statsbärande partiet nu håller på att genomgå vad varje rörelse måste lyckas med för att inte försvinna, nämligen ett intellektuellt generationsskifte. Ett generationsskifte som den här gången tydligt börjat underifrån för att sedan så sakta leta sig uppåt."

Läs gärna hela hans inlägg här.

Att vara socialdemokrat i dag är tuffare än det brukar vara. En slags förvirringens tidevarv där helt plötsligt alla blivit moderater. Så får sig självförtroendet en knäck samtidigt som de inpinkade revirens parti måste tänka om och återta politiken och agendan.

Oavsett de usla siffrorna så finns det naturligtvis hopp. Människor i Sverige gillar socialdemokratiska lösningar, men de gillar inte socialdemokratin. En socialdemokrati med svåra identitetsproblem. Om jag inte visste bättre skulle jag säga att det handlar om en ålderskris. Vi behöver finna oss själva och hitta tillbaka till vår sanna identitet. Det är ju onekligen sorglustigt att moderaterna är mera stolta över sossepolitik än vad vi själva förmår vara, om jag ska generalisera kraftigt.

Men åter till hopp och lust. Grundläggande ideologi och reformer för 2000-talet. Vi kan och vi ska. Så är det.

Flera om detta i dag är Martin Moberg och Peter Högberg och
Alliansfritt och Peter Andersson och Röda berget och Roger Jönsson på en blogg nära dig.

Vargen i sikte

SvD rapporterar att vargjakten är färdig i södra Dalarna. Nåväl, jag har funderat en del på det där med vargen. Jag har försökt tänka mig hur det skulle vara med varg i skogarna en bit från huset. Det är ju så att då och då kommer det en varg vandrande förbi. Då skrivs det upphetsade artiklar i tidningen om människor som tror sig ha skymtat en varg är den springer över vägen. Aldrig någonsin läser vi om att folk får springa för livet jagade av en hungrig varg inte.

Jag är för vargarna. Men kanske är det lätt att vara det när närkontakten saknas.

En gång drabbades jag av riktig björnfrossa. Det var på den tiden när kändisbjörnen Granfjällsbjörnen befann sig i våra trakter. Jag och kollegan R skulle ut på reportagetur i turismens tecken och for till grannkommunen Eksjö. Vi skulle vandra i ravinen Skröle hie utanför Bruzaholm. Vi lämnade bilen och begav oss muntert ut. Vi gick och gick. Till slut handlade det mera om vandring på alla fyra för att ta sig fram. Vildmark och moras var allt vi såg. Dyblöta upp till knäna i allt annat än fotriktiga skor.

I det läget drog vi oss till minnes andra kollegans avskedsord. "Höhö, akta er för Granfjällsbjörnen nu bara." Kollegans oförargliga skrockande blev till en bister verklighet där i skogen som alldrig tog slut. Vi kunde livligt föreställa oss hur Granfjällsbjörnen skulle vänta på oss bakom nästa sten med vässade tänder och hungrigt öga. Jag kan säga att vi fick upp tempot och pulsen ganska bra. Vilse och hungriga var vi, lika hungriga som en varg faktiskt...
Lättnaden när vi fick se bilen och kunde konstatera att vi skulle klara Skröle hie med livet i behåll var stor.

Allt detta var såklart en fantasiprodukt och vi skrämde upp varandra. Granfjällsbjörnen hade förmodligen bara sprungit sin kos om han hört vårt gnäll och stånk i ravinen.

Vargen är nog än mera kontroversiell. Hata eller älska. Men nog kan man tycka att det är ett visst underläge för vargen när 7000 jägare ger sig ut efter 20 vargar. Eller som kollegan J sa en gång i tiden; "Det är märkligt med vargar, de måste vara osedvanligt korkade eftersom de alltid ger sig på jägare med skarpladdade vapen." Det var i en period när jägare med darr i stämman visade upp den varg de skjutit i självförsvar under attack.

Vi människor skadar faktiskt medvetet både djur och natur. Det kommer att straffa sig tror jag. Det finns ingen möjlighet att fortsätta leva som vi gör idag om vi verkligen vill se ett hållbart samhälle och en jord som lever vidare.

Många bloggar om detta idag, läs mera hos Röda berget och Roger Jönsson och Martin Moberg och Ann-Sofie Wågström och Jinges och Peter Högberg och Peter Andersson på en blogg nära dig.

Försvar för porrsurf

Hm.

Försvarsmaktens personal porrsurfar. Inte en gång utan tusentals. Nu påstås det vara helt omöjligt att komma fram till var exakt porrsurfandet sker.

Men hade det varit en fråga om terroristsurf som försvarsmakten ägnat sig åt, ja, då kan ni ge er på att det har kunnat lösa sig.

FRA, var är ni när vi behöver er?

Barnen fick vänta - inte skattesänkningarna dock

Bloggaren Anne Skåner är förbannad. Och jag förstår henne verkligen. Regeringen Reinfeldt håller skattesänkarfanan högt och till just skattesänkningar finns det alltid slantar kvar. Barnen däremot, till deras säkerhet finns det inte en krona just nu. Bland annat skriver Anne så här:

"Inför höstens riksdagsarbete var vi många som hoppades att Barnskyddsutredningen skulle finnas med på propositionslistan över årets arbetet. Men så var inte fallet. Ordförande i Riksdagens Socialutskott, Kennet Johansson (C) sa i ett debattprogram i TV, att frågan troligen inte kommer upp före 2012 då det saknas pengar.

På Socialdepartementet säger man att i dagsläget, vets det inte när Barnskyddsutredningens arbete kommer upp på dagordningen. Frågan bereds (detsamma som allt från sitta och tänka till att ev slutföra något) mao ett tomt ord för att inte någon vet vad som händer. Däremot hänvisas till att vissa ändringar gjorts, som tillsynslagen vilket innebär att Socialstyrelsen skall kontrollera HVB och Statliga SIS-hem oftare, minst fyra gånger om året.

Barnskyddsutredningen som skall leda till en lagen om stöd och skydd för barn och unga, är troligen en av de viktigaste utreningarna om gjorts av alliansregeringen, förutom Upprättelseutredningen vars betänkande lämnas första veckan i februari, och skulle leda fram till en säkrare hantering av barn och ungdomsärenden vid landets socialförvaltningar. "

Läs gärna hela hennes inlägg.

Fegar ur när barnen ska kunna påverka

Jan Björklund är ministern som gärna vill betygssätta och bedöma andra - helst barn och unga.
När utredare föreslår att barnen och ungdomarna ska kunna överklaga uppenbart felaktiga betyg, ja då backar Björklund. Han rent av sätter klackarna i marken och verkligen vägrar. Går inte, omöjligt och så vidare....

Men inrätta betyg och betygskriterier som till och med lärarna har problem att tolka det kunde han! Snabbt och militäriskt rationellt så var det klart bara.

Det är märkligt att det ska vara så himla svårt för barn och unga att få kunna påverka!

Flera som skriver om detta i dag är Aftonbladet och Peter Johansson och Martin Moberg på en blogg nära dig.

Skyll på någon annan om det blir fel

Det gäller att vara smart i politiken. Det som går bra är verkligen min förtjänst. Det som går åt pipan kan jag alltid skylla på någon annan.

Så gör minister Kristersson som ansvarar för sjukförsäkringen. Systemet är i det närmaste perfekt utformat men det är fel på handläggarna på Försäkringskassan. Ungefär så säger ministern i en intervju i tidningen Kommunalarbetaren.

Läs mera hos Alliansfritt och hos Martin Moberg på en blogg nära dig.

Med statistik visas de rikaste fram

Marika Lindgren Åsbrink är en fena på statistik och beräkning. I dag lyfter hon fram de inkomstskillnader som regeringen Reinfeldt skapat. Inte minst aktuellt med tanke på de senaste dagarnas diskussion om ytterligare skatteavdrag.



Marika inleder så här:

"Inkomststatistik är nyttigt. Den visar vad som händer i verkligheten. I verkligheten har den fattigaste decilen blivit allt fattigare de senaste åren. Samtidigt har alla andra blivit rikare - fast olika mycket rikare. Ju rikare du var från början, desto rikare har du blivit de senaste åren. Finanskris och lågkonjunktur till trots."

Läs gärna hela inlägget.

Många väljer att blunda för att rika blir rikare och fattiga allt mera fattiga i Sverige i dag. De fattiga barnen blir flera och utslagningen ökar. En ekonomisk nedåtgående spiral är svår att vända för en enskild person.

Men för all del, välj att inte se dem ni. De är ju så få och har så svaga röster...

Mera hos Martin Moberg på en blogg nära dig.

Skänka bort miljoner

Läser med förtjusning på Kulturbloggen om en av mina favoritförfattare Jo Nesbø. Han har för avsikt att skänka bort ett antal miljoner från intäkterna eftersom han helt enkelt inte kan leva upp dem.

Kommer fortsätta läsa...

Skänker bort slantar gör även Kristdemokraterna. Men det går trögt där... Kd:s flaggskepp vårdnadsbidraget är en impopulär historia. Få är intresserade av att leva på 3000 kronor i månaden. Jag vågar påstå att det är ytterst få som ens har en chans att klara sig på den summan. Ensamstående göre sig icke besvär.

Flera om vårdnadsbidragsfiaskot i dag; Martin Moberg och Peter Andersson och Peter Högberg och Alliansfritt på en blogg nära dig.

En blåsning det slår gnistor om

Svenskarna investerar i elmarknaden. Nej, inte genom att bygga småskaliga vindsnurror utan i spekulationer i elpriset. Och svensken köper fondandelar som aldrig för i fonder som - håll i er- stiger om elpriset sjunker....

Tjosan.

De räknar med att O3:an ska stängas på snart. Men eftersom det fortfarande är smällkall vinter så kommer den naturligtvis hållas stängd för uppdateringar/renovering/städning/underhåll (välj det mest passande).

Dessutom vet ju alla att elen stiger. Antingen har vårfloden i älvarna varit obefintlig. Då stiger elen. Om det ändå varit vårflod utav bara tusan så finns det alltid andra ursäkter för att elpriset stiger. Elbörsen, tillgång och efterfrågan blablabla...

Att elpriset skulle sjunka verkar inte troligt. Att folk väljer att investera i just den förhoppningen är helt otroligt!

Landet där solen alltid skiner

Nyss hemkommen från två veckor i Kenya finns det mycket att fundera på. Visst skiner solen alltid och visst är de glada och trevliga till sinnet kenyanerna, så är det.

Bussresan ut i det vilda Kenya passerade mil efter mil av misär. Mil efter mil av torka, skjul och nedskräpad natur. De vägar som fanns var hårt trafikerade av bilar som inte renade sina avgaser. Det kunde vi alldeles tydligt se tack vare de stora svarta avgasmolnen som ständigt släpptes ut. På vägen rullade potentiella bomber i form av tankbilar i ett sådant skick att vi i detta landet förmodligen inte hade tillåtit någon att transportera vatten i dem.

Kenya har en lång väg att vandra när det gäller sopsortering och avgasrening. På de riktigt stora reklamskyltarna i städerna så handlade budskapet om vikten av familjeplanering, handhygien och om hur vitigt det är att amma barnen under den första tiden.

Levnadsförhållandena är väldigt olika och klyftorna mellan fattig och rik är gigantiska. Rent ofattbara.

Som människa har jag otroligt svårt för att låta någon annan bära min väska. Jag klarar mig själv, punkt slut. I Kenya får ingen turist bära sin egen väska. Till och med tidig morgon när du ska checka ut så sitter det en tålmodig man utanför och väntar. Jag undrade alltid hur de kunde veta när....

Men man får ta seden dit man kommer.

Etsat fast i mitt minne kommer (bland mycket annat) den avskyvärda engelska samlingen människor som jag spenderade tid med i en buss att finnas. De vuxna människorna som hetsade sina barn att kasta godis ut genom bussfönstret till de kenyanska barnen längs den dammiga landsvägen. Och sedan glatt hojtade och skrattade när barnen jagade godisbitarna.

Det var fin människosyn det.